Varierad ridning och nya skor

När jag kom till stallet idag kunde jag läsa på tavlan att ridbanan skulle vara ledig en halvtimma till - sedan skulle lägerdeltagarna börja förbereda för hopplektion. Snabbt hämtade jag Feykir i hagen och sadlade - jag ville gärna hinna stämma av lite på banan medan den var ledig. När vi rider våra övningar längs vägen är det lättare för honom att lura mig! Vi hann jobba lite med skänkelvikningar samt skritt på volt och flytta ut bakdelen - "Atliövningen". Det kändes riktigt bra! Liiiite tölt på volt hann vi med också - men sedan kom lägerdeltagarna och började bära hindermaterial så då red vi ut istället.

Tog till höger nere på vägen och red mot Avan. Jag hade vanliga tredelade bettet på idag - och det var första gången på JÄTTELÄNGE som jag red ut och töltade med det. Förra gången - när jag bara ridit någon vecka på halvstången - var det en HEMSK upplevelse att byta tillbaka. Feykir bara VRÄKTE sig i handen på mig och vägrade ta i bak, oavsett hur mycket jag drev. Men nu var det en helt annan känsla! Inte riktigt lika lättriden som med halvstången - men nästan!

När vi svängde upp i skogen för att rida "lilla galoppbacken 2" träffade vi på en av mina bloggläsare - Anki som red Herkules. Hon letade efter backen, som hon läst om på bloggen, så vi fick visa dem. Sedan red vi tre vändor upp - varav Feykir fick gå i vänster galopp två av dem så hans vänster bak fick jobba ordentligt.

Sedan blev det mer tölt bort mot Avan, tillsammans med Anki och Herkules och lilla travslingan i skogen innan vi vände hemåt igen. Sidförde en hel del i skritt för vänsterskänkeln och Feykir var riktigt duktig bitvis! Töltade en hel del och nu kändes tölten lite bättre än tidigare, men inte lika bra som här om dagen. När jag efteråt analyserade ridturen kom jag fram till att jag antagligen borde ha drivit mycket mer. Blev nog helt enkelt för försiktig - undermedvetet väntade jag mig väl att Feykir skulle göra som förr och vräka sig i handen om jag ökade drivningen. Jag måste definitivt testa att sätta mer press på honom nästa gång och se vad som händer! Får jag "hela hästen i handen" får jag väl byta tillbaka till det skarpare bettet igen...

Tillbaka i stallet fick Feykir mumsa kraftfoder i väntan på hovslagaren. Det var bara tio veckor sedan han skoddes sist, men alla fyra skorna hade hunnit bli riktigt, riktigt tunna. På ena framskon var tåkappan borta också. Skojade med Anna M om att det var den där tåkappan som vägt 15 kg och när han tappat den som han blivit så lätt!






Numera är Feykir riktigt duktig på att stå stilla när han skos. Förut skulle han hela tiden flytta benen så att han sedan i princip välte omkull... men han var ju liten då - nu är han en stor kille som vet hur det ska gå till!