Mystisk sjukdom??!!

Nej, det är bara Björk som agerat indianhäst vid ridskoleavslutningen!

Feykir var skeptisk när jag kom ut i hagen och ropade på honom... Han hade ju blivit lovad ledig helg! Men när det inte blev någon helg ute i skärgården för oss så var jag ju tvungen att ändra mig! Han fick ju ändå vilodag igår.

Idag var det dags att träna galopp på ridbanan igen. Hade tunga boots på fram som hjälp samt tränsade med vanliga tredelade bettet för att kunna jobba med ledande tygeltag. Redan när vi skrittade igång tränade jag på att rida serpentiner bara m h a skänklar och vikthjälper - som förberedelse för att tillslut kunna vända honom för ytterhjälperna även i galopp.

Travade sedan igång på böjda spår - som vi brukar få göra på Atlikurserna. De första gångerna jag fick göra så för Atli fick jag ha helt fri yttertygel, men sedan fick jag börja rida med tygelkontakt. Och det fungerar MKT bättre då - Feykir behöver definitivt stödet av yttertygeln! Idag fick vi till det riktigt bra - Feykir slappnade av och snart höll han både traven och formen även när vi bytte riktning.

Nu var vi redo att jobba med galoppen! Började med samlad trav i höger varv och red sedan övergångar trav-galopp-trav-galopp... Atli skriver i sin bok att de bästa galoppsprången är de allra första - när hästen har mkt bärighet "med sig" från traven. Och de bästa travstegen är de första - när hästen har mycket sväv med sig från galoppen. Så för att utveckla sin häst ska man se till att rida riktigt många första galoppsprång och riktigt många första travsteg. Så det var vad jag satsade på idag! Testade också att galoppera på volt i höger varv och det fungerade.

Efter en skrittpaus var det dags för vänster varv. Här har den stora utmaningen för oss vara att hålla galoppen i den liiiilla utförsbacken på bortre kortsidan. Vi har väl blivit ganska inprogrammerade med att den kortsidan betyder PROBLEM tyvärr... Men nu har ju Anna M visat Feykir att det inte behöver vara så. Återstår "bara" att jag kan behålla den känslan hos honom samtidigt som jag programmerar om mig själv alltså!

Red ett par steg riktigt långsam trav och fattade sedan galopp precis innan den svåra kortsidan - för att vi skulle få börja med så balanserad galopp som möjligt. Red sedan betydligt längre sträckor galopp än i höger varv - såg till att vi alltid hade passerat svåra kortsidan två gånger innan vi bröt av till trav igen. Och han gick inte över i korsgalopp en enda gång! Dessutom blev han inte förvandlad till järnspett heller! På svåra kortsidan försökte jag inte ställa inåt - jag rörde inte innertygeln ö h t - men resten av varvet gick det riktigt bra att rida honom vänsterställd. Och han bröt direkt av till avslappnad trav i trevlig form när jag bad honom om det - istället för att ta omvägen via spänd tölt först.

Nu gäller det för mig att få in känslan och lära mig hur jag bäst ska understödja honom i galoppen. I höger varv är det ganska enkelt - ju mer jag rider ihop honom desto bättre går det. Men i vänster varv krävs fortfarande betydligt mer finlir! Jag får absolut inte låta honom bli för lång - det som var "nyckeln" till galopp på Reykur. Feykir behöver definitivt stödet på yttertygeln! Men för mycket tygelkontakt gör honom spänd - så det gäller att hitta precis rätt "nyans"! Det var lättast att få det rätt när vi fattat galoppen just innan svåra kortsidan - då behöll jag bara samma tygelkontakt som i själva fattningen så fixade vi kurvorna bra. Men om vi galopperade hela varvet runt så var det lite lurigare nästa gång vi kom till den kortsidan...

Feykir fick en välförtjänt skrittpaus och sedan fortsatte vi med vänstergaloppen. Gjorde fattningarna både ur trav och skritt - och tyckte att jag började få in känslan för hur mycket stöd han ville ha på yttertygeln.

Efter ny skrittpaus blev det lite högergalopp igen som avslutning. Nu var vi rejält trötta båda två - men det var ju det lättare varvet i alla fall! Testade att galoppera på volt och först gick det liiite knackigt, även om han höll galoppen hela varvet. Men sedan kom jag på hur jag skulle göra. Jag hade honom ställd inåt - men rörde inte innerhanden utan styrde in honom på volten med ytterskänkeln och små duttar med pisken på ytterbogen. När jag red så höll han en bra galopp hela varvet! Tog ett varv till för att se att det inte bara var tur - men det gick riktigt, riktigt bra!

Ville verkligen belöna detta - det betyder så mycket för oss mentalt om volterna kan få bli goda cirklar istället för onda cirklar!!! Så jag gjorde halt och satt av på en gång - tydligare belöning tror jag inte man kan ge! Sedan promenerade jag lääänge med honom till dess han slutade flåsa. Det var nog bra för mina ben också - jag gissar att vi hade ungefär lika mycket mjölksyra båda två!

Medan Feykir belåtet mumsade sitt kraftfoder smorde jag med insektsmedel runt skapet och i virvlarna framme på bogen. Han har fått ganska stora bremsbett... men de har redan börjat läka lite sedan jag använt ett tips som jag fick av mig själv! Läste i ett av mina blogginlägg från förra sommaren att jag då testat "Superbra hästsalva" som jag vunnit på tävling och upptäckt att den fick stora bremsbett att läka snabbt. Hade helt glömt bort detta - men nu har jag letat fram min burk och kunde konstatera att det verkar fungera lika bra i år!

Glädjande besked: Merja står fortfarande på benen och har hämtat sig så pass att hon både äter och dricker igen. Än är förståss faran långt ifrån över - men för varje timme och dag som går så blir ju prognosen bättre! Nu får hon gå ute i sjukhage och med tanke på vad som hänt ser hon ju oförskämt pigg ut tycker jag! Men så är ju islandshästarna världsmästar på att hålla masken också...