Feykir läser på skylt - och får en chock!

När jag kom till Mariebäck i kväll efter jobbet blev jag verkligen förvånad. Jag hade förväntat mig "stort pådrag" eftersom sista ridlägerveckan har börjat och det denna gång är 13 deltagare. Men istället var det nästan folk- och hästtomt. Det visade sig att de alla ridit iväg bort till sjön för att bada med hästarna. Feykir och jag mötte dem sedan när vi precis kommit ner på bilvägen. Det var en riktigt häftig syn med femton islandshästar i olika färger!

Jag hade annars hoppats att de skulle ha bestämt sig för att löshoppa idag - Feykir och jag ville gärna ha favorit i repris! Men nu blev det alltså att snabbt tänka ut en ny plan för dagens träning. Bestämde mig för att rida ut och jobba med tölten - och ha fokus på att verkligen få honom "mellan hjälperna". Försökte därför hela tiden hålla blicken långt, långt framför oss. Har många gånger hört instruktörer säga att man ska lyfta blicken när man rider. Men det var först för ett år sedan som jag fick höra en förklaring på VARFÖR det är så viktigt. Det var Johanna Elgholm som hade kurs och clinic i Mariebäck resp Boden. Hon sa så här: synen är vårt starkaste sinnesintryck - och det sinne som "tar över" om det får chansen. Om vi låter blicken fokusera på något nära (som mankammen framför sadeln - som vi ju alla så ivrigt studerar när vi rider) så kommer synen att dominera över alla andra sinnesintryck. Men om man istället lyfter blicken "långt bort i fjärran" så försvagas synintrycken och därmed kan man tydligare KÄNNA hur hästen rör sig.

Testade alltså detta och det var verkligen hur tydligt som helst! Plötsligt började jag på ett helt annat sätt känna var jag hade både bogar och bakdel! Inspirerad av morgonens tankar på att ev rida T5 i höst bestämde jag mig för att rida arbetstempo tölt. Ja, i alla fall att rida så långsam tölt som möjligt. Hade först mjukat upp honom med att sidföra och idag gick det riktigt bra att behålla eftergiften genom rörelsen. Varvade sedan att rida öppna i skritt för att samla ihop honom och sedan smyga över i tölt där han inte fick dra iväg i tempo. Samt då och då tillföra lite energi genom att vifta lite med pisken. Red bara korta sträckor tölt - för att kunna bibehålla energin och "lyftet" i bogarna - innan jag saktade av i skritt och genast red några steg öppna för att han skulle behålla mjukheten i nedtagningen.

Så höll vi på i princip hela ridturen och jag tycker faktiskt det kändes riktigt bra! Det känns också som att jag succesivt hamnar lite mer rätt i sadeln och då blir ju ridningen så mycket bättre också!

När vi just vänt hemåt igen hände en lite lustig sak. Det är en skoterklubb som har en stuga där och nu har de satt upp en liten skylt vid vägen för att visa var stugan ligger. När vi kommer från mariebäckhållet ser vi bara baksidan av den och då bryr sig Feykir inte alls. Men när vi vänt hemåt och ska passera igen så vill han av någon anledning INTE gå nära den där skylten. När han idag "ormat" sig förbi den iblev jag irriterad, vände tillbaka och red mot skylten igen. Nu såg han bara baksidan och gick fram alldeles nära skylten utan problem. Men när vi precis passerar skylten och han får syn på texten och bilden på framsidan kastar han sig undan! Jag skulle verkligen ha haft den reaktionen på film - för jag förstår om ni inte tror mig! Och jag kunde helt enkelt inte bli arg för jag skrattade alldeles för mycket! Men jag skulle bra gärna vela veta vad det var som var SÅ chockerande med texten på den där skylten! Visserligen brukar ju hästar tycka att skotrar är obehagliga - men det är ju när de HÖR dem!

F

ortsatte på samma sätt med tölten på hemvägen innan vi sträckte ut i trav sista biten längs bilvägen. Var sedan riktigt nöjd med både Feykir och mig!

Carro kom till Mariebäck i kväll och red lektion på Örn, som är på träning hos Sylvia. Örn är en riktigt tuff häst - så jag förstår att Carro får jobba med honom. Men oj så flott han är när han vill!