Massor av skritt

Kolla in min smala, vältränade, snygga häst! (Jo, jag är HELT opartisk!!!)

Idag började det första av sommarens tre ungdomsridläger i Mariebäck. Fast det var lite av en "mjukstart" - för det är bara 9 deltagare på det här första lägret. Men det räckte förståss för att det skulle vara liv och rörelse på gården när jag kom dit.

Feykir lät sig dock inte störas av detta utan låg helt avslappnad och sov i hagen när jag skulle hämta in honom. Fick knuffa på honom några gånger innan han tillslut bestämde sig för att stiga upp.

Det visade sig att Anna M och Kristin skulle rida ut en sväng på två verksamhetshästar som behöver komma i form inför lägret nästa vecka, så vi fick sällskap med dem en stund. Även Feykir verkade uppskatta sällskapet. När Anna och Dád efter ett tag fräste iväg i ökad tölt gjorde vi vårt bästa för att hänga på. Det gick faktiskt över förväntan - fast sedan fick vi se dem försvinna iväg, för "Daddan" kan i princip tölta hur snabbt som helst. Och där är inte vi - ännu.

När Anna och Kristin vände hemåt igen var Feykir inte helt nöjd med att fortsätta - han försökte intala mig att det var monster i skogen så vi gjorde bäst i att följa med de andra hem... Men när jag sagt till honom på skarpen så skärpte han sig. Vi hade ju redan hunnit tölta en hel del, så nu red jag istället in längs en skogsväg för att ägna oss åt andra gångarter. Det blev lite trav, lite tölt men allra mest skritt. Vägen var stenig och ojämn - så min snubbelhäst fick verkligen nyttig träning i att se var han satte fötterna! Och skritt i ojämn terräng är dessutom suverän muskelträning - skritt är ju den gångart där hästen använder flest muskler.

Trots att jag vet hur nyttigt det är att skritta måste jag erkänna att det sällan blir några längre skritturer för oss... Länge berodde det väl på att skritten gav Feykir utrymme att hitta på alldeles för mycket hyss... Jag försökte lösa problemet genom att aktivera honom så mycket som möjligt. Tölta - och inte många steg rakt fram utan hela tiden sidföra fram och tillbaka, kors och tvärs. Men inte blev problemet bättre av det... Lösningen läste jag mig istället till på Ia och Dennis suveräna hemsida. Ia skrev där att man INTE skulle aktivera en häst som betedde sig som Feykir utan istället hjälpa/lära hästen att slappna av i skritt. Jo, verkligen hur logiskt som helst när man tänker efter! En avslappnad häst sänker huvud och hals - så att uppmuntra hästen att söka sig framåt - nedåt är alltså som avslappningsövningar för en häst. Och redan första ridturen jag testade detta blev det en enorm skillnad! Men fortfarande blir det alldeles för sällan som vi ägnar oss åt långa, muskelbyggande skritturer.

När vi idag skrittat nerför en lite längre backe vände jag tillbaka och red vänster galopp upp innan vi vände tillbaka ner igen. Måste ju lägga in lite extra träning för vänster bak även idag! När vi kom ut på bilvägen igen var det färdigskrittat för ett tag - har man en tölthäst så har man!

Vänster bak fick göra ett sista "ryck" när jag sidförde för vänster skänkel uppför lilla backen upp mot gården. Oj, vad Feykir pustade och stönade då - men han var faktiskt JÄTTEDUKTIG! Och tillbaka i stallet kom ju belöningen: en hel skopa havre och en hel skopa betfor. Jag är verkligen jätteglad för att han är i så bra form nu, men tror ändå att Feykir är ÄNNU gladare. För nu får han ju så mycket mumsigt kraftfoder! Som jag och en liten tjej som besökte stallet förra veckan kom fram till: "Havre och betfor är nog som glass för hästar!"