Tur att jag svängde åt rätt håll!!!

Det ska erkännas att när jag gick från jobbet i regnet idag, både trött och frusen, så bestämde jag faktiskt att jag skulle stå över ridningen och åka direkt hem istället. Men tack vare att jag fick vänta i en bilkö till den avgörande korsningen hann jag ändra mig - så när jag tillslut kom fram till korsningen tog jag inte höger (=hemåt) utan vänster (=till stallet) precis som jag planerat i morse.

Hästarna hade varit kvar nere i beteshagarna hela dagen idag, men när jag kom höll Anna M precis på att hämta upp dem för att hovslagaren skulle sko två av dem och några andra skulle gå på en ridlektion. Stona var redan uppe vid stallet där jag och hovslagaren hjälptes åt att befria Sómi (som faktiskt går i stoflocken fast han är vallack) från sitt exemtäcke som han lyckats riva sönder så att det hängde som en mantel efter honom...

Vallackflocken kom snart också upp till stallet - alla utom en... Gissa vem som först håller på att fåna sig vid nedre grinden för att det är lerigt där och han inte vill smutsa ner sina hovar... ? Och sedan lyckas springa utanför stängslet ner i ett väldigt lerigt område - då lera uppenbarligen inte är något problem längre...? Om jag säger att namnet börjar på F... och slutar på -eykir så vet ni... Han har visst hållit på så här varje dag ett tag nu, så jag förstår att Anna M börjar vara less på honom!

När Feykir tillslut var på rätt sida av staketet behövde jag bara gå in i hagen och ropa så kom han genast till mig - med raska steg. Det har han gjort ganska många dagar i rad nu! Och jag blir alltid lika glad!

Det har kommit en ny häst till Mariebäck idag igen. Den här gången är det en unghäst som Anna M ska träna. Han är visst ganska nyligen kastrerad så han verkade ganska hingstig... Nu när han fick gå ut i vallackflocken för första gången blev det en "mjukstart" för både Feykir och Leiknir (nr 1 och 2 i flocken) var inne i stallet. Det blev en hel del pip och hästarna sprang runt - så Feykir blev väldigt uppjagad över att inte få vara med!

När jag red iväg var han också totalt ofokuserad - gick bara och lyssnade efter ljud från flocken, spänd som en fjäder. Men jag försökte vara desto mer aktiv och succesivt fick vi också bättre och bättre kontakt.

Jag är så oerhört inspirerad av Johannas kurs och clinic!!! Och det som Linda så träffande uttryckte: "När man tillslut hamnade i rätt position i sadeln började hästen göra en massa bra saker!" Så idag hade jag mer fokus på mig själv - d v s min sits - än vanligt. Johanna sa hela tiden åt mig att skjuta fram höfterna, så jag kunde ju räkna ut att just detta var väldigt centralt i mitt fall. Därför gjorde jag så idag att varje gång jag inte fick den effekt jag ville när jag gav Feykir en signal provade jag att först skjuta fram höfterna och sedan ge signalen en gång till. Det blev bättre VARJE gång!!! Verkligen VARJE gång!!! Oavsett vad det var jag ville göra!

Jag red med viktboots och förutom mitt fokus på sitsen försökte jag också vara aktiv och hela tiden "ställa frågor" till Feykir så att han skulle lyssna på mig och vara allert. Genom sidförande resp tempoväxlingar försökte jag aktivera hans bakben.

Johanna berättade hur de lär in halvhalter genom sidförande övningar och under lektion 2 på kursen fick jag också samla Feykir genom att sidföra. Jag har alltid tyckt det varit svårt att samla honom i tölten - det har känts som att jag bara fått en spänd häst och mycket i handen när jag försökt. Antagligen till stor del för att jag faller ÄNNU mera framåt... Men när jag nu hela tiden tänkte på att skjuta fram höfterna och dessutom samlade genom att sidföra så gick det så oerhört mycket bättre!

När vi töltat och töltat (och en av oss skjutit fram höfterna) och varit så DUKTIGA avslutade vi med att trava för att där dra nytta av samlingen från tölten. Även här tänkte jag på att skjuta fram höfterna och trots att Feykir nu började vara trött travade han på riktigt bra!

När vi skrittade sista biten tillbaka till stallet hade det börjat regna ÄNNU mer - och vi var redan innan rejält blöta - men jag var ändå så glad att jag hade svängt åt rätt håll i den där korsningen på väg från jobbet. Trots vädret var det ju så ROLIGT att rida!!!

Efter lite kraftfoder (som i o f s var väldigt uppskattat) fick Feykir ÄNTLIGEN gå ut till flocken igen och kolla in den där nykomlingen. Han nosade lite, det blev något "pip", men sedan tappade han intresset för den nye och gick istället runt och kollade in så att alla i hans flock var OK. Mer dramatiskt än så blev det inte.