Repetition av kursen - och ytterligare ett tips från clinicen

Sedan onsdagens oväder har det succesivt stabiliserats (både vädret och min värk) och idag är det KANON!!! Bikiniväder - "tack snälla!!!" säger min kropp! När jag kom hem från stallet somnade jag i en solstol på altanen - rena semesterkänslan! Fast nu var det ju ridning jag skulle skriva om.



Har kommit på ytterligare en sak jag fick lära mig under clinicen igår, som jag glömt skriva här. Alla som ridit för instruktör har väl någon gång fått uppmaningen att lyfta blicken?! Jag har t o m en gång fått frågan om jag hittat något väldigt spännande nere i mankammen... Men jag har alltid trott att huvudorsaken till att man ska lyfta blicken är att hållningen och sitsen därmed förbättras. Men nu fick jag lära mig att det finns en mycket viktigare anledning! Av människans sinnen är synen det starkaste och om man låter ögonen fokusera på något (som hästens huvud eller mankammen) så kommer synintrycket dominera helt över övriga sinnen. Men om man istället lyfter blicken och inte låter ögonen fokusera på något nära så får man möjlighet att på ett helt annat sätt känna hur hästen rör sig! Och eftersom stirrandet i mankammen ändå inte tillför någon som helst viktig information är det ju inte så svårt att förstå fördelen med den lyfta blicken!



Hade funderat på att ge Feykir vilodag idag, efter både kursdag och clinic. Men gårdagen var egentligen inte särskilt ansträngande för honom så jag bestämde mig för att ändå rida så att jag fick repetera mina nya kunskaper. Riktigt ambitiöst blev det faktiskt - med viktboots på ridbanan! Fast jag "fuskade" faktiskt och använde stigbyglar! Det var ju väldigt mycket nytt att hålla koll på, men jag försökte främst fokusera på att sitta djupt i sadeln med höfterna framför mig samt att vara väldigt aktiv i tölten och hela tiden "ställa frågor" för att stämma av att han lyssnade på vänster och höger tygel resp vänster och höger skänkel.



Som avslutning travade vi och det kändes att vi hade jobbat med samlingen i tölten för han bar sig riktigt bra. Vid det här laget var han ganska trött i värmen, men jag kunde ändå driva honom ordentligt fram till bettet. Duktig kille!








Sylvia var inte hemma idag, men i hennes bortavaro gick lilla Olivia in och instruerade. Det ska börjas i tid heter det ju! Med tutten i munnen var det ju inte så lätt att höra vad hon sa... men det var ju ändå ingen tvekan om att hon efterlyste mer drivning, eller vad säger ni?!