Mera energi!!!

I morse lämnade jag in hästtransporten på service - och strax innan lunch ringde de om att den var klar för avhämtning! Verkligen snabba ryck! Nu ska den få stå kvar hemma ett tag så att jag hinner tvätta den lite innan den åter parkeras i Mariebäck. Det är så smidigt att kunna ha den parkerad vid stallet - för det är ju där den ska användas. Och dessutom har vi inte alls plats för den hemma - i alla fall inte vintertid.

Åkte till stallet och red Feykir en timme. Började med intervallträning i "lilla galoppbacken nr 2". Den är inte så lång, men Fia gjorde mig nyligen uppmärksam på att om man fortsätter framåt när backen planat ut så blir det snart en backe till - och den blir bara brantare och brantare ju längre upp man kommer. Det är alltså bara att välja hur jobbigt man vill det ska bli. "Lilla galoppbacken nr 1" ligger i en högerkurva - så där får man alltid rida höger galopp. Men i den här funkar det bra med vänster galopp, så de är ju ett mycket bra komplement till varandra!

Nu red jag fyra vändor uppför denna backe - stannade och vilade när vi kommit upp och skrittade sedan en runda på vägen ner. Stämde av att Feykirs andning hunnit återgå till normal igen innan nästa intervall uppför backen. Sista gången red vi så långt upp att jag tyckte det var för brant att rida nerför - så jag satt av och gick med honom ner. Annars var han faktiskt VÄLDIGT duktig på att skritta nerför idag! Han har haft så svårt att balansera sig i utförsbackar när han haft ryttare på ryggen... Hans metod har varit att öka tempot - som för att "springa ifatt" balansen - och det har ju känts farligt på en så snubblig häst... Men vi har verkligen tränat på detta och idag kom han själv på att han ska balansera upp sig på bakdelen istället för på framdelen och då gick det jättebra!

När vi sedan kom ut på bilvägen igen ville Feykir gå hem - han tyckte uppenbarligen att han gjort sitt för dagen där i backen. Det var faktiskt första gången sedan Sylvia tränat honom som jag fick känna av lite mer seriösa protester från hans sida - de där vilda "tonårsprotesterna" har verkligen avtagit markant! Och det gick ändå ganska snabbt att övertyga honom om att låta mig bestämma. Ägnade nog sedan en halv km till att förbereda för tölt och såg dessutom till att rida fram med mycket energi - och det blev den bästa tölten på länge!

Sedan Sylviaträningen har jag fokuserat så mycket på att kunna flytta honom för skänklarna i tölten UTAN att han försöker fuska genom att dra iväg i tempo. Han måste korsa bakbenen ordentligt för att bli så lösgjord att han töltar rent. Men resultatet har samtidigt blivit att vi tappat alla energi... och då blir det ju ingen bra tölt heller! Det är ju verkligen inte lätt det här med ridning!!! När jag i efterhand analyserade senaste ridturen kom jag på att det kunde vara energin som fattades - och när jag nu testade idag så visade det sig ju stämma! Men någon gång i livet SKA jag lyckas sätta ihop alla "delarna" samtidigt och bli riktigt bra på att rida tölt - så det är bara att träna vidare!

När jag kommit tillbaka till stallet och just skulle släppa Feykir i hagen igen kom dagens turridning tillbaka. Det var ett VÄLDIGT rörigt och livat gäng! Ett tiotal invandrarkillar, som talade fem olika språk, tillsammans med en tolk. Och till skillnad från de allra flesta svenskar som vi sett komma på turridning så hade de här killarna ingen tanke på att vara lite försiktiga runt hästarna utan skrek och tjoade vilt. Anna M - som var huvudansvarig för turen - såg helt slutkörd ut och det kan jag förstå! Bl a hade några börjat vråla jättehögt när de galopperade och Anna - som trodde att något allvarligt hänt - blev ju jätteförskräckt, kastade runt sin häst och red tillbaka för att se vad som inträffat. Men det visade sig att de bara vrålade för att det var kul... Tur att turhästarna är så snälla att de accepterar det mesta! Feykir skulle inte platsa många minuter i det gänget...

Det tjoande gänget gick upp till Josefshallen och fikade medan jag hjälpte Anna att fixa klart med hästarna i stallet. En stund senare kom hovslagaren. "Vad är det för livat gäng i Josefshallen??!!" undrade han - som hört dem när han körde förbi i bilen!!! Men vi uppfattade det i alla fall som att de hade väldigt roligt - och då var ju ändå målet med dagen uppfyllt!