Innan jag fick detta klartecken hade jag hunnit tänka att om han han inte skulle gå igenom besiktningen fick jag välja på att antingen aldrig mer tävla någonstans där jag kunde riskera att råka ut för veterinär utan islandshästvana eller också sälja Feykir och köpa en fyrgångare igen... Men som tur var gick det ju vägen tillslut i alla fall även om det var en onödigt spännande inledning på dagen...!
När vi tillslut tagit oss igenom veterinärbesiktningen var det flera timmar till vår första final. Hästarna fick gå tillbaka till sin hage och vi ångrade att vi inte väntat med hotellfrukosten - nu hade vi ju kunnat åka tillbaka och äta i lugn och ro! Endel av oss hade ju dessutom fått oss en rejäl dos motion under veterinärbesiktningen... ;- ) Men frukosten var redan hastigt inmundigad (vi hade t o m fått be dem öppna tidigare eftersom vi behövde åka så tidigt) så det var bara att vänta vid banan.
Jag fick i alla fall bekräftat att jag skulle få rida A-final även i fyrgång! Jag hade ju hoppats att poängen skulle räcka till för detta, men eftersom ingen resultatlista hade hunnit komma upp i går kväll hade jag hållits på halster över natten. Mycket glad satte jag mig med de andra i det trevliga Midurgänget för att vänta på att tävlingarna skulle börja. Linda och Sylvia myste i sina fina Woodfieldrockar (Sylvias kom igår) och vi andra (avundsjuka) fick hålla tillgodo med enklare paltor... Fast jag måste påpeka att vi definitivt inte kunde klaga på vädret. Efter en vecka med MASSOR av regn sken solen över Ragvaldsträsk denna helg - tack för det! Det var bara så här på morgonen det var lite småkyligt.
Tillslut började det i alla fall närma sig A-final i T8. Jag gick till hagen för att hämta Feykir och kunde konstatera att min häst verkligen har taskiga tävlingsnerver... Han blir ju hur hispig som helst i nya miljöer... ;- ) Jo, det är förståss han som ligger längst till vänster! Funi och Dád verkar ju kunna hantera tävlingspressen rätt bra de också! Alltså inte bara Midurryttarna som såg denna helg som en spasemester - utan även Midurhästarna uppenbarligen!
Hela fyra Miduriter hade kvalat in till A-finalen i T8, men Linda strök sig och Hera för att spara hästen (läs: hålla damen på så gott humör som möjligt) till V5-finalen samt hinna förbereda Nási inför finalen i T1 som hon också skulle rida. Så det var Maria på Bogatyr, Kristin på Funi samt jag och Feykir som fick representera Midur. Och det gjorde vi minsann med den äran! Maria vann (förståss) överlägset, Kristin och Funi tog tredjeplatsen och vi blev fyra (med 5.0 på tölten av en av domarna).
I eftermiddagens A-final V5 var hela fyra av fem deltagare Miduriter: Maria, Kristin, Linda och jag! Jag gillar verkligen att rida fyrgång - och nu gick det så fantastiskt bra dessutom!!! Tölten är svårast... lyckades inte få någon femma där den här gången... Men i övriga tre gångarter fick vi faktiskt 5.0 eller 5.5 av alla domarna!!! Men så red jag verkligen allt jag orkade och lite till i samtliga gångarter! I den avslutande galoppen var jag VÄLDIGT lättad när speakern tillslut sa att vi fick sakta av - för då trodde jag snart jag skulle svimma av trötthet! Men jag var verkligen supernöjd med våra poäng! Efteråt fick jag också kommentarer av många att de aldrig sett honom så "ihop" förut som han var idag och det var verkligen kul att höra! Och i framtiden - när jag lyckas rida ihop honom ännu bättre - får ni verkligen akta er! ;-)
Även denna final vanns överlägset av Maria på Bogatyr, med Kristin och Funi på en mycket hedrande andraplats, Feykir och jag var trea och Linda på Hera (som visst varit på riktigt bitch-humör) blev fyra. Totaldominans av Midur alltså!
Kristin var förståss extra glad över sina fantastiska skrittpoäng; 6.5, 6.5 resp 6.0!!! Och inte blev det sämre när en av domarna efteråt sa att om hon hade släppt fram Funi liiite till hade det kunnat ge 7 poäng!!! Och jag blev inte mindre glad över min prestation när jag såg domarnas ranking - en av dem hade faktiskt haft mig och Feykir som 2:a i klassen både i skritt och trav!
Vid prisutdelningen var jag helt enkelt för trött för att orka rida något ärevarv... Och tillslut blev det faktiskt bara Maria och Bogatyr som ensamma red runt banan - men det var väl inte mer än rätt då de samtidigt hade fått priset som framgångsrikaste seniorekipage-lätt klass?!
När min duktiga häst poserat för ovanstående bild, med dagens båda prisrosetter, blev han ompysslad och fick sedan gå ut i hagen igen. Jag hade först tänkt skynda tillbaka till banan för att se Sylvia m fl rida V1-final, men hade fortfarande sådan mjölksyra i musklerna efter finalridningen att jag inte vågade gå och sätta mig, för då skulle jag säkert bli jättestel... Så istället passade jag på att packa ihop mina saker och backa bilen så att det skulle vara lätt att koppla transporten sedan. Hade tänkt be Kristin sköta själva "kopplandet", för att spara mina händer. Men innan jag visste ordet av dök det upp en trevlig man och "häktade på" släpet på bilen! Bussigt!!!
Tävlingen avslutades på ett mycket bra sätt med final i femgång, där två seniorer och två ungdomsryttare (båda från Midur) red tillsammans. Då fick vi njuta av Jenny Halds FANTASTISKA sto Athena, riden av Sara Hill - oj, oj, oj vilken häst!!! Ända till sista momentet låg hon i överlägsen ledning - men så var det dags för passläggningarna... Midur-Joanna på Idunn satte ribban genom att rida den bästa pass jag sett dem göra på tävling! Man ser verkligen att Idunn älskar att dra på rejält!!! Rebecca på Hending (Midur) gjorde också en jättefin insats och höll passen hela långsidan. Pernilla Åberg och Litfari kom så dundrande - det är en häst som kan gå riktigt, riktigt fort!!! Sara och Athena däremot hade problem med läggningen... Varje ekipage fick göra två försök till och i princip upprepade sig resultaten från första försöket. Eftersom passpoängen räknas dubbelt hade det därmed blivit spännande igen - skulle Athena behålla sin ledning? Nej, det blev Pernilla och Litfari som avgick med segern, tack vare de överlägset högsta passpoängen!
Efter detta var det bara att lasta våra tävlingshästar och åka hemåt efter en riktigt lyckad och trevlig tävlingshelg! Vid det här laget hade min adrenalinnivå sjunkit något så att jag började känna hur ont jag egentligen hade i kroppen... så jag var VÄLDIGT tacksam för att Kristin även lovat att köra oss hem. Det var föresten inte bara min kropp som var slutkörd, utan även hjärnan skulle det visa sig... För när vi kom till Skellefteå och skulle ut på E4 försökte jag frenetiskt övertyga Kristin om att hon skulle köra söderut - mot Sundsvall!!! Jag ville uppenbarligen hem till Umeå och vila upp mig hos mamma och pappa! :-O
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar