En timme och 45 minuter utan stigbyglar ger mjölksyra...!!!

Som TUR var mådde min kropp oerhört mycket bättre idag än igår - så jag kunde ändå vara med på dagens Johanna Elgholmkurs! (Igår kom det riktiga skyfall och sammanlagt 20 mm regn samt att man hörde åskan mullra, så det var väl det vädret min kropp reagerade så häftigt på.)

Jag har ridit väldigt många kurser för Johanna - när vi bodde i Kiruna kom hon upp dit 4-5 gånger/år. Men det är nu åtta år sedan, så jag trodde inte att hon skulle känna igen mig. Men det gjorde hon faktiskt!





Första lektionen fick vi genast släppa stigbyglarna och lägga upp dem framför sadeln. För nu skulle vi träna vår sits! "Oj, oj, det här blir jobbigt!!!" tänkte jag. Och jag fick förståss rätt... Redan halvvägs in in den 45 minuter långa lektionen kändes mina ben helt bortdomnade! Fick först skritta längs spåret och göra halter "med magen" samtidigt som jag höll om honom med skänklarna. Sedan skritta på volt och flytta ut bakdelen. Om han ville lägga sig på i handen skulle jag göra halt med skänklar och "mage" och om han inte ville ta innertygeln skulle jag böja honom ordentligt inåt.

Sedan fick vi göra samma sak i tölt. När han inte ville flytta ut bakdelen i tölt fick jag först göra halt och flytta - och efter ett par gånger fungerade det sedan i tölt också. Hela tiden skulle händerna vara i samma position. "De ska vara som en inspänningstygel - som ALLTID ger eftergift på exakt samma ställe!" sa Johanna.

Det var verkligen oerhört nyttigt att rida utan stigbyglar!!! När jag började rida Feykir hade jag aldrig ridit femgångare tidigare och jag visste därför inte hur jag skulle jobba med tölten på honom. Av rädsla för att göra fel gjorde jag inget alls... och i den passiva ridningen har jag blivit kvar. Ofta kommer jag på mig själv med att konstatera att "det här känns inte som det ska" - men sedan dröjer det en lång stund innan jag verkligen försöker göra något åt det! Men när jag inte hade några stigbyglar blev jag tvungen att agera snabbare - f f a när det gällde att justera sitsen - för annars kändes det som att jag skulle ramla av! Ändå tyckte förståss Johanna att jag måste bli ÄNNU mer aktiv i min ridning...

När jag ridit klart och suttit av Feykir kom Yvonne och gav mig min jacka, som låg på marken utanför ridbanan. "Det ser inte ut som att du skulle orka lyfta upp den själv!" sa hon. Jag hade verkligen massor av mjölksyra i benmusklerna så jag stretchade ordentligt och gick sedan runt länge innan jag vågade sätta mig och titta på de andra som red - jag måste ju kunna rida ett pass till i eftermiddag!

I fortsättningen borde jag egentligen rida en gång/vecka på ridbanan utan stigbyglar för att jobba med min sits. För, som Linda på träffande uttryckte saken: "När man tillslut hamnade i rätt position i sadeln började hästen plötsligt göra en massa bra saker!"



När det sedan var dags för dagens andra lektion fick jag åter rida utan stigbyglar. På förmiddagen hade jag fått jobba med böjd häst, men nu skulle jag istället sidföra med så rak häst som möjligt - d v s skänkelvikningar. Började i skritt, vände upp på medellinjen och sidförde ut på spåret igen. Fick använda dessa skänkelvikningar till att samla ihop honom och sedan göra övergång till tölt direkt vi kom ut på spåret igen. Så här i början tyckte Johanna att det viktigaste var att han korsade ordentligt bak - det gjorde inget att det blev väldigt kraftig tvärning på rörelsen. Men på sikt skulle jag jobba för mer framåtbjudning också. När jag verkligen fick honom att korsa bak blev de första stegen tölt sedan riktigt bra!

Om han inte lyssnade på de sidförande hjälperna i tölt fick jag göra halt och sedan göra samma sak i skritt. Och jag måste komma ihåg att bromsa upp honom ordentligt på yttertygeln i skänkelvikningen så att han inte skjuter ut ytterbogen!

På slutet av lektionen tog Johanna över och red en stund. Hon konstaterade att han verkligen jobbar hårt för att kasta fram ryttaren - för det är jobbigt när man sitter ner och verkligen kan komma åt honom. Tidigare behövde man rida honom i en lätt sits för att han skulle klara att tölta - och nu har han väl blivit bekväm och vill inte att man inverkar så mycket med sätet... Men, som hon sa, nu MÅSTE man sitta på honom i tölten för att han ska fortsätta utvecklas. Johanna red honom VÄLDIGT aktivt, ställde inåt resp utåt på volten, flyttade för inner- resp ytterskänkel. När hon jobbat honom en stund fick jag försöka göra samma sak. Inte så lätt förståss!!! Men efter en stund hade jag plötsligt ett riktigt "Halleluja-moment" när några töltsteg kändes helt fantastiska!!! Det är alltså DEN känslan jag vill komma till!!!

När jag tillslut, på darrande ben, fick sitta av min häst insåg jag att min lektion varat en hel timme istället för de 45 minuter som var planerat. Men endel behöver ju stödundervisning... ;- )

Johanna vill ha med mig och Feykir på clinicen i morgon! Vi ska visa passtakt i tölten - det är vi ju bra på!!! - och (förhoppningsvis) hur man jobbar bort den. Johanna frågade också om det är OK med mig att även hon rider Feykir lite under clinicen - och det är det ju förståss. Det blir kul att rida mer i morgon - jag hade helst velat fortsätta med kurs hela helgen!!! Fast en nackdel med att rida är att jag kommer att missa lite av det övriga på clinicen - när jag behöver göra i ordning Feykir före och efter vårt ridpass. Men man kan ju inte få allt här i världen - i alla fall inte alltid! ;- )

Nu ska jag ta ett riktigt varmt bad och sedan stretcha ordentligt än en gång - så att jag tar mig ur sängen i morgon bitti!