Vilket pangväder!!!

Under våra år i Kiruna fick vi njuta av den FANTASTISKA vårvintern - Kirunas bästa årstid! Och idag var det den känslan i Luleå också med STRÅLANDE sol som värmde ordentligt och även reflekterades i den vita snön så att man fick ljusterapi i kubik!!! (Och bilden ljuger - den jackan må matcha Hamingjas nosgrimma och vojlock perfekt men den hade varit ALLDELES för varm att rida i idag...!)

Jag brukar nästan alltid rida på fredagarna men igår var jag alldeles för trött efter arbetsveckan och vilade mest på soffan, så idag var det bara andra ridpasset sedan Ingebjörns behandling av Hamingja förra lördagen. Och det var ännu längre sedan vi senast red längs bilvägen så det kändes som en bra idé att underhålla Hamingjas "reclame the bilväg"... mycket riktigt krävdes det också viss övertalning innan hon vågade sig ner för backen och över bäcken även idag.

Och sedan var det chockartat både att soptunnan stod precis där den alltid står och att en av grannarna faktiskt var ute på deras gård... :-O Men när Hamingja väl lyckats uppbåda tillräckligt stort dödsförakt för att tackla båda dessa traumatiska upplevelser kunde vi ändå ge oss iväg längs vägen bort mot Alviksträsk. Inledde uppvärmningen i trav, där det till att börja med var racertempo men sedan lugnade ner sig tillräckligt för att jag skulle "komma till ridning" så att hon började söka sig framåt-nedåt. Och i den efterföljande skrittpausen var hon också tillräckligt avslappnad mentalt för att sträcka mulen mot backen när hon fick hellånga tyglar. En bra början!

Efter detta tog jag itu med dagens huvudfokus: att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen för att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. I skritten tyckte jag det gick ganska bra att "hitta igen" känslan, men så snart vi övergick till tölt blev det svårare att inte falla tillbaka i gamla vanor... Så jag fick ganska ofta sakta av till skritt och börja om. I o m detta nöjde jag mig också med en lägre grad av samling. Men bitvis kändes vi ganska avslappnade båda två - vilket förståss hade god inverkan på takten i tölten!

Jag red efter vägen längs sjön bort till skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt med intervaller av "joggingtölt". Det var nästan helt vindstilla idag och det värmande solskenet gjorde att det bara skönt när det fläktade till lite några gånger under hemvägen. Och när vi kom in i stallet igen började Hamingja flåsa riktigt ordentligt för att "vädra ur" så efter vår stretching fick hon istället stå i den relativa svalkan utanför stallet och äta sitt luzern med vitaminer och mineraler.

I o m att det bara var andra ridpasset sedan behandlingen var det också bara andra gången jag provade att stretcha vänster bakben på det sätt som det varit meningen att jag skulle göra hela tiden... Och Hamingja vågade inte riktigt lita på att detta inte skulle innebära att hon tappade balansen... Men så var det ju i början med den felaktiga stretchen också - och där har hon ju sedan t o m börjat tycka att det är skönt - så förhoppningsvis behöver hon bara lite tid för att vänja sig nu också.