När snön ligger djup!

I dag ägnade vi oss åt en hel del snöpulsning!

Enligt väderappen skulle det vara dimma idag, så jag blev väldigt glatt överraskad när morgonen istället bjöd på strålande sol hemma i Kyrkbyn! Fast när jag körde mot stallet hann jag bara passera Sunderbyn innan jag körde in i en vit "vägg" och även i Mariebäck visade det sig sedan vara dimma. 

Hamingja och jag red upp till höger bakom vägbommen, där vägen åter var välplogad efter all snö som - tillslut - kom här om veckan. Vi värmde upp i trav och hon kändes betydligt mer fokuserad på mig än vad hon gjort under de senaste ridturerna när hon haft fullt sjå att akta sig för MÖRDARÄLGAR. Även vändplanen var välplogad och underlaget visade sig vara perfekt för voltarbete! Inte ens under den inledande "racertraven" innan volten fått Hamingja att lugna ner tempot, kändes minsta antydan till att hon skulle halka. 

Efter en stunds travarbete i båda varven övergick jag till tölt istället - först i vänster varv - och där jag då och då red henne utåtställd för att verkligen få med ytterbogen. Jag har alltid en tendens att "hamna" lite snett åt höger i sadeln, även om det blivit lite bättre på senare år. Men när jag nu ibland lyckades hålla blicken lyft och därmed kunde känna bättre hur Hamingja och jag rörde oss, insåg jag att problemet med detta inte bara är att jag genom att lägga mer vikt åt höger säger åt Hamingja att skjuta ut högerbogen för att balansera upp mig utan att det dessutom får mig att "tappa" ytterskänkeln som jag behöver för att (tillsammans med yttertygeln) hålla henne på voltspåret...

När jag var nöjd med voltarbetet tyckte jag att vi skulle galoppera uppför den lilla "backen" (egentligen är det nog en överdrift att kalla den "backe" det är nog snarare ett "motlut"..!) Men uppenbarligen hade jag förberett Hamingja alldeles för dåligt för hon förstod inte ens att det skulle vara galopp utan satsade på racertölt... När jag vände tillbaka red jag högersluta för att rama in och göra henne mer redo - och sedan bjöd hon på en trevlig vänstergalopp!

Det var ingen som hunnit rida stigen genom skogen mot Torrbergsvägen sedan det snöade senast så den syntes bara som en liten fördjupning i snön. Men det fasta underlaget och den kalla, fluffiga snön gjorde att det inte blev överdrivet ansträngande för Hamingja till att börja med. Men hela vägen fram till Torrbergsvägen red vi inte för tillslut kom vi till ett område där snön drivit ihop så att den nådde ända upp till magen på henne och då tyckte vi båda två att det var dags att vända hemåt igen.

Efter att ha skrittat tillbaka till vändplanen vände vi och följde i våra gamla spår fast nu i trav - och jag fick njuta av en riktigt härlig "uppåt-känsla" i traven tack vare att hon lyfte extra på hovarna i snön! Trycket från hennes bakben var så kraftfullt att jag verkligen fick anstränga mig för att ändå "landa" mjukt i sadeln för att inte ge obehag och göra henne spänd. Vi travade även tillbaka samma väg - och öven då höll hon traven väldigt stadigt trots fria tyglar. (Ibland när jag slarvat och låtit henne välja att själv gå över i galopp om hon velat när vi travat i terräng/snö blir det mest bara galopp, särkskilt på hemvägen. Men den sista tiden har jag uppenbarligen skött mig - och då gör ju Hamingja det också!)

Det var först när vi kommit ut ur skogen igen och skrittade ner mot vändplanen som Hamingja fick en liten flashback när det gäller risken för MÖRDARÄLGAR - och ville gå tillbaka till vändplanen istället för att gå hemåt. Men genom att rida övergångar: halt-rygga-samlad skritt kunde jag distrahera henne tillräckligt för att vi sedan skulle kunna rida en fokuserad och relativt avslappnad tölt under hemvägen. 

Inför dagens ridpass hade jag läst på i bloggen om vilka riktlinjer jag fick av Atli under senaste kursen (i början av november) och påmints om att det viktigaste var att jag skulle försöka undvika att själv bli spänd i kroppen när jag rider tölt. Någon högre grad av samling krävde jag inte, det kändes inte riktigt juste efter djupsnöridningen. Men jag använde vänster-öppna till att uppnå och bibehålla  bärighet i tölten samtidigt som jag försökte fokusera på att vara avslappnad själv för att upplevas följsam i sadeln när Hamingja gjorde rätt. 

Tillbaka i stallet fick hon stå en lite extra lång stund med Back on Track medan jag passade på att göra en liten inventering i mitt förråd med hästutrustning. Jag har visserligen sålt av en hel del under de senaste åren - men jag är ju rätt bra på att köpa nytt... ! Så än en gång kunde jag konstatera att om jag någon fler gång i livet ska kunna hävda att jag behöver köpa nytt schabrak eller vojlock måste jag faktiskt först sälja av lite fler...! :-O Hög tid att börja förbereda en ny loppis m a o!