"The effortless rider"

Jag har många gånger tipsat om Ia och Dennis hemsida www.iaodenni.nu där man bl a kan läsa väldigt informativa "Månadens tips". Det var också tack vare dem som jag nyligen hittade till Wendy Murdoch och "The effortless rider" tack vare att de gillat henne på Facebook. Och detta visade sig verkligen vara ett fynd!!! 

Atli har ju sagt att det viktigaste för mig att träna på nu är min sits - för den är nyckeln till att komma vidare i utvecklingen av min ridning. Och att se Wendys videos och höra henne förklara fick mig direkt att inse både varför jag tyckt att detta varit så svårt och dessutom att mina försök att komma till rätta med sitsen faktiskt bara förstärkt problemen med att jag spänner mig så i kroppen...!

Hon menar att "Sänk hälarna" är den mest missförstådda instruktionen inom ridningen, eftersom den ofta får ryttaren att lägga ett tryck i stigbygeln vilket får knä och höft att låsa sig. Något som både gör att ryttaren blir stel, instabil och faller framåt och DESSUTOM låser hästens rörelser. (Alltså PRECIS där jag hamnar allt för ofta - f f a i tölten...!!)

Det man istället ska sträva efter är att "länga" sin rygg så att vikten hamnar i stigbygeln, inte trycket. Förutom en ökad rörlighet hos både ryttare och häst också innebär detta att om hästen lägger sig på i handen så kommer den inte att dra ryttaren framåt ur sadeln utan faktiskt ner i sadeln så att det blir lättare att "sitta emot". "Sänk hälarna" börjar alltså i ländryggen - INTE i foten! För med tryck i stigbygeln blir du bara stel och ostadig när du blockerar rörelsen i knä och höft. Foten behöver istället vara i en position där man kan länga överbenet och följa med i hästens rörelser. 

Många av oss har inte tid eller ork att rida så mycket som vi skulle önska, men Wendy förklarar att det faktiskt finns väldigt mycket man kan träna på hemma för att sedan vara en lite bättre ryttare när man sitter i sadeln nästa gång. Och en övning just för att hitta en effektiv och följsam sits är att sitta på en pall med fötterna under resp knä och sedan med sätet luta stolen framåt så att den bara står på de främre benen. Då kommer höften att öppna upp sig och knäna flyttas framåt och genom att på detta sätt "länga" ryggen kommer vikten ner i hälen vilket i sadeln innebär både att man sitter stadigare och samtidigt mer följsamt. 

När jag testade med en pall kände jag hur jag kunde "länga ryggen" utan att skapa samma spänning som när jag hittills försökt vinkla mitt bäcken framåt. Men dessutom stramade det alldeles våldsamt på framsidan av mina smalben nu när golvet "var i vägen" så att foten måste behålla sin position. Och det var väldigt lätt att förstå vad som händer när jag sitter i sadeln: fötterna skjuts framåt och jag hamnar i stolsits... I denna position kommer foten dessutom att blockera knäts rörelse framåt och trycka bäckenet bakåt - med ännu sämre sits som följd...

Tänk att något så till synes enkelt som en pall kan ge sådana insikter! Och trots att jag inte hunnit träna på detta mer än ett par dagar märkte jag faktiskt skillnad redan när jag red igår! För de stunder då jag "längde ryggen" så att jag fick samma känsla som på pallen höll jag mig mer avslappnad - och då hade Hamingja en renare takt i tölten! Hädan efter ska det bli mycket "pallträning"!!! Och Wendy Murdoch hade fler bra tips - jag återkommer till några av dem framöver!