Min PT rycker in än en gång!!!

En PT är inte gratis... men just den här är definitivt värd varje öre!!!

När jag kom till stallet efter jobbet idag kände jag mig egentligen alldeles för trött för att rida... det var t o m så att jag övervägde att sätta mig i bilen igen och åka hem istället. Men jag ville ju klappa lite på Hamingja förstås och vips satt jag ändå på hästryggen på väg ut en sväng! Det är inte för inte som jag brukar kalla henne min "PT" (personliga tränare) eftersom är så bra på att motivera mig till rörelse/träning!!! (Försökte dock vara tydligt med att hon denna dag borde bortse från alla ev mördarälgar idag för jag hade knappast det tålamod som krävdes för sådant just nu...) 

Det fick bli en liten sväng längs den högra vägen bakom bommen där underlaget var perfekt! (Nu när vi både haft plusgrader och fått regn på snön hade man ju verkligen önskat att även den vänstra vägen varit plogad... men om det kör några fler skotrar och det sedan får frysa på ordentligt i spåren efter dem så borde det kunna bli bättre ridunderlag igen där också!)

Hamingja och jag började värma upp i trav och lyckades efter en stund hitta ett läge där jag faktiskt kunde driva liiiite "fram mot bettet" - trots att vi ju faktiskt red rakt fram - och därmed fick lite mer bärighet och sväv än vid hennes "Solvallatrav". Och när vi kom fram till vändplanen och jag testade att styra in henne på en volt i trav visade sig underlaget där fortfarande ge riktigt bra fäste för broddarna! (Bilvägen har däremot förvandlats till hårdfrusen isgata och på det underlaget skulle jag inte våga mig på någon volt i trav, MÖJLIGEN i tölt om utrymme hade funnits...) 

Men nu hade vi alltså ett tillräckligt bra underlag för att både ryttare och häst skulle kunna slappna av! Jag försökte hålla fokus på ytterhjälperna för att hålla henne på volten men att ändå inte bli stum i högerhanden i vänster varv. Och att i höger varv använda sidförande tygeltag i riktigning mot ytterbogen med högerhanden för att hon skulle böja innersidan istället för att bara skjuta ut högerbogen. I båda fallen belönades jag snart av en häst som rundade sig runt innerskänkeln och frustade belåtet!

När jag sedan skulle göra samma sak i tölt var vi inte lika överens... jag började i vänster varv och helt plötsligt var det som att högerbogen tog över och levde ett helt eget liv så att Hamingja drog iväg utåt och hemåt utan någon riktig kontroll... Jag fick göra halt för att börja om helt samtidigt som jag även flyttade över pisken i ytterhanden för att kunna förstärka med den på bogen ifall det skulle behövas. Gjorde en ny övergång till tölt och red henne utåtställd med fortsatt fokus på ytterhjälperna och nu lyckades jag få tillräcklig kontroll över högerbogen för att hon tillslut skulle länga överlinjen och börja frusta!

Peppad av detta bestämde jag mig för att även rida några galoppintervaller i lilla backen/motlutet. Hittills hade jag ju dock främst fokuserat på lösgörande och för att rama in henne tillräckligt för att vi skulle vara redo för galopp testade jag att rida sluta i skritt. I o m att jag ville börja med vänster galopp red jag högersluta för att sedan göra halt, titta ut åt höger och skjuta fram vänster höft. Och VOILA - Hamingja gjorde en klockren fattning av vänster galopp! (Det går ju SÅ mycket bättre när matte tydligt förklarar vad hon vill!!!) 

Detta upprepade vi sammanlagt tre gånger - med lika bra resultat varje gång! Större delen av galoppsträckorna höll hon också en trevlig bärighet, men mot slutet av dem blev hon ändå lite högre i nacken. I det läget märker jag att jag inte riktigt vet vad jag ska göra vilket resulterar i att jag gör ingenting - och då slutar det med att hon tillslut blir spänd och tappar galoppen... Det sitter uppenbarligen fortfarande i mitt muskelminne från tiden med Reykur att jag ska vara passiv - för på honom kunde jag "rädda" galoppen i sett sådant skede genom att ge honom friare tyglar för då slappnade han av igen. Och från tiden med Feykir lärde jag mig sedan att jag absolut INTE fick röra innerhanden i galopp - för då gick han över i pass... 

Lára gjorde verkligen allt i ridningen så lekande lätt - inkl att galoppera på volt. Men tyvärr passade jag inte på att träna på detta tillräckligt för att ge mig själv nya, bättre muskelminnen... Det hade nog underlättat mycket nu med Haminga som enligt Sylvia behöver stödet av att "hållas ihop" lite i galoppen i det läge när mina reflexer istället är att ge lösare tyglar och bli passiv... Men idag blev det i alla fall riktigt bra galoppfattningar - VARJE GÅNG - och det är ju ändå en bra start! Höger galopp förberedde jag på motsvarande sätt med vänstersluta och där är hon ju dessutom starkare så där höll vi galoppen hela vägen även om jag även där lät henne bli onödigt hög i formen mot slutet. 

Efter tre vänster galopper och en höger tyckte jag det var dags att vända hemåt igen. Testade gränserna lite genom att rida samlad skritt då jag även nuddade höger bak med pisken ibland (STORT trauma - Hamingja hade uppenbarligen HELT förträngt att pisken kan anfalla från höger också ibland...!!!) Kompletterat med lite älgpanik (antagligen p g a att det rasade snö från ett träd inne i skogen) blev det lite rörigt ett tag... 

Men jag gjorde som tidigare på volten: gjorde halt och började om. Och då hittade vi ett par sekvenser med riktigt trevlig samlad tölt där jag höll mig hyfsat avslappnad i kroppen medan mina förhållningar med sätet fick Hamingja att bibehålla ett lågt tempo och därmed också bibehålla samlingen lite längre sträckor! Vi hade ju ingen lång väg hem, så jag fick ganska snart börja länga på tyglarna för att hon skulle hinna sträcka ut och varva ner lite innan vi var hemma igen. Och trots de långa tyglarna bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggen - det känns som att det var ett tag sedan jag lyckats aktivera hennes bakdel och rygg så här bra senast! 

Nu satsar jag på en vilodag för oss i morgon - en av oss behöver då definitivt det! Så har jag förhoppningsvis lite bättre ork närmare helgen och orkar rida mer!