Vändplan = voltplan!

Vilket STRÅLANDE vinterväder vi haft idag!!! Och all rimfrost som bildats ur den fuktiga luften tidigare i veckan fick det dessutom att gnistra EXTRA mycket!!! Men bilvägen är ren isgata nu så jag tycker den känns väl hård att rida på... den högra skogsvägen bakom vägbommen och dess vändplan har däremot kanonunderlag med några cm snö som frusit fast på isen och både ger svikt och bra fäste med broddarna!

Jag bestämde mig för att än en gång nyttja denna "naturliga" ridbana och inledde med grundlig uppvärmning i trav på volt i båda varven till dess Hamingja verkligen sträckte ut överlinjen och frustade avslappnat. Övergick sedan till tölt på volten, men där hade vi svårt att få till takten... Men under en skrittpaus insåg jag sedan att jag låtit henne vara för rak i innersidan så jag började med att skritta på en riktigt liten volt för att sedan göra övergång till tölt på samma lilla volt - och nu blev det direkt en HELT annan tölt med riktigt bra takt!

Fortsatte sedan att vända in med ytterhjälperna så att vi töltade i "kringelikrokar" över hela vändplanen samtidigt som jag försökte få till min sits genom att låta tyglarna vara aaaaningen för långa så att jag MÅSTE lägga vikten lite bakåt (d v s förhoppningsvis mer rakt än framåtlutande) för att bibehålla en kontakt med munnen. Och varje gång hon kom in mellan hand och skänkel och längde sin överlinje försökte jag bara vara mjuk och följsam (d v s inte spänna mina muskler så mycket). Då hittade vi en riktigt trevlig känsla i tölten bitvis!

Sedan tyckte jag det var dags för några galoppintervaller uppför lilla "motlutet". Jag använde även idag högersluta som förberedelse innan jag gjorde halt och fattade vänster galopp. Och Hamingja bjöd på en riktigt fin galoppfattning och runda, fina galoppsprång till att börja med! Men när vi närmade oss vägens slut hade hon börjat bli lite hög i formen och tappade galoppen. Detta upprepade sig sedan under våra tre intervaller i vänster galopp medan hon höll i högergaloppen längre. Men jag tror inte den "tappade" galoppen beror på något obehag utan snarare att hon inte riktigt har fått tillbaka styrkan i vänstergaloppen ännu.

När vi sedan vände hemåt igen inledde jag med sluta och samlad skritt för att sedan smyga över i tölt där jag främst försökte hålla mig avslappnad i kroppen och m h a förhållningar i sätet hålla nere tempot för att bibehålla samlingen och vänsteröppna för att bibehålla bärighet. Atli påpekade ju senast att det allra viktigaste nu är att lära mig rida utan en massa onödiga spänningar i kroppen - även om graden av samling då kommer att vara lägre. När jag som avslutning lät henne börja sträcka ut med allt längre tyglar för att varva ner fortsatte hon att arbeta med en aktiv överlinje så uppenbarligen hade jag trots allt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt i tölten!

Tillbaka i stallet stretchade vi som vanligt innan hon fick stå med ryggvärmaren från BoT som "efterbehandling". I morgon kommer Ingebjörn Öyhus för att kolla hästarna igen - det blir mycket intressant att se vad han säger om Hamingja denna gång! Själv tycker jag ju att hon känns betydligt bättre i bakdelen igen och jag håller tummarna att han håller med om det!