Att tänka framåt!

Idag red Hamingja och jag längs bilvägen bort till Avan och precis som igår inledde jag med tölt i friskt tempo direkt när vi lämnade gården. Men nog var det ju viss skillnad mot igår då "Sylvia-effekten" så tydligt fanns kvar, nu kändes hon åter mer styv i kroppen... men jag motstod frestelsen att ta ner tempot för att försöka hitta tillbaka till takten utan satsade på att sidföra för vikthjälperna "i farten". 

Galopperade uppför första lilla backen och sedan även i nästa uppförslut. I båda fallen testade jag att smacka när jag kände att hon började bromsa. Hon reagerar alltid så häftigt på en smackning, så effekten är ju inte direkt lösgörande... men nu var ju huvudsaken att få henne att "tänka framåt" och den effekten fick jag så hon höll galoppen lite längre i alla fall.

Jag brukar sällan galoppera på hemvägen eftersom jag inte är säker på att jag kommer att ha någon broms ifall jag skulle behöva det... men backen upp till jägarnas fikaplats känns ganska "safe" i det fallet eftersom den är så pass lång. Nu testade jag dessutom att fatta galopp ganska långt innan backen började och det visade sig funka väldigt bra! Just efter galoppfattningen brukar hon ju ha en trevlig bärighet i galoppen, men när hon sedan börjar mattas av lite har min drivning ofta bara gjort henne mer spänd och så har hon tappat galoppen... Men nu kom ju backen efter en stund och gav henne en "nytändning" utan att jag behövde driva särskilt mycket. 

För att verkligen låta henne galoppera på, enligt Sylvias instruktioner, skrittade jag ner igen och galopperade upp två gånger till innan jag satt av och sadlade om inför hemvägen. Efter detta kändes det som att Hamingja "tänkte framåt" så under hemvägen red jag en lite långsammare tölt för att jag skulle hinna med att fokusera lite på min sits också. När vi skulle rida över bäcken fick Hamingja plötsligt för sig att det var något farligt i närheten och för att distrahera henne började jag rida vänsteröppna. Fortsatte med detta uppför backen, då det också blev extra styrketräning. 

Tillbaka i stallet stretchade vi och nu fick jag hålla bakbenet riktigt länge även i den nya stretchen! Sedan fick hon stå med både ryggvärmare och hasskydd en stund. Jag övervägde sedan om jag dessutom skulle låta henne ha Back on Track-täcke när hon fick gå ut i hagen (jag ska tillbaka och fodra i kväll och skulle ju kunna ta av täcket igen då.) Men bestämde mig tillslut för att det fick räcka med den "BoT-dos" hon redan fått. 

När Sylvia trollat med hästen!!!

Hamingja 2.0!!!

Det var spännande att komma till stallet för att rida idag - vad skulle jag ha för häst efter gårdagens "nära Sylvia-upplevelse... tänk om Hamingja 2.0 var mer än jag kunde hantera?!? Men det hela visade sig bli en riktigt trevlig upplevelse! Jag hade fått tydliga instruktioner: "Hamingja behöver få springa FORT!!! Hon måste få "blåsa ur systemet" ordentligt för att sedan kunna slappna av både fysiskt och mentalt - så gasa på ordentligt i tölt och galopp!" Och då var det ju bara att göra så...!

Alltså rivstartade jag med att tölta ut från gården i god fart och kände direkt av "Sylvia-effekten" - Hamingja var mycket mer "loss" i kroppen redan från start vilket också gjorde att takten blev mycket bättre. Detta blev sedan ÄNNU tydligare när vi kommit ner på bilvägen och jag testade att höja tempot ytterligare. När hon har haft mycket passtakt i tölten har jag blivit så obalanserad i sadeln och det har ju inte hjälpt någon av oss... men när nu takten var bättre kunde jag sitta mer avslappnat utan att dunsa henne i ryggen eller vingla runt. Hamingja verkade minst lika nöjd över detta som jag - efter ett tag började hon t o m frusta belåtet!

Jag varvade snabb tölt med skrittpauser och även i skritten kändes det skillnad! Jag har inte upplevt henne stel där, men nu var det ändå en tydligt skillnad när hon skrittade ännu mer "genom kroppen". När vi kom till världens ände-korsningen red jag in mot byn och testade en vänstergalopp uppför backen. Även detta blev en väldigt positiv upplevelse, för när jag testade att driva i galoppen svarade hon med att ta i mer med bakbenen istället för att köra upp huvudet och tappa bakdelen. Vi skrittade tillbaka ner och galopperade ett par gånger till och töltade sedan även en liten sväng åt andra hållet, bort mot skoterklubben innan vi vände hemåt. 

Efter att ha suttit av och sadlat om vände jag hemåt och fortsatte tölta på i ett friskt tempo. Jag hade förberett tölten genom att rida öppna för vänster skänkel vilket gav en trevlig bärighet. Och genom att fortsätta lägga in några steg i öppna då och då kunde jag bibehålla mycket av bärigheten även fast vi höll ett för mig relativt högt tempo! Riktigt, riktigt roligt!!! Nu är jag supertaggad inför att rida igen i morgon!!! 

Hamingja får en "Nära Sylvia-upplevelse"!

En bild från en av Hamingjas tidigare "Nära Sylvia-upplevelser"

När Ingebjörn behandlade hästarna nyligen var han ju lite bekymrad över att Hamingja fortfarande är ojämnt musklad och sa att om det inte jämnat ut sig nästa gång borde hon kollas upp igen av veterinär. I november/december tyckte jag det var väldigt tydligt att hon hade ont, men sedan jag började om att rida i januari har jag inte upplevt det så utan bara att hon fortfarande inte är jämnstark. Men för säkerhets skull bad jag Sylvia rida henne - för hon är ju så oerhört skicklig på att känna av hästarnas status!

Och när Sylvia sedan ringde mig i kväll fick jag veta att hon delade min bedömning om att Hamingja inte hade ont. Hon tyckte också att hon längde halsen bra och var avslappnad där, men att det ändå fanns spänningar kvar i kroppen. "Som att hon går och drar åt handbromsen.,.. hon behöver komma ut och springa ordentligt!" Så Sylvia hade verkligen låtit henne gå på i snabb tölt och även galopperat en hel del. "Sedan började hon slappna av ordentligt och frusta! Och hade hon haft ont någonstans hade hon ju istället bara blivit mer spänd av att få arbeta ordentligt."

Alltså fick jag uppmaningen att rida på i mer tempo i tölten, så att hon blir lösare i kroppen av sig själv. Hon behöver verkligen få jobba för att kunna slappna av ordentligt. "Rid på ordentligt framåt, i tölt och galopp - bara ut och ha roligt! Och starta direkt du rider ut från gården, så att du sätter tonen direkt och hon inte heller hinner börja titta runt så mycket och se spöken. Rid på med mycket tempo och när du sedan börjar bromsa upp måste du vara riktigt snabb att ge STOR eftergift så att hon slappnar av."

Efter denna rapport känner jag mig superpeppad inför att rida i morgon! Det är alltid STOR skillnad när Sylvia ridit Hamingja någon eller några dagar - hennes turbo brukar vara rejält igång och hon brukar vara VÄLDIGT nära att trava mig ur sadeln t ex... så det blir spännande att se vad jag har för häst i morgon!!!

Fler intressanta insikter från "Effordless rider"!

Tyvärr är det inte en "effordless rider" ni ser på bilden...!

Som jag skrev i mitt förra inlägg på detta tema anser Wendy Murdoch att begreppet "sänk hälarna" är den allra mest missförstådda instruktionen i samband med ridning. Men hon tar också upp något som man ganska ofta hör när ryttares sits analyseras - i alla fall inom det som kallas "centrerad ridning" -  beskrivningen att man i skritt ska "cykla baklänges" med en höft i taget för att understödja hästens rörelser. Detta bygger på det faktum att hästens kors rör sig så men, påpekar Wendy, vi sitter inte på hästens kors utan på dess bröstkorg och den är konstruerad för att förmedla ett jämnt tryck framåt mot hästens huvud.

Det man behöver göra är istället att "öppna upp" höften så att sittbenen kan komma framåt, annars blockerar man rörelsen i hästens kors. Och foten behöver vara i en position där man kan länga överbenet, inte i en position där den blockerar knäts rörelse framåt och trycker bäckenet bakåt (vilket är vad som händer om man pressar hälarna nedåt.) "It´s not about braising your heel, it´s about having your joints avaliable to movement and your back solid!"

Ryttarens knän behöver komma framåt och nedåt - lika mycket på båda sidor. Men vi upplever nog alla att vi är långt ifrån liksidiga och då kan vi ju inte heller förvänta oss att våra hästar ska vara det...! Som ett exempel nämner Wendy att nästan alla människor skjuter fram höger höft när de kör bil. Någon som i alla fall för den som kör bil mycket riskerar att skapa ett "muskelminne" där den naturliga positionen är en framskjuten högerhöft, vilket i sadeln innebär att man "säger" till sin häst att den ska skjuta ut höger bog...!

När jag själv nästa gång satt i bilen och med blicken lyft verkligen kände efter insåg jag också direkt att jag är en av dem som gör detta...! Men som tur är har Wendy flera tips om hur man kan uppnå en större liksidighet hos sig själv och därmed i nästa steg också hos hästen - jag ska återkomma med några av dessa i ett inlägg längre fram!

I galopp ute på havsisen!!!

Hittade några favoritbilder i repris: när Eva och jag red Geisli och Feykir på havsisen ända ut till Storbrändön! 

Det var verkligen en riktigt häftig upplevelse!!!

Men dagens ridpass med Hamingja var inte så tokigt det heller - strålande sol var det dessutom! Det krävdes visserligen även idag endel övertalning för att övertyga Hamingja om att gå ner till bilvägen och följa den åt höger... För hon uppfattar fortfarande området runt bäcken - där det antagligen rört sig älgar nyligen - som en "no go-zone".... Men för varje gång blir hon liiite modigare så snart säger vi: "BÄVA ÄLGAR!!!" (Eller, kanske inte riktigt...??!!)

När jag började uppvärmningen i trav kändes mina stigläder alldeles för långa till att börja med... men intressant nog krympte de liksom ihop och blev lagom långa efter en stund... för det kan väl inte ha varit mina stela benmuskler som faktiskt stretchades och blev lite längre...?! Ganska snart lugnade också Hamingja ner sig så att jag kunde börja driva henne fram emot bettet i traven, fast jag inte kunde ta hjälp av att rida på volt! 

Resten av ridpasset ägnade vi åt tölt (varvat med skrittpauser förståss) och mitt huvudfokus var att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen - att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. Och jag tyckte faktiskt att det gick lite lättare idag,  jag behövde inte sakta av till skritt och börja om lika många gånger som tidigare och jag upplevde också att Hamingja var mer avslappnad och taktren. 

I o m att jag främst prioriterade en avslappnad sits krävde jag inte så jättemycket samling i tölten men  uppenbarligen hade det ändå varit tillräckligt för att aktivera hennes bakdel och rygg för när hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt hade jag ändå en trevligt aktiv rygg att sitta på! Tillbaka i stallet gick det dessutom lite bättre att stretcha hennes vänstra bakben utåt - så vi gör framsteg även om det är i det lilla...! 

HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Hamingja hör HÄSTAR SOM GNÄGGAR OCH SPRINGER!!!

Lilla fröken "radarvarning" blev lite distraherad idag när Malin E:s fina hingst Dauti fått ny haggranne och dessa två sprang runt och gnäggade åt varandra...! Jag red den högra skogsvägen bakom vägbommen bort till vändplanen som nu åter var välskottad och slät. Fästet var perfekt så vi kunde jobba med trav på volt till dess Haminja frustade avslappnat (och matte flåsade ansträngt). 

När vi båda fick en välförtjänt skrittpaus visade det sig att jag haft bra timing med travarbetet - för då dök det upp en skogstraktor som skulle lasta timmer från ett av upplagen vid vändplanen. Hamingja var inte särskilt brydd av detta, trots att den skramlade och lät ordentligt, så jag begav mig inte längre bort än till den lilla backen där vi gjorde några galoppfattningar (vänster galopp). Jag gjorde fattningarna från stillastående ur högersluta och de var alla klockrena! 

Lyckades dock aldrig hålla bärigheten i galoppen riktigt lika länge som förra lördagen (då vi satte nytt "personligt rekord"). Men då hade jag  jobbat riktigt mycket med samling i tölt innan, vilket jag inte hann alls idag p g a skogstraktorns uppdykande. För att variera muskelträningen satsade jag sedan på snöpulsning en bit längs stigen bort mot Torrbergsvägen. Efter de senaste dagarnas töväder hade snön sjunkit ihop ordentligt, men Hamingja måste ändå lyfta "fötterna" någon dm högre än på slät mark så det kändes tillräckligt ansträngade i det varma vädret. 

Tillbaka i stallet blev det stretching där Hamingja var fortsatt tveksam till att låta mig sträcka vänster bakben utåt och ryckte tillbaka benet flera gånger. Men tillslut fick jag sträcka ut och hålla kvar en lite längre stund och hann "lämna tillbaka" det innan hon själv försökte rycka till sig det, så det kändes ändå som ett litet steg på rätt väg!

Vilket pangväder!!!

Under våra år i Kiruna fick vi njuta av den FANTASTISKA vårvintern - Kirunas bästa årstid! Och idag var det den känslan i Luleå också med STRÅLANDE sol som värmde ordentligt och även reflekterades i den vita snön så att man fick ljusterapi i kubik!!! (Och bilden ljuger - den jackan må matcha Hamingjas nosgrimma och vojlock perfekt men den hade varit ALLDELES för varm att rida i idag...!)

Jag brukar nästan alltid rida på fredagarna men igår var jag alldeles för trött efter arbetsveckan och vilade mest på soffan, så idag var det bara andra ridpasset sedan Ingebjörns behandling av Hamingja förra lördagen. Och det var ännu längre sedan vi senast red längs bilvägen så det kändes som en bra idé att underhålla Hamingjas "reclame the bilväg"... mycket riktigt krävdes det också viss övertalning innan hon vågade sig ner för backen och över bäcken även idag.

Och sedan var det chockartat både att soptunnan stod precis där den alltid står och att en av grannarna faktiskt var ute på deras gård... :-O Men när Hamingja väl lyckats uppbåda tillräckligt stort dödsförakt för att tackla båda dessa traumatiska upplevelser kunde vi ändå ge oss iväg längs vägen bort mot Alviksträsk. Inledde uppvärmningen i trav, där det till att börja med var racertempo men sedan lugnade ner sig tillräckligt för att jag skulle "komma till ridning" så att hon började söka sig framåt-nedåt. Och i den efterföljande skrittpausen var hon också tillräckligt avslappnad mentalt för att sträcka mulen mot backen när hon fick hellånga tyglar. En bra början!

Efter detta tog jag itu med dagens huvudfokus: att försöka överföra känslan från den nya träningen med pallen för att "bara" sitta i sadeln utan att själv bli så spänd i kroppen. I skritten tyckte jag det gick ganska bra att "hitta igen" känslan, men så snart vi övergick till tölt blev det svårare att inte falla tillbaka i gamla vanor... Så jag fick ganska ofta sakta av till skritt och börja om. I o m detta nöjde jag mig också med en lägre grad av samling. Men bitvis kändes vi ganska avslappnade båda två - vilket förståss hade god inverkan på takten i tölten!

Jag red efter vägen längs sjön bort till skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen och fortsatte på samma sätt med intervaller av "joggingtölt". Det var nästan helt vindstilla idag och det värmande solskenet gjorde att det bara skönt när det fläktade till lite några gånger under hemvägen. Och när vi kom in i stallet igen började Hamingja flåsa riktigt ordentligt för att "vädra ur" så efter vår stretching fick hon istället stå i den relativa svalkan utanför stallet och äta sitt luzern med vitaminer och mineraler.

I o m att det bara var andra ridpasset sedan behandlingen var det också bara andra gången jag provade att stretcha vänster bakben på det sätt som det varit meningen att jag skulle göra hela tiden... Och Hamingja vågade inte riktigt lita på att detta inte skulle innebära att hon tappade balansen... Men så var det ju i början med den felaktiga stretchen också - och där har hon ju sedan t o m börjat tycka att det är skönt - så förhoppningsvis behöver hon bara lite tid för att vänja sig nu också.

"The effortless rider"

Jag har många gånger tipsat om Ia och Dennis hemsida www.iaodenni.nu där man bl a kan läsa väldigt informativa "Månadens tips". Det var också tack vare dem som jag nyligen hittade till Wendy Murdoch och "The effortless rider" tack vare att de gillat henne på Facebook. Och detta visade sig verkligen vara ett fynd!!! 

Atli har ju sagt att det viktigaste för mig att träna på nu är min sits - för den är nyckeln till att komma vidare i utvecklingen av min ridning. Och att se Wendys videos och höra henne förklara fick mig direkt att inse både varför jag tyckt att detta varit så svårt och dessutom att mina försök att komma till rätta med sitsen faktiskt bara förstärkt problemen med att jag spänner mig så i kroppen...!

Hon menar att "Sänk hälarna" är den mest missförstådda instruktionen inom ridningen, eftersom den ofta får ryttaren att lägga ett tryck i stigbygeln vilket får knä och höft att låsa sig. Något som både gör att ryttaren blir stel, instabil och faller framåt och DESSUTOM låser hästens rörelser. (Alltså PRECIS där jag hamnar allt för ofta - f f a i tölten...!!)

Det man istället ska sträva efter är att "länga" sin rygg så att vikten hamnar i stigbygeln, inte trycket. Förutom en ökad rörlighet hos både ryttare och häst också innebär detta att om hästen lägger sig på i handen så kommer den inte att dra ryttaren framåt ur sadeln utan faktiskt ner i sadeln så att det blir lättare att "sitta emot". "Sänk hälarna" börjar alltså i ländryggen - INTE i foten! För med tryck i stigbygeln blir du bara stel och ostadig när du blockerar rörelsen i knä och höft. Foten behöver istället vara i en position där man kan länga överbenet och följa med i hästens rörelser. 

Många av oss har inte tid eller ork att rida så mycket som vi skulle önska, men Wendy förklarar att det faktiskt finns väldigt mycket man kan träna på hemma för att sedan vara en lite bättre ryttare när man sitter i sadeln nästa gång. Och en övning just för att hitta en effektiv och följsam sits är att sitta på en pall med fötterna under resp knä och sedan med sätet luta stolen framåt så att den bara står på de främre benen. Då kommer höften att öppna upp sig och knäna flyttas framåt och genom att på detta sätt "länga" ryggen kommer vikten ner i hälen vilket i sadeln innebär både att man sitter stadigare och samtidigt mer följsamt. 

När jag testade med en pall kände jag hur jag kunde "länga ryggen" utan att skapa samma spänning som när jag hittills försökt vinkla mitt bäcken framåt. Men dessutom stramade det alldeles våldsamt på framsidan av mina smalben nu när golvet "var i vägen" så att foten måste behålla sin position. Och det var väldigt lätt att förstå vad som händer när jag sitter i sadeln: fötterna skjuts framåt och jag hamnar i stolsits... I denna position kommer foten dessutom att blockera knäts rörelse framåt och trycka bäckenet bakåt - med ännu sämre sits som följd...

Tänk att något så till synes enkelt som en pall kan ge sådana insikter! Och trots att jag inte hunnit träna på detta mer än ett par dagar märkte jag faktiskt skillnad redan när jag red igår! För de stunder då jag "längde ryggen" så att jag fick samma känsla som på pallen höll jag mig mer avslappnad - och då hade Hamingja en renare takt i tölten! Hädan efter ska det bli mycket "pallträning"!!! Och Wendy Murdoch hade fler bra tips - jag återkommer till några av dem framöver!

En arbetsbod på ridbanan...och hästlös ridövning!

STRÅLANDE SOL = UNDERBART ridväder!!!

Idag erbjöd vädret en välbehövlig dos "ljusterapi" för första ridpasset efter Ingebjörns behandling i lördags. När vi började med att korsa bakbenen på volt resp sidförande i skritt kändes hon ÄNNU smidigare än när jag red i lördags! Och när uppvärmningen fortsatte i trav kändes hon än en gång så "uträtad" och jämn bak som hon även gjort efter varje behandling tidigare behandling, förutom den i november. 

Jag red längs högra skogsvägen bakom vägbommen bort till vändplanen runt vilken en gallring av skogen nu påbörjats vilket bl a innebar ett timmerupplag på var sida om skogsvägen och att en arbetsbod placerats på den del av vändplanen där vi brukar ha jobbat på volt. Den nya snö som dessutom kommit gjorde att underlaget på vänplanen inte längre var lika plant som tidigare, förutom närmast arbetsboden, så jag försökte ändå hålla mig så nära boden som möjligt. 

Hamingja halkade till någon gång i början, men sedan började hon ändå länga halsen och frusta avslappnat redan efter en kort stund på volten. Efter att ha uppnått denna önskade reaktion i båda varven i trav övergick jag till töltuppvärmning i stället. Efter senaste Atlikursen (i november) fick jag ju i "läxa" av Atli att f f a fokusera på min egen sits för att förhoppningsvis kunna bli mindre spänd i kroppen när jag rider tölt. Det är förståss allt annat än lätt... ni vet vad man brukar säga om att lära gamla hundar sitta...!

I helgen hittade jag dock några riktigt bra tips på hur jag kan träna detta avsuttet. Jag har försökt lägga in lite sådan träning varje dag sedan dess och när jag nu för första gången var tillbaka i sadeln igen tyckte jag faktiskt redan att jag märkte en liten förändring åt rätt håll! Jag insåg nu att mina försök att vinkla om bäckenet till en mer effektiv "töltsits" hittills faktiskt gjort mig mer spänd i kroppen... 

Så det var VÄLDIGT glädjande att nu få uppleva hur jag faktiskt kunde justera sitsen åt rätt håll utan att bli samtidigt bli så spänd - något som direkt även gjorde Hamingja mer avslappnad och därmed gav renare i takten! Övningen - som jag ska beskriva mer utförligt här en annan dag - verkar alltså väldigt effektiv! Och en stor fördel är också att man genomför den utan häst - perfekt när man inte orkar eller hinner rida så mycket som man skulle önska!

Tillbaka i stallet blev det först stretching, när jag nu för första gången testade att sträcka vänster bak ut åt sidan istället för framåt och till att börja med vågade Hamingja inte riktigt slappna av utan försökte hela tiden dra åt sig benet igen. Men tillslut hittade vi ett läge där vi kunde enas om att jag fick hålla i bakbenet och sträcka ut musklerna lite. Och förhoppningsvis kommer det successivt att bli lättare när hon hunnit vänja sig vid detta. Sedan kompletterade jag ryggvärmaren med hasskydden från BoT också, vilket var ett tag sedan sist. 

To be continued en annan dag - för beskrivning av min nya, "hästlösa" ridövning!

Ingebjörn på nytt besök

Idag skulle Ingebjörn (equiterapeut) komma tillbaka och kolla/behandla hästarna. Jag åkte till stallet i så god tid att jag skulle hinna rida innan och det blev en sväng bort till vändplanen för en "favorit i repris" av gårdagen. Jag har verkligen behov av att jobba på volt både för att kunna lösgöra och samla och redan när jag började flytta för skänkeln utanför stallet idag kändes det att jag "ridit igenom" henne på volten igår för hon hade mycket lättare att korsa med vänster bak redan från start. 

Framme på vändplanen fortsatte jag uppvärmningen i trav på volt och ganska snart började hon frusta avslappnat. I tölten håller jag fortfarande på att prova mig fram till hur jag kan aktivera henne för att så snabbt som möjligt "hitta" en bra takt. Idag testade jag att rida henne utåtställd i vänster varv, för att få högerbogen på plats och det verkade riktigt effektivt! 

Övergick sedan till "kringelikrokar" i tölt när jag vände m h a ytterhjälperna medan jag successivt samlade henne samtidigt som jag försökte "sitta bakåt" (vilket förhoppningsvis innebar att jag inte föll framåt lika mycket som jag brukar...) och undvika att spänna mig i kroppen. När vi dessutom varvat samlad skritt med skritt på längre tyglar använde jag högersluta i skritt för att förbereda oss för vänster galopp uppför lilla "backen". 

Att rida så pass mycket samling som idag innan jag bad om galopp visade sig vara ett vinnande koncept! För Hamingja gjorde en fantastiskt fin galoppfattning och den efterföljande galoppen blev också vad som måste vara vår bästa vänstergalopp på riktigt länge! Det var höga, runda språng hela vägen, utan att mattas i bakbenen! Annars har hon ju fortfarande ofta velat avbryta vänstergaloppen innan vi riktigt varit ända framme vid slutet av vår galoppsträcka, något jag tolkat som att hon fortfarande är svagare i vänster bak. Men inte att hon fortfarande skulle ha ont, för i så fall tycker jag inte att hon borde hålla i galoppen så pass länge som hon ändå gjort den senaste månaden. 

Eftersom känslan i galoppen var så bra bestämde jag att det fick räcka med detta och vände hemåt igen. Medan jag konstaterade att det definitivt skulle vara en bra idé att även i fortsättningen vänta med galoppen till dess jag hunnit samla henne i tölt. (Insåg nämligen att jag oftast brukar använda galoppen som en del i uppvärmningen och då blir det mer att jag behöver "hålla ihop" henne i galoppen istället för att som nu snarare "släppa fram" henne i o m att hon redan var så samlad.) 

När Ingebjörn sedan började gå igenom Hamingja konstaterade han att hon fortfarande är sned i korset även om hon inte hade några kotor som satt lika snett som senast. Men han tyckte att hon borde ha hunnit bli mer jämnstark i bakbenen vid det här laget och kunde inte se någon riktig förklaring till att hon fortfarande är så pass tydligt svagare i vänster bak... 

Sedan hon först fått stå med de muskelavslappnande akupunkturnålarna och han sedan behandlat henne frågade han om jag fortsatt att stretcha henne efter ridningen, enligt hans tidigare instruktioner. Men som tur var frågade han nu dessutom HUR jag stretchat och då visade det sig att jag hela tiden gjort fel när jag stretchat vänster bak... :-O 

När han behandlade henne första gången för ungefär ett år sedan gav han instruktioner om hur jag ska stretcha efter ridpassen när hon varit varm i musklerna. Och då uppfattade jag det som att jag skulle sträcka vänster bakben framåt. Och sedan dess har vi aldrig kommit in på detaljerna kring stretchingen utan han har bara uppmanat mig att "fortsätt stretcha precis som hittills". Så det har jag ju gjort - fortsatt stretcha fel alltså...  :-O

Det var så här jag hela tiden skulle ha gjort: stretchat bakbenet UTÅT! 

Vilken TUR att vi tillslut upptäckte mitt misstag - så att jag kan göra rätt i fortsättningen! Nu får vi hoppas att detta också innebär att Hamingja till nästa behandlingstillfälle hunnit bli mer jämnstark i bakbenen. Annars tyckte han att man bör kolla upp henne veterinärt igen så det inte finns något problem i vänster bakknä t ex som behöver behandlas. 

Vändplan = voltplan!

Vilket STRÅLANDE vinterväder vi haft idag!!! Och all rimfrost som bildats ur den fuktiga luften tidigare i veckan fick det dessutom att gnistra EXTRA mycket!!! Men bilvägen är ren isgata nu så jag tycker den känns väl hård att rida på... den högra skogsvägen bakom vägbommen och dess vändplan har däremot kanonunderlag med några cm snö som frusit fast på isen och både ger svikt och bra fäste med broddarna!

Jag bestämde mig för att än en gång nyttja denna "naturliga" ridbana och inledde med grundlig uppvärmning i trav på volt i båda varven till dess Hamingja verkligen sträckte ut överlinjen och frustade avslappnat. Övergick sedan till tölt på volten, men där hade vi svårt att få till takten... Men under en skrittpaus insåg jag sedan att jag låtit henne vara för rak i innersidan så jag började med att skritta på en riktigt liten volt för att sedan göra övergång till tölt på samma lilla volt - och nu blev det direkt en HELT annan tölt med riktigt bra takt!

Fortsatte sedan att vända in med ytterhjälperna så att vi töltade i "kringelikrokar" över hela vändplanen samtidigt som jag försökte få till min sits genom att låta tyglarna vara aaaaningen för långa så att jag MÅSTE lägga vikten lite bakåt (d v s förhoppningsvis mer rakt än framåtlutande) för att bibehålla en kontakt med munnen. Och varje gång hon kom in mellan hand och skänkel och längde sin överlinje försökte jag bara vara mjuk och följsam (d v s inte spänna mina muskler så mycket). Då hittade vi en riktigt trevlig känsla i tölten bitvis!

Sedan tyckte jag det var dags för några galoppintervaller uppför lilla "motlutet". Jag använde även idag högersluta som förberedelse innan jag gjorde halt och fattade vänster galopp. Och Hamingja bjöd på en riktigt fin galoppfattning och runda, fina galoppsprång till att börja med! Men när vi närmade oss vägens slut hade hon börjat bli lite hög i formen och tappade galoppen. Detta upprepade sig sedan under våra tre intervaller i vänster galopp medan hon höll i högergaloppen längre. Men jag tror inte den "tappade" galoppen beror på något obehag utan snarare att hon inte riktigt har fått tillbaka styrkan i vänstergaloppen ännu.

När vi sedan vände hemåt igen inledde jag med sluta och samlad skritt för att sedan smyga över i tölt där jag främst försökte hålla mig avslappnad i kroppen och m h a förhållningar i sätet hålla nere tempot för att bibehålla samlingen och vänsteröppna för att bibehålla bärighet. Atli påpekade ju senast att det allra viktigaste nu är att lära mig rida utan en massa onödiga spänningar i kroppen - även om graden av samling då kommer att vara lägre. När jag som avslutning lät henne börja sträcka ut med allt längre tyglar för att varva ner fortsatte hon att arbeta med en aktiv överlinje så uppenbarligen hade jag trots allt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt i tölten!

Tillbaka i stallet stretchade vi som vanligt innan hon fick stå med ryggvärmaren från BoT som "efterbehandling". I morgon kommer Ingebjörn Öyhus för att kolla hästarna igen - det blir mycket intressant att se vad han säger om Hamingja denna gång! Själv tycker jag ju att hon känns betydligt bättre i bakdelen igen och jag håller tummarna att han håller med om det!

Min PT rycker in än en gång!!!

En PT är inte gratis... men just den här är definitivt värd varje öre!!!

När jag kom till stallet efter jobbet idag kände jag mig egentligen alldeles för trött för att rida... det var t o m så att jag övervägde att sätta mig i bilen igen och åka hem istället. Men jag ville ju klappa lite på Hamingja förstås och vips satt jag ändå på hästryggen på väg ut en sväng! Det är inte för inte som jag brukar kalla henne min "PT" (personliga tränare) eftersom är så bra på att motivera mig till rörelse/träning!!! (Försökte dock vara tydligt med att hon denna dag borde bortse från alla ev mördarälgar idag för jag hade knappast det tålamod som krävdes för sådant just nu...) 

Det fick bli en liten sväng längs den högra vägen bakom bommen där underlaget var perfekt! (Nu när vi både haft plusgrader och fått regn på snön hade man ju verkligen önskat att även den vänstra vägen varit plogad... men om det kör några fler skotrar och det sedan får frysa på ordentligt i spåren efter dem så borde det kunna bli bättre ridunderlag igen där också!)

Hamingja och jag började värma upp i trav och lyckades efter en stund hitta ett läge där jag faktiskt kunde driva liiiite "fram mot bettet" - trots att vi ju faktiskt red rakt fram - och därmed fick lite mer bärighet och sväv än vid hennes "Solvallatrav". Och när vi kom fram till vändplanen och jag testade att styra in henne på en volt i trav visade sig underlaget där fortfarande ge riktigt bra fäste för broddarna! (Bilvägen har däremot förvandlats till hårdfrusen isgata och på det underlaget skulle jag inte våga mig på någon volt i trav, MÖJLIGEN i tölt om utrymme hade funnits...) 

Men nu hade vi alltså ett tillräckligt bra underlag för att både ryttare och häst skulle kunna slappna av! Jag försökte hålla fokus på ytterhjälperna för att hålla henne på volten men att ändå inte bli stum i högerhanden i vänster varv. Och att i höger varv använda sidförande tygeltag i riktigning mot ytterbogen med högerhanden för att hon skulle böja innersidan istället för att bara skjuta ut högerbogen. I båda fallen belönades jag snart av en häst som rundade sig runt innerskänkeln och frustade belåtet!

När jag sedan skulle göra samma sak i tölt var vi inte lika överens... jag började i vänster varv och helt plötsligt var det som att högerbogen tog över och levde ett helt eget liv så att Hamingja drog iväg utåt och hemåt utan någon riktig kontroll... Jag fick göra halt för att börja om helt samtidigt som jag även flyttade över pisken i ytterhanden för att kunna förstärka med den på bogen ifall det skulle behövas. Gjorde en ny övergång till tölt och red henne utåtställd med fortsatt fokus på ytterhjälperna och nu lyckades jag få tillräcklig kontroll över högerbogen för att hon tillslut skulle länga överlinjen och börja frusta!

Peppad av detta bestämde jag mig för att även rida några galoppintervaller i lilla backen/motlutet. Hittills hade jag ju dock främst fokuserat på lösgörande och för att rama in henne tillräckligt för att vi skulle vara redo för galopp testade jag att rida sluta i skritt. I o m att jag ville börja med vänster galopp red jag högersluta för att sedan göra halt, titta ut åt höger och skjuta fram vänster höft. Och VOILA - Hamingja gjorde en klockren fattning av vänster galopp! (Det går ju SÅ mycket bättre när matte tydligt förklarar vad hon vill!!!) 

Detta upprepade vi sammanlagt tre gånger - med lika bra resultat varje gång! Större delen av galoppsträckorna höll hon också en trevlig bärighet, men mot slutet av dem blev hon ändå lite högre i nacken. I det läget märker jag att jag inte riktigt vet vad jag ska göra vilket resulterar i att jag gör ingenting - och då slutar det med att hon tillslut blir spänd och tappar galoppen... Det sitter uppenbarligen fortfarande i mitt muskelminne från tiden med Reykur att jag ska vara passiv - för på honom kunde jag "rädda" galoppen i sett sådant skede genom att ge honom friare tyglar för då slappnade han av igen. Och från tiden med Feykir lärde jag mig sedan att jag absolut INTE fick röra innerhanden i galopp - för då gick han över i pass... 

Lára gjorde verkligen allt i ridningen så lekande lätt - inkl att galoppera på volt. Men tyvärr passade jag inte på att träna på detta tillräckligt för att ge mig själv nya, bättre muskelminnen... Det hade nog underlättat mycket nu med Haminga som enligt Sylvia behöver stödet av att "hållas ihop" lite i galoppen i det läge när mina reflexer istället är att ge lösare tyglar och bli passiv... Men idag blev det i alla fall riktigt bra galoppfattningar - VARJE GÅNG - och det är ju ändå en bra start! Höger galopp förberedde jag på motsvarande sätt med vänstersluta och där är hon ju dessutom starkare så där höll vi galoppen hela vägen även om jag även där lät henne bli onödigt hög i formen mot slutet. 

Efter tre vänster galopper och en höger tyckte jag det var dags att vända hemåt igen. Testade gränserna lite genom att rida samlad skritt då jag även nuddade höger bak med pisken ibland (STORT trauma - Hamingja hade uppenbarligen HELT förträngt att pisken kan anfalla från höger också ibland...!!!) Kompletterat med lite älgpanik (antagligen p g a att det rasade snö från ett träd inne i skogen) blev det lite rörigt ett tag... 

Men jag gjorde som tidigare på volten: gjorde halt och började om. Och då hittade vi ett par sekvenser med riktigt trevlig samlad tölt där jag höll mig hyfsat avslappnad i kroppen medan mina förhållningar med sätet fick Hamingja att bibehålla ett lågt tempo och därmed också bibehålla samlingen lite längre sträckor! Vi hade ju ingen lång väg hem, så jag fick ganska snart börja länga på tyglarna för att hon skulle hinna sträcka ut och varva ner lite innan vi var hemma igen. Och trots de långa tyglarna bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggen - det känns som att det var ett tag sedan jag lyckats aktivera hennes bakdel och rygg så här bra senast! 

Nu satsar jag på en vilodag för oss i morgon - en av oss behöver då definitivt det! Så har jag förhoppningsvis lite bättre ork närmare helgen och orkar rida mer!

BÄVA ÄLGAR!!!

...HÄR KOMMER HAMINGJA!!!

Idag har Hamingja verkligen varit modig! Jag hade bestämt mig för att utmana henne genom att göra ett nytt försök med bilvägen. Vid senaste försöket (i tisdags) kunde jag ju tillslut övertyga henne om att vi vågade rida där t o m utan sällskap och förhoppningsvis hade detta stärkt hennes självförtroende. Så visade sig också vara fallet! Precis som senast försökte jag distrahera henne genom att rida tölt direkt ut från gården och precis som då blev det sedan tvärstopp överst i den lilla backen ner mot bäcken...

Men idag kunde jag nästan direkt få henne att gå fram igen och efter ett par till sådana tvärstopp med snabb återgång till tölt var vi nere på bilvägen! Och redan efter en stund slappnade hon t o m av tillräckligt för att kunna skritta på långa tyglar! Då fick det bli en ganska lång sträcka skritt innan jag övergick till uppvärmningen, när jag efter allt travande den senaste tiden bestämde mig för att fortsätta med tölt istället. Jag red först korta tempoväxlingar m h a sits och röst för att lösgöra, följt av  vänsteröppna i tölt. Och på detta sätt lyckades jag faktiskt aktivera hennes bakdel tillräckligt för att takten skulle kännas ganska bra!

Som vanligt var det även bra för henne mentalt att få arbeta - för när jag sedan testade att ge hellånga tyglar i skritt hade hon ro att gå med nosen nere "i backen" medan hon frustade så belåtet - vilket jag nyttjade till att ge henne en ännu längre skrittpaus än tidigare! I korsningen vid sjön ägnade vi oss åt lite voltarbete och sedan en längre sträcka med sidförande längs vägkanterna efter vägen in mot stan. 

När jag här om dagen läste mina blogganteckningar från senaste Atlikursen (i november) påmindes jag om att träna ryggning följt av samlad skritt som förberedelse för tölten, något jag även tog tag i idag. Och precis som under kursen var det ganska avslöjande hur hon behövde påminnas om att detta faktiskt kan göras med bibehållen längd på halsen...! Vi har uppenbarligen INTE tränat tillräckligt på detta under vintern...! :-O

Vid skoterklubben vände vi hemåt igen och fortsatte med övergångarna halt, rygga, samlad skritt, tölt - nu med högre grad av samling. Jag försökte dessutom m h a förhållningar med sätet hindra henne från att "springa ifrån samlingen" - även detta något jag påmindes om när jag läste i bloggen. (När minnet är "bra men kort" är det VÄLDIGT bra med denna träningsdagbok!!!) 

"Dagens outfit!"

Vid det här laget hade jag ganska länge känt att jag skulle behöva sitta av för att flytta bak sadeln, men visste inte riktigt om jag skulle våga testa... Senast lyckades jag ju inte ta mig upp i sadeln igen när plogvallarna bara bestod av lössnö och därmed inte gav stela kroppen tillräcklig hjälp att "klättra upp"... Men när jag kom till "världens ände-korsningen" bestämde jag mig tillslut för att ta risken - för där hade jag sett ett par lite större snöklumpar som i alla fall såg ganska hårdfrusna ut. Och den här gången behövde jag inte gå hela vägen hem - den första snöklump jag provade höll för att hjälpa mig upp på hästryggen igen!

Under resten av hemvägen fortsatte vi med intervaller av samlad tölt, där höger sluta - och f f a - vänster öppna hjälpte till att skapa och återställa samling och bärighet. När hon sedan fått sträcka ut ordentligt i nedvarvningstölt tyckte jag att det var dags för lite trav även under detta ridpass. Hamingja visade sig ha en klockren "travknapp" - trots att vi var på hemväg - och visade dessutom att hon ingalunda lagt ner sin "satsning mot Solvalla" så det blev REJÄLT drag under galoscherna. 

I o m att vi nu (i mycket snabb takt) närmade oss "älgmarkerna" igen höll jag för säkerhets skull ena handen i manen med förhoppningen att kunna parera en ev undanmanöver från lilla fröken. Men någon sådan blev uppenbarligen aldrig nödvändig, även om hon blev mer spänd igen när vi skulle passera nedanför hästhagarna och uppför backen vid bäcken. Nu tycker jag (och Hamingja!!!) att älgarna får fortsätta hålla sig undan så att hon kan fortsätta att vara jättemodig!!!

När snön ligger djup!

I dag ägnade vi oss åt en hel del snöpulsning!

Enligt väderappen skulle det vara dimma idag, så jag blev väldigt glatt överraskad när morgonen istället bjöd på strålande sol hemma i Kyrkbyn! Fast när jag körde mot stallet hann jag bara passera Sunderbyn innan jag körde in i en vit "vägg" och även i Mariebäck visade det sig sedan vara dimma. 

Hamingja och jag red upp till höger bakom vägbommen, där vägen åter var välplogad efter all snö som - tillslut - kom här om veckan. Vi värmde upp i trav och hon kändes betydligt mer fokuserad på mig än vad hon gjort under de senaste ridturerna när hon haft fullt sjå att akta sig för MÖRDARÄLGAR. Även vändplanen var välplogad och underlaget visade sig vara perfekt för voltarbete! Inte ens under den inledande "racertraven" innan volten fått Hamingja att lugna ner tempot, kändes minsta antydan till att hon skulle halka. 

Efter en stunds travarbete i båda varven övergick jag till tölt istället - först i vänster varv - och där jag då och då red henne utåtställd för att verkligen få med ytterbogen. Jag har alltid en tendens att "hamna" lite snett åt höger i sadeln, även om det blivit lite bättre på senare år. Men när jag nu ibland lyckades hålla blicken lyft och därmed kunde känna bättre hur Hamingja och jag rörde oss, insåg jag att problemet med detta inte bara är att jag genom att lägga mer vikt åt höger säger åt Hamingja att skjuta ut högerbogen för att balansera upp mig utan att det dessutom får mig att "tappa" ytterskänkeln som jag behöver för att (tillsammans med yttertygeln) hålla henne på voltspåret...

När jag var nöjd med voltarbetet tyckte jag att vi skulle galoppera uppför den lilla "backen" (egentligen är det nog en överdrift att kalla den "backe" det är nog snarare ett "motlut"..!) Men uppenbarligen hade jag förberett Hamingja alldeles för dåligt för hon förstod inte ens att det skulle vara galopp utan satsade på racertölt... När jag vände tillbaka red jag högersluta för att rama in och göra henne mer redo - och sedan bjöd hon på en trevlig vänstergalopp!

Det var ingen som hunnit rida stigen genom skogen mot Torrbergsvägen sedan det snöade senast så den syntes bara som en liten fördjupning i snön. Men det fasta underlaget och den kalla, fluffiga snön gjorde att det inte blev överdrivet ansträngande för Hamingja till att börja med. Men hela vägen fram till Torrbergsvägen red vi inte för tillslut kom vi till ett område där snön drivit ihop så att den nådde ända upp till magen på henne och då tyckte vi båda två att det var dags att vända hemåt igen.

Efter att ha skrittat tillbaka till vändplanen vände vi och följde i våra gamla spår fast nu i trav - och jag fick njuta av en riktigt härlig "uppåt-känsla" i traven tack vare att hon lyfte extra på hovarna i snön! Trycket från hennes bakben var så kraftfullt att jag verkligen fick anstränga mig för att ändå "landa" mjukt i sadeln för att inte ge obehag och göra henne spänd. Vi travade även tillbaka samma väg - och öven då höll hon traven väldigt stadigt trots fria tyglar. (Ibland när jag slarvat och låtit henne välja att själv gå över i galopp om hon velat när vi travat i terräng/snö blir det mest bara galopp, särkskilt på hemvägen. Men den sista tiden har jag uppenbarligen skött mig - och då gör ju Hamingja det också!)

Det var först när vi kommit ut ur skogen igen och skrittade ner mot vändplanen som Hamingja fick en liten flashback när det gäller risken för MÖRDARÄLGAR - och ville gå tillbaka till vändplanen istället för att gå hemåt. Men genom att rida övergångar: halt-rygga-samlad skritt kunde jag distrahera henne tillräckligt för att vi sedan skulle kunna rida en fokuserad och relativt avslappnad tölt under hemvägen. 

Inför dagens ridpass hade jag läst på i bloggen om vilka riktlinjer jag fick av Atli under senaste kursen (i början av november) och påmints om att det viktigaste var att jag skulle försöka undvika att själv bli spänd i kroppen när jag rider tölt. Någon högre grad av samling krävde jag inte, det kändes inte riktigt juste efter djupsnöridningen. Men jag använde vänster-öppna till att uppnå och bibehålla  bärighet i tölten samtidigt som jag försökte fokusera på att vara avslappnad själv för att upplevas följsam i sadeln när Hamingja gjorde rätt. 

Tillbaka i stallet fick hon stå en lite extra lång stund med Back on Track medan jag passade på att göra en liten inventering i mitt förråd med hästutrustning. Jag har visserligen sålt av en hel del under de senaste åren - men jag är ju rätt bra på att köpa nytt... ! Så än en gång kunde jag konstatera att om jag någon fler gång i livet ska kunna hävda att jag behöver köpa nytt schabrak eller vojlock måste jag faktiskt först sälja av lite fler...! :-O Hög tid att börja förbereda en ny loppis m a o! 

Hög tid att repetera!!!

 

I kväll skulle jag egentligen ha kvällsfodrat hästarna och tänkte då rida i samband med det. Men bussige KG erbjöd sig att ta min fodring eftersom han bor i Mariebäck i helgen - så istället kunde jag rida medan det fortfarande var ljust! Jag vet inte när Hamingja och jag tränade på ridbanan senast... men tror att det kanske var i november.  Större delen av denna vinter har det ju varit så väldigt isigt och hårt underlag - men nu var det HELT perfekt med packad snö!

Och min HÄRLIGA häst - som verkligen gillar att arbeta - halvsprang in på ridbanan när jag suttit upp i sadeln och styrde henne ditåt! Väl där började vi värma upp i trav längs spåret och jag utmanade mig själv med att jag inte fick sakta av till skritt förrän jag lyckats hålla blicken lyft - så det blev några varv...! Hamingja kändes riktigt trevlig och svarade på böjningen i hörnen med att sträcka sig ännu mer framåt-nedåt!

Övergick sedan att rida tölt längs spåret i vänster varv och lägga in några steg öppna här och där för att aktivera hennes bakdel mer och därmed snabbare hitta en ren takt. Upprepade sedan i höger varv - och då med sluta - för att få samma effekt. Det var roligt att träna på banan!!! Men jag insåg att jag var väldigt ringrostig... vad fick vi egentligen för instruktioner när vi kursade för Atli senast (i november)?!? Jag behöver definitivt gå tillbaka i bloggen och läsa vad jag skrev i samband med kursen för att friska upp mitt minne!

I väntan på detta red jag lite övergångar från samlad skritt till dito tölt samtidigt som jag försökte hålla mina muskler aktiva men inte spända, hålla blicken lyft och rida med lite för långa tyglar så att jag blev "tvungen" att luta mig mer bakåt (hm... misstänker att "lite mindre framåt" är en mer rättvisande beskrivning...!) När Hamingja fick börja sträcka ut i "nedvarvningstölt" kändes hennes ryggmuskler ganska aktiva, så jag hade uppenbarligen lyckats aktivera hennes bakdel lite i alla fall!

ROLIGT var det - så jag känner mig riktigt peppad att rida mer på banan! Men då ska jag alltså läsa på lite först så jag vet vad jag borde träna på fram till vårens första Atlikurs, vilken som vanligt blir i mars - och det är ju SNART!!!

Inte bara Hamingja som fick rimfrost i skägget...!!!

När jag kom till stallet efter jobbet idag visade termometern på -19,6 grader... vilken TUR att min köldgräns går först vid -20!!! Förr brukade jag rida ner till -25 men min kropp är inte så förtjust i kylan så numera drar jag gränsen vid -20. Fast det brukar vara lite "förhandlingsbart"... Utgångsläget var att jag kom fram till att -20 eller kallare numera blir för påfrestande på kroppen. Fast ibland när jag är extra ridsugen bestämmer jag att det hela istället ska tolkas som att jag rider när det är -20 men inte om det är kallare än så. Men idag behövdes alltså ingen sådan förhandling!

Efter att Hamingja i söndags med starkt moraliskt stöd från MODIGA vänner vågade sig ner på bilvägen tänkte jag att det var bäst att "go with the flow" för att se om vi t o m kunde klara det själva idag. Med förhoppningen om att lyckas distrahera henne lite satsade jag på tölt direkt när vi red ut från gården och det gick fint - en liten stund... Där backen ner mot bäcken börjar blev det TVÄRSTOPP! Och det var faktiskt synd att ingen såg oss (och fotade) för hon måste ha vinklat in bakbenen alldeles fantastiskt mycket - det kändes verkligen som att hon nästan satte sig på rumpan!

Men idag lyckades jag efter en stund faktiskt övertala henne att ta först ett steg framåt och sedan ett till... och tillslut - TADA!!! befann vi oss nere på bilvägen!!! Här var jag lite för snabb med att tänka att faran var över - något lilla fröken inte alls höll med om - så jag var inte beredd när hon plötsligt började springa. Jag var t o m så klantig att jag tappade tygeln med ena handen, men genom att hugga tag i manen höll jag mig i alla fall kvar i sadeln (jo, jag tänkte faktiskt "nu får jag INTE ramla av för då tar jag mig inte upp på hästryggen igen när plogkanterna är så här lösa...!) Och efter en stund fick jag ordning på tyglarna också och kunde börja bromsa.

Jag misstänker att det som utlöst detta är att det varit älgar mellan hästhagarna och bilvägen under den senaste tiden. Känner nämligen igen att vi haft motsvarande problem någon gång tidigare och då hade älgar synts till där under flera dagar. Och alla älgar är MÖRDARÄLGAR om ni frågar Hamingja....!:-O

Nu jag i alla fall insett att Hamingja fortfarande var skärrad - även om vi tagit oss ner på vägen - och väntade sig älgattacker från alla håll. Alltså var det bara att snabbt göra en ny plan för dagens ridpass. Att trava som uppvärmning kändes INTE som en bra idé - jag har tillräckligt stora balansproblem i traven när den går stabilt rakt fram och kände min inte mogen att parera snabba undanmanövrar i denna gångart... Så det fick bli uppvärmning i tölt - eller något töltliknande i alla fall (har ni också märkt att spända giraffer sällan har ren takt i tölten?!?)

Med Hamingja lätt högerställd och högerhanden dessutom med ett stadigt tag i manen kunde jag stryka henne lugnande på halsen med vänsterhanden samtidigt som jag hela tiden pratade lugnande med henne. Taget i manen hann jag vara glad över ett antal gånger - och det var först när vi nästan hunnit bort till "världens ände-korsningen" som hon frustade lite försiktigt första gången. Jag fortsatte en liten bit längs vägen mot Bälingeberget medan vi fick möte av två bilar. Detta hanterade hon som vanligt hur bra som helst trots att hon fortfarande var ganska uppjagad! (Men så är det ju faktiskt väldigt ovanligt att MÖRDARÄLGAR kommer i bil!)

När vi vänt hemåt började vi med en skrittpaus innan jag gjorde en övergång till tölt för att sedan låta henne "rulla på" i ett långsamt tempo större delen av hemvägen. Nu hade jag vågat släppa manen och medan jag försökte uppmuntra henne att länga halsen (det som normalt är hennes bästa gren) började hon successivt förvandlas från spänd giraff till något allt mer islandshästlikande. När vi passerat vägen in till gamla soptippen började hon t o m själv söka sig lite framåt-nedåt och en stund senare frusta... och frusta... och frusta! ÄNTLIGEN kunde hon få börja slappna av!

Vid det här laget var jag REJÄLT kall om tårna och ganska frusen i övrigt så när vi kom fram till infarten hoppade jag av för att gå sista biten till stallet. När vi gick över bäcken blev Hamingja åter lite stressad, så jag stannad och gav henne lite godis som distraktion. Och när hon stått en stund och spanat omkring sig - med godisen i munnen - kom hon tillslut på att hon skulle tugga också! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon var ganska svettig, trots kylan och att vi ridit så pass långsamt - men antagligen var det i alla fall delvis stressen som fått henne svettig. Hemma i tryggheten igen kunde hon i alla fall koppla av och efter stretchingen fick hon stå med nättäcket från Back on Track innan det var dags att gå ut i hagen igen.

Bildbevis: Det var INTE för kallt för att rida!!!

Nu får hon vilodag i morgon, då jag ska till Smärtkliniken i Piteå. Det blir faktiskt sista gången - för kliniken stänger tyvärr efter denna vecka... Men med tanke på att läkaren Tomas egentligen hade tänkt stänga och gå i pension redan för snart tre år sedan, när jag var där första gången, så får man ju säga att jag hunnit få många "bonusbehandlingar" vid det här laget!!!

När man har MODIGA vänner!!!

Idag fick Hamingja sällskap av två vänner som t o m vågade gå nerför backen och ut på bilvägen! :-O (Förstår om ni inte tror mig men det FINNS faktisk så oerhört modiga hästar!!!) Hamingja var tveksam även idag,,, men när de andra gick före vågade hon ändå haka på. Sedan red vi in till byn Alviksträsk. När vi red iväg kunde vi konstatera att de senaste dagarnas snöande till slut tagit en paus och att det inte ens blåste - med bara 2 minusgrader dessutom var det riktigt härligt ute! 

När vi red in i byn började det plötsligt snöa - STORA flingor - och med ens var det nästan lite julkänsla en stund innan snöandet upphörde igen! Vi varvade trav och tölt med skrittpauser mellan traktorer med och utan snöslunga och människor med snöslädar - så det var mycket för hästarna att titta på!

Under hemvägen började jag tyvärr få kramp i ländryggen... och det blir så lätt en ond cirkel när muskler börjar krampa så att det gör ont och smärtan gör att andra muskler runt omkring spänner sig och så gör det ännu mer ont... Vi skrittade länge men krampen ville inte ge med sig så tillslut hoppade jag av för att få sista biten hem. Efter en stunds promenad började det lätta i ryggen så jag testade att arbeta Hamingja lite från marken. Det visade sig fungera överraskande bra! Hittills har jag bara brukat träna samling från marken på ridbanan - men nu upptäckte jag att hemvägen gjorde att jag inte behövde fundera på drivning ö h t utan kunde fokusera enbart på att fånga upp energin och hålla henne avslappnad i nacken.

Jag gjorde även några försök med skänkelvikning, men det var betydligt svårare... jag bromsade upp henne för mycket när jag försökte hålla koll på ytterbogen så det blev bara några enstaka steg där hon korsade bak. Testade även högersluta och lyckades faktiskt flera gånger få till några steg genom att placera mig själv vid bakdelen på vänster sida där min armbåge flyttade bakdelen åt höger samtidigt som jag med tyglarna höll henne högerställd! Jag borde verkligen träna på detta sätt oftare, men av någon anledning blir det nästan aldrig av... trots att jag tycker det är riktigt roligt att se och inte bara försöka känna hur hon rör sig! 

Tillbaka i stallet stretchade jag henne som vanligt, men det kanske jag borde låtit bli just idag för i bilen hem kom krampen i ländryggen tillbaka igen... Nu har jag legat på en varm rispåse igen och ska nog fortsätta med det i eftermiddag så att musklerna håller sig "i skinnet".

När det inte blir som man tänkt sig...

Det har verkligen inte hänt många gånger att Hamingja varit billig... men idag var det fakttiskt nästan chans att fynda...:-O Det snöar och blåser för fullt även idag och när jag körde till stallet var jag flera gånger extra glad över fyrhjulsdriften när bilen behövde ta sig igenom drivor som blåst upp över vägen... Så gissa om jag blev glatt överraskad när jag svängde in på lilla Mariebäcksvägen och den visade sig vara nyplogad och slät som ett salsgolv??!! "Här blir det PERFEKT att träna tölt idag!!!" tänkte jag.

Men så blev det nu inte... För när Hamingja och jag precis ridit ut från gården blev hon plötsligt JÄTTERÄDD för något längre fram. Genom att locka henne att sänka huvudet korta stunder kunde jag få henne att röra sig framåt några små steg i taget. Men just ovanför den lilla backen ner mot bäcken blev det verkligen TVÄRSTOPP...! Hon var som en darrande giraff med huvudet högt medan hon spänt spanade ner mot vägen. Och där blev vi stående... Jag kunde få henne att slappna av tillräckligt för att sänka huvudet ibland (vilket gör att "lugn och ro-hormoner" utsöndras) men lyckades inte övertala henne att ta ett enda steg framåt.

"Den här gången ska jag INTE kliva av - jag sitter kvar i sadeln och väntar ut henne!" tänkte jag - och där blev jag sittande... Hamingja sänkte visserligen huvudet ibland när jag lirkat med henne, men där emellan var hon som en spänd fjäder som skärrad stod och blåste... Jag höll ut i 20-25 minuter, innan jag tillslut ändå gav upp och hoppade av för att få före henne ner till bilvägen. I o m att jag på hela tiden inte sett något som skulle kunna skrämma henne räknade jag med att hon skulle följa med så snart jag gick före, men istället fick jag närmast dra henne med mig...

När Malin E kom hemskrittande med sin fina Dáti stannade vi och pratade en stund och jag hoppades att hans lugn skulle smitta av sig på Hamingja, men hon fortsatte att vara skärrad och snurrade runt en hel del. När jag sedan lockat henne med mig en liten bit längs bilvägen började jag jobba henne från marken, ungefär som vi brukar göra när vi tränar för Atli fast utan att samla och det hjälpte henne ändå att slappna av lite och faktiskt börja tänka aningen framåt-nedåt.

Jag bestämde mig för att sitta upp i sadeln igen och i brist på uppsittningspall tänkte jag använda plogkanten som hjälp för att få min stela kropp upp på hennes rygg. Men plogkanterna består ju nästan enbart av de senaste dagarnas fluffiga, kalla snö så när jag satt ena foten i stigbygeln och skulle skjuta från med den andra försvann den istället ner genom snön... Jag testade på flera ställen i jakt på hårdare packad snö, men varje gång med samma nedslående resultat... Så jag fick helt enkelt gå med henne tillbaka hem igen.

Först tänkte jag att jag skulle nyttja uppsittningspallen som fortfarande stod utanför stallet och väntade för att sitta upp och sedan testa att rida en sväng längs någon av skogsvägarna. Men sedan insåg jag att Hamingja faktiskt lyckats med något så ovanligt som att göra matte arg och irriterad. (Jag brukar säga att jag har världens längsta "stubin" - något som inte alltid är bra utan också kan göra att jag inte blir arg när jag faktiskt borde bli det... ) Men nu kände jag var väääääldigt nära gränsen - det inte skulle behövas mycket för att jag verkligen skulle bli arg på riktigt. Och det skulle ju vara allt annat än konstruktivt - så det var definitivt bäst att bara glömma dagens (försök till) ridning och istället låta Hamingja gå ut i hagen igen.

Detta beslut kändes än mer rätt när vi kom tillbaka till stallet och Hamingja fortfarande inte lugnat ner sig helt. Jag vet ju av tidigare erfarenheter att om hon blir riktigt rädd är det inte lönt att försöka fortsätta - hon blir aldrig riktigt kontaktbar igen den dagen. Och som Atli brukar säga: "Så länge hästens flyktreflex är aktiverad kan den inte lära sig något." Så i de fallen är det lika bra att helt enkelt avbryta och göra ett nytt försök en annan dag. Så Hamingja fick gå ut till flocken i hagen igen - dett mest effektiva sättet att få henne att känna sig trygg och må bra! Här kan det ju passa med ytterligare ett Atli-citat: "Du ska alltid ha en plan för din ridning, men du ska också alltid vara beredd att ändra planen utifrån vad hästen säger att den behöver den dagen!" Och i det här fallet måste man ju säga att Hamingja var ganska tydlig...!