Efter en intensiv dag på jobbet var det verkligen en "lisa" för själen att komma ut till stallet i eftermiddag! Förutom hästar, katter och fåglar varken såg eller hörde jag en enda levande varelse. Och jag njuter verkligen av att det är så TYST! Vi må bo ganska lantligt i Kyrkbyn, men där hör man ändå nästan alltid bruset från trafiken på vägen mellan Luleå och Boden...
Hamingja var på goshumör idag - och det är alltid lika MYSIGT! Först stod hon en lång stund med huvudet i min famn och verkade som om hon nästan somnade! Och sedan ville hon helst stå med mulen i min ena hand medan jag borstade henne - hon vet minsann hur lätt det är att få matte att smälta! Det brukar hon föresten använda till att försöka distrahera mig när det är dags att dra sadelgjorden... hon tycker nämligen att det är lite obehagligt, så hon brukar alltid försöka distrahera mig med lite gos för att jag ska glömma bort att dra åt gjorden!
När det både var gosat och sadlat red vi ut en härlig sväng längs bilvägen bort mot Avan. Senast jag red åt det hållet visade det sig krylla av oknytt längs vägen, så det blev ett antal "slide stop"... men idag höll sig det mesta oknyttet på annat håll uppenbarligen! Skönt tyckte både jag och Hamingja! Vi hann med flera galopper (och en riktigt, riktigt SUPERFIN galoppfattning) längs vägen bort mot Avan.
Ute vid Seletvägen vände vi hemåt igen och trots att vi då befann oss i Avans utkant syntes fortfarande inte en enda människa till. Under hemvägen red jag töltintervaller (när jag försökte vinkla mitt bäcken framåt UTAN att också spänna rumpmusklerna). Och där emellan kunde Hamingja slappna av jättefint i skritten. Man kan ju bli hög för mindre!!! Så nu har jag mycket "att leva på" under helgen när vi åker till Umeå för att fira mamma som fyller 75 år på valborgsmässoafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar