Throw back saturday!

Bilder med snö känns ju tyvärr väldigt snabbt "daterade" så här års - men jag vill ändå lägga ut ytterligare en från senaste tillfället när vi tränade för Atli. Jag försöker ju alltid följa den "röda tråd" inom ridningen som han försöker lära mig och under dagens träningspass på ridbanan blev det extra tydligt i o m att jag i princip "kopierade" upplägget från en av lektionerna under senaste kurstillfället. 

När jag inledde uppvärmningen med att flytta ut bakdelen i skritt på volt försökte jag också tänka på att använda en lätt vibrerande skänkel - en "Sylviaskänkel" m a o. Annars agerar jag lätt på samma sätt med skänkeln som när datorn inte gör som jag vill: trycker HÄRDARE på tangenterna... Det fungerar dåligt på datorer... och ÄNNU sämre på hästar i o m att de är "mottrycksdjur"...

Fortsatte sedan uppvärmningen i trav där Hamingja och jag efter den senaste tidens träning kommit in i en god cirkel. När hon inte längre kastar sig iväg i racertrav utan tar det lite lugnare kan jag börja driva henne fram emot bettet och när hon då rundar sig kring innerskänkeln (även i höger varv) slappnar hon av ytterligare och börjar vila mer i steget. Me like!!!

När vi arbetat en stund i högervarvet klantade dock matte till sig och lyckades tappa högertygeln... Min hastiga rörelse för att fånga upp tygeln igen var tillräckligt för att skrämma Hamingja så att hon satte av i full karriär över ridbanan... tygeln hade dessutom trasslat in sig i manen och medan jag famlade efter och försökte trassla lös den hann jag ångra att jag inte stängt grinden till ridbanan... Men även om hon fortfarande är "skör" i sådana här situationer så är hon ändå oerhört mycket tryggare med mig än tidigare. Så min vissling fick henne att stanna innan vi hunnit lämna ridbanan och jag fick möjlighet att trassla loss tyglarna igen. 

Men tillräckligt avslappnad för att kunna trava var hon förståss inte ännu, utan jag fick börja om med att korsa bakbenen i skritt på volt så att hon fick lugna ner sig och slappna av ordentligt där innan hon var redo för trav igen. Övergick sedan till att förbereda för samling i tölt - först genom att rygga för sits och skänklar. Något som gick VÄLDIGT mycket bättre än igår då hon hade svårt att fokusera på mig i halterna utan istället mest ägnade sig åt att lyssna och spana runt omkring sig. Trots dagens "tygelincident" var hon ändå mer fokuserad här på ridbanan än när vi red ut igår!

När det var dags för samlad skritt lyssnade hon också väldigt fint på skänklar och säte! Fast när jag sedan ville tillföra ännu lite mer energi från bakbenen och dristade mig till att smacka en gång -  VRÄKTE hon sig framåt på ett sätt som hon inte gjort på mycket länge... Men uppenbarligen har jag fått lite bättre ordning på min sits för nu fick hon inte längre någon (ofrivillig) belöning genom att matte ramlade framåt utan jag kunde fånga upp reaktionen med bibehållet sits! Det går framåt här och var även om det många gånger känns som att det är med myrsteg! 

I o m hennes väldigt överdrivna reaktion var jag förståss tvungen att smacka några gånger till så att hennes reaktioner successivt mattades av innan jag kunde "hålla tyst". Men efter detta var det ännu mer "tryck" i hennes bakben  och rörelserna i framdelen kändes härligt luftiga samtidigt som hon var helt avslappnad i nacken och bar upp sig på helt lösa tyglar! Och som kronan på verket frustade hon så belåtet - en härlig bekräftelse på att jag faktiskt börjar kunna rida sekvenser av samlad tölt på lösgjord häst! 

Förutom att "lämna henne ifred" med tyglar och skänklar samt stryka henne lätt på halsen ville jag belöna lite extra för att hon var så duktig. Men när jag drog efter andan för att säga "BRAAAAAA!" trodde hon uppenbarligen att jag tänkt smacka på henne igen så hon tog förskräckt ett stort skutt framåt... Istället för att sakta av till skritt som jag precis hade tänkt fick jag därför rida lite till för att vi skulle få avsluta vänstervarvet med en bra känsla. 

Under lektionerna för Atli nu senast fick jag till största delen arbeta med samling i tölten i vänster varv vilket hon har lättare för. Jag tror att hans tanke med detta var att jag skulle få chansen att lära mig känna igen den känsla som jag ska eftersträva. Han brukar ju säga att "Ridning är ett ständigt sökande efter en känsla som man inte vet hur den ska vara förrän man fått uppleva den!" Under sista lektionen för honom fick jag i alla fall som avslutning arbeta lite med samlingen i högervarvet också . Och jag bestämde mig för att avsluta på samma sätt idag. 

Det blir verkligen jobbigare för Hamingja i högervarvet och när jag - f f a i hörnpasseringarna - lyckas få henne att lägga mer vikt på höger bak så kommer det ett och annat ilsket pisk med svansen... Men det är ju inte i närheten av reaktionerna när hon hade ont i korset utan jag tolkar det som ett sätt att säga "Du fattar väl att det här är jobbigt??!! Vi behöver definitivt träna upp styrkan i höger bak betydligt mer för att hon ska komma upp med bogarna på samma sätt som hon kan göra i vänster varv. Och första steget till detta är att kunna rida henne med en lägre grad av samling i tölt utan spänningar.  Så när hon började kännas avslappnad även i detta varv fick hon sträcka ut sig och varva ner i tölt på volt. 

ÄNNU ett riktigt roligt träningspass med min pärla till häst! Och efter detta kan det faktiskt bli så att hon får vilodag i morgon trots att det är en helgdag. Men det återstår ännu att se om jag verkligen kan vara så "wild and crazy"....!!! :-O