Hulda från Mariebäck!

Årets nykomling: Hulda från Mariebäck med mamma Hremsa!

Alltså HUR är det meningen att man ska hinna träna sin häst när det finns en sådan här underbar liten sak i en av hagarna vid stallet?! Lilla Hulda är bara fyra dagar gammal men redan en mycket självständig dam. Hon gör gärna utflykter för att kolla in allt spännande i omgivningen och verkar inte alls bekymrad om att gå iväg långt ifrån sin mamma. Det är snarast Hremsa som följer efter henne istället för tvärt om! "Pratar" mycket gör hon också - precis som mormor Hamradis gjorde!

Mobilkameran och jag hade fullt upp en låååång stund - men tillslut lyckades jag ändå slita mig därifrån för att göra det jag kommit för: att ägna mig åt "moster" Hamingja. Som faktiskt gnäggade välkomnande när hon fick syn på mig - så mattehjärtat höll ju på att spricka av lycka!!! (Annars brukar hon främst "prata" när man kommer med mat.) Väldigt nöjd verkade hon också när jag gav den kvarvarande vinterpälsen en rejäl omgång med skrapan - jag antar att den kliar en hel del så här års...!

Min plan för dagen var att rida ut med Hamingja och spara arbete på ridbanan till någon av de kommande dagarna. Och när Carola berättade att Dotla och hon ridit upp bakom vägbommen där vägarna nu äntligen är snöfria bestämde jag mig direkt för att göra detsamma. Det verkade dessutom som att Hamingja läste mina tankar - för när vi red ut från gården skyndade hon sig att svänga vänster  innan jag hunnit be om det!

Bakom vägbommen valde jag den vänstra skogsvägen och inledde med att flytta undan för skänkeln så att hon fick korsa ordentligt med "inner"bakben (åt båda hållen) och därmed stretcha musklerna i bakdelen. När jag sedan red "uppvärmningstölt" med lååång hals kändes hon riktigt mjuk och avslappnad trots att hon vilat en hel vecka. För ett tag sedan sa jag till Sylvia att Hamingja är en enda häst jag ridit som inte blir väldigt "på tårna" när det blåser mycket. "Det är kanske för att hon alltid har flyktreflexen så nära till att det inte kan bli värre?!" skrattade hon då. Hm... 

Jag tycker dessutom att Hamingja klarar vilodagar riktigt bra - många andra hästar kan bli mycket ofokuserade och svårhanterade om de hunnit samla på sig överskottsenergi. Men kanske skulle Sylvia säga samma sak där - att det beror på att det inte kan bli värre än det redan är - så jag ska nog hålla denna reflektion för mig själv!

Uppe vid vändplanen passade jag på att arbeta på volt i skritt och flytta undan för innerskänkeln - så att hon fick stretcha musklerna i bakdelen ännu en gång. Började sedan förbereda för samlad tölt genom att rygga och rida samlad skritt m h a skänklar och säte. Hon samlade sig riktigt fint men när vi sedan gjort övergången till tölt hann vi inte långt förrän hon blev spänd och huvudet åkte upp i vädret medan hon lyssnade och spanade in i skogen snett framför oss. Och när jag visslade för att hon skulle sakta ner så blev det TVÄRSTOPP! Så jag gissar att det fanns en älg där inne i snåren någonstans...!

Ett par övergångar till tölt senare hade lilla fröken i alla fall åter fokus på matte och arbetet - och då bjöd hon på en riktigt härlig känsla med mycket bärighet och en hel del rörelser! Efter en skrittpaus för att få ev mjölksyra ur musklerna bad jag än en gång om samlad tölt - och nu tog hon i så att det nästan bolmade ur öronen på henne! Och då hade jag ju faktiskt varken nuddat henne med pisken eller smackat på henne - det räckte uppenbarligen med "hemlängtan" för att hon skulle slå igång turboaggregaten! 

När vi var tillbaka nere vid vägbommen red jag in på den högra skogsvägen också och lät henne sträcka ut och slappna av i tölt på långa tyglar. Oj, så belåtet hon frustade!!! Vi "joggade" så till dess vi ridit över bäcken och sedan skrittade vi tillbaka hem.