Back in the saddle!!! Egentligen hade jag tänkt att Hamingja (och jag) skulle få två vilodagar efter helgens kurs och återuppta ridningen igår, men skröppelkroppen tyckte annorlunda så det blev vilodag igår också. Men idag var jag ÄNTLIGEN tillbaka i sadeln igen!!!
När det gått bra på en ridkurs ser jag alltid EXTRA mycket fram emot att fortsätta träna - men det är en skräckblandad förtjusning inför första ridpasset "på egen hand"... jag vill ju SÅ gärna få uppleva samma fina känsla i ridningen igen - men tänk om jag inte "hittar dit" på egen hand??!! :-O
Hamingja verkade också se fram emot att få vara så där duktig igen, för när jag kom till hagen lämnade hon genast den hög med hö hon stod och mumsade på för att möta mig vid grinden och i princip själv stoppa huvudet i grimman på bästa Lára/Litlamin-manér! Det är inte klokt så mycket jag tycker om denna häst!!!
Sedan hade vi en härlig mysstund i stallet då jag skrapade vinterpäls "i evigheter" medan Hamingja bara njöt. Jag har visserligen fått lära mig att det är ljuset som styr hästarnas pälsfällning, men skulle ändå inte bli förvånad om det för årstiden så kalla vädret skulle ha fått henne att ändå vilja behålla den päls hon har kvar - men den fortsätter rasa i stora sjok!
När vi kom in på ridbanan för att rida en "Atlilektion utan Atli" började jag som vanligt med att låta henne skritta några varv runt ridbanan på hellånga tyglar så att hon hade tid att titta ordentligt på allt suspekt i omvärlden (typ IKEA-påse som blåst ut på åkern) för att sedan förhoppningsvis fokusera på mig under resten av träningspasset. Så snart jag sedan började korta upp tyglarna började min extremt ambitiösa häst ladda för samling - hon var verkligen "på g"!
Men Atli har så många gånger upprepat risken med att man som ryttare i denna situation är allt för ivrig själv att få återuppleva de bästa sekvenserna från senaste ridpasset och därför "genar i kurvorna" när det gäller uppvärmningen. Så jag lät mig inte ryckas med i Hamingjas iver - ännu - utan inledde med en grundlig uppvärmning med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen så att hon korsade bakbenen och längde överlinjen, trav på volt med bibehållen lång hals för att sedan varva mellan "Kyras ABC" och voltridning i tölt. Och i samtliga gångarter arbetade vi till dess hon frustade avslappnat.
Sedan var det så ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dags för samling och precis som under helgen inledde jag i vänster varv där det fungerade bäst. Eftersom Hamingja var så "taggad" var hon först lite spänd och hög i formen när jag bad henne rygga m h a skänklar och säte - men genom att krama lätt på tyglarna fick jag henne att slappna av och få tillbaka längden på halsen.
Gjorde sedan övergången till tölt ur en öppna där Hamingja bar sig på helt lösa tyglar och där kom den härliga känslan från helgen igen!! Genom att tänka på Atlis "Sitt, sitt, sitt, sitt!!!" för att komma ihåg att korrigera sitsen samtidigt som jag bibehöll/återställde samling och bärighet genom att rida några steg öppna "mest hela tiden" kunde jag glädja mig åt att mycket av den härliga känslan från helgen fanns kvar!!!
När jag sedan övergick till att göra samma sak i höger varv blev det lite svårare... precis som i söndags. I o m att Hamingja tycker att det är jobbigare och därför lätt spänner sig fick jag - precis som i söndags - ha fokus på att hitta lösgjordhet i en lite lägre grad av samling än i vänstervarvet. I den samlade skritten fick jag därför satsa på mycket beröm både med rösten och genom att stryka henne längs halsen som jag brukar göra när det är dags för skrittpaus. Det tog en stund, men sedan började hon slappna av så att längden på halsen kom tillbaka och jag kunde göra en övergång till tölt.
Fortsatte sedan att ha fokus på att hålla henne lösgjord och lät henne "rulla på längs spåret" så länge hon kändes avslappnad - även om vi tappade lite samling "på kuppen" och red bara öppna för att återställa lösgjordheten när hon blev lite spänd och hög i formen. "Du måste vara väldigt uppmärksam på att hon inte spänner sig i samlingen - hjälp henne att avdramatisera den även i höger varv!" sa Atli.
Därför lät jag henne också ganska snart sträcka ut och börja varva ner i tölt på volt - vilket hon gjorde under ett närmast konstant frustande! För att göra "Atlilektionen" komplett fortsatte jag sedan nedvarvningen i trav på volt innan vi avrundade för dagen. Och Hamingja verkade definitivt förstå att hon varit jätteduktig - så hon verkade minst lika nöjd som jag när vi återvände till stallet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar