Hamingja står sig bra i kunglig konkurrens!

Vilket härligt träningspass det blev med Hamingja idag!!! Innan dess hade jag stött ihop med självaste Carl XIV Gustaf på gågatan i Luleå (han var på plats för att dela ut ett akademiskt pris) - men ridningen var ändå dagens absoluta höjdpunkt! 

Efter ett år med rehab känns det verkligen allt mer som att vi är "på banan" igen! Och under den senaste Atlikursen fick jag massor av bra påminnelser om hur jag brukade lägga upp ridpassen INNAN rehab-tiden. En sådan sak var det som jag satsade på idag: att göra uppvärmningen på ridbanan, för att kunna jobba på volt med skritt, trav och tölt och sedan rida ut längs vägen för att fortsätta töltträningen där.

Hamingja fortsätter att kännas så mjuk och rörlig uppe i korset - vilket märks extra tydligt när jag ber henne korsa bakbenen. Dessutom har helgens och gårdagens trav på volt redan gett effekt - idag travade hon så bra på volten i båda varven (med lös innertygel) att jag snart kunde övergå till att trava längs spåret. Riktigt avslappnad och fin kändes hon - vilket också visade sig genom att böjningen i hörnen varje gång ledde till ÄNNU längre hals!

När vi sedan red iväg fortsatte vi det lösgörande arbetet genom att tölta nerför backen och över bäcken för att sedan fortsätta "rulla på" i mellantempo tölt en stund längs vägen bort mot sjön. Igår kändes hon väldigt "taggad" och behövdes lugnas ner en hel del. Men idag var hon så lugn att jag kunde låta henne skritta på hellånga tyglar en lång sträcka innan jag tyckte det var dags att vända hemåt.

Eftersom hon var så lugn och avslappnad kändes det också OK att göra avsteg från min vana att inleda hemvägen med skritt för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. Så jag utnyttjade den extra "draghjälp" hemväg alltid innebär för en häst till att först rida samlad skritt och sedan samlad tölt. Vi red flera sekvenser samlad tölt - med många inslag av öppna för att bibehålla samlingen. Och där emellan kunde jag fortfarande ge hellånga tyglar under skrittpauserna. 

Inför sista sekvensen samlad tölt dristade jag mig till att faktiskt smacka - vilket som vanligt var VÄLDIGT chockartat för min lilla häst... Men hon lyckades inte kasta mig ur balans och sedan jag smackat en tredje gång var turbon i bakbenen verkligen igång och när jag dessutom lyckades sitta ordentligt i sadeln så DANSADE hon fram!!! 

När jag en stund senare successivt började ge henne allt längre tyglar i tölten fick jag ett tydligt bevis för att jag kunnat aktivera hennes turbo utan att göra henne stressad. För hon svarade med att sträcka ut halsen framåt-nedåt allt mer i en långsam, avslappnad tölt! Hade hon varit stressat skulle hon ju istället ha tagit tillfället att köra upp huvudet och springa fortare.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit totalt 45 minuter, varav de första 15 min på ridbanan. Och det hade verkligen varit 45 minuter av mycket hög kvalitet! Nu längtar jag redan till i morgon när jag får rida på min fina häst igen!!!