Haminga serverar oxytocin och dopamin - i REJÄLA doser!

Att rygga med lösa tyglar är en viktig del i Atlis utbildning av häst och ryttare. "Det är inte med tyglarna man ska be hästen att rygga utan med musklerna i ryttarens rumpa samt en lätt förskjutning av vikten bakåt." Däremot kan man behöva använda tyglarna till att ställa hästen lätt i nacken för bibehållen lösgjordhet - vilket jag gör med innertygeln på bilden ovan. 

Måndagar (och torsdagar) brukar i regel vara Hamingjas vilodagar, men förra veckan blev HELT "wild and crazy" med ridning onsdag, torsdag, fredag och lördag samt vilodag söndag. Och eftersom jag ska på återbesök till Smärtkliniken igen i morgon och ska vila efter det fick det bli ridning idag - fast det är måndag!

Innan träningen hade vi en härlig mysstund i stallet, Hamingja och jag. Dels njöt hon verkligen när jag befriade henne från delar av kvarvarande, kliande vinterpäls. Men hon tycker också väldigt mycket om att antingen stå med huvudet i min famn eller att lägga mulen i mina kupade händer medan jag "pillar" på sidan av mulen med mina tummar. Hennes flyktreflexer gör dock att vi oftast behöver vara ensamma i stallet för att hon ska ha ro att mysa på detta sätt i alla fall någon längre stund. Men är det riktigt tyst och lugnt är det nästan så att hon somnar! Och hennes matte, som inte är direkt varit bortskämd med att ha haft "myshästar" i sitt liv innan Hamingja, tycker att det är minst lika mysigt!

Och utöver den REJÄLA dos av "må bra-hormonet" oxtocin" som detta "Hamingja moment" måste ha utsöndrat så fick jag DESSUTOM rida!!!  Senast red vi hela träningspasset på ridbanan så därför bestämde jag mig för att rida ut längs bilvägen idag. Som uppvärmning/stretching blev det först långa sträckor i skritt där Hamingja fick gå undan  för innerskänkeln och korsa bakbenen. Och sedan en för oss ovanlig form av uppvärmningstölt: nämligen med tempoväxlingar - vilket kan fungera lösgörande i alla fall på vissa hästar. Att Hamingja hör till dessa vet jag tack vare att jag fått värma upp på detta sätt några gånger när jag ridit lektion för Sylvia.

När vi passerade vägen upp till gamla soptimmen funderade jag på om vi skulle rida några galoppintervaller men bestämde mig för att spara det till en annan dag. Istället fortsatte vi längs bilvägen bort till "världens ände". I korsningen vid sjön passade jag på att använda volter i skritt till att låta henne korsa bakbenen ytterligare innan vi började skritta hemåt.

Hamingja lyssnar verkligen jättebra när jag använder säte och skänklar för att be henne samla sig i skritten! Men så har vi ju också tränat VÄLDIGT mycket på detta moment inkl efterföljande övergång till tölt! Och ingen som läst min blogg den senaste tiden kan väl ha undgått hur oerhört glad jag är över att äntligen kunna återskapa/bibehålla samlingen när vi väl börjat tölta?! Något som även idag gjorde mig alldeles Hamingja-hög!!!

Att otack är världens lön visar sig dock titt som tätt... t ex nu Hamingja bjöd på ett moment med både samling och lösgjordhet så att bogarna verkligen kom upp framför mig och frambenens rörelser blev STORA. Jag ville förståss berömma detta lite extra och drog efter andan för att säga "BRAAAAA!!!" men då trodde Hamingja uppenbarligen att matte istället laddade för en sådan där OTÄCK smackning varför hon skrämt kastade sig framåt och ner på bogarna... D v s samma sak som även hände på ridbanan nyligen... Nästa gång jag får uppleva ett sådant häftigt moment i tölten får jag nog försöka hålla tyst och belöna henne på andra sätt istället...!

Vid det här laget tyckte jag det var dags för min duktiga häst att få sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar. I o m detta kan ni kanske få uppfattningen om att dagens träningspass var slut, men vi avslutade med en REJÄL "spurt" i form av något så avancerat som att försöka trava PÅ HEMVÄGEN! Jo, jag förstår att det låter halsbrytande i era öron, men Hamingja och jag var verkligen i vårt esse och "travknappen" satt som en smäck!

Oxytocinet från vår mysstund i stallet innan ridningen hade i o m detta kompletterats med en minst lika REJÄL dos dopamin (även detta ett hormonsystem kopplat till hjärnans belöningssystem och som gör oss glada, euforiska och lugna.) Med en häst som Hamingja behöver man verkligen inga droger för att bli "hög"!!! I morgon blir det vilodag igen för Hamingja för då har jag mitt tredje besök på Smärtkliniken i Piteå. Vilket efteråt antagligen ger en endorfinkick av att ha överlevt sprutorna...!