FORT men ändå avslappnat!

Idag blev det ännu ett roligt och inspirerande träningspass med Hamingja! Efter två pass på ridbanan tyckte jag det var dags att rida ut igen och valde bilvägen bort mot Alviksträsk. Hon var riktigt avslappnad och fin så vi kunde skritta på hellånga tyglar ner till bilvägen. Väl där ägnade vi oss åt att flytta undan för skänkeln så att hon korsade bak, en ganska lång sträcka åt vardera hållet. Hon har alltid varit lite stel i korset, men nu tycker jag inte att jag känner av något sådant längre! Blir väldigt spännande när massör-Tomas kommer nästa gång att få höra om han håller med mig!

Jag konstaterade att jag själv har lättare att flytta henne undan för höger skänkel - i skritten kan jag göra det utan spänningar i kroppen. Men när jag däremot ska flytta undan för vänsterskänkeln så spänner jag musklerna i vänsterbenet väldigt mycket... Varvade lite mellan höger och vänster för att försöka "ta med mig" den lätta känslan - men det var inte helt lätt...

När vi sedan joggade igång i tölt - och försökte hålla mitt bäcken framåtvinklat - insåg jag att jag även har muskelspänningar jag behöver åtgärda... för samtidigt som jag vinklar bäckenet framåt spänner jag nämligen musklerna i rumpan väldigt mycket. Det är då verkligen ingen brist på saker att träna på!!! 

Framme i korsningen till sjön tog vi av till vänster, mot Bälingeberget och jag lät Hamingja galoppera  (vänster galopp) nästan bort till skoterklubbens stuga. Innan vi vände hemåt igen satt jag av för att sadla om - för den glider fram lite, f f a i galoppen. Vid stallet använder jag alltid uppsittningspall för att skona min egen kropp, men det blir ju även mer skonsamt för hästen. Men det är ju lite svårt att ha en uppsittningspall med sig när man rider ut... Var därför MKT nöjd när jag kom på att jag skulle ställa Hamingja i diket och själv stå kvar på vägen när det var dags att sitta upp i sadeln igen. Även om nivåskillnaden inte var mycket mer än en dm blev det ändå skillnad!

Började hemvägen med ett par sekvenser samlad tölt, samtidigt som jag försökte undvika att spänna rumpmusklerna hela tiden. Testade sedan att låta henne successivt öka tempot i tölten för att se vilket tempo vi klarar - och det blev en riktigt häftig upplevelse! Det gick nämligen fortare och fortare och fortare UTAN spänningar och ojämnheter! Trots att hon fick "gasa på" en riktigt lång sträcka var det bara vid två tillfällen som jag kände en liten antydan till rollning - men båda gångerna räckte det med att "sitta till" så var hon ren i takten igen! Och hon behöll bärigheten hela tiden också - det var först när jag tog i tyglarna för att börja bromsa som jag fick lite i handen till att börja med. 

Och så här i efterhand tänker jag att det var klantigt av mig att börja bromsa med tyglarna - jag skulle förståss ha bromsat med sätet samtidigt som jag visslade - så hade nedtagningen blivit "bakifrån och fram" istället...! ÄNNU något att träna på alltså!!! Efter denna urladdning i högt tempo tog vi en lååång skrittpaus - och Hamingja var så avslappnad att hon kunde gå lugnt med hellånga tyglar. Skönt när "off-knappen" fungerar som den ska! 

Sedan fick hon sträcka ut och "frusta av sig" i tölt med långa tyglar också - för att sträcka ut musklerna igen och tömma dem på mjölksyra. Alltså det är så GALET roligt att rida nu!!! När jag skriver detta skulle jag helst av allt vilja åka tillbaka till stallet för att rida MER! Den här islandshästdrogen är verkligen inte att leka med...!!!