En dam med attityd!

Hamingja är "en dam med attityd" - eller "temperament" som Atli brukar säga! Men han är alltid noga med att påpeka att det är hästarna med mycket temperament som brukar bli de mest uttrycksfulla tävlingshästarna - och jag tycker definitivt att det är en del av hennes charm!

Idag tränade vi samling vid hand. Det var egentligen inte en optimal dag för träning på ridbanan eftersom det snöade och den dm blöt snö som redan låg på banan klibbade fast i hovarna så att det blev halt... Men förra veckan blev det bara tre riddagar för mig och vi tränade inte från marken någon av dem och när denna vecka dessutom inleddes med två vilodagar p g a mattes skröpliga kropp kändes det som hög tid att lägga in ett sådant träningspass igen!

Jag börjar alltid i vänster varv, eftersom det är lättare. Först ryggar vi, till dess hon börjat trampa under sig och länga halsen. När jag sedan ber henne börja gå framåt kommer det många gånger en sådan reaktion som på den översta bilden. Men nästa sekund kan hon frusta så belåtet, med bibehållen samling, så den första reaktionen beror verkligen inte på att samlingen är obehaglig! Och jag är bara SÅ tacksam för att vi nu - peppar, peppar - kan träna på utan att hon får ont igen!

Den samlade skritten innebär ett statiskt muskelarbete, lite som när vi människor gör "plankan" tänker jag mig. Det är ju riktigt, riktigt jobbigt! Därför blir också pauserna oerhört viktiga, så efter en långsida i samlad skritt får hon sträcka ut sig ordentligt och slappna av så att mjölksyran ska lämna musklerna. Och efter tre sådana "plankan-långsidor" gör vi på samma sätt i höger varv. 

En svårighet i högervarvet är att det är svårare att hålla högerbogen på plats - i vänster varv "fångas den ju upp" av staketet. Men nu måste jag försöka hindra den från att skjuta ut samtidigt som jag vill ställa henne inåt för att stämma av att hon är helt avslappnad i nacken. Det är verkligen BETYDLIGT mycket knepigare att få till allt detta - och det är väl därför som jag inte lyckas hindra henne från att korta upp halsen lite för mycket... Det är bara för oss att träna vidare alltså!

Hamingja har gått utan ryggvärmaren de senaste dagarna, eftersom kardborren som jag limmat för att fästa den på insidan av ett ofodrat regntäcke hade lossnat. Men nu har jag istället testat att sy fast kardborren. Inte i regntäcket förståss, för då skulle det ju börja läcka, utan i ett tunt ylletäcke med bävernylonutsida. Det såg i alla fall väldigt lovande ut när jag först satte på henne ylletäcket och sedan det ofodrade regntäcket utanpå (eftersom det är risk för snöblandat regn de närmaste dygnen). Men verkligt "facit" för hur det sitter får jag ju först när hon gått med det på något dygn eller två.

När vi även gosat en stund (hon tycker om att stå med sin mule i mina kupade händer och mysa) fick hon sedan gå ut i hagen igen. Det har precis kommit en ny häst till Mariebäck, ett sto som heter Dotla och som Carola (mångårig medryttare på Gabriel) ska ha på foder. Till att börja med får hon gå i en hage bredvid hagen där Hamingjas flock går. Eftersom alla hästarna är broddade känns det säkrast om de först får bekanta sig lite med varandra från var sin sida av ett staket! Hon ser i alla fall jättefin ut! Ett svart sto - jag fick ju Lára-vibbar så snart jag såg henne! Och hon verkar dessutom vara en social häst som "pratar" när man närmar sig hennes hage - det är trevligt tycker jag! Bildbevis på Mariebäcks nya "black beauty" kommer så snart jag fått tillfälle att fota henne i dagsljus!!!

Torrbergsrundan i härlig vintersol!

Det är alltid härligt att kunna rida i dagsljus! Idag var det dessutom solsken så Hamingja ville passa på att bli fotograferad med "dagens outfit"! Här har hon ett så läckert schabrak i grå "metallic" - det har jag "fyndat" när jag rensat i mina egna gömmor!

Med fem minusgrader kändes det som ett perfekt tillfälle att rida "Torrbergsvägen-rundan" som jag valde bort igår p g a risken för "styltsnö". Inledde med lite voltarbete utanför stallet, för att hon både skulle få böja sig ordentligt och korsa bakbenen. När vi sedan red iväg längs den högra vägen bakom vägbommen visade Hamingja att det minsann inte bara var Reykur som kunde tölta i djupsnö! Nu var snödjupet visserligen bara en knapp dm - men jag hade ändå räknat med att hon skulle välja trav när jag red på hellånga tyglar... men Hamingja var uppenbarligen på tölthumör!

När vi svängde upp till vänster, strax innan vändplanen, gjorde vi en galoppfattning från halt som vi brukar. Oj, vilket "drag under galoscherna" det blev!!! Dessutom bjöd Hamingja på en riktigt trevlig form i (höger-)galoppen! Men så hade jag också vågat korta tyglarna tillräckligt - det är ju när jag "fegar ut" och låter henne vara lite friare i formen i galoppfattningen som jag stjälper istället för hjälper...

Längs stigen genom skogen varvade vi skritt och trav och jag kunde konstatera att Hamingja faktiskt börjar bli lite mer "terrängsmart" så att hon självmant anpassar farten till underlaget. Me like!!! Framme vid Torrbergsvägen stod det sedan GALOPP skrivet med STORA bokstäver - det var Hamingja och jag HELT ense om! Det blev flera intervaller i båda galopperna, med "naturliga" avbrott när fröken plötsligt fick syn på nya timmerhögar som lagts upp på båda sidor av vägen. 

På ett ställe var det också ett helt nytt kalhygge på höger sida av vägen och i slutet av hygget stod det en arbetsvagn samt två STORA skogsmaskiner. Till min förvåning ville Hamingja gärna gå in just där, men jag förklarade att vi skulle fortsätta längs vägen till dess vi kom till stigen som går tillbaka till Mariebäck. 

Efter ytterligare en galoppintervall fram till vad jag trodde skulle vara vår stig kunde jag dock konstatera att vi hade ridit för långt... Vi vände tillbaka till skogsmaskinerna och arbetsboden där jag kunde konstatera att de stod just på vår stig - och därmed dolde den väldigt effektivt. Hamingja hade m a o haft HELT rätt! Och även om utrymmet mellan den inre av skogsmaskinerna och snårskogen inte var mycket mer än en hästbredd så var det inga problem att ta sig förbi när man väl visste var man skulle ta vägen!

Sedan vi svängt in genom skogen igen blev det mycket skritt - men det passade ju bra efter alla våra galopper tidigare. Just därför brukar jag också välja att rida rundan medsols så här - för då kommer den långa sträckan med "skritterräng" under senare delen av ridturen. Väl tillbaka på skogsvägen ovanför vägbommen tänkte jag att det kunde passa bra med tölt på långa tyglar som nedvarvning. Men till skillnad mot när vi red iväg var Hamingja inte alls på det humöret - utan hon tyckte absolut att vi skulle trava. Och det tyckte hon dessutom skulle gå FORT, så jag fick jobba en hel del innan vi kunde enas om att det var långsamt nedvarvningstempo som gällde. 

Sedan fick hon stå i boxen med sina BoT-skydd på en stund innan det var dags att gå ut och äta lunchhö. Ryggvärmarens kardborrband har ju varit fastlimmat på insidan av ett ofodrat regntäcke, men textillimmet klarar uppenbarligen inte de temperaturväxlingar som ett hästtäcke utsätts för så det hade lossnat... Den fick därför följa med mig hem för att jag ska testa en annan konstruktion. 

Jag valde att limma först eftersom jag inte ville sy i regntäcket och därmed göra att det kunde släppa igenom vatten... Men en kompis berättade att hon sytt fast kardborren på insidan av ett tunt bomullstäcke vilket hon kan använda under ett annat täcke om hästen ska få gå ut. Jag tänker nu testa något liknande. Fast ett bomullstäcke känns ju inte alls bra att lägga på en häst som är blöt av nederbörd eller svettig för då kyler det och effekten kan bli tvärt om mot vad jag massören rekommenderat för Hamingjas muskler i bakdelen...

Min första tanke var därför att sy fast kardborren i ett fleecetäcke - men sedan insåg jag att det borde vara mest optimalt med ett täcke i tunn ull eftersom detta material värmer även när det är blött. Jag vet ju dessutom vilken skillnad det är på en fleecetröja och en ulltröja när man åker till ett varmt land - fleecetröjan blir snabbt obehagligt varm medan ulltröjan anpassar sig till både kyla och värme på ett HELT annat sätt! Och i mina "gömmor" med hästutrustning råkar det bl a finnas ett ulltäcke - med yta av bävernylon som gör att det inte fastnar så mycket snö eller skräp på det. Nu gäller det bara att det är tillräckligt tunt för att symaskinen ska klara av att sy i det! Håll tummarna!

Travträning - där matte får svettas...!

Om man tycker att spinning och olika former av "militärträning" inte är nog krävande så kan jag rekommendera travträning på en Hamradisavkomma - gärna en som även är efter Mökkur...!!! Numera har jag i alla fall kommit så pass långt att jag kan behålla balansen i traven tillräckligt för att inte vara nära att ramla av (...eller...bara är nära att ramla av ibland...!) Men det är en lååååång bit kvar innan jag även har kondition för att orka sådan ridning under några längre sträckor - f f a när vi rider ut och Hamingja därmed kan ta ut stegen ORDENTLIGT...!

Här har det snöat sedan igår så nu ser det åter ut som på bilden ovan! Men dagens milda väder gjorde att jag var rädd för att det skulle vara "styltsnö" som packas i hovarna och sätter broddarna ur funktion... Använde tipset från förra helgen att spraya pälsglans i hovarna men tänkte ändå för säkerhets skull minimera skrittpauserna - för så länge man rider i tempo kan man ha turen att den snö som ev fastnar sedan ramlar loss igen ganska snart.

Janne var precis ute och plogade med traktorn och jag valde en välskottad del av gården för att ändå våga mig på lite voltarbete i skritt (för att Hamingja skulle få stretcha genom att korsa bak). Och chansningen gick hem - för när vi en stund senare töltade iväg på hellånga tyglar var det verkligen tölt och inte grisepass och ändå utan styltor i hovarna!

När vi lite senare fortsatte uppvärmningen i trav fick matte verkligen jobba - att rida lätt till Hamingjas STORA travsteg kräver en kondition av en helt annan klass än min... :-O Hamingja däremot verkade SÅ nöjd över att äntligen få ta i lite...! Och det var definitivt snarare matte än hon som behövde den efterföljande skrittpausen...! I den vevan träffade vi "monstret i diket" - fast denna gång satt han i sin bil och såg ofarlig ut istället för att stå så där skumt nedböjd medan han fyller sina vattendunkar från kallkällan som ligger längs Mariebäcksvägen. När han stannade bilen och vevade ner rutan för att prata en stund var det bara matte som oroade sig lite för att det skulle hinna bildas styltor i hovarna medan vi stod stilla...

Men även i detta avseende visade han sig vara helt ofarlig - när vi en stund senare fortsatte vår ridtur var det fortfarande med full funktion från broddarna i Hamingjas skor! Framme vid "världens ände"/korsningen vid sjön tog vi av till höger in mot byn Alviksträsk och red två omgångar galopp uppför backen in mot byn innan vi vände tillbaka hemåt igen.

Under hemvägen blev det mest tölt - men det var bara en kortare sekvens på slutet som jag bad om samling i nivå med den vi red igår. I övrigt fick hon "rulla på" i ett mellantempo där jag var nöjd så länge som hon arbetade utan spänningar och med bibehållen längd på halsen. "Vattenmannen" hade föresten hunnit fylla sina dunkar och passerat oss i bilen på väg tillbaka långt innan vi närmade oss kallkällan igen - så vi fick aldrig veta hur farlig han kunde vara på plats i diket...

Tillbaka i stallet skulle jag lunchfodra hästarna och jag passade på att göra det medan Hamingja stod inne och åt sin betfor och luzern. Det är bara "Fröken högst i rang" som är lite rund av dem nu... så det är ju bara bra om de andra hinner få lite försprång i ätandet! Hamingja hade föresten INTE fått mer skav av hasskydden som hon fått ha på sedan igår så nu ska jag ändå våga använda dem igen! Fast jag vill ändå "spara" dem till då de verkligen behövs, d v s efter tuffare träningspass med mycket samling, så idag fick hon gå ut i hagen igen utan dem. Men ryggvärmaren var förstås på plats ändå!

Överraskande bra ridunderlag!

Eftersom Hamingja kändes så trött under sista lektionen förra helgen så har hon för säkerhets skull fått fyra vilodagar - men idag var det dags för ridning igen! Jag var dock orolig för om underlaget verkligen skulle tillåta så mycket ridning... hemma i Kyrkbyn och inne i stan har den lilla snö vi haft regnat bort tidigare i veckan och med det senaste dygnets kalla väder är det nu stenhårt i backen... ma a o INTE ett underlag som jag vill utsätta Hamingja för i onödan...

Men så här års kan verkligen avståndet till havet göra STOR skillnad och under min väg från stan mot Mariebäck märktes det skillnad för varje mil som jag färdades "mot inlandet" och längs grusvägen till Mariebäck låg det faktiskt ett flera cm tjock snölager längs vägkanterna! Hade annars tänkt ha enbart markarbete på ridbanan som nödlösning - men nu bestämde jag mig snabbt för att tänka om och rida ut för att applicera alla instruktioner och tips från Atli på en uteritt istället.

I helgen var det ju oerhört tydligt hur välgörande det är för Hamingja att stretcha musklerna genom att korsa bakbenen - då försvann den inledande passtakten i tölten! Så idag passade jag på att "rivstarta" träningspasset direkt utanför stallet, med skritt på volt där vi flyttade ut bakdelen. Redan från start kändes hon smidigare än i söndags morse - så uppenbarligen hade det varit välgörande för hennes muskler med lite vila!

Vi svängde till höger nere på bilvägen och efter uppvärmning i först tölt och sedan trav med lååång hals tränade vi samlad skritt i intervaller - varvat med skritt på längre tyglar - hela vägen bort till "världens ände". Innan vi vände hemåt igen blev det lite mer voltarbete (och korsade bakben) i korsningen - det gäller ju att passa på när det finns plats att rida på volt trots att man rider längs vägen! Även på hemvägen red jag några sekvenser samlad skritt innan vi övergick till dito tölt. Och om samlade skritten börjar kännas riktigt bra, även uppsuttet, så har vi låååång väg kvar till samma känsla när det gäller samlad tölt... Bara att träna vidare m a o!

Efter några lite längre sekvenser med samlad tölt fick Hamingja en låååång skrittpaus innan vi varvade ner med först tölt och sedan trav med lång hals. När Hamingja fått äta sitt kraftfoder (hon får betfor och luzern) och det var dags att gå ut i hagen igen bestämde jag mig för att låta henne gå med hasskydden från BoT på till i morgon. Förhoppningsvis ska hon inte få mer skav av dem nu när jag sytt på mjuk fleece längs insidans övre kant i båda två - men det får jag ju inte veta om jag inte vågar testa...! Och eftersom jag ska lunchfodra i morgon och planerar att rida innan dess är det ju en ganska hanterbar tid som hon kommer att ha dem på. 

Atlikurs dag 3 - med bildbomb!!!

Tyvärr ingen rolig morgon idag... jag hade VÄLDIGT ont nästan överallt...HUR skulle jag klara av att rida kurs? Efter intag av ett av mina "incase of energency-piller" bestämde jag mig för att i alla fall försöka rida den första lektionen. Johan hade dessutom lovat att komma ut till Mariebäck för att fota när jag red och jag ville ju SÅ gärna ha några aktuella bilder till bloggen!

Väl i stallet hade "dunderpillret" börjat verka - så jag hade inte längre lika ont. Dessutom letade jag fram mina BoT-handskar - välgörande för smärtande händer! Hamingja verkade också känna av gårdagens ansträngningar, fast som tur var bara i form av lite stela muskler. Så jag fick ge henne lite extra tid med uppvärmning - självklart extra mycket "korsa bakben-stretching" innan hon började frusta riktigt avslappnat i tölten.

När det sedan var dags att arbeta henne från marken visade hon en hel del humör genom att både studsa med frambenen och slå bakut några gånger. Men där emellan frustade hon så belåtet, så det var tydligt att reaktionerna snarare var ett utslag av hennes temperament och inte tecken på obehag. (Här föreslog mobilens autocorrect att jag skulle skriva "inga ex-kenyaner" men jag håller nog ändå fast vid orden "inga tecken"...!) 

Precis som igår lät Atli mig rida väldigt självständigt, men under markarbetet kom han och förstärkte med lite smackningar, något pet med pisken på bakdelen samt massor av beröm när detta resulterade i att Hami samlade sig lite extra.

När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur lätt det numera går att även uppsuttet samla Hamingja med enbart små lätta hjälper. Och lyckas jag dessutom vinkla mitt bäcken rätt "växer" hon ytterligare några cm framför mig! 

Jag fick rida några övergångar från samlad skritt till tölt och sedan låta henne rulla på en stund i tölt med mycket energi utan att det gick för fort. Efter detta fick jag rida sekvenser med samlad skritt varvat med att låta henne sträcka ut igen på längre tyglar, istället för att göra övergång till tölt.  Precis som jag kommit på att jag kan göra för att träna samlad skritt när vi rider ut och jag inte arbetar från marken. 

När vi sedan gick över i tölt igen kändes hon riktigt, riktigt fin - trevlig samling och bärighet samtidigt som hon kändes riktigt lösgjord! HÄRLIGT!!! Som avslutning fick hon sedan sträcka ut i tölt först och sedan trav.  "Det är alltid ett gott tecken när man ser att hästen trivs med sin ryttare - och hon trivs verkligen med dig nu! sa Atli. "Inga protester längre, bara lite tecken på temperament... träna på så här så kommer du att ha en riktigt flott häst till våren!"

Min duktiga häst fick förstås äta kraftfoder och sedan vågade jag mig på att släppa ut henne i hagen med hasskydden på. Nu hade jag nämligen fodrat dem med fleece högst upp på insidan - vilket verkar vara det område som gett skavsår när skyddet efter en stunds användning glidit ner lite. Och detta var ju ett utmärkt tillfälle att se om den extra buntningen verkade fungera!

Själv hade jag blivit REJÄLT svettig av ridlektionen, vilket var alldeles utmärkt med tanke på dagens dåliga hälsotillstånd. Träning som höjer blodcirkulationen ge nämligen viss smärtlindring och i kombination med "dunderpillret" jag tagit på morgonen samt att jag nu var så "Hamingjahög" kändes det inte alls som en omöjlighet att orka ytterligare en lektion idag! Men den mesta tiden av timmarna fram till nästa lektion såg jag till att tillbringa i en fåtölj i Josefshallen - för att inte utmana kroppen i onödan.

Hamingja själv var snarare rejält trött än hög när det var dags för helgens sista lektion... Hennes hagkompisar stod alla uppe vid grinden och hoppades väl på mat, medan Hamingja inte syntes till någonstans... Uppenbarligen hade hon förträngt att hon är ett flockdjur för tillslut hittade jag henne stående ensam bakom vindskyddet - antagligen i förhoppningen att matte inte skulle hitta henne för ÄNNU ett arbetspass denna helg...

Innan lektionen började berättade Atli att han själv rehabiliterat bl a en häst som p g a problem i bogen varit halt i 2,5 år. Det tog honom tre år - men sedan tävlade han hästen på Landsmot med bra resultat. "Den största motståndaren du har är stress - en stressad häst kommer aldrig att arbeta på ett sätt som får dess kropp att må bra. En häst som varit skadad behöver arbeta för att bygga upp sin kropp igen - men den måste vara lugn och avslappnad för att kunna göra det arbetet."

Carro på sin fina Freyr red lektion samtidigt som oss idag.

Och i det här läget var Hamingja faktiskt lite väl lugn och avslappnad - hon kändes nästan lite slö i början när vi skulle skritta på volten och flytta ut bakdelen och det tog en liten stund för mig att "väcka" henne. Men sedan kom hon igång och jobbade riktigt bra under markarbetet. Jag får dock erkänna att jag själv blev liiite distraherad av att Atli just då red Carros fina Freyr (som Atli tävlade tidigare) - det är verkligen en HÄFTIG häst som det inte är helt lätt att slita blicken ifrån...!!!

 När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur bra det nu fungerar att rida samlad skritt enbart för lätta hjälper - det är riktigt, riktigt roligt!!! Och ju bättre vi blir på samlad skritt desto bättre kan vi bli på samlad tölt! Det har varit väldigt små variationer mellan lektionerna jag ridit för Atli den sista tiden - men det gör ju att jag känner mig väldigt trygg i hur jag ska fortsätta träna Hamingja på egen hand framöver!

Atli är ju inte bara en extremt skicklig ryttare och hästtränare - han är dessutom så fantastiskt pedagogisk och EXTREMT mån om att man som elev hela tiden ska förstå VARFÖR man ska göra det han ber en göra. "Nästa vecka är jag ju inte här och då måste du själv veta hur du ska hantera de reaktioner du får från din häst! brukar han säga. Varje lektion för honom börjar och avslutas med lite "teori" kring vad vi gjort tidigare, vad som hände då och varför samt vad som därför blir nästa steg. 

Nu kommer vi att ha ett kursuppehåll fram till i mars, eftersom det blir allt för vanskligt att planera in utomhuskurs under de närmaste månaderna. Men Atli lät mycket nöjd när jag förklarade att jag inte tänker ge Hamingja någon längre vintervila utan rida på "som vanligt" så länge det inte är allt för kallt för min kropp (jag brukar dra gränsen för egen del vid -25). "Träna vidare som vi gjort nu - med samma upplägg när du rider ut som på ridbanan - så kommer hon i mars att vara redo för en ännu högre grad av samling!"

Detta är ju dessutom precis i linje med vad massören ordinerat: att undvika länge viloperioder utan behålla och förbättra styrkan i de muskler som hon ska bära upp sig med - hela tiden med en stor dos av arbete från marken. Så ROLIGT vi ska ha - min FINA häst och jag!!! Fast först blir det några vilodagar - det behöver Hamingja och det behöver definitivt hennes matte!

Atlikkurs dag 2 - och vi har 49 ridpass kvar!

Så här såg det ut när vi hade Atlikurs för en dryg månad sedan - och komplettera bara med lite snöblandat regn i tanken så har du en bild från idag..!

Jag har ju varit väldigt kritisk mot SHMI för de senaste dagarnas regnväder... I morse var det i alla fall vitt på marken och regnet var snöblandat - så jag kände att det kanske var dags att prova med positiv förstärkning... för det var ju ändå ett liiiitet steg åt rätt håll! 

När Hamingja skoddes med vinterskor för ett par veckor sedan hade det inte hunnit komma någon snö, så jag vågade inte sätta snösulor. Har hört skräckhistorier hur lera som packats under snösulorna medfört hovbölder...så jag ville vänta med dem till dess det är dags att sko om nästa gång. Men med dagens snömodd hade det ju känts VÄLDIGT bra med snösulor...! Ispirerad av Carro testade jag att spraya pälsglans i hovarna och vi klarade oss från "styltor" - men det är ju möjligt att vi gjort det även utan spray också. 

Atli inledde lektionen med att säga att jag i princip skulle göra precis som under lektionen igår - bara med tillägget att Hamingja skulle få inleda med att korsa bakbenen i skritt på volt. Efter några sekvenser av detta i båda varven fick jag instruktionen att börja varva mellan att korsa bak i skritt några steg och sedan låta henne rulla över i tölt en kort stund för att sedan sakta av till skritt igen och korsa bak... o s v. Det var VÄLDIGT effektivt! Atli kommenterade att hon nu var ren i takten redan från start och snart började hon också frusta avslappnat! Jag avrundade uppvärmningen med att rida lite "kringelikrokar" över ridbanan för att stämma av att hon var tillräckligt lösgjord för att "följa med" mig "åt alla håll" utan något motstånd. 

Efter detta var vi redo att övergå till arbetet med samling från marken - alltså det man ser på bilden ovan. Nu blev det inte alls lika mycket jämfotahopp med frambenen som igår, vilket är ett steg i rätt riktning! Under förra kursen såg sig Atli flera gånger tvungen att hjälpa till med att "skapa energi" genom att lägga en pisk mot Hamingjas bakdel. Men idag var han uppenbarligen nöjd med den energi som jag kunde skapa själv - även detta ett steg framåt alltså!

När jag sedan satt upp i sadeln igen gick det riktigt, riktigt bra att först rida samlad skritt och sedan mjuka övergångar till samlad tölt! Jag behövde i princip bara använda sätet för att bromsa upp energin bakifrån, medan tyglarna var lösa när de inte användes till att hålla henne "lös i sidorna" genom att ställa lätt höger resp vänster. Det kändes verkligen JÄTTEBRA att hon kunde vara så nöjd och harmonisk trots att hon verkligen behövde ta i med bakbenen - uppenbarligen inget som gjorde ont eller var obehagligt!!!

Ganska snart fick hon också sträcka ut igen, först i tölt och sedan i trav för att varva ner. "Det här var ett PERFEKT ridpass! sa Atli. Efter 50 till med samma upplägg kommer hon att vara redo för ännu mera samling och börja bära upp sig på ett ännu flottare sätt!" Jag konstaterade att jag under hösten ibland känt mig fantasilös när jag haft ett och samma upplägg på i princip alla de pass vi ridit på ridbanan. Men det har ju alldeles uppenbart varit bra för Haminjga! Både för att hon har fått arbeta med rätt muskler och dessutom har det ju - som Atli också påpekade - inneburit att hon nu i helgen varit så avslappnad och fokuserad redan från start i o m att hon känt sig trygg med vad som kommer att hända. 

Att "otack är världens lön" blev sedan tyvärr alldeles tydligt för stackars Hamingja...som TROTS att hon varit så JÄTTEDUKTIG under lektionen inte fick gå ut i hagen igen utan finna sig i att stå i en box och "mögla" i väntan på dagens andra lektion... Jag ville nämligen för säkerhets skull låta henne stå med BoT skydd inte bara på ryggen utan även på haserna samtidigt som jag ville minimera risken för att hon skulle få mer skavsår av dem... Och även om hon inte är särskilt förtjust i att stå på box så räknade jag med att hon i alla fall skulle hålla sig mer stilla där än om hon fått gå ut i hagen.

När det sedan var dags för vår andra lektion sa Atli: "Det är ju väldigt praktiskt att du har ridit så länge för mig - för du vet ju själv vad du ska göra! Rid på så säger jag bara till om det är något jag tycker du ska ändra på!" Så brukar han ofta säga när man ska rida kursens sista lektion "För i morgon kommer jag ju inte att vara här och då MÅSTE du klara dig på egen hand." Men nu fick jag alltså det förtroendet redan dag två! Och vi är ju dessutom i ett läge där det främst handlar om att jobba vidare på samma sätt som hittills, för att Hamingja längre fram ska vara redo för större utmaningar. 

Jag gjorde därför på samma sätt som under förmiddagen med uppvärmningen. Under det efterföljande arbetet vid hand tyckte Atli att det var dags att börja korrigera hennes små jämfotahopp med frambenen genom en lite tydligare förhållning med tyglarna. Och när jag sedan satt i sadeln igen och övergångarna från samlad skritt till dito tölt flöt lika bra som på förmiddagen sa han efter en stund att jag skulle låta henne "flyta på" i tölt en längre stund och i ett något högre tempo som omväxling.  Hamingja kändes nu så oerhört lösgjord och fin att inte ville "överrida" utan ganska snart lät henne börja sträcka ut överlinjen och varva ner, först i tölt och sedan i trav. 

Lektionen var egentligen inte slut riktigt ännu, men man ska ju försöka sluta när man är på topp! Atli och jag han samtala en lite längre stund istället och han höll med om min bedömning att det varit rätt att avrunda för dagen. "Fortsätt att träna henne utifrån samma upplägg framöver!" sa han. "Du ska förståss inte rida på ridbanan hela tiden - men låt ridpassen ha motsvarande upplägg även när du rider ut. Nästa steg i utvecklingen blir att be om ÄNNU mer energi bakifrån - som när du klarar av att fånga upp den kommer att innebära att hon bär upp sig ÄNNU bättre i tölten. Men där är hon inte ännu - hon måste bli tillräckligt stark först - så vänta med det till våren!" Efter förmiddagens lektion sa han ju att jag skulle rida ytterligare 50 ridpass på samma sätt - och nu borde vi ju ha 49 kvar... M a o vet Hamingja och jag vad vi ska göra i vinter! 

I o m att ridningen fungerat så bra idag kändes det på många sätt som om det var sista kursdagen - men vi ska ju få fortsätta att rida en dag till. Så ROLIGT!!! Nu fick också Hamingja ÄNTLIGEN gå tillbaka ut i hagen igen. Då satt ryggvärmaren åter på - medan hasskydden fick följa med hem för en liten justering m h a symaskinen. Jag ska testa att fodra med fleecetyg längs överkanten eftersom det verkar vara den som orsakat skavsåret - så hoppas jag att de ska fungera bättre sedan!

Ruskigt väder men HÄRLIG häst!!!

Det är SÅ HÄR det ska se ut i slutet av november! Viktigt budskap till SMHI: GÖR OM GÖR RÄTT!!!

En Atlikurs i slutet av november skulle kunna innebära sträng kyla - det får man ju vara beredd på. Men de senaste dagarnas regnväder tycker jag verkligen är "ett slag under bältet" från SMHI:s sida - VI BOR I NORRBOTTEN FÖR ATT VI VILL HA RIKTIG VINTER!!! Sådana här dagar hade jag verkligen inte tackat nej till ett ridhus... men, det som inte dödar härdar!

Nej, vädret gjorde ju verkligen inte det minsta för att pigga upp mig idag... men det gjorde däremot min FINA Hamingja!!! När vi började värma upp i tölt på den isiga ridbanan var jag lite feg och undvek volterna. Jag var säkert lite spänd själv också eftersom jag trodde att underlaget skulle vara halt... Så inte så konstigt att Hamingja var lite passtaktig till att börja med. 

Atli bad mig snart att övergå till skritt på volt och flytta undan för skänkeln "Det är viktigt för henne att korsa bakbenen ordentligt!" I höger varv gick det smidigt, men i vänster varv märktes det att det tog emot lite mer för henne, så jag fick förstärka med pisken någon gång för att sedan få snabbare reaktioner på min skänkel. "Hon korsar bra och vinklar sina bakben fint!" konstaterade Atli. Efter denna gymnastikövning hade vi trevlig takt i tölten - antagligen för att vi var mer avslappnade både Hamingja och jag! 

Jag hade berättat att vi tränat mycket vid hand sedan sist samt att jag upplever att jag tack vare detta nu klarar att samla henne bättre även när jag rider. Han bad mig visa arbetet vid hand och nu var Hamingja verkligen på hugget! Till att börja med studsade hon med frambenen så snart jag smackade lite men sedan lugnade hon ner sig och kunde "trampa" utan att studsa. Atli konstaterade att hon verkligen arbetar bra i denna övning men instruerade mig att spara på berömmet till de moment när hon samlar sig utan att "studsa" - för att tydligare markera vad det är vi vill hon ska göra.

När jag sedan fick sitta upp igen och rida samlad tölt fick vi MASSOR av beröm! "Hon har redan börjat bära upp sig MYCKET bättre i tölten - det är stor skillnad bara sedan sist!" konstaterade han. "Det märks att hon vet vad som förväntas av henne i samlingen - och hon trivs med det!" Det kändes också fantastiskt bra! Jag behövde i princip bara hålla mitt bäcken vinklat framåt för att behålla samlingen, medan jag ställde lite inåt resp utåt i nacken då och då för att stämma av att hon var avslappnad. Tänk att det kunde vara så HÄRLIGT att rida i det här blöta vädret!!!

När vi varvat ner i trav på volt (utan att halka det minsta - det var verkligen inte så halt som det såg ut, för broddarna fick bra fäste i blankisen) konstaterade Atli att det mesta verkligen sett jättebra ut! Hamingja hade varit så harmonisk hela tiden - aldrig minsta antydan till stress. Och när jag arbetade henne från marken var det tydligt hur rätt hon jobbade med sin kropp, vilket också följde med när jag sedan red samlad tölt. "Det har blivit bättre väldigt snabbt! Och det gör det ofta när man väl hittat vilken träning som passar hästen!" konstaterade han. 

Han påpekade också att det är ett långsiktigt arbete vi påbörjat - men ett arbete som kommer att ge mycket bra resultat. "Det är tre år sedan jag började använda arbete vid hand när jag instruerar - och under denna tid har jag sett hur även hästar som till att börja med varit väldigt markbundna med tiden fått riktigt stora och fina rörelser! Och din häst har ju stora rörelser redan från början så det här kommer att kunna bli riktigt bra!" 

Det enda han inte var helt nöjd med var att hon varit lite passtaktig i tölten under början av uppvärmningen. "Du ska inte låta henne vara passtaktig någon längre stund, utan se till att först låta henne korsa bak i skritt på volt innan du övergår till tölt. Och sedan se till att sidföra och rida mer böjda spår i tölt ifall hon fortfarande är passtaktig." 

Han påminde också om att jag vid arbetet från marken ska tänka på att ha kortare yttertygel när vi arbetar i vänster varv, så att jag har bättre koll på högerbogen då. Samt att jag jobbar vidare på att kunna ställa henne lite fram och tillbaka under samlingen, för att hon inte ska bli spänd i nacken. Åh, vad det är ROLIGT med kurs!!! Och så här roligt ska vi få ha det i två dagar till!!!

Man menar så väl...men ställer till det för både häst och hönor... :-(

Hamingja med sina hasskydd från Back on Track - men nu blir det paus från dem...

Två dagar med regn och HÅRDA vindar har inte varit skonsamt mot vårt tunna snötäcke... och inte mot min kropp heller... I det senare fallet var natten till igår värst. Men i natt fick jag sova BETYDLIGT bättre så idag orkade jag även åka till stallet efter jobbet! För att, trots det isiga underlaget, ge Hamingja bästa möjliga förberedelse inför helgens Atlikurs bestämde jag mig för ett träningspass då jag enbart jobbade henne från marken.

Förutom ryggvärmaren har Hamingja även fått använda sina hasskydd de senaste dagarna - allt för att motverka att det hårda underlaget i kombination med broddarna skulle öka hennes muskelproblem igen. Men idag upptäckte jag att hon åter fått skavsår av det vänstra skyddet, på samma ställe som i somras. :-( I o m att det inte blivit likadant på andra benet antar jag att pälsen fortfarande måste ha varit betydligt tunnare där men att detta dolts så väl av den all päls hon har runt omkring att jag helt enkelt inte märkt det. För annars borde det väl varit samma problem på båda benen...?!

Hur som helst får vi förstås ta paus från skydden... Vilket inte är helt optimalt eftersom massören särskilt rekommenderade att jag skulle använda dem i samband med ridkurser då belastningen blir extra intensiv under några dagar. Men jag får väl försöka låta henne stå i stallet med dem på både före och efter varje lektion så hinner de ha lite effekt i alla fall. För i stallet rör hon sig ju inte lika mycket som i hagen.

Det känns verkligen inte kul att behöva inse att man orsakat skavsår för sin fina häst... Men det var ju i all välmening i alla fall... Och som "plåster på såren" fick hon faktiskt slippa sadeln idag istället! Precis som lillebror Hector har Hamingja lite sadeltvång, även om det är OERHÖRT lindrigt jämfört med Lára! Men eftersom det var så isigt och hårt underlag idag ville jag inte rida henne alls utan enbart träna samling vid hand.

Brydde mig inte ens om att tända belysningen på ridbanan - för den träning vi skulle ägna oss åt fanns det ingen anledning att förstöra vårt mörkerseende! Vi arbetade med halt, ryggning och sedan samlad skritt i båda varven. Jag tycker att hon bara blir duktigare och duktigare på detta! Och när hon idag inte hade sadel på ryggen kunde jag ju ännu bättre se hur hennes ryggmuskler jobbade också! I höger varv blir hon dock ganska kort i halsen fortfarande...

När jag beklagade mig lite för Atli senast att det var svårare att arbeta henne i höger varv menade han att det ofta blir så p g a skillnader i ryttarens motorik - att högerhänta brukar ha lite svårare att göra detta i höger varv och tvärt om. Det kan säkert vara en del av förklaringen - han brukar ju alltid ha rätt gode Atli! Men jag tror att det i vårt fall finns ytterligare en förklaring och det är att Hamingja också är "högerhänt" eller om man ska kalla det "högerbogad"?!

För att spara på vänster bakben, där hon är lite svagare, vill hon gärna skjuta ut höger bog istället för att trampa djupare in under sig med det svagare bakbenet. När jag arbetar henne från marken i vänster varv kan jag hålla högerbogen ganska bra på plats genom att jag då och då ställer henne utåt, samtidigt som jag får hjälp av staketet att hålla bogen på plats, så att hon istället för att "fuska" verkligen trampar under sig bättre och därmed länger halsen.

Men i höger varv är det svårare att hålla högerbogen på plats eftersom jag inte har något staket på högersidan... det är lättare för henne att "fuska" och därmed kommer inte längden på halsen på samma sätt... Hur som helst är det förstås bara att träna vidare för att vi successivt ska bli bättre även på detta! I början hade jag ju även i vänstervarvet tillräckligt fullt upp med att hålla nere tempot så att min drivning inte bara fick henne att rusa framåt utan faktiskt gav ökad samling. Det var först senare som jag klarade av att samtidigt ställa lite lätt höger-vänster då och då för att hon skulle slappna av i nacken och börja länga sig. Bara att träna vidare alltså - även på detta! Men tränar gör jag ju gärna för det är ju så ROLIGT!!!

När jag sedan kom hem visade det sig att mina Chicks tyvärr inte hade haft det så roligt under eftermiddagen... När jag parkerat bilen och kom ut ur garaget hörde jag ett konstigt ljud - det lät ungefär som ett av hönornas "nödrop" men ett sådant borde inte kunna höras så tydligt när de var inne i hönshuset... Kunde någon ha blivit kvar ute när vår automatiska lucka stängdes?! Jag skyndade bort till hönsgården och upptäcker till min förskräckelse att hela gänget satt kvar utanför den stängda luckan, i mörker och kyla... :-O Gissa om jag fick höra ett och annat när de fick syn på mig?!

Jag skyndade mig in i hönshuset och öppnade luckan igen - och då var hela gänget snabba in för att äta och dricka och äta och dricka och äta och dricka...! Hönsmamman, som förstås hade MYCKET dåligt samvete över detta, såg till att de fick alldeles extra mycket gott och energirikt i form av solrosfrön. Vi har ju haft den automatiska luckan ända sedan de flyttade in i året runt-hönshuset och det har fungerat jättebra fram till nu. Eftersom deras instinkt säger att de ska söka sig upp på "sovpinnen" så snart det börjar skymma och vi haft luckan inställd på att stänga först ett par timmar senare så har ingen blivit utestängd tidigare.

Men i helgen när det plötsligt blev så kallt och vattnet frös i deras vattenkoppar kortade vi ner tiden med öppen lucka. Det första dagarna fungerade det också bra - men idag råkade alltså hela gänget vara ute när den stängdes... I o f s var det väl bättre än att någon enstaka höna blivit lämnad ensam, nu hade de i alla fall lite trygghet och värme av varandra. Men hönsmamman fick sig ju REJÄLA utskällningar när hon tillslut dök upp...! Och dessutom hände detta samma dag som hon orsakat Hamingjas skavsår... 

Vinterdäck på hästtransporten och härlig Hamingjaträning!

Johan följde med till Mariebäck idag för att byta till vinterdäck på min hästtransport så att jag inte behövde belasta min värkande kropp med det. Förutom ett gäng jättefina naturbilder som han fotade under vägen till stallet resulterade det i denna bild på Hamingja och mig tillsammans!

Gårdagens ridning runt "Torrbergsvägen-rundan" gav verkligen mersmak! Dels är det en av få ridvägar vi har där man inte behöver vända och rida precis samma väg tillbaka och dessutom innehåller den underlag som är väldigt väl lämnade för "alla" fyra gångarterna. (Passen låtsas jag inte om - ännu så länge i alla fall.) Dessutom har jag under en väldigt lång tid inte kunnat rida den - av flera olika anledningar.

Under våren, sommaren och början av hösten var det en för lång runda för att fungera för Hamingjas rehab. Och innan dess, under senare delen av förra vintern, var det för mycket snö för att kunna rida där... så därför känns det ju EXTRA roligt att vi nu kan börja njuta av denna ridväg igen - varför det kändes ganska självklart att vi skulle köra "favorit i repris" idag! Det var dessutom väldigt "nära" att vi fick sällskap på rundan idag - av Carro och Freyr! Men Johan och jag hade lite för lång startsträcka i o m att däcken till transporten skulle lastas i bilen m m så Carro, som skulle iväg och jobba på em, hade inte tid att invänta oss. Men snart kan vi förhoppningsvis få med oss dem och/eller Elisabeth och Démantur som extra bonus!

Upplägget på ridpasset blev nästan precis som igår - varför ändra ett vinnande koncept?! Till att börja med var vädret också lika gnistrande vackert, men sedan började det dra in tjocka moln söder ifrån. I o m det började temperaturen stiga och gick från -14 till -4 på kort tid. De närmaste dagarna ska det också fortsätta vara milt väder och dessutom komma nederbörd. Förhoppningsvis blir det ändå temperaturer som gör att nederbörden kommer som snö - för när hela landet verkar ha mer snö än vi har nu vore det ju extra onödigt om det lilla vi ändå har regnade bort...!

Det blev ett par ganska långa skrittpauser under senare delen av rundan, men Hamingja var ändå ganska svettig efteråt. I o m att vi inte kunnat konditionsträna på så länge innebär ju faktiskt en sådan här 45-minutersrunda ett bra konditionspass för henne just nu. M a o har vi all anledning att planera in "Torrbergsvägenrundan" ganska ofta framöver! Och bara snön får ligga kvar så behöver vi ju inte spara den till helgen heller, utan kan rida skogsstigarna även på vardagkvällarna!

Vintern kommer smygande...!

Det känns verkligen som att vintern "kommer smygande" den här gången - knappt någon snö och morgonens -15 grader var kallast hittills...! Men vi har i alla fall tillslut fått vitt på marken och dagens kyla i kombination med solsken gjorde det gnistrande vackert!!!

Hamingja och jag passade på att utnyttja det härliga vintervädret till vad som just nu får anses vara långtur och konditionsträningspass. Visserligen var vi bara ute en knapp timme, men allt är ju relativt och p g a rehab är det väl snart ett år sedan vi red någon tur längre än så... Dagen till ära valde jag att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen och andra vägen genom skogen tillbaka. Tror att vi kallat den "midsommarrundan" tidigare.

När vi ridit genom skogen bort till Torrbergsvägen tidigare i höst har det fortfarande varit flera blöta områden, men nu hade även dessa frusit till så vi kunde i princip trava hela vägen genom skogen. Ute på Torrbergsvägen hade det visserligen kört några bilar, men ute i kanterna var det tunna snötäcket fortfarande fluffigt och kändes OK att låta Hamingja tölta på. Som motvikt till all träning på samlad tölt lät jag henne istället gå på i ett lite högre tempo med fokus på att halsen fortfarande skulle vara riktigt lång.

Vi avslutade med en galopp uppför den sista lilla backen innan det var dags att rida in i skogen igen och för första gången på väldigt länge blev formen i galoppen trevlig och hon kom upp mer i sprången! När vi kommit så långt i rehabträningen att jag vågade låta henne galoppera igen ville jag inte genast be om samling i galoppen och när jag sedan försökt med det har jag inte lyckats... förrän nu! Och det bästa av allt var att jag faktiskt också förstod VARFÖR det gick bra idag: för att jag vågade ha tillräckligt korta tyglar när jag gjorde galoppfattningen!

Kom då också ihåg att det var samma sak för ungefär ett år sedan, när Sylvia hade tränat Hamingja en period och då bl a jobbat med galoppen. När det sedan åter var min tur att sitta i sadeln fick jag njuta av en galopp med härlig bärighet vid de första försöken, men sedan fick jag inte längre till det på samma sätt... Förrän jag insåg att jag omedvetet börjat ge henne längre tyglar när vi skulle fatta galopp. På både Reykur och Feykir gällde det att inte ha för korta tyglar i galoppen för då blev de spända och galoppen blev sämre... Men på Hamingja har Sylvia förklarat att det är tvärt om: hon behöver det stöd som korta tyglar innebär för att "hitta sin plats" i galoppen.

Jag brukar göra galoppfattningarna från en halt, för att det ger maximal träningseffekt för hästen samtidigt som jag får finslipa min hjälpgivning. Och när jag nu alltså hade "kortare tyglar än vad jag tror att jag ska ha" så lyfte hon verkligen upp sig fint i galoppfattningen och jag kunde också m h a drivningen behålla formen och höjden i sprången. HÄRLIGT!!!

Det blev några galopper till längs vägen tillbaka genom skogen, men då lät jag henne gå i en friare form för att kunna parera i terrängen på bästa sätt. Vid ett tillfälle blev det en riktig turbogalopp uppför en backe - och gissa om hon frustade belåtet efter det?!! Tillbaka nere på vändplanen tog jag några varv på volt för att stämma av att vi kunde flytta undan för innerskänkeln utan motstånd. Sedan avslutade vi med några sekvenser samlad skritt och en sekvens samlad tölt innan hon fick skrölta hemåt på hellånga tyglar.

Både häst och matte var ganska svettiga när vi kom tillbaka till stallet - det är nog bra för oss båda att vi kan börja rida lite längre pass nu! Och får vi bara lite mer snö, så att jag inte behöver oroa mig för att underlaget ska vara för påfrestande för henne, så ska det minsann bli BETYDLIGT mer krävande konditionspass än idag! När Hamingja återförenats med sina kompisar i hagen och alla hästarna var lunchmatade åkte jag hemåt och kände att jag redan längtade till i morgon då jag planerat att rida igen. Undrar vad Hamingja och jag ska hitta på för något kul då?!!

Häst med både hängslen och livrem!

Idag red Hamingja och jag upp längs den vänstra skogsvägen ovanför vägbommen. Vi har fått ytterligare någon cm snö men jag skulle vilja ha ett par cm till innan jag ger mig ut längs bilvägen igen - ännu känns underlaget där för stumt. Men efter skogsvägen är det lite mjukare i alla fall - så hennes hovslag hördes inte så mycket när vi värmde upp i tölt med låååång hals.

Ungefär halvvägs bort till vändplanen finns det en liten väg in till vänster, där jag ofta red med Feykir. Men de senaste åren har den vuxit igen så mycket att den inte fungerat som ridväg... Fast nu har de kört där med något slags dikesputs och efter det har den sett betydligt mer framkomlig ut igen. Ännu bättre skulle det ha varit om de dessutom hade tagit undan allt sly som de slagit ikull och inte bara lämnat det liggandes kors och tvärs över vägen...

Idag bestämde jag mig för att testa om den trots allt kunde fungera som ridväg igen. Det skulle ju vara bra träning för Hamingja att ta sig fram utan att snubbla! Vi började med skritt men sedan blev jag lite djärvare och övergick till trav, vilket visade sig fungera över förväntan! Man kommer inte runt efter denna väg utan får vända och rida samma väg tillbaka och när vi gjorde det vågade jag faktiskt prova med trav igen. Och Hamingja imponerade på matte genom att behålla vårt lugna travtempo och inte heller snubbla en enda gång trots att hon förväntades ta sig fram genom något som mest såg ut som "plockepinn"!

Tillbaka ute på den lite större skogsvägen fortsatte vi upp till vändplanen där vi jobbade med skritt på volt medan vi omväxlande flyttade bakdelen inåt resp utåt. När vi kommit så pass långt i rehabiliteringen att jag vågade börja be henne om korsade bakben under ridningen så kändes hon verkligen ringrostig på detta område... men nu verkade det hur lätt som helst för henne!

Under hemvägen blev det sedan mycket arbete med samling. Först sekvenser med halt, rygga och samlad skritt - och jag förundrades över hur bra det fungerar att samla henne, med bibehållen lösgjordhet, genom att vinkla mitt bäcken framåt! När inte matte förvandlas till ett järnspett så behöver inte Hamingja göra det heller! Och även om det visat sig att Hamingja mår väldigt bra av att vi arbetar med samlingen från marken så är det ännu bättre för mig att arbeta med den samlade skritten uppsuttet. För då får jag tillfälle att "nöta in" tekniken som jag sedan behöver för att rida samlad tölt.

Vi övergick också till att rida övergångar från samlad skritt till samlad tölt - och då blir det ju väldigt tydligt att jag verkligen behöver träna mer på samlingen i skritt innan ridningen verkligen sitter i ryggmärgen på mig tillräckligt för att fungera även när tempot blir lite högre.

Här om dagen kom äntligen det nya hasskyddet jag beställt, så efter dagens träningspass fick Hamingja gå ut i hagen med BoT-värmare både på ryggen och båda haserna. Ungefär som att ha både hängslen och livrem! Vilket förhoppningsvis ska kompensera för både den ändring av rörelsemönstret som hennes broddar orsakar och att det för Norrbotten så ynkliga snötäcket innebär att ridunderlaget fortfarande är så stumt. För när vi nu kommit så här långt i rehabiliteringen vill jag verkligen INTE ha några fler bakslag...!!!

Dagens träningspass: kvalitet istället för kvantitet!

Bild från senaste Atlikursen - lite mer snö än så här har vi i alla fall...!

Större delen av landet ligger under ett tjock snötäcke nu, medan vi i Luleå möjligen har fått ihop till 3-4 cm snö...! Visserligen tillräckligt för att det ska bli ljust och fint - men för Hamingjas skull önskar jag verkligen att vi kunde få någon dm i alla fall så att underlaget inte blir lika stumt. 

Idag var en sådan dag då det var gränsfall att jag orkade åka till stallet efter jobbet... så jag red bara en kort stund - skrölt och tölt på böjda spår som uppvärmning. Och sedan arbetade jag Hamingja från marken. Jag tycker verkligen det går bättre och bättre att samla henne under arbetet vid hand - och jag kan låta henne jobba allt under allt längre sekvenser! Jättekul när man märker att vårt "gnetande" ger resultat! Det märks också att hon nu vet vad som förväntas och kan arbeta på detta sätt utan att bli spänd. 

I vanliga fall brukar jag ju sitta upp igen och arbeta vidare med samlingen. Men eftersom jag själv inte alls kände mig i form avslutade jag istället träningspasset med att gå med henne runt ridbanan en stund för att hon skulle hinna sträcka ut och slappna av ordentligt i musklerna. Det blev ett ganska kort träningspass idag - men jag vet ju sedan tidigare hur effektiv styrketräning det är när jag får henne att arbeta med samling på detta vis. Definitivt kvalitet istället för kvantitet - och det är ju perfekt att ha denna möjlighet till effektiv träning en sådan här dag när jag själv inte orkar rida så aktivt! 

Om man lyckas sitta rätt i sadeln gör hästen plötsligt en massa bra saker...!

Härligt solsken idag!!!

Hamingja och jag red "rehabrundan" idag - genom skogen (nästan) bort till Torrbergsvägen och tillbaka. Det blev mycket skritt idag också, men även några galoppintervaller samt lite trav resp tölt i skogen där underlaget inte var lika hårt. Hamingja har verkligen blivit oerhört mycket bättre på att ta sig fram i terrängen! Och det känns VÄLDIGT mycket bättre när hon börjat hantera balansen i ojämn terräng genom att sänka tempot istället för att som förut försöka lösa problemet genom att springa fortare och fortare...!

Tillbaka på skogsvägen igen använde vi resten av hemvägen till övergångar halt-rygga-samlad skritt. Det är verkligen en häftig känsla när all träning av samling från marken också börjat resultera i bättre samling när jag sitter i sadeln! Och en stor fördel med att vi arbetar med samlingen även uppsuttet är att jag får tillfälle att finslipa mina hjälper i den ridningen - vilket på sikt borde göra att jag kan rida bättre i tölten också. 

Atli påpekade ju senast att jag måste tänka på att vinkla om mitt bäcken i tölten om jag ska kunna rida en riktigt samlad tölt. Och när jag nu insåg att det förståss även gäller när jag vill rida samlad skritt blev det en verklig aha-upplevelse! Så snart jag vinklade om bäckenet var det som om Hamingja växte framför mig - så att jag direkt kom att sitta "i uppförsbacke" och den känslan höll i stort sett i sig så länge jag behöll min sits! Och vi kunde rida en så samlad skritt - med lösa tyglar - att hon titt som tätt hoppade jämfota med frambenen. HÄFTIGT! Tänk så mycket bra saker hästen börjar göra när man någon gång lyckas få ordning på sin sits!!!

Ni får stå ut med stakettrådarna i bilden - jag skulle behöva en grundkurs i Photoshop för att lära mig "sudda ut" sådant som stör! Och går jag istället på insidan av staketet är Hamingja så snabbt framme hos mig för att se om den där mobilen möjligtvis är något man kan äta - så jag kan i bästa fall lyckas få en suddig bild på hennes mule...!

Jag väntar fortfarande på hasskydd nr två från Back on Track som jag beställde förra veckan. Ännu så länge går hon därför bara med ryggvärmaren, men snart hoppas jag kunna komplettera med skydd på båda haserna. I alla fall så länge vi har det här hårda underlaget. Såg bilder idag att t o m vänner som vi har nere i Småland har mer snö än vad vi har nu... men vi får väl se om det är snön eller det kompletterande hasskyddet som kommer först?!

Nästan bara skritt är verkligen inte "bara"...!!!

Två systrar - Haminga och Hremsa - och bakom dem en Lára-avkomma: Litlamin!

Hamingja och jag red även idag upp bakom vägbommen, men idag valde vi den vänstra skogsvägen istället. Med 9 minusgrader (kallast hittills i vinter) och fortfarande bara ytterst lite snö ville jag inte riskera att överanstränga Hamingja så vi red nästan bara skritt - fast det var verkligen inte så "bara"...!

Jag satsade nämligen på att träna samlad skritt och nu klarar jag att samla henne så pass mycket att hon "studsar" med frambenen då och då - även när jag sitter på hennes rygg! Möjligen blir det ett "snäpp" mer samling när jag arbetar henne vid hand - men nu hade hon istället mig att bära upp på ryggen så jag tror det blev minst lika krävande styrketräning på detta sätt!

Samlingen innebär ju ett statiskt muskelarbete, vilket kan jämföras med när vi människor kör "plankan". Så precis som när vi arbetar vid hand fick hon sträcka ut på hellånga tyglar emellanåt - och då frustades det VÄLDIGT belåtet!!! Vi hann med ganska många sekvenser samlad skritt innan vi var framme vid vändplanen. Där passade vi på att jobba på volt - också i skritt - och flytta undan för innerskänkeln för att hon skulle korsa över ordentligt med inner bak. 

Vi började på volten i höger varv och när hon sedan även i vänstervarvet slappnade av och korsade så kom den härligt låååååånga halsen! Med det utgångsläget började vi rida hemåt, först i en samlad skritt där hon bar upp sig ÄNNU bättre än tidigare idag! Efter en stund kunde jag inte hålla mig, jag ökade drivningen och lät henne öka tempot aaaaaaningen så att hon gick över i microtölt. Vi kunde bibehålla bärigheten och hon töltade med hög grad av samling nästan i skrittempo på helt lös tygel! Bara någon gång ibland behövde jag vibrera lite, lite med högerhandens fingrar för att hon åter skulle vara helt avslappnad i nacken. HÄFTIG KÄNSLA!!!

Jag hade ju gärna velat behålla denna känsla hur länge som helst men lyckades faktiskt förmå mig att sakta av till skritt igen innan vi började tappa samlingen. Duktig Anna! Och det var ingen tvekan om att Hamingja hade fått styrketräna rejält - för nu åkte mulen ner i marken under upprepade frustingar! På hemvägen är det verkligen inte alltid hon har ro att sträcka ut så ordentligt utan hellånga tyglar kan resultera i att hon taktar fram med huvudet i vädret... Men inte idag alltså! När jag kört "plankan" vill jag också vila!!! 

Och när jag nu lyckades avsluta medan känslan var på topp så lät jag henne skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka hem som välförtjänt belöning! Det är så ROLIGT att vi kan arbeta så pass bra med samlingen även utanför ridbanan nu!!!

We´re going off road!!!

Bara 0-gradigt idag men ISANDE vindar när Hamingja och jag red ut - det börjar definitivt vara dags att plocka fram vinterhjälmen (nej, "superventilerande" är inte optimalt för en ridhjälm vintertid...!) Att byta de vanliga metallstigbyglarna mot vintervarianten i composit, samt leta fram thermobyxorna känns också som en bra idé!

Det verkar som om större delen av Sverige har fått mer snö än vad vi har här vid Norrbottenskusten... För min del hade jag GÄRNA haft någon dm snö i alla fall så att underlaget blev mer skonsamt för Hamingjas känsliga bakdel. Idag valde jag att rida vår tidigare "rehabrunda" genom skogen bort till Torrbergsvägen och tillbaka. Längs den första delen av skogsvägen till höger bakom bommen var underlaget så hårt att det hördes ett tydligt klapper från Hamingjas hovar, så där skrittade vi bara. 

Men när vi strax innan vänplanen svängde upp på den lilla vägen till vänster var underlaget inte riktigt lika stumt. Jag vågade mig på en galopp - och när jag såg till att vi höll oss på den gräsbevuxna mittsträngen var det så sviktande underlag att hovslagen knappt hördes ens i galoppen! Passade därför på att skritta tillbaka och ta en galopp till på samma sträcka.

När vi sedan kom in i skogen visade det sig däremot inte vara så hårdfruset som jag hade väntat mig. Jag trodde att de sanka partierna skulle vara igenfrusna nu, men de var de inte... vilket å andra sidan hade fördelen att det även här var ett sviktande underlag, så det blev en hel del trav resp tölt innan vi var framme vid Torrbergsvägen där vi vände hemåt igen. Det blev ytterligare en galoppintervall under hemvägen. 

Fast man kan nog säga att jag sparade det bästa till sist: för när vi var tillbaka nere på skogsvägen igen använde vi den sista sträckan hem till att träna samlad skritt. Både Hamingja och jag har blivit VÄLDIGT mycket bättre på detta under den senaste tiden! En mycket lyckosam kombination av att hon lärt sig vad som förväntas och blivit så pass mycket starkare att hon klarar av det lättare samtidigt som matte lärt sig att be om samling utan att (som tidigare) hamna i ett läge där jag bara "klämmer åt" med skänklarna och hela jag blir stel som ett järnspett. Nu kan vi tillsammans "leka fram" samling i skritten - och göra det så att vi båda bara spänner de muskler som behöver vara spända medan vi är avslappnade i övrigt!

Vi hann med flera sekvenser samlad skritt, där jag även red några steg sluta då och då för att bibehålla/öka samlingen. Där emellan fick hon sträcka ut på hellånga tyglar, precis som när vi tränar från marken. Arbetet med samling innebär ju ett statisk arbete för musklerna så det är viktigt att man ger dem vilopauser då och då! Riktigt, riktigt bra kändes det att inse att vi kan jobba så här pass bra med samlingen även när vi rider ut och inte bara när jag arbetar henne från marken med stöd av ridbanans staket! 

Lever inte som jag lär just nu...

...eller också är det just vad jag gör, när Hamingja får gå med täcke i hagen. Trots att mitt utan jämförelse mest lästa och spridda blogginlägg handlar om att hästarna för det mesta INTE behöver något täcke...! Men i detta fall handlar det ju om att täcket faktiskt behövs - det fungerar som "hållare" för den ryggvärmare från BoT som hjälper till att öka blodcirkulationen i hennes krånglande bakdel.

Massör-Tomas har ju konstaterat att hennes långa rygg gör ryggslutet och bakdelen till en "svag länk" för henne där hon alltid haft problem med muskelspänningar vid de tillfällen under åren som han undersökt henne. Varför besvären blev så akuta i vintras får vi väl aldrig veta säkert, men mest troligt berodde det på att hon sin ålder (8 år) till trots hade en kraftig växtperiod. Plötsligt var hon överbyggd  (bakdelen var högre än framdelen) med mer än 5 cm! Ingen hade tydligen talat om för henne att även islandshästar brukar ha vuxit färdigt vid den åldern...!

Som tur var växte framdelen ikapp - så att hon inte behövde leva med de nackdelar en exteriör i "utförsbacke" innebär. MEN i samband med en sådan växtperiod blir skelettets tillväxtzoner kraftigt försvagade - för att det ö h t ska vara fysiskt möjligt att växa. Och Tomas förklarade för mig att i ett sådant skede kan det, om man har otur, räcka med att hon råkat trampa ner i ett hål när hon sprungit i hagen. Eller att hon varit på väg att bromsa ner farten men att broddarna huggit fast så att det blivit oväntat tvärstopp. Och i kombination med den långa ryggen har också området bak vid korset varit extra utsatt.

Det var verkligen en lättnad att Tomas i söndags kunde konstatera att Hamingja inte bara var i bättre skick än innan problemen blev akuta, utan t o m bättre än hon någonsin varit. "Det visar hur viktig träningen vid hand är för henne - för att bygga upp och bibehålla den stabilitet i rygg och bakdel som hon behöver för att hålla sig besvärsfri. Och ju mer vältränad hon blir desto bättre kommer musklerna i bakdelen att må!"

Just nu är vi dock i ett känsligt skede - dels p g a broddarna som visserligen är nödvändiga bl a för att undvika fatala fläkskador. Men som enligt Tomas påverkar rörelsemönstret på ett sätt som ökar belastningen på de utsatta musklerna. Och tiden när marken är frusen men innan snön kommit innebär också extra hög belastning. Det känns alltså minst lika viktigt nu med BoT för att undvika att problemen börjar komma tillbaka - som det gjorde tidigare när det handlade om att få problemen att minska!

Tomas rekommenderade dock att jag undviker längre viloperioder för Hamingja - hon behöver regelbunden styrketräning för att hålla sig fräsch. "Har du själv sämre perioder då du inte klarar att rida så är det bra om du i alla fall kan fortsätta träningen från marken med viss regelbundenhet. Hon svarar så oerhört bra på den så du bör ha som regel att träna vid hand varje vecka - men helt oftare om du behöver ta paus i ridningen."

Nu hade vi ju blivit lovade att den första snön skulle komma natten till idag, men vad ska jag säga...?! Ett tunt puder som nu i kväll bara ligger kvar fläckvis... Möjligen kan man ge SMHI poäng för försök...! Visst lyser det upp aningen i alla fall - men jag skulle gärna se att det kom några cm till så att vi fick ett heltäckande lager som dessutom ger ett underlag med svikt! Hamingja och jag tränade på ridbanan även ikväll, den var fortfarande OK under förutsättning att man inte red ute på spåret. Med uppvärmning i skrölt och sedan fokus på samling vid hand. Jag tycker vi var riktigt duktiga!!! Och under den sista sekvensen, när Hamingja verkligen samlat sig ordentligt hände samma sak som igår: hon började frusta så oerhört belåtet! Ett härligt tecken på att arbetet fick henne att må bra trots att det var krävande styrketräning!

När jag suttit upp i sadeln igen fortsatte vi på samma sätt, med halt och ryggning för säte och vikt följt av samlad skritt. Samlad tölt stod jag däremot över, men det kändes som att Hamingja verkligen vinklade in bakbenen riktigt, riktigt bra i den samlade skritten så jag tycker det blev ett träningspass av hög kvalitet även om vi nästan "bara" red skritt. När hon sedan fick hellång tygel slappnade hon verkligen av och sträckte ut så att mulen nästan nuddade marken medan vi skrittade av. Det är verkligen inte helt självklart med denna reaktion på en häst med så oerhört mycket flyktinstinkt som hon har... Men ett tydligt kvitto på att träningen inte skapat någon psykisk stress hos henne!

HÄRLIGA HÄST!!!

Atli tränar samling vid hand med Hamingja under senaste kursen.

I dag var det dags för ett nytt styrketräningspass med arbete vid hand! Jag trodde att underlaget på ridbanan skulle vara lika hårdfruset som grusvägarna är nu, men så länge man inte red precis längs spåret så var det faktiskt överraskande bra!!! Det tog dock en stund innan jag riktigt insåg detta, så jag körde det försiktiga upplägget jag planerat i förväg - med uppvärmning i skrölt istället för trav. Hamingja ÄLSKAR verkligen att få skrölta med låååååång hals - oj vad hon frustade och frustade och frustade!

Men hon älskar verkligen att ta i och jobba ordentligt också: när vi avverkat tre sekvenser med samlad skritt i vänster varv och var inne på den tredje sekvensen i höger varv hade hon verkligen samlat sig ORDENTLIGT och då började hon frusta och frusta och frusta! HÄRLIGA HÄST!!!

Under arbetet från marken började jag verkligen inse hur bra underlaget på ridbanan faktiskt var, så när jag sadlat om och åter satt upp i sadeln så lämnade jag planerna på "försiktighetsridning" för att istället jobba med ryggningar, samlad skritt och samlad tölt inkl ridning på böjda spår. Jag tyckte också att vi hittade några moment i samlad skritt m h a sätet med en högre grad av samling än jag lyckats med tidigare - det kändes tydligt hur hon vinklade in bakbenen mer och bar upp sig med dem! Definitivt ett resultat av träningen vid han och av att jag blir bättre på att använda samma hjälper när jag ber om samling som när jag ber henne rygga och gå fram! 

Som avslutning fick hon sträcka ut i trav - och då var det åter så rejält tryck i bakbenen att hon nästan sköt mig ur sadeln! HÄFTIGT!!! Oj, vad det är ROLIGT att träna!!! Ser fram emot att köra "favorit i repris" i morgon om inte det utlovade första snöfallet i natt förstör det fina underlaget på ridbanan.