SÅ mycket bättre!!!

Bilden ljuger: i verkligheten var det snöstorm idag…men Lára var minst lika nöjd som hon ser ut på bilden. Vi hade ju faktiskt "köldrekord" - d v s -8 grader - och hon tyckte väl att det ÄNTLIGEN började kännas lite svalt och skönt!!! När vi började med skritt på lång tygel på ridbanan, medan jag justerade jackan i halsen och vid handlederna för att hålla mig varm i busvädret gick Lára och frustade så belåtet! Och det kan man nog säga att även jag gjorde lite senare, när jag både fått mig värmen och det gick så BRA att rida!!!

Planen för dagen var att repetera övningarna från lektionen för Sylvia i tisdags. Det var nästan lite "hokus pokus-upplevelse" då när hon helt plötsligt kunde öka tempot UTAN att förvandlas till järnspett!!! Skulle vi verkligen kunna få till det idag också??!! Jo, det kunde vi! När vi hade den jääääättelååååånga halsen på en riktigt lösgjord häst som utgångspunkt så kunde vi rida våra tempoväxlingar med bibehållen lösgjordhet!

Nu ska det ju sägas att det inte handlar om något racer-tempo så här långt… men det kommer definitivt att vara lättare att från det här lösgjorda utgångsläget sakta men säkert "jobba upp" tempot än vad det hade varit att utifrån ett högre tempo förvandla järnspettet till lösgjord häst! För det märks redan hur det blir en god cirkel för Lára: när jag kan öka tempot med bibehållen lösgjordhet blir hon inte heller lika uppstressad av att springa fortare och när hon inte blir uppstressad är det förståss lättare att bibehålla lösgjordheten o s v!

I slutet av vårt ridpass dök Sussi och Ari upp på ridbanan. Vi fortsatte med våra tempoväxlingar kombinerat med täta varvbyten m h a volt tillbaka - för att ytterligare förstärka lösgjordheten. Och det var faktiskt t o m så att Lára frustade i ökade tempot vid några tillfällen! Det gör inga järnspett!!! Att sedan låta henne varva ner i långsam tölt på volt var inget problem alls heller. Däremot fick jag bromsa henne lite när det var dags att sträcka ut i trav, men snart frustades det avslappnande där också.

Sussi kommenterade att Lára såg så avslappnad och fin ut i ökningarna: "Jättestor skillnad mot tidigare!!!" det var ju superkul att höra - då var det inte bara jag som inbillade mig eller önsketänkte! I morgon tänkte jag ge mig ut längs vägen och se om vi klarar lika trevliga tempoväxlingar då, när vi inte kan göra volter titt som tätt…spännande!!!