Årets sjunde dag och andra ridlektion!

Bild från senaste Atlikursen i november - det verkar ju ha varit mer snö då än nu! 

I kväll var det dags för ridlektion igen! Och den här gången hade Elisabeth och jag förstärkt laget: Sussi och Ari var också med. Det hade snöat i Mariebäck idag, så ridbanan som igår såg ut som en skridskobana (men med porös is som gav bra fäste för broddarna) var täckt av ett ca 2 cm tjockt lager blöt snö. Men som tur var funkade underlaget ändå bra att rida på - vi kunde t o m trava och tölta på volt utan att hästarna halkade.

Under uppvärmningen i trav uppmanade Sylvia mig att rida öppna - precis som vi gjorde i tölten förra veckan. (Och som jag gjorde i trav på hemvägen igår.) Sedan fick vi åter rida öppna i lååångsam tölt med låååång hals. Vi började i höger varv och det gick riktigt bra. Ganska snart bytte jag därför till vänster varv - men inte heller där var det några problem. Fast det hade jag inte väntat mig heller - trots Láras alla psykbryt under förra veckans lektion.

För det är ju precis så det brukar vara: varje gång jag ber henne om något nytt blir hon JÄTTEARG och tvärvägrar. "ÖVER MIN DÖDA KROPP!!!" och då är hon OERHÖRT övertygande ska ni veta! Men sedan tvärvänder hon och gör det man ber om utan problem. I o m det brukar det också vara helt färdigdiskuterat - vi behöver aldrig bråka om en sak vid mer än ett tillfälle. Hm… med undantag för alla former av hantering från marken förståss…

Eftersom det gick så bra för oss att rida öppna i tölt med riktigt lång hals fick vi ganska snart höja svårighetsgraden genom att börja träna tempoväxlingar. Genom att lägga vikten lite framåt som signal för ökning samtidigt som jag med rörlig hand påminde om bibehållen längd på halsen. Hon vill ju gärna bli högre i formen och mer spänd så snart hon får öka farten lite. Men ju snabbare jag blev på att påminna om formen - och dessutom fick mina kramningar på tygeln att bli riktigt korta och snabba - desto bättre gick det!

Fick rida många korta sekvenser av tempoväxlingar på detta sätt - hela tiden med bibehållen mjukhet och längd på halsen. Och jag kände hur vi hamnade i en god cirkel där hon hela tiden blev mer och mer avslappnad i ökningarna!!! Vårt stora problem där, förutom att hon hamnar på bogarna, har ju hela tiden varit att hon blir så spänd. Och när hon väl blivit spänd krävs det så mycket inverkan från min sida för att få henne att slappna av - och det är svårt att inverka tillräckligt mycket utan att samtidigt vara bromsande…

Men med en riktigt lösgjord häst i utgångsläget och sedan succesiv ökning därifrån med bibehållen lösgjordhet blev det verkligen något helt annat!!! Verkligen en god cirkel!!! Men det märktes att det var riktigt ansträngande för henne med ökningarna, så vi fick lägga in många skrittpauser. Försökte också hela tiden variera längden på sekvenserna, så att jag inte alltid ökade en långsida.

När Sylvia kommenterade att Lára börjat rolla lite, ett tecken på att hon var ganska trött, varvade vi ner i långsam tölt med lååång hals till dess hon kändes riktigt lugn i "kropp och själ". Innan vi som vanligt sträckte ut i nedvarvningstrav.

Oj, så bra övningen med ökningarna var - kändes som PRECIS vad Lára och jag behövde!!! Så ska jag verkligen träna när vi rider ut också!!!