Lára erbjuder sig att strycka ett streck och gå vidare!
Min plan var att rida ut och jobba med öppna på samma sätt som under lektionen i torsdags. Men Lára hade uppenbarligen lite andra planer… När jag suttit upp skrittade hon som vanligt iväg med raska steg och spetsade öron - men till min förvåning styrde hon stegen väldigt bestämt mot ridbanan! :-O Hade hon möjligen inspirerats av Sussi och Ari som när jag kom till Mariebäck var i full färd med att värma upp på ridbanan innan de sedan red ut?! Jag bestämde mig i alla fall snabbt för att låta både Sussi och Lára inspirera mig och göra på samma sätt.
Lára verkade också HELT nöjd med detta! Så snart jag styrde in på volt i skritt sträckte hon ut överlinjen och frustade så belåtet! Något som sedan upprepade sig när jag bytte varv. Tack vare det milda vädret var det isiga underlaget så poröst att vi kunde trava på volt helt utan problem. Att Lára verkligen vågade slappna av på volten även i trav visade sig av att hon väldigt snart började frusta även där. Och när vi "frustat i båda varven" i trav tyckte jag att ridbanan gjort sitt för idag.
När vi red ut från gården hade vi övergått till torsdagens eldprov: skrölt i öppna med myyycket böjning för ääääännu längre hals. Började dock i höger varv för att göra det lätt för oss - och det blev aldrig några riktiga diskussioner heller. Bara några försiktiga frågor av typen: "Vad säger du om jag böjer mig liiite mindre och bara har ganska lång hals?!" Men när jag förklarade att "myyyycket" och "ääääännu längre" var orden för dagen så svarade Lára: "OK!"
Övergången till vänster öppna blev lika odramatisk. Jag fokuserade på att flytta vänterhanden mot höger höft och precis som i torsdags innebar det att vi "kom runt" hennes knep att böja halsen vänster men nacken åt höger.
Inspirerad av Hippson-övningen jag beskrev här om dagen gjorde jag sedan ett par övergångar från öppna till ökad tölt. Och konstaterade att tanken med övningen antagligen hade upplevts tydligare om vi varit på ridbanan och gjort ökningarna på en kort diagonal - precis som det beskrevs… Men hur som helst lyckades vi i alla fall prestera några riktigt trevliga ökningar där hon trots viktboots:en aldrig blev särskilt spänd och behöll bärigheten riktigt bra!
Som alltid avslutade vi varje sekvens ökad tölt med en nedtagning till arbetstempo med MYCKET drivning och MASSOR av bakben - för bibehållen bärighet. Och när vi på hemvägen hade ridit en sista intervall i ökad tölt fick jag uppleva en helt UNDERBAR nedtagning! Efter Atlis instruktioner förbereder jag alltid nedtagningen med en tydlig eftergift på tygeln - för att hästen ska vara avslappnad och lätt i handen innan man börjar bromsa. Och sedan behövde jag bara "sitta tillbaka" lite för att Lára mjukt och fint skulle "bromsa in bakifrån" med bibehållen "uppåt känsla" i bogpartiet! HÄFTIGT!!!
När det var dags att sträcka ut i trav tyckte jag att Lára borde kunna göra det i öppna med lika mycket böjning och lika lång hals som i tölten tidigare. Och här kom väl dagens enda lite mer livliga diskussion oss emellan. "Ska jag böja mig så mycket åt vänster så är det kort hals som gäller - valet är ditt!" menade hon. Men hon gjorde aldrig några ansatser att övergå till tölt. Och när jag fortsatte tjata så fick jag i alla fall korta sekvenser av "både ock".
Helt nöjd var hon väl inte med mig under dagens skrittpauser heller… Hon skrittade minsann hur avslappnat och fint som helst på hellång tygel och matte borde ha varit mer än nöjd med detta. Men istället höjde matte kraven till helt orimliga nivåer, genom att börja ta tygelkontakt och ÄNDÅ förvänta sig att Lára skulle fortsätta skritta! :-O Ja, ni hör ju själva - i det närmaste omöjligt att genomföra! Och f f a FULLSTÄNDIGT obefogat!!! VARFÖR skulle någon, som redan slösat bort en alldeles för lång stund på att skritta, inte ta chansen att avsluta slöseriet A.S.A.P (som de säger i amerikanska filmer)???!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar