Köldchock!!!

Rejält rimfrostig Lára väntar ivrigt på att matte ska lägga undan mobilen och plocka fram grimman istället - för här ska ridas!!! Och inte hade jag hjärta att göra henne besviken…!

När jag åkte från Kyrkbyn vid 14-tiden idag visade termometern beskedliga 13 minusgrader, men när jag 20 minuter senare klev ur bilen i Mariebäck var det istället -23! :-O Att det är fem grader kallare vid stallet är inte så ovanligt - men aldrig hade jag kunnat tro att skillnaden skulle vara SÅ stor!!!

Sedan jag drabbades av min värk i hela kroppen för ett antal år sedan har jag egentligen infört en köldgräns för ridning vid -20. Men nu var jag ju ändå på plats vid stallet, och Lára var så snabb att förflytta sig bort till grinden där hon väntade så förväntansfullt på mig, att jag snabbt bestämde att det var läge för ett undantag!

För att hinna rida medan det var så mycket dagsljus som möjligt blev det en snabb sadling. Ändå hade Lára hunnit bli less på sitt "extrahö" innan jag var klar - uppenbarligen var hon fortfarande mätt efter lunchen. När jag sedan skrittade ut från gården var det på en ivrig häst med rejält driv i steget. Och under uppvärmningstraven frustade hon nästan lika ivrigt som hon brukar göra när hon får galoppera!!!

Passade på att böja m h a ledande tygeltag medan vi värmde upp i både trav och tölt. I korsningen vid sjön gjorde vi samma sak på volt i skritt och tölt innan vi vände hemåt igen. (Kylan kändes REJÄLT i näsa och kinder vid det här laget! Synd att man inte kan ha halsduk upp över näsan när man har glasögon utan att de immar de igen…!)

På hemvägen utgick jag ifrån långsam, lösgjord tölt med riktigt låååång hals när jag ökade tempot - och fick uppleva en riktigt trevlig sekvens ökat tempo med bibehållen lösgjordhet! Red då en ganska lång sträcka i det högre tempot, för att vi verkligen båda två skulle hinna "känna in" den känslan! Övergick sedan till tempoväxlingar och hann med flera trevliga sådana innan Lára började kännas lite mer spänd - antagligen för att hon började vara trött i musklerna.

När hon fick sträcka ut i nedvarvningstrav fortsatte jag att böja m h a ledande tygeltag - det behöver vi ju definitivt fortsätta träna på!!! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att temperaturen hunnit sjunka ytterligare under vår ridtur: nu visade termometern -25. Inte konstigt att det "bet" så rejält i kinder och näsa! På väg hem från stallet stannade jag vid simhallen och gav kroppen en rejäl värmebehandling i ångbastun -  EXTRA välgörande i den här kylan!!! (Då hade temperaturen hunnit sjunka ner till -25 även i Gammelstad/Kyrkbyn.)