Sylvialektion!

Rimfrostig Lára efter kvällens ridlektion!

I kväll red Elisabeth, Sussi och jag lektion för Sylvia. Med -14 grader var det kallast hittills i höst och hög tid att plocka fram lite vinterridkläder! Kylan gjorde också att hästarna blev härligt rimfrostiga - som ni ser på bilden ovan!!!

Vi fick inleda lektionen i skritt med att rida sluta på liten volt för att hästarna skulle korsa ordentligt med bakbenen och därmed länga halsen och sträcka ut överlinjen. Det var ju inte helt enkelt… men när jag kom ihåg att f f a vända in henne med vikthjälperna så gick det bättre och bättre! (Rörlig innerhand, stöd på yttertygeln och en ytterskänkel som följde rörelsen var förståss också viktiga.)

Sedan fick vi göra samma sak i skrölt/kasta toppi. Och genast blev det ju BETYDLIGT svårare… Lára testade först att springa fortare istället. Och när jag lyckades fånga upp tempot, böjde henne mera och började kunna vända in m h a vikthjälperna så stannade hon nästan istället, så plötsligt behövdes en hel del drivning. Men även här blev det tydligt att när jag hade böjning och lång hals innan jag började i utgångsläget och därifrån började vända in henne främst m h a vikt och ytterskänkel så gick det bättre och bättre!

Tillslut tyckte Sylvia att vi var redo att "smyga ut" längs spåret i lååååångsam tölt, men att jag hela tiden skulle vara beredd att vända i sluta igen ifall hon började gå emot bettet och korta upp halsen. Till min glädje behövdes det dock inte så många vändningar - för nu hade hon accepterat att det var tölt med lååååånga halsen som gällde! Fick då tölta på längs spåret - men då och då rida några steg sluta in från spåret för att stämma av att jag kunde lägga till ytterskänkeln utan att hon kortade upp halsen.

Det var förståss ansträngande för henne att jobba med så här aktiv överlinje - och ÄNNU jobbigare blev det av att hon hela tiden gled lite (f f a bakåt, men ibland även i sidled) med bakhovarna på det hårdfrusna underlaget… (Tur att hon kan få skor med fyra broddar redan på måndag!!!) Så jag fick ta många micropauser för att hon skulle hinna hämta andan lite.

I en sekvens när hon "flöt på" fint i tölten med lång, fin hals fick jag förstärka ytterskänkeln i slutan m h a ett lätt pet med pisken. Som vanligt blev det ju total hysteri, huvudet upp och full fart framåt. Men när när jag efter en kort stund kunnat fånga upp energin var lösgjordheten och den låååånga halsen tillbaka, samtidigt som bogarna kändes som högsta punkten! Häftigt!!!

Hittills hade jag hela tiden ridit i vänster varv längs spåret. Men när vi börjat tölta igen, efter ytterligare en kort skrittpaus, gjorde jag en vändning m h a vikten och bytte varv - för att försöka ta med mig den trevliga känslan i tölten till högervarvet. Och det fungerade! Tölten kändes på en gång lika trevlig där, så jag lät henne ganska snart sträcka ut i trav och varva ner. För hon hade verkligen varit tillräckligt duktig för idag!!!

När vi avrundade sa Sylvia att jag ska tänka på att inte nöja mig med lite, för om jag ber Lára om mer så kommer det mer också - även om det ibland kommer protester först. Detta gäller egentligen i allt - men det som var extra aktuellt idag var längden på halsen. Till att börja med var den OK. Fast när jag inte nöjde mig där utan bad om ÄNNU mer så blev det RIKTIGT bra! Och även med bakdelen föresten: när jag flyttade in henne i slutan m h a vikt och ytterskänkel var det OK. Men när jag förstärkt med pisken en gång (och hon både hunnit explodera och lugna ner sig igen) så blev det RIKTIGT "mycket bakben"!