HÄRLIG vinterridning i trevligt sällskap!

Ari gör sitt bästa för att hålla sig utom räckhåll för Láras tänder - och utanför bild!

Hade så tur att Sussi dök upp i stallet samtidigt som jag idag - så vi fick sällskap av henne och Ari ut i det härliga vintervädret!!! Vi red vår "nya" slinga (där ridning åter är tillåten) genom skogen bort till Torrbergsvägen. Efter en HÄRLIG galopp längs vägen tog vi den andra stigen tillbaka genom skogen igen. (Tänk att det är SÅ mycket roligare när man kan rida runt, än när man måste vända tillbaka igen samma väg som man kommit…!!!)

Hästarna verkade uppskatta det hela MINST lika mycket som jag och Sussi! När vi inledningsvis skulle värma upp i avslappnad trav med låååång hals - som de mycket läraktiga Atli-elever vi båda är - hade Lára visserligen inte alls tid att vila i steget och sträcka ut överlinjen ordentligt. Men oj, så hon frustade - och frustade! "Nu mår jag bra!!! Nu mår jag bra!!!" (som Atli brukar översätta hästarnas frustningar med) upprepades om och om igen!

Och väl inne i skogen, där hon tog egna initiativ till att varva traven med lugn, avslappnad galopp, fortsatte det belåtna frustandet minst lika frekvent! (Jo, det var faktiskt riktigt lugn och avslappnad galopp, trots sällskapet av en annan häst. Men så höll sig ju Ari hela tiden "i säkert förvar" bakom oss på den smala stigen!)

Vackert i skogen!!!

När vi kom fram till Torrbergsvägen fick hästarna "bränna ur systemet" ordentlig med ett riktigt galopprace! Oj, så nöjda de verkade! Lára låg förståss i täten, men efter en stund tyckte jag det var dags för "social träning" och bad henne sakta ner och släppa förbi Ari. "ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK MÄNNISKA???!!!" var hennes reaktion på min första kramning på tygeln. Men det räckte med en andra lätt kramning för att hennes fantastiska ridbarhet skulle visa sig och hon saktade lydigt ner och lät Ari galoppera förbi.

Vi behöver verkligen träna MYCKET på att rida tillsammans med andra hästar - och på att det inte alltid handlar om att ligga först. Visserligen har hon ju redan en sällsynt bra "broms". Under alla år som ridskolehäst måste hon ju haft alla "chanser" att bli hård i munnen - men dessa har på något mirakulöst sätt gått henne fullständigt förbi! I det allra första läget blir hon dock så uppjagad över att det finns andra hästar att springa ikapp med att hon riskerar att bita sig själv i munnen, vilket bl a inträffat flera gånger under finalridningen på tävling… Men nu när hon blivit så duktig på att slappna av och ta det lugn när vi rider själva hoppas jag att vi kan utveckla den sidan bättre även med sällskap.

Förhoppningsvis blir det också ett nytt tillfälle till sådan "social träning" redan nästa helg! Inspirerade av dagens härliga ridtur bestämde nämligen Sussi och jag att vi ska försöka få ihop så många som möjligt av de andra i stallet till en repris nästa lördag. I o m att KG lovat att fodra både morgon och kväll kan ju dessutom alla som vill vara med och rida mitt på dagen! När jag sms:ade ut förslaget till de andra svarade flera genast att de kan hänga med! Så nu håller vi tummarna för fint vinterväder kommande lördag!!!

Så här ser det ut när jag putsar tränset numera! Mitt praktiska träns i biothane blir visserligen fortare smutsigt än ett i läder (antagligen för att ytan är lite mer sträv så att stöv ur pälsen fastnar lättare.) Men det är ju oerhört lätt att rengöra - bara att lägga i en hink med varmvatten och hästschampo! 

När jag skriver detta inser jag dock att tränset fortfarande ligger kvar i hinken i spolspiltan… När jag började skicka ut sms om gemensam ridning nästa helg glömde jag helt bort att jag även höll på med persedelvård… Ett sms till Fia - som har fodringen i kväll - blev lösningen på problemet. Hon lovade att hänga upp det på tork åt mig - bussigt!!!