Sylvialektion! Men VAR är Lára...?!

Arbetstempo tölt - från Midurtävlingen i höstas. Kan man väl kalla arkivbild, antar jag?! 

Idag skulle Elisabeth och jag få rida lektion för Sylvia - ääääntligen skulle vi alltså vara igång med våra torsdagslektioner igen!!! Men innan man kan rida behöver man hitta sig en häst - och det var inte helt enkelt idag...

Jag är ju annars bortskämd med att om jag ropar och visslar efter Lára så snart jag kommer ut ur omklädningsrummet, så står hon sedan vid grinden och väntar på mig när jag hämtat grimman inne i stallet. Och även idag stod det visserligen en svart häst vid grinden, men trots att det var mörkt så såg jag på långt håll att det inte var Lára... När jag närmade mig kunde jag dessutom konstatera att det inte var någon av de andra stona heller - utan en häst jag helt enkelt inte kände igen. "Måste vara någon ny träningshäst som får gå med stoflocken..." tänkte jag medan jag fortsatte ropa, vissla och spana efter min häst - men utan resultat...

Det var först när jag gick in genom grinden för att börja leta efter min häst som jag insåg att jag visst kände igen hästen i hagen, men det var "fel häst på fel plats"...Det var nämligen Maur - hingsten Sylvia har på träning! Uppenbarligen hade han och stoflocken fått byta hage med varandra. Jag skyndade iväg till hans "gamla" hage på andra sidan stallet och mycket riktigt stod Lára där vid grinden och väntade MKT otåligt! "Vad är det för oskick att ropa och vissla - och sedan inte komma och hämta mig ur hagen???!!!"

Under dagens lektion fick vi börja med att skritta på var sin liten fyrkant och flytta ut bakdelen i varje hörn, för att sedan varva mellan att flytta ut bakdelen och att flytta in framdelen. Efter varje hörnpassering skulle vi också uppmuntra hästen att länga halsen riktigt ordentligt på "raksträckorna".

I början for förståss Láras "bogar och bakdelar" åt alla håll, men successivt fick vi bättre och bättre ordning på dem. Då gällde det att försöka bibehålla formen även genom vändningarna, vilket inte var helt lätt... På raksträckorna skulle vi ju ge hästarna rejält med tygel så att de verkligen kunde sträcka ut sig, men i vändningen behövde tyglarna vara ganska korta och när jag kortade upp dem för att göra vändningen tryckte hon direkt upp nacken...

Lösningen blev att förbereda vändningen genom att korta upp tyglarna lite tidigare och samtidigt som jag gjorde det ge signal om bibehållen lång hals. När vi på det sättet kommit överens redan innan vändningen om att tygelkontakt + lång hals var OK - då gick det att bibehålla även när vi vände. Fast Sylvia var ju inte nöjd där, förståss, utan påpekade att hon ville att Lára skulle korsa betydligt mer när vi gjorde hörnpasseringen genom att flytta ut bakdelen. Ett litet pet med pisken på inner bak gjorde visserligen den svarta damen JÄTTEARG!!! Men när hon väl blev kommunicerbar igen efter en liten stund var det med en HELT annan aktivitet i bakbenen!

Vi fick även rida "fyrkantiga serpentiner" där vi först vände in framdelen två gånger för att sedan flytta ut bakdelen två gånger o s v. Även detta var SÅ nyttigt...!!! Nästa steg blev sedan att fortsätta på den lilla fyrkanten i trav och vända med ytterhjälperna i hörnen. Nu blev det åter väldigt många bogar och bakdelar överallt... men efter en stund fick vi ordning på detta också. Då fick vi även göra övningen i tölt.

Efter en skrittpaus var det dags att ge oss ut längs "stora spåret" i tölt, för att vända snett igenom i skänkelvikning. Det är verkligen så OERHÖRT mycket svårare än vad det låter!!! Lára försökte hela tiden springa ifrån alltihop... så det var först när jag fick klart för mig att jag direkt när vi vänt in på diagonalen måste kontrollera tempot m h a den nya yttertygeln, innan jag försökte börja sidföra, som jag fick något slags koll på det hela.

Sammanfattningsvis kan man väl också säga att jag behöver fokusera mycket mer på att hålla stödet på yttertygeln i skänkelvikningarna och när jag flyttar undan för vänster skänkel bromsa upp henne med en rörlig hand och hitta sekvenser när jag kan belöna med eftergift - även om det bara handlar om microsekunder! Samt slappna av i knät och hålla om henne med högerskänkeln även när denna är ytterskänkel.

När hästarna sedan fick sträcka ut i trav var Lára verkligen genomsvettig. Det snöiga underlaget på ridbanan hade nog varit ganska tungt att jobba i. Och dessutom hade hon ju varit ARG flera gånger - och det blir man rejält svettig av kan jag tala om! Även Démantur var väldigt svettig, så vi gick en lite promenad med hästarna ner mot bilvägen. Verkligen INTE uppskattat av någon av de fyrbenta, kan jag avslöja... men SÅ nyttigt för min häst att träna på att inte förvandlas till bulldozer så snart man inte sitter i sadeln på henne...!!!

Nu är det hög tid för mig att vika in hovarna! Har haft förkylningskänningar med stor trötthet och halsont i flera dagar - och vill verkligen INTE bli lika förkyld som Johan, som legat till sängs sedan han kom hem från jobbet i lördags. Sådant har jag INTE tid med - jag vill ju rida i den härliga snön som gör att naturen runt Mariebäck ser ut som rena julkortet!!!