Sträva hela tiden efter att få belöna!

Lára inviger sitt nya regntäcke genom att dricka lite vatten. Det är faktiskt första gången jag hittat ett täcke till henne som inte är för stort framtill! Inte lätt när man har en häst som är väldigt nätt byggd... Men tack vare detta inköp räknar jag med att fortsättningen av hösten blir torr och kall!

Efter gårdagens ridtur ute i terrängen hade jag tänkt mig något liknande idag. Men när jag närmade mig Mariebäck och såg älgjägarbilar parkerade både här och där i skogskanterna - var det bara att tänka om... Istället återgick jag till planen att vänja fröken vid viktboots.

I o m att vi måste rida efter bilvägen, med relativt hårt underlag, avstod jag från "uppvärmningstraven" utan satsade istället på "kasta toppi" med lååååååång hals. Utan svävmoment men med massor av nyttig träning för musklerna i överlinjen!

Efter en stunds "vanlig" tölt på en sträcka som verkare lite mjukare, övergick jag till att träna samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Red bara korta sträckor tölt varje gång innan jag började om från samlade skritten igen. Och plötsligt insåg jag hur OTROLIGT mycket bättre det går numera att rida samlad skritt ute längs vägen - sedan jag fått bra tips för detta av Atli!

Med min "metmaskhäst" brukar det ha varit tillräckligt svårt med samlad skritt på ridbanan, där man ändå har ett staket som begränsar hur mycket hon kan "orma sig" åt ett håll i alla fall. Men succecivt har vi börjat klara det bättre och bättre - vilket Atli uppmärksammade under en av kurserna tidigare i höst. När jag då beklagade mig över de STORA problemen ute på vägen - när Lára verkligen ger uttrycket "all over the place" ett ansikte - fick jag ännu ett supertips från super-Atli!

Till min förvåning sa han att jag måste sänka kraven REJÄLT. Han framhåller ju alltid att det är när man belönar hästen som den lär sig något - och man kommer att få det man belönar den för, oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt från ryttarens sida. Därför skulle jag till att börja med belöna så snart Lára i alla fall "tänkte framåt" det minsta lilla i samlingsförsöket. Oavsett om bogar och bakdel "spretade åt alla håll".

Jag började genast använda denna strategi när vi red ut - vilket vi ju gör för det mesta - och det tog inte många ridpass innan det märktes att det började gå åt rätt håll! Fortsatte att lägga in lite samlad skritt under varje ridtur men började successivt räta upp henne lite, lite mer innan jag belönade. Hela tiden snabb att åter "backa ett steg" och nöja mig med lite mindre ifall "all over the place-tendenserna" började bli tydligare igen.

Och idag konstaterade jag alltså till min glädje att det inte var svårare än på ridbanan att samla henne i skritten - trots avsaknaden av staket att ta stöd av. Istället för "No hands, no hands!!!" Kunde jag alltså ropa: "Look!!! No fence, no fence!!!"

Själva övergångarna till samlad tölt ska jag kanske också nämna?! Med utgångsläget en samlad skritt med lååång hals på lösgjord häst ville jag "smyga" över i samlad tölt MED bibehållen lösgjordhet och därmed också bibehållen längd på halsen. Låter ganska enkelt, men alla som försökt vet väl hur svårt det är?!! I alla fall Lára vill gärna spänna sig lite mot bettet och korta upp halsen just i övergången.

Jag har märkt att det är lätt att själv bli stum i handen i övergången, eftersom jag väntar mig att Lára ska gå emot bettet - vilket då blir en självuppfyllande profetia... Istället ska jag alltså tänka precis som Atli tipsat mig om när vi ska rida nedtagningar: att alltid utgå ifrån en STOR eftergift på tygeln. När jag dessutom lyckades använda hans knep att sidföra ett par steg i själva övergången fungerade det JÄTTEBRA!

Man får verkligen hästen att jobba på rätt sätt med kroppen i tölten, de gånger man lyckas göra en riktigt bra övergång! Och eftersom man redan är i en "god cirkel" krävs det inte så mycket för att bibehålla detta heller. I fall Lára började korta upp sig lite igen behövde jag bara sidföra ett par steg för vänsterskänkeln så var den låååånga halsen och lösgjordheten med samling tillbaka igen!

På hemvägen passade vi på att ta vägen via kyrkan och galoppera upp förbi sommarbeteshagarna. Lára verkade MYCKET nöjd med att få gasa på lite, samtidigt som hon också stretchade musklerna. Precis vad som behövdes efter allt samlande! Tillbaka i stallet stretchade jag hennes bakben också - efter instruktionerna från massören. Han var ju och kollade upp henne igen medan vi var i UAE och hade då konstaterat att hon i princip var bra i kroppen igen, förutom en liten stelhet på höger sida av halsen. Skönt att höra! Men kanske borde jag lägga in lite godisstretching av halsen, på samma sätt som jag brukade göra med Feykir?!