ÄNTLIGEN en tillräckligt lång galopp!

Lára är mätt och vill inte äta mer hö innan ridturen. Men det är ändå tur för Melker (som skymtar ovanför hennes hals) att hon inte upptäckt att han sitter uppe på boxväggen. För det är en sak att hon inte själv är intresserad av maten - men en HELT annan att låta någon annan komma i närheten av den! (Och då lever hundar och katter precis lika farligt som andra hästar…)

Min lördag började med morgonfodring av hästarna och sedan frukost i Josefshallen i väntan på att hästarna skulle äta klart och Elisabeth skulle dyka upp. Vi hade nämligen planerat att rida ut tillsammans och hade även erbjudit övriga i stallet att haka på, men på morgonen visade det sig att det skulle bli bara vi två den här gången.

Jag skulle passa på att visa Elisabeth hur man, tack vare att ridning åter är tillåten på den högra skogsvägen bakom vägbommen, kan rida genom skogen och komma ut på Torrbergsvägen. En låååång grusväg, utan trafik,  och med ett ridunderlag som brukar tillåta hur långa galoppsträckor som helst - eller valfri annan gångar! Alltså den väg där Eva "föll pladask" för Lára när hon (för 6-7 år sedan) för första gången hade fått låna henne av Sylvia för att kunna rida ut med mig och Feykir.

Så snart vi nu kom in i skogen kunde vi konstatera att vi kanske inte valt en helt optimal dag för detta "äventyr"… En bit in i skogen kommer man nämligen in på en gammal skogsväg som är ganska igenväxt av sly. Och nu när blöt snö dessutom tyngde ner grenar och träd så var det ännu svårare än vanligt att ta sig fram. Och rejält snöig blev man…

Jag konstaterade att när man väl lagt sig platt mot hästens hals för att kunna passera under ett nedböjt träd så vet man ju inte när man ska våga höja huvudet igen… Samt att det vid sådana här tillfällen (också) är perfekt att ha med sig Eva. Då skickar man helt enkelt henne först och tack vare att hon är så lång så är alla träd och grenar "rensade" nere på min nivå när hon passerat!

Vi konstaterade i alla fall att det ändå var mysigt att komma ut i skogen! Och hästarna verkade minst lika nöjda som vi! Lára gick först, med spetsade öron och bestämda kliv - det var helt uppenbart att hon visste PRECIS var vi skulle. För hon och jag har ju ridit här två gånger i höst redan. Det blev mest skritt så länge vi kryssade oss fram genom skog och snår - men t o m Lára verkade tycka att gångarten var helt OK för en gångs skull.

Men väl ute på Torrbergsvägen blev det ett HELT annat drag under galoscherna!!! Vi tog till vänster och lät hästarna sträcka ut i galopp och sedan bara rulla på helt fritt. Gissa om det var populärt??!! Det var några uppkörda hjulspår på vägen och när vi höll sig i dem klarade vi oss från styltor. Lára frustade så belåtet i galoppen och fick faktiskt springa på ända till dess hon själv ville sakta av - vilket jag aldrig tidigare varit med om under våra två år tillsammans!

Trots den riktligt långa sträcka vi galopperat hade vi en bra bit kvar till den vändplan där vägen slutar, när vi saktade av till skritt och vände hemåt. Efter en lååång skrittpaus töltade vi tillbaka till stället där vi skulle rida in i skogen igen. På slutet av den töltsträckan visade Elisabeth och Démantur ett smakprov på hans FANTASTISKA ökade tölt! Riktigt mäktigt att se! Det gick så fort att Lára fick galoppera för att kunna hålla jämna steg!!!

Efter detta passade det bra att skritta hela vägen tillbaka genom skogen. Och det märktes på Lára att hon verkligen fått springa av sig ordentligt idag - för hon var så oerhört "harmonisk i själen"!!! Det känner jag igen från salig-Reykur, han behövde också få "blåsa ur systemet" riktigt ordentligt då och då för att må riktigt bra!

Nu hoppas vi på att snart ha tillfälle att rida ut tillsammans längs denna väg igen. Och att vi får fler med oss då! Tipsade också Kristin, Madde och Emelie, som dök upp i stallet när vi var tillbaka, att de skulle följa våra spår genom skogen bort till Torrbergsvägen. Ju fler som rider där desto större möjlighet har vi att hålla stigen genom skogen öppen och ridbar i början av vintern i alla fall!