Ren kyla klarar hästarna bra. Men när det regnar och är "runt nollan" i temperatur är det största risken att de börjar frysa. Sådant ruskväder har vi tyvärr haft endel den sista tiden och därför var jag extra försiktig när jag klippte Lára idag. När vintervädret förhoppningsvis stabiliserar sig framöver kanske jag klipper lite mer på bogarna samt hela halsen på mansidan - för så brukar jag ha haft henne klippt på vintern tidigare år. Genom att klippa där hon svettas allra mest torkar hon fortare efter våra ridturer, vilket är extra bra för en häst som är lite svår att hålla i hull. Vintertid behöver en svettig häst nämligen använda mycket energi för att torka sin päls.
Nyfriserad och försedd med viktboots var Lára sedan redo för Atlikursens första lektion. Vädret var verkligen INTE på vår sida…blåst och snöblandat regn… men det glömmer man ju snart i ett sådant här läge! Som vanligt fick jag börja med att berätta om hur vi tränat sedan sist: att vi först fokuserat på ökat tempo tölt och tack vare tipsen från förra kursen börjat få lite bättre ordning på tekniken (även om vi förståss ännu inte hunnit bygga upp tillräcklig styrka för några längre sträckor.) Och att jag sedan börjat tillvänjningen till viktboots genom att använda dem (nästan) varje ridtur, sedan en dryg vecka tillbaka. Atli frågade hur det påverkat henne hittills och jag sa att hon f f a hamnat mycket mer på bogarna igen så snart vi rider ett högre tempo i tölten. Vilket han konstaterade antagligen både beror på att hon är ovan vid vikten och att det dessutom blir betydligt jobbigare för henne med denna extra vikt.
Jag fick värma upp på volt, som vanligt, och använda böjningen för att få henne att länga halsen. När hon börjat frusta i båda varven gick vi vidare med samma sak i trav. För ovanlighetens skull började jag i höger varv och det gick faktiskt oväntat bra! Istället för att inleda i racertempo på volt (en av hennes specialiteter) slappnade hon av och sträckte ut överlinjen. "Det ser riktigt bra ut!!!" sa Atli.
Han tyckte ändå att vi skulle satsa extra mycket på uppvärmningen under detta pass, för att lägga en riktigt bra grund för lektionerna senare i helgen. Så vi fick även trava längs spåret i båda varven innan han tyckte det var dags för tölt. "Tänk på att du har en signal för förhållning och en annan som påminner henne om att länga halsen!" sa Atli när jag förberedde tölten genom lätt samling i skritt. Lára slappnade av jättefint och töltade med sådan lösgjordhet och låååång hals att Atli flera gånger utropade: "Det ser jättebra ut!"
Efter detta konstaterade han att vad vi nu behöver "finjustera" är den samlade skritten. "Kvaliteten på den samlade skritten avgör kvaliteten på arbetstempot i tölt!" är ju ett mantra han ofta upprepat under åren. Och vi kan höja kvaliteten på den samlade skritten genom att träna Lára att bära upp sig bättre från bakbenen och fram över ryggen. "Perfekt träning att ägna sig åt nu till vintern!" sa Atli.
Jag fick rida en sekvens samlad skritt medan han instruerade mig. Det var mycket: "Förhållning - belöna! Påminn om formen - fram med pannan! Bra - lös tygel!!!" Och på slutet fick jag uppleva ett antal steg där det verkligen kändes som att jag satt på en pilbåge som spändes, från bakbenen och framåt, så att rygg och bogar kom upp. Häftigt! "DÄR har du det!!! Det är det där du ska sträva efter att hitta i helgen!!!" utropade Atli.
Sedan fick jag se hur det ska se ut också - för Atli tog över i sadeln och fortsatte med samlad skritt. Till min glädje såg det väldigt trevligt ut!!! (Men jag måste erkänna att jag i smyg också gladde mig lite åt att Lára faktiskt "lekte metmask" ibland ÄVEN med Atli i sadeln! "Hon provar verkligen alla knep - och hon kan MÅNGA…!" konstaterade han.)
När jag åter satt på hästryggen märktes förståss "Atli-effekten" tydligt! Det dröjde inte lång stund innan jag hittade tillbaka till "pilbågskänslan" i den samlade skritten igen. "BRA!!! Minns den känslan till i morgon!!!" sa Atli och vi fick avsluta lektionen med att varva ner en lång stund i trav längs spåret.
När Lára och jag lämnade ridbanan efter vår privatlektion var det dags för Sylvia och Sussie rida. Sylvia kom in på sin 3-åring Hektor, som är under inridning sedan bara en månad tillbaka. Det var första gången i hans liv som han var på ridbanan - hittills har hade hon bara ridit ut med honom i friskt tempo, rakt fram. Och trots att han nu behövde svänga "hela tiden" så inledde han i ett högt tempo. (Han har verkligen STORA, luftiga steg!!!)
Sylvia tyckte inte riktigt att Hektor var sitt vanliga jag och visserligen var det ju nytt för honom med ridbanan, men… Efter en stund insåg hon vad som var hans verkliga "problem". Det var inte bara första gången på ridbanan, det var dessutom första gången i hans liv som han inte reds i dagsljus. Och i ridbanebelysningens spår så hade det ju plötsligt dykt upp en SKUGGA - som förföljde honom hur han än försökte springa ifrån den! :-O Och när de ibland mötte Sussi och Ari - kom en skugga farande även från det hållet…!!! :-O Det är inte lätt att vara liten!!! :-D
Jag kunde konstatera att Hektor verkligen har riktigt trevliga rörelser i traven och ett härligt uttryck - det blir spännande att se vad det blir av honom i framtiden! Atli - som såg Hektor för första gången - gjorde bedömningen att han kan bli riktigt fin - KUL! Hektor är Sylvias fjärde avkomma efter Hamradis. (De andra tre, Hremsa, Hrissla och Haminja är ju också mycket fina!) Men de är inte helsyskon utan alla i "H-gänget" har olika pappor - stona är efter Berserkur, Gandur och Mökkur medan Axjón är pappa till Hektor.
Nej, nu börjar det vara dags att vika in hovarna för i kväll. Men oj, vad jag längtar till i morgon när jag får rida mer!!! Hoppas vi kan hitta tillbaka till den häftiga känslan i samlade skritten igen!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar