Plötsligt händer det!!!

Hela gänget som red ut tillsammans idag! Elisabeth & Démantur, Sussi & Ari, Madde & Penni,  Nellie & Gabriel, Minna & Hera, Fia & Ljúfa samt jag & Lára. 

Förra helgen skickade jag ut sms till alla i stallet och föreslog att vi skulle rida ut tillsammans idag - något som inträffar ALLDELES för sällan. Och uppslutningen blev fantastisk: vi blev hela sju ekipage som slöt upp! De enda vi saknade var de två som är bortresta för tillfället. Och när vi tänkte efter kunde vi inte komma på ett enda tillfälle som vi varit så här många under det här året i alla fall!

Uppslutningen underlättades förståss av att KG och Yvonne, som bor i Mariebäck nu när Sylvias familj är i Thailand, lovat att fodra både morgon och kväll - så ingen behövde avstå p g a att ridning mitt på dagen inte passade. T o m vädret var på vår sida - efter en mulen vecka klarnade himlen upp och solen tittade fram lagom till att vi skulle rida iväg!!!

När vi skrittade iväg från stallet fick Lára och jag en dålig start - i hennes ögon - då vi hamnade ungefär mitt i "startfältet". Men det tog ju inte lång stund för henne att åtgärda denna fadäs och hennes vresiga uppsyn förbyttes då snabbt i en MKT belåten sådan. När hon intog tätposition sida vid sida med Ari kunde Sussi och jag skrattande konstatera hur båda hästarna lite diskret försökte passera den andra, samtidigt som de försökte ge sken av att "jag är bara ute och går lite" för att inte riskera att en oförstående matte skulle börja försöka bromsa…!

Och när vi sedan övergick till trav blev det tydligt att det var många av hästarna som var ORDENTLIGT upplivade av det ovanligt stora sällskapet! I början hade jag fullt sjå att hålla Lára i trav för hon ville bara galoppera. Och bredvid oss visade Maddes Penni hur "STOR trav" ser ut - det var verkligen häftigt att se!!!

När vi varvat skritt och trav (hm… endel av oss ett och annat galoppsprång också då…) genom skogen och kom fram till Torrbergsvägen blev det riktigt, riktigt nyttig träning för Lára! Hon var ju inställd på galopp - eftersom vi brukar galoppera där - och hade dessutom en hel hop hästar att springa ifrån! Men för att hålla oss inom kontrollerade former bestämde vi oss för att istället rida tölt i ett relativt lågt tempo. Tölt är visserligen OK, tycker Lára, men man ska ju självklart ändå springa ifrån de andra…

Till att börja med låg hon därför på lite i handen - vilket dock till min glädje visade sig oerhört lätt att åtgärda - TROTS det "upphetsande" sällskapet! Jag testade nämligen det upplyftande tygeltaget - ett knep från Jóhann Fridgeirsson som jag läste i nya numret av Islandshästmagazinet när jag jag inte kunde sova i natt. Ett sådant tygeltag gör att bettet f f a inverkar i mungiporna och inte så mycket på tungan och de känsliga lanerna. Enligt Jóhann kan detta vara bra inte minst för spända och känsliga hästar - som när de upplever mindre obehag vid tygeltaget är mer positiva till att lyssna på detta.

Det tog inte heller många sekunder med höjd hand innan Lára att slappnade av i nacken och slutade ligga på mot bettet - och vi slapp den (visserligen korta) dragkamp som vi annars kan hamna i när hon är speedad p g a andra hästar. Med mycket sådan här träning kanske vi kan komma ifrån att hon blir så upphetsad att hon biter sig i munnen vid finalridning!

Framme vid platsen där vi skulle lämna Torrbergsvägen och rida in i skogen igen för att komma tillbaka hem bestämde vi oss för att det ändå var dags för galopp - men att vi skulle dela oss i två grupper för säkerhets skull. Vi hade ju fin väg hur långt som helst åt båda hållen - så det var ju enkelt att bara rida åt var sitt håll. Det blev Madde, Sussi och jag som valde "speed-hållet". Men när jag bestämde att Lára och jag skulle låta de andra två galoppera före oss imponerade hon verkligen genom att inte komma med minsta protest! "Vi springer INTE i kapp i tölten" hade uppenbarligen haft en VÄLDIGT bra inverkan på henne! Det var t o m så att Madde och Sussi började vända sig om för att se var vi höll hus när vi inte kom susande förbi dem.

Men när vi vände för att galoppera tillbaka igen tyckte jag att Lára varit tillräckligt duktig. Nu skulle hon få springa på så fort hon ville, eftersom hon tycker det är så ROLIGT! Och den här gången hade Ari och Penni inte en chans, när Lára med spetsade öron gasade iväg i sitt älskade ûbertempo! Och när det gick som allra snabbast frustade Lára så belåtet flera gånger - det är verkligen SÅ tydligt hur hon trivs med att hålla allra högsta fart!!! När vi saktat av igen konstaterade Madde att de inte haft en chans att hålla vårt tempo, trots att hon verkligen försökt rida så fort som det bara var möjligt på Penni. "Medan du bara satt och åkte på Lára…!!!"

När gruppen återsamlats skrittade vi den andra stigen tillbaka till stallet - och det var tydligt att inte bara Lára gillat att galoppera för det var idel belåtna frustningar från alla hästarna! Och även ryttarna uttryckte idel belåtna ljud!!! Men när jag stannade för att fota det andra var det VÄLDIGT tydligt att Lára INTE är fotointresserad… Hur korkad får matte vara egentligen, som frivilligt ger upp en tätposition och låter andra rida förbi??!!

Medan hästarna sedan mumsade kraftfoder och torkade i stallet blev vi ryttare inbjudna till överdådigt adventsfika av Yvonne. På ovanstående bild ser ni endel av allt det goda vi bjöds på! Kan det bli så mycket bättre??!!! Jag fick dessutom med mig en "doggybag" hem till Johan - gissa om det blev belåtna frustningar där också??!!!

Ridning med "mentala viktboots"...

Svarta snyggingar (Ari och Lára) i motljus!

Ovanstående bild är från min och Sussis härliga "skogsrunda" bort till Torrbergsvägen förra helgen. I morgon är det dags för favorit i repris - men då blir vi nästan hela gänget i stallet. KUL!!! Idag fick dock Lára och jag rida ut själva. 

Det första jag gjorde när jag kom till Mariebäck var dock att släppa ut hundarna, som var ensamma hemma. Jag förväntade mig STOR glädje över att få komma ut, men när de först skällt ut mig efter noter och sedan slickat mig ordentligt i ansiktet satte de sig på bron och ville gå in igen… 

Det blev bara en kort ridtur för oss idag. Red vänstra vägen bakom bommen och galopperade upp till vändplanen, f f a höger galopp för att det svagare vänster bak skulle få ordentlig träning. På vändplanen red vi slutor i skritt på volt - som på senaste Sylvialektionen - och Lára förstod direkt att det handlade om att sträcka ut överlinjen! 

På tillbaka vägen testade vi ökat tempo tölt, för första gången på länge utan viktboots. (Tyckte inte underlaget längs skogsvägen var så lämpligt för boots.) Den extra vikten på hovarna har stökat till det för henne i tölten och vi har ännu inte "kommit igenom" dit vi ska, när hon klarar att balansera sig även med boots. Det märktes även nu att hon förväntade sig problem så i början var hon spänd i ökade tempot, men succesivt gick det bättre och bättre! I morgon blir det ju inte heller några viktboots, i o m att vi främst ska rida i skogen. Men sedan behöver vi fortsätta med dem igen - så att vi tillslut "kommer ut på andra sidan"!!!

City Rehab: crosstrainer och varmvattenbassäng

Idag var jag så tillbaka på Crosstrainern! Och jag lyckades dessutom ta det riktigt lugnt och försiktigt - bara 2 + 3 minuter och på lägsta belastning förståss. Duktig Anna! Sedan träning i varmvattenbassängen och streeeeeetching som verkligen INTE var i onödan. Efter en lång stund i bastun dessutom fick jag uppleva den där härliga känslan när kroppen inte alls försöker streta emot utan bara följer med när man rör sig - som det bara brukar kännas när jag fått sådan här "behandling". HÄRLIGT!!! Hoppas nu att jag kan få bra regelbundenhet i det här med Crosstrainern igen - så att jag med tiden kan våga öka träningsdosen!

I o m sjukgymnastiken så har Lára haft vilodag även idag. (Oj, vilket slöseri hon ska tycka att det är med nya, fyrbroddade vinterskorna!!!) Men i morgon blir det ridning igen! Under förutsättning att kroppen inte visar sig "snedtända" av crosstrainerträningen - man vet ju aldrig riktigt säkert...

Förnöjt frustande fotograf fixar Facebook-fotot!

Här om dagen insåg jag att det var hög tid att byta ut min profilbild på Facebook - jag har faktiskt haft min nya frisyr i 14 veckor redan, så det är hög tid att den bli "offentlig"! (Och då gäller förståss samma sak här!) I går kväll fick Johan alltså order om att plocka fram kamerautrustningen - vilket, för er som inte känner Johan och hans ENORMA fotointresse, är ungefär som att låta speed-Lára galoppera. Det hela ackompanjeras att ett konstant och MYCKET belåtet frustande! :-) I morse fick jag så resultatet - och nu vet alltså även ni som inte träffat mig IRL på senaste tiden hur jag ser ut. (Eftersom jag stör mig på folk som har konstiga profilbilder på FB - jag vill se hur folk ser ut - så bör jag väl föregå med gott exempel?!)

Lára har fått två vilodagar - de nya, välbroddade vinterskorna till trots… Igår regnade det hela dagen och var så halt att busstrafiken ställdes in hela eftermiddagen och kvällen. Inte läge att åka till stallet när jag inte var tvungen m a o. Idag var jag däremot förbi, men det är fortfarande så oerhört halt så det blev bara okulärbesiktning av och godis till The Queen herself innan jag vände hemåt igen.

Faktiskt kommer hon att få vilodag även i morgon - för då ska jag träna på City Rehab för första gången på alldeles för länge. Fick bihåleinflammation när vi kom hem från UAE och har faktiskt inte riktigt hämtat mig från den ännu så jag har legat lågt med träningen. Men i morgon blir det alltså nystart med crosstrainern (måste jag börja om på 3+3 minuter nu?!) och sedan även träning i varmvattenbassängen. Jag ser verkligen fram emot båda delarna! 

Det gäller att ha bra på fötterna!!!

Det var MÖRKT i skogen i kväll…!!! 

Lára och jag red rundan genom skogen till Torrbergsvägen och tillbaka på egen hand i kväll - ungefär en timme var vi ute. Igår red vi motsols, men idag valde jag att rida medsols, eftersom jag trodde att mina chanser att hitta rätt stig från Torrbergsvägen in genom skogen igen i mörkret skulle vara större då.

Anledningen att jag valde skogsrundan trots att det var mörkt, var förhoppningen att underlaget skulle vara bättre för Lára. Det är så hårdfruset på vägarna nu att hon halkar så snart hon försöker ta i ordentligt med bakhovarna… Och så länge vi höll oss längs stigarna inne i skogen fungerade det precis som jag hoppats på! Men p g a den begränsade sikten blev det ändå mer skritt än när vi red samma sträcka i dagsljus med Sussi och Ari igår.

Väl framme vid Torrbergsvägen satsade vi på galopp förståss! Men i o m att det var kallare än igår var det också mer halt, så Lára halkade till ibland. Vid ett sådant tillfälle saktade hon ner till trav, men när jag förvånat frågade: "Vill du verkligen inte galoppera mer?!" fattade hon självmant ny galopp. Lustigt nog fortsatte hon dock inte i vänster galopp - som hon alltid brukar ta när hon väljer själv - utan i höger galopp. Som om hon ville skyla över den pinsamma nedsaktningen till trav med "Jag tänkte ju bara att det var dags att byta galopp…" :-D

Jag hittade platsen där vi skulle vika in i skogen igen utan problem. Blev ganska lättad, för jag hade just börjat fundera på hur det skulle vara om jag INTE gjorde det… Lára känns inte HELT pålitlig i sådana här fall… Visserligen är jag alldeles övertygad om att hon hittar hem, men hon har inte den där starka dragningskraften hemåt som hästar brukar ha. Så hon skulle lika glatt kunna fortsätta förbi "hemvägen" och galoppera vidare!

När vi kommit in bland träden igen ringde min mobil. Det var hovslagaren, som skulle komma och sko henne lite senare på kvällen, som ville stämma av vilken tid vi hade bestämt. Jag kunde då konstatera att Lára lagt sig till med samma vana som Feykir hade: så snart min mobil ringer så stannar hon!

Ungefär halvvägs tillbaka genom skogen igen blev det plötsligt TVÄRSTOPP! Lára hade uppenbarligen fått vittring på något i skogen framför oss. Oklart om det var älgar eller spöken, men hon tänkte i alla fall ALDRIG I LIVET fortsätta åt det hållet! Jag förklarade för henne att vi hade avverkat ungefär 3/4 av vår runda och bara hade 1/4 kvar - så jag hade INTE tänkt vända och rida tillbaka åt andra hållet… Men hon behöll "handbromsen" hårt åtdragen och indikerade tydligt att enda chansen att hon skulle lossa på den var att jag lät henne vända bortåt igen…

Jag fick helt enkelt ta till mitt "anti älg-knep": att börja sjunga högt och ljudligt. Vet inte om detta skrämde iväg de möjliga älgarna eller om Lára blev desperat att få tyst på den skränande matten hon hade på ryggen - men hur som helst började Lára i alla fall röra sig framåt igen! Först ytterst tveksamt, men sedan mer och mer energiskt. Knepet fungerade även denna gång alltså!

Tillbaka i stallet var det drygt en timme till dess hovslagaren skulle dyka upp. Så Lára fick stå i en box och mumsa kraftfoder och extra hö, medan jag gick upp till Josefshallen för att äta min medhavda middag och lyssna på ljudbok.

Sedan var det alltså ÄNTLIGEN dags för henne att få riktiga vinterskor med fyra broddar samt snösulor! Glädjande nog var dessutom vår vanlige hovslagare tillbaka, efter att ha varit sjukskriven sedan i början av maj! Lára blev uppenbarligen så glatt överraskad över detta att hon helt glömde bort att bita honom!

(Det är annars en "sport" hon har: hon biter honom i baken och ställer sig sedan och blundar i väntan på att han ska daska till henne. Sedan ser man hur hon står och funderar på om hon ska bita honom igen - och efter en stund brukar hon alltid komma fram till att hon inte kan låta bli, fast hon vet så väl att hon kommer att få en dask till… Men det är uppenbarligen värt det!)

När så Lára åter var "fyrhjulsdriven" avslutade jag mina 5 timmar i stallet med att kvällsfodra hästarna. 

HÄRLIG vinterridning i trevligt sällskap!

Ari gör sitt bästa för att hålla sig utom räckhåll för Láras tänder - och utanför bild!

Hade så tur att Sussi dök upp i stallet samtidigt som jag idag - så vi fick sällskap av henne och Ari ut i det härliga vintervädret!!! Vi red vår "nya" slinga (där ridning åter är tillåten) genom skogen bort till Torrbergsvägen. Efter en HÄRLIG galopp längs vägen tog vi den andra stigen tillbaka genom skogen igen. (Tänk att det är SÅ mycket roligare när man kan rida runt, än när man måste vända tillbaka igen samma väg som man kommit…!!!)

Hästarna verkade uppskatta det hela MINST lika mycket som jag och Sussi! När vi inledningsvis skulle värma upp i avslappnad trav med låååång hals - som de mycket läraktiga Atli-elever vi båda är - hade Lára visserligen inte alls tid att vila i steget och sträcka ut överlinjen ordentligt. Men oj, så hon frustade - och frustade! "Nu mår jag bra!!! Nu mår jag bra!!!" (som Atli brukar översätta hästarnas frustningar med) upprepades om och om igen!

Och väl inne i skogen, där hon tog egna initiativ till att varva traven med lugn, avslappnad galopp, fortsatte det belåtna frustandet minst lika frekvent! (Jo, det var faktiskt riktigt lugn och avslappnad galopp, trots sällskapet av en annan häst. Men så höll sig ju Ari hela tiden "i säkert förvar" bakom oss på den smala stigen!)

Vackert i skogen!!!

När vi kom fram till Torrbergsvägen fick hästarna "bränna ur systemet" ordentlig med ett riktigt galopprace! Oj, så nöjda de verkade! Lára låg förståss i täten, men efter en stund tyckte jag det var dags för "social träning" och bad henne sakta ner och släppa förbi Ari. "ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK MÄNNISKA???!!!" var hennes reaktion på min första kramning på tygeln. Men det räckte med en andra lätt kramning för att hennes fantastiska ridbarhet skulle visa sig och hon saktade lydigt ner och lät Ari galoppera förbi.

Vi behöver verkligen träna MYCKET på att rida tillsammans med andra hästar - och på att det inte alltid handlar om att ligga först. Visserligen har hon ju redan en sällsynt bra "broms". Under alla år som ridskolehäst måste hon ju haft alla "chanser" att bli hård i munnen - men dessa har på något mirakulöst sätt gått henne fullständigt förbi! I det allra första läget blir hon dock så uppjagad över att det finns andra hästar att springa ikapp med att hon riskerar att bita sig själv i munnen, vilket bl a inträffat flera gånger under finalridningen på tävling… Men nu när hon blivit så duktig på att slappna av och ta det lugn när vi rider själva hoppas jag att vi kan utveckla den sidan bättre även med sällskap.

Förhoppningsvis blir det också ett nytt tillfälle till sådan "social träning" redan nästa helg! Inspirerade av dagens härliga ridtur bestämde nämligen Sussi och jag att vi ska försöka få ihop så många som möjligt av de andra i stallet till en repris nästa lördag. I o m att KG lovat att fodra både morgon och kväll kan ju dessutom alla som vill vara med och rida mitt på dagen! När jag sms:ade ut förslaget till de andra svarade flera genast att de kan hänga med! Så nu håller vi tummarna för fint vinterväder kommande lördag!!!

Så här ser det ut när jag putsar tränset numera! Mitt praktiska träns i biothane blir visserligen fortare smutsigt än ett i läder (antagligen för att ytan är lite mer sträv så att stöv ur pälsen fastnar lättare.) Men det är ju oerhört lätt att rengöra - bara att lägga i en hink med varmvatten och hästschampo! 

När jag skriver detta inser jag dock att tränset fortfarande ligger kvar i hinken i spolspiltan… När jag började skicka ut sms om gemensam ridning nästa helg glömde jag helt bort att jag även höll på med persedelvård… Ett sms till Fia - som har fodringen i kväll - blev lösningen på problemet. Hon lovade att hänga upp det på tork åt mig - bussigt!!! 

"Mat är bra, men springa bäst!"

Svanar och gäss vid Luleälvens strand.

När jag dök upp i Mariebäck vid 14-tiden idag hade hästarna just fått sitt lunchhö. Men Lára hade ändå inget alls emot att följa med in från hagen. "Mat är bra, men springa bäst" är ju hennes (något ovanliga) prioriteringsordning.

Priset på "Lára-aktien" gjorde sedan en dramatisk djupdykning, hon lyckades nämligen bita mig riktigt ordentligt i vänster pekfinger när jag skulle tränsa… En tydlig påminnelse från damen i fråga att minsta sekund bristande uppmärksamhet straffar sig ORDENTLIGT… Men fingertoppen satt kvar och väl i sadeln förlät jag henne allt - som vanligt! (Chansen att rea-fynda en UNDERBAR ridhäst är m a o över för länge sedan!!!)

Red ut längs vägen mot Alviksträsk och fokuserade främst på låååång hals i skritt, trav och tölt. I o m att hon fick jobba rejält på lektionen igår var syftet idag mest att "röra på musklerna" lite. Att hon dessutom hade viktboots fram och att hon halkar en hel del med bakhovarna p g a avsaknad av broddar framme i tårna, gjorde ju det hela extra ansträngande så vi var bara ute en dryg halvtimma.

Nu ser vi verkligen fram emot hovslagarens besök på måndag!!! Då blir det riktiga vinterskor med fyra broddar på varje - och snösulor! (Note to self: se till att leta fram snösulorna innan dess!!!)

Sylvialektion!

Rimfrostig Lára efter kvällens ridlektion!

I kväll red Elisabeth, Sussi och jag lektion för Sylvia. Med -14 grader var det kallast hittills i höst och hög tid att plocka fram lite vinterridkläder! Kylan gjorde också att hästarna blev härligt rimfrostiga - som ni ser på bilden ovan!!!

Vi fick inleda lektionen i skritt med att rida sluta på liten volt för att hästarna skulle korsa ordentligt med bakbenen och därmed länga halsen och sträcka ut överlinjen. Det var ju inte helt enkelt… men när jag kom ihåg att f f a vända in henne med vikthjälperna så gick det bättre och bättre! (Rörlig innerhand, stöd på yttertygeln och en ytterskänkel som följde rörelsen var förståss också viktiga.)

Sedan fick vi göra samma sak i skrölt/kasta toppi. Och genast blev det ju BETYDLIGT svårare… Lára testade först att springa fortare istället. Och när jag lyckades fånga upp tempot, böjde henne mera och började kunna vända in m h a vikthjälperna så stannade hon nästan istället, så plötsligt behövdes en hel del drivning. Men även här blev det tydligt att när jag hade böjning och lång hals innan jag började i utgångsläget och därifrån började vända in henne främst m h a vikt och ytterskänkel så gick det bättre och bättre!

Tillslut tyckte Sylvia att vi var redo att "smyga ut" längs spåret i lååååångsam tölt, men att jag hela tiden skulle vara beredd att vända i sluta igen ifall hon började gå emot bettet och korta upp halsen. Till min glädje behövdes det dock inte så många vändningar - för nu hade hon accepterat att det var tölt med lååååånga halsen som gällde! Fick då tölta på längs spåret - men då och då rida några steg sluta in från spåret för att stämma av att jag kunde lägga till ytterskänkeln utan att hon kortade upp halsen.

Det var förståss ansträngande för henne att jobba med så här aktiv överlinje - och ÄNNU jobbigare blev det av att hon hela tiden gled lite (f f a bakåt, men ibland även i sidled) med bakhovarna på det hårdfrusna underlaget… (Tur att hon kan få skor med fyra broddar redan på måndag!!!) Så jag fick ta många micropauser för att hon skulle hinna hämta andan lite.

I en sekvens när hon "flöt på" fint i tölten med lång, fin hals fick jag förstärka ytterskänkeln i slutan m h a ett lätt pet med pisken. Som vanligt blev det ju total hysteri, huvudet upp och full fart framåt. Men när när jag efter en kort stund kunnat fånga upp energin var lösgjordheten och den låååånga halsen tillbaka, samtidigt som bogarna kändes som högsta punkten! Häftigt!!!

Hittills hade jag hela tiden ridit i vänster varv längs spåret. Men när vi börjat tölta igen, efter ytterligare en kort skrittpaus, gjorde jag en vändning m h a vikten och bytte varv - för att försöka ta med mig den trevliga känslan i tölten till högervarvet. Och det fungerade! Tölten kändes på en gång lika trevlig där, så jag lät henne ganska snart sträcka ut i trav och varva ner. För hon hade verkligen varit tillräckligt duktig för idag!!!

När vi avrundade sa Sylvia att jag ska tänka på att inte nöja mig med lite, för om jag ber Lára om mer så kommer det mer också - även om det ibland kommer protester först. Detta gäller egentligen i allt - men det som var extra aktuellt idag var längden på halsen. Till att börja med var den OK. Fast när jag inte nöjde mig där utan bad om ÄNNU mer så blev det RIKTIGT bra! Och även med bakdelen föresten: när jag flyttade in henne i slutan m h a vikt och ytterskänkel var det OK. Men när jag förstärkt med pisken en gång (och hon både hunnit explodera och lugna ner sig igen) så blev det RIKTIGT "mycket bakben"!

Bra natt och bra dag!

Trav på Atlikursen i söndags.

Igår var jag på Hot Stone-massage och det var helt ljuuuuuuvligt! Somnade till hela tre gånger där på britsen! Och i natt sov jag sedan helt FANTASTISKT gott - som jag nästan aldrig gör i vanliga fall!Jag vaknade inte ens vid 04 när Johan tydligen varit upp en sväng och tagit medicin mot sin migrän. Detta trots att just tiden runt 04 är den mest kritiska för min sömn - har jag inte varit vaken tidigare på natten så brukar jag i alla fall vara vakna då… 

Och inte nog med att jag för en gångs skull fick sova riktigt gott - efter en bra dag på jobbet fick jag dessutom åka till min lycko-Lára! Då var det ju inte alls soligt, som på bilden ovan, utan hade hunnit bli helt mörkt. Men min "lilla svarta" lyste förståss upp tillvaron som bara hon kan!!!

Jag red på ridbanan och repeterade övningarna från helgens Atlikurs. Det var så pass halkigt att vi bara red på volt i skritt, sedan höll vi oss ute längs spåret. Men Lára kändes mjuk och fin så det var ändå lätt att få henne att slappna av, sträcka ut överlinjen ordentligt och frusta under uppvärmningen i både trav och tölt. 

"Själva arbetet" började vi sedan i höger varv, med samlad skritt, övergångar till tölt resp ryggningar och övergång till tölt. Hon var riktigt fin och det var bara någon enstaka gång jag behövde påminna om den långa halsen! Även jag skötte mig nog riktigt bra - och kom ihåg att rida efter Atlis devis: "Du kan aldrig HÅLLA hästen i samling, du kan bara TILLÅTA samling! Tygeln måste vara lös - annars kan hästen inte slappna av tillräckligt!" 

Ett mycket bra kvitto på att detta fungerade fick jag när jag börjat sätta extra press på henne i samlingen, så att hon riktigt började komma upp med rygg och bogar. Jag behövde varken göra förhållningar för att kontrollera tempot eller påminna om formen utan kunde lämna henne helt "ifred" med tyglarna. Och trots energin som nästan började ryka ur öronen på henne så bibehöll hon den lååånga halsen och t o m frustade belåtet några gånger! Vilken härlig känsla!!!

Ovanstående var förståss i högervarvet, som är lite lättare. När vi gjorde samma övningar i vänster varv krävdes både fler korrigeringar av tempot och fler påminnelser om formen. Och några frustningar i samlad tölt bjöd hon aldrig på där. Men det är ju bara att fortsätta att ta alla chanser att belöna - så kommer det att bli bättre och bättre i det varvet också! 

I söndags konstaterade Atli att jag använder hans system för uppvärmning och nedvarvning av hästen på ett mycket bra sätt. "Det märks att du är väldigt konsekvent med detta - för din häst har utvecklats så bra!" Han brukar ju alltid påpeka att man behöver både on-knapp och off-knapp på hästen för att kunna få riktigt bra tölt. On-knappen har ju Lára helt naturligt, men off-knappen har vi verkligen fått jobba desto mer med… Men nu börjar det arbetet alltså ge resultat!

Och resultatet märktes även i kväll. När vi jobbat med samlade tölten även i vänstervarvet var hon ganska speedad… och jag tänkte att det var synd att det kändes för halkigt för att avsluta med trav på volt, för jag trodde att hon skulle behöva det för att slappna av ordentligt. Men trots att vi alltså fortsatte längs spåret så tog det mindre än 1/4 varv i trav innan hon började sträcka ut sig ordentligt och frusta avslappnat! Härligt! 

Ridturen avslutades med att hovslagaren ringde och erbjöd sig att komma och sko henne på måndag till veckan. Då blir det riktiga vinterskor med fyra brodd på varje (vi har bara traktbroddar ännu) och därmed slut på halkandet. Dagen slutade lika bra som den började alltså! 

"Lite är början på mycket!"

Bästa hästen - nu ÄNNU mindre till salu!!!

Det är en TRÖTT men OERHÖRT inspirerad Lára-matte som nu sitter vid tangenterna! Jätteglad att jag kunnat genomföra ridkursen trots förkylningen - och för att ytterligare ett gäng "polletter" har trillat ner (fascinerande att det verkar finnas hur många som helst!) Jag har verkligen fått massor med tips och inspiration inför den kommande vinterns träning!

Idag har Lára och jag tränat vidare på att använda samlad skritt resp ryggning till att förbereda tölt. Och även att använda tekniken i ryggningen för att fånga upp och bibehålla energin i tölten. Det senare fick jag börja med så smått under förra kursen, men det var först nu som jag började få till tekniken lite bättre. "Det handlar hela tiden om snabba reaktioner! sa Atli. Snabba signaler och minst lika snabba belöningar! Och så länge vi måste tänka innan vi gör en sak så går det för långsamt… man måste därför träna på signalerna till dess de kommer automatiskt!"

Lára var förståss fantastisk i helgen - som vanligt!!! Med ökad grad av samling och dessutom viktboots började det hända saker rörelsemässigt! När det gäller takt är hon ju en naturbegåvning, så storleken på rörelserna har alltid varit vår största begränsning på tävling. Men nu började det hända saker redan under dagens första lektion (se bilden ovan!) Och under andra lektionen hade vi några korta sekvenser där Atli konstaterade att hon var riktigt, riktigt flott!!! "Det var visserligen korta sekvenser, sa Atli, men lite är början på mycket…!!!"

Det var en riktigt häftig känsla att känna alla dessa rörelser under sig - samtidigt som hon var helt lösgjord! Och roligt att Johan fanns på plats under första lektionen och fotade - så att jag dessutom får se hur lite av det som kändes så häftigt såg ut!

"Det är alltid roligt att se er!" avslutade Atli innan han passade på att hälsa både God Jul och Gott Nytt ÅR! Nu får vi nämligen träna på egen hand till i mars - när nästa kurs för honom är inplanerad. 

"Spara på förhållningen - till dess den verkligen behövs!"

Bild från förra kursen, när Atli på sitt pedagogiska sätt visar hur böjning ger lösgjordhet.

Idag betonade Atli än en gång vikten av att hålla isär signalerna för förhållning respektive eftergift. Förhållningen ska utgå från ryttarens mage samt en viktförskjutning bakåt, inverkan m h a tygeln ska (som alltid) vara sekundär men då på båda tyglarna samtidigt. För att lösgöra hästen behöver du däremot böja den i sidan, och du använder tyglarna en i taget, för att hästen inte bara ska "knäcka av" eller "dyka ner" med nosen utan verkligen sträcka ut överlinjen och länga halsen "ut ur bogen". Du kan aldrig få hästen att länga överlinjen m h a en förhållning utan då behövs böjningen.

Därför införde han idag ett nytt "mantra" som han upprepade om och om igen: "Spara på förhållningen!" Det han avsåg var att man under uppvärmningen inte ska använda sig av förhållningar, utan bara av böjning. I början av uppvärmningen, när hästen ofta har lite bråttom, får man använda alla andra sätt att sänka tempot (t ex att minska volten) UTOM att bromsa med båda tyglarna. För börjar man redan där använda båda tyglarna, innan man fått hästen att länga halsen och bli redo att bära upp sig med överlinjens muskler, uppmuntrar man i praktiken hästen att börja jobba på felaktigt sätt med sin kropp.

Dessutom menade han att man genom att använda förhållningar redan under uppvärmningen riskerar att bara upplevas som tjatig och att hästen sorterar in denna signal i kategorin "störande saker ryttaren gör som man helt enkelt får stå ut med/ignorera" (tillsammans med t ex "hon/han sitter på min rygg".) Det är istället först när hästen jobbar med lång hals i skritt, trav och tölt är det dags för förhållningarna att börja användas, för att öka graden av samling.

Uppvärmningstrav - även denna bild från förra kursen.

Lára och jag fick förståss fortsätta att träna på samlad skritt idag och Atli påpekade att det i hennes fall är viktigt att ha extra koll på formen. Hon vill nämligen gärna korta upp nacken aaaaningen i den samlade skritten och redan det lilla gör att hon sänker ryggen något och därmed inte jobbar som hon ska med kroppen. Och hela tiden är förståss BELÖNINGEN det viktigaste - att man är snabb att belöna så snart hästen gör rätt. "Den som är bäst på att belöna vid rätt tillfälle och tillräckligt snabbt är också den som blir mest framgångsrik med att träna sin häst!"

Under dagens andra lektion fick vi först fortsätta på samma sätt med samlad skritt. Och sedan bygga vidare genom att lägga till ryggningar. Genom att göra halt, rygga och sedan "glida iväg" i tölt - hela tiden med bibehållen längd på halsen - fick jag Lára att bära upp sig ytterligare lite bättre. Atli påpekade att jag ska fortsätta bygga upp henne genom att rida många, många, många sådana sekvenser. "De första töltstegen efter ryggningen är de bästa - så se till att rida så många "första töltsteg" som möjligt!!!" (Samma resonemang som när man förbättrar galoppen genom att rida många galoppfattningar alltså!) Men för att få dessa åtråvärda, riktigt bra "första töltsteg" är det avgörande att man INTE gör en förhållning på tyglarna i övergången utan längden på halsen kan bara bibehållas genom böjning. (Tillbaka till det inledande resonemanget alltså!)

Och när vi väl rider tölt i längre sekvenser ska jag tekniken från ryggningen till att göra effektiva förhållningar. D v s först tillföra energi genom drivning och sedan fånga upp energin genom att spänna magmusklerna, lägga vikten bakåt och krama på tyglarna, för att sedan belöna reaktionen genom att SNABBT återgå till ett neutralt läge i sadeln. Genom att rida mycket aktivt på detta sätt bibehåller jag energi och samling - och får succesivt en allt bättre tölt!

Redan i slutet av dagens första ridlektion blev jag mycket tydligt varse att jag inte alls hämtat mig så bra från förkylningen som jag gärna vill tro… för jag blev så trött att jag var alldeles vimmelkantig… Efter den andra lektionen var jag ju inte direkt piggare och blev snabbt så FRUSEN… På vägen hem ringde jag därför Johan och bad honom spola upp ett varmt bad åt mig. (Vårt badkar i källarens tvättstuga har så gammal kran/blandare att det tar låååååång tid att fylla.) Väl hemkommen fick jag därför direkt tina upp och "koka" kroppen rejält och sedan bjöd Johan dessutom på god middag! (Lammtaco!) I kväll blir det att vika in hovarna riktigt tidigt. Efter värme och mat är väl en lång natts sömn det som bäst kan förbereda mig inför morgondagen?!

Atlikurs: vi lägger grunden.

Innan det var dags för dagens lektion hann jag hjälpa Lára att "lätta lite på klädseln" m h a klippmaskinen. Men det är väl ingen som ser denna bild som tror mig när jag säger att jag faktiskt klippt hela henne TVÅ gånger redan i höst…?! Det är inte klokt att hennes päls redan hunnit växa sig så lång IGEN!!! Den här gånger har jag dock bara klippt undersidan av halsen, framsidan av bogarna samt mellan frambenen. Hon går ju på lösdrift och jag vill inte klippa mer än att hon i normalfallet kan gå utan täcke.

Ren kyla klarar hästarna bra. Men när det regnar och är "runt nollan" i temperatur är det största risken att de börjar frysa. Sådant ruskväder har vi tyvärr haft endel den sista tiden och därför var jag extra försiktig när jag klippte Lára idag. När vintervädret förhoppningsvis stabiliserar sig framöver kanske jag klipper lite mer på bogarna samt hela halsen på mansidan - för så brukar jag ha haft henne klippt på vintern tidigare år. Genom att klippa där hon svettas allra mest torkar hon fortare efter våra ridturer, vilket är extra bra för en häst som är lite svår att hålla i hull. Vintertid behöver en svettig häst nämligen använda  mycket energi för att torka sin päls.

Nyfriserad och försedd med viktboots var Lára sedan redo för Atlikursens första lektion. Vädret var verkligen INTE på vår sida…blåst och snöblandat regn… men det glömmer man ju snart i ett sådant här läge! Som vanligt fick jag börja med att berätta om hur vi tränat sedan sist: att vi först fokuserat på ökat tempo tölt och tack vare tipsen från förra kursen börjat få lite bättre ordning på tekniken (även om vi förståss ännu inte hunnit bygga upp tillräcklig styrka för några längre sträckor.) Och att jag sedan börjat tillvänjningen till viktboots genom att använda dem (nästan) varje ridtur, sedan en dryg vecka tillbaka. Atli frågade hur det påverkat henne hittills och jag sa att hon f f a hamnat mycket mer på bogarna igen så snart vi rider ett högre tempo i tölten. Vilket han konstaterade antagligen både beror på att hon är ovan vid vikten och att det dessutom blir betydligt jobbigare för henne med denna extra vikt.

Jag fick värma upp på volt, som vanligt, och använda böjningen för att få henne att länga halsen. När hon börjat frusta i båda varven gick vi vidare med samma sak i trav. För ovanlighetens skull började jag i höger varv och det gick faktiskt oväntat bra! Istället för att inleda i racertempo på volt (en av hennes specialiteter) slappnade hon av och sträckte ut överlinjen. "Det ser riktigt bra ut!!!" sa Atli.

Han tyckte ändå att vi skulle satsa extra mycket på uppvärmningen under detta pass, för att lägga en riktigt bra grund för lektionerna senare i helgen. Så vi fick även trava längs spåret i båda varven innan han tyckte det var dags för tölt. "Tänk på att du har en signal för förhållning och en annan som påminner henne om att länga halsen!" sa Atli när jag förberedde tölten genom lätt samling i skritt. Lára slappnade av jättefint och töltade med sådan lösgjordhet och låååång hals att Atli flera gånger utropade: "Det ser jättebra ut!"

Efter detta konstaterade han att vad vi nu behöver "finjustera" är den samlade skritten. "Kvaliteten på den samlade skritten avgör kvaliteten på arbetstempot i tölt!" är ju ett mantra han ofta upprepat under åren. Och vi kan höja kvaliteten på den samlade skritten genom att träna Lára att bära upp sig bättre från bakbenen och fram över ryggen. "Perfekt träning att ägna sig åt nu till vintern!" sa Atli.

Jag fick rida en sekvens samlad skritt medan han instruerade mig. Det var mycket: "Förhållning - belöna! Påminn om formen - fram med pannan! Bra - lös tygel!!!" Och på slutet fick jag uppleva ett antal steg där det verkligen kändes som att jag satt på en pilbåge som spändes, från bakbenen och framåt, så att rygg och bogar kom upp. Häftigt! "DÄR har du det!!! Det är det där du ska sträva efter att hitta i helgen!!!" utropade Atli.

Sedan fick jag se hur det ska se ut också - för Atli tog över i sadeln och fortsatte med samlad skritt. Till min glädje såg det väldigt trevligt ut!!! (Men jag måste erkänna att jag i smyg också gladde mig lite åt att Lára faktiskt "lekte metmask" ibland ÄVEN med Atli i sadeln! "Hon provar verkligen alla knep - och hon kan MÅNGA…!" konstaterade han.)

När jag åter satt på hästryggen märktes förståss "Atli-effekten" tydligt! Det dröjde inte lång stund innan jag hittade tillbaka till "pilbågskänslan" i den samlade skritten igen. "BRA!!! Minns den känslan till i morgon!!!" sa Atli och vi fick avsluta lektionen med att varva ner en lång stund i trav längs spåret.

När Lára och jag lämnade ridbanan efter vår privatlektion var det dags för Sylvia och Sussie rida. Sylvia kom in på sin 3-åring Hektor, som är under inridning sedan bara en månad tillbaka. Det var första gången i hans liv som han var på ridbanan - hittills har hade hon bara ridit ut med honom i friskt tempo, rakt fram. Och trots att han nu behövde svänga "hela tiden" så inledde han i ett högt tempo. (Han har verkligen STORA, luftiga steg!!!)

Sylvia tyckte inte riktigt att Hektor var sitt vanliga jag och visserligen var det ju nytt för honom med ridbanan, men… Efter en stund insåg hon vad som var hans verkliga "problem". Det var inte bara första gången på ridbanan, det var dessutom första gången i hans liv som han inte reds i dagsljus. Och i ridbanebelysningens spår så hade det ju plötsligt dykt upp en SKUGGA - som förföljde honom hur han än försökte springa ifrån den! :-O  Och när de ibland mötte Sussi och Ari - kom en skugga farande även från det hållet…!!! :-O  Det är inte lätt att vara liten!!! :-D

Jag kunde konstatera att Hektor verkligen har riktigt trevliga rörelser i traven och ett härligt uttryck - det blir spännande att se vad det blir av honom i framtiden! Atli - som såg Hektor för första gången - gjorde bedömningen att han kan bli riktigt fin - KUL! Hektor är Sylvias fjärde avkomma efter Hamradis. (De andra tre, Hremsa, Hrissla och Haminja är ju också mycket fina!) Men de är inte helsyskon utan alla i "H-gänget" har olika pappor - stona är efter Berserkur, Gandur och Mökkur medan Axjón är pappa till Hektor.

Nej, nu börjar det vara dags att vika in hovarna för i kväll. Men oj, vad jag längtar till i morgon när jag får rida mer!!! Hoppas vi kan hitta tillbaka till den häftiga känslan i samlade skritten igen!!!

Mot stallet - och Atlikursen!!!

Tävlingen "Stallets sötaste häst" avgjordes förståss en gång för alla när Olivias Kippy flyttade in…!!! 

Nu är det snart dags att åka till stallet - dags för årets sista kurs för super-Atli! Perfekt att få lägga upp en plan inför vinterns träning tillsammans med honom! Och tänk att ha förmånen att få göra det - trots att jag inte är någon landslagsryttare!

Som tur är håller min förkylning succesivt på att klinga av. Jag har kunnat jobba de tre senaste dagarna och i natt behövde jag inte ens sitta upp i sängen för att kunna sova! Det värsta förkylningen ställt till med är förståss att Lára drabbats av ett gäng vilodagar… Risken är stor att hon är svårare än vanligt att hantera idag alltså. Knappast några problem att hämta i hagen - tvärt om ÄNNU ivrigare än vanligt! Men sedan brukar det stöka till sig en aning när energiska damen blir så överladdad av förväntan inför ridningen att hon måste "pysa ut" lite känslor. Och de enda känslor hon verkar känna till är ju ilska…

Trots att hon inget hellre vill än att komma ut och rida blir det ännu mer protester än vanligt vid borstning och sadling. Inte ovanligt att hon örsöker bita mig även när jag ska tränsa - och det mest kontraproduktiva av allt: de har hänt flera gånger att hon återfallit till en riktigt gammal vana och vägrar låta mig sitta upp i sadeln… För att sedan bli SÅ lycklig när jag tillslut sitter på hennes rygg och allt det roliga börjar! Och då blir jag snabbt lika lycklig - och sedan är allt glömt igen!!!

Novembersol!

En solig novemberdag i Avan

 HOPPAS vi får så här vackert väder i helgen - när vi rider årets sista kurs för Atli! 

Jag har varit på kurs idag också - fast då med jobbet. Vi höll till i ett av konferensrummen på Coop Arena (Luleå Hockeys hemmaarena). Skellefteborna som var med var aaaaaningen besvärade kan man säga -  och var livrädda att bli fångade på bild med en kaffemugg i handen t ex… Skulle en sådan bild bli offentlig skulle de förståss inte våga återvända hem i kväll! 

A-laget hade träning på förmiddagen, så de stod för underhållningen i våra bensträckarpauser. Däremot hade de redan ätit lunch när det var vår tur, men i restaurangen såg man tydliga tecken på hockeygrabbarnas sunda kosthållning. De äter också LCHF, så det var förståss inget problem för mig att hitta bra mat!

HENNE vill jag ha!!!

Åååååh, TÄNK om den här fina hästen var min…. men det ÄR hon ju!!! :-) :-) :-)

På lördag kväll däckade förkylningen mig totalt… (Och jag blir minst sagt bekymrad över att Johan, som låg hemma hela förra veckan, uppenbarligen smittat mig… Innebär det att det är en mans-förkylning jag fått?! Dessa är ju uppenbarligen INTE att leka med, för det vet vi väl alla hur sjuk en man blir när han blir förkyld?!)

När jag ser ovanstående bild drabbas jag av så våldsam Lára-abstinens att jag skulle vilja åka till Mariebäck i eftermiddag och be henne lite morötter. Ute skiner solen och får snön att gnistra - det ser verkligen härligt ut! Men frågan är om jag orkar med några "större strapatser" idag eller om promenaden ut till brevlådan (3 meter) och tillbaka får räcka… Nej, det får nog bli en "bilpromenad" för att klappa hästen i alla fall. Även om det är liiiite mer ansträngande med en arbetsdag på banken, så kanske "hästklappning" ändå kan fungera som test på om jag kan orka jobba i morgon. Håll tummarna!

För mycket av det goda, kan vara alldeles underbart!

"För mycket av det goda, kan vara alldeles underbart!" Ett citat av Mae West som jag allt som oftast brukar instämma i! Vilket t ex kan illustreras av bilden ovan - som visar en vanlig frukost i Al Ain: Earl Grey-te med yoghurt och en mango som var rena smakexplosionen samt pinfärska valnötter!!! Men som också skulle vara en lämplig rubrik för gårdagens härliga "långtur" tillsammans med Elisabeth och Démantur!

Men även om jag och Mae West (samt Elisabeth och hästarna - inte att förglömma) är HELT eniga om gårdagen, så håller tyvärr inte min kropp med den här gången… Den ÄR ju alltid skör och med en rejäl förkylning dessutom blev det väl inte bättre… så idag kan man säga att jag "ligger lågt". Tur att Lára har gårdagen att leva på - då hon för första gången faktiskt fick galoppera precis så långt hon ville! Är fortfarande fascinerad över att det visade sig finnas en galoppsträcka som hon faktiskt tycker var "tillräckligt lång"!!!

ÄNTLIGEN en tillräckligt lång galopp!

Lára är mätt och vill inte äta mer hö innan ridturen. Men det är ändå tur för Melker (som skymtar ovanför hennes hals) att hon inte upptäckt att han sitter uppe på boxväggen. För det är en sak att hon inte själv är intresserad av maten - men en HELT annan att låta någon annan komma i närheten av den! (Och då lever hundar och katter precis lika farligt som andra hästar…)

Min lördag började med morgonfodring av hästarna och sedan frukost i Josefshallen i väntan på att hästarna skulle äta klart och Elisabeth skulle dyka upp. Vi hade nämligen planerat att rida ut tillsammans och hade även erbjudit övriga i stallet att haka på, men på morgonen visade det sig att det skulle bli bara vi två den här gången.

Jag skulle passa på att visa Elisabeth hur man, tack vare att ridning åter är tillåten på den högra skogsvägen bakom vägbommen, kan rida genom skogen och komma ut på Torrbergsvägen. En låååång grusväg, utan trafik,  och med ett ridunderlag som brukar tillåta hur långa galoppsträckor som helst - eller valfri annan gångar! Alltså den väg där Eva "föll pladask" för Lára när hon (för 6-7 år sedan) för första gången hade fått låna henne av Sylvia för att kunna rida ut med mig och Feykir.

Så snart vi nu kom in i skogen kunde vi konstatera att vi kanske inte valt en helt optimal dag för detta "äventyr"… En bit in i skogen kommer man nämligen in på en gammal skogsväg som är ganska igenväxt av sly. Och nu när blöt snö dessutom tyngde ner grenar och träd så var det ännu svårare än vanligt att ta sig fram. Och rejält snöig blev man…

Jag konstaterade att när man väl lagt sig platt mot hästens hals för att kunna passera under ett nedböjt träd så vet man ju inte när man ska våga höja huvudet igen… Samt att det vid sådana här tillfällen (också) är perfekt att ha med sig Eva. Då skickar man helt enkelt henne först och tack vare att hon är så lång så är alla träd och grenar "rensade" nere på min nivå när hon passerat!

Vi konstaterade i alla fall att det ändå var mysigt att komma ut i skogen! Och hästarna verkade minst lika nöjda som vi! Lára gick först, med spetsade öron och bestämda kliv - det var helt uppenbart att hon visste PRECIS var vi skulle. För hon och jag har ju ridit här två gånger i höst redan. Det blev mest skritt så länge vi kryssade oss fram genom skog och snår - men t o m Lára verkade tycka att gångarten var helt OK för en gångs skull.

Men väl ute på Torrbergsvägen blev det ett HELT annat drag under galoscherna!!! Vi tog till vänster och lät hästarna sträcka ut i galopp och sedan bara rulla på helt fritt. Gissa om det var populärt??!! Det var några uppkörda hjulspår på vägen och när vi höll sig i dem klarade vi oss från styltor. Lára frustade så belåtet i galoppen och fick faktiskt springa på ända till dess hon själv ville sakta av - vilket jag aldrig tidigare varit med om under våra två år tillsammans!

Trots den riktligt långa sträcka vi galopperat hade vi en bra bit kvar till den vändplan där vägen slutar, när vi saktade av till skritt och vände hemåt. Efter en lååång skrittpaus töltade vi tillbaka till stället där vi skulle rida in i skogen igen. På slutet av den töltsträckan visade Elisabeth och Démantur ett smakprov på hans FANTASTISKA ökade tölt! Riktigt mäktigt att se! Det gick så fort att Lára fick galoppera för att kunna hålla jämna steg!!!

Efter detta passade det bra att skritta hela vägen tillbaka genom skogen. Och det märktes på Lára att hon verkligen fått springa av sig ordentligt idag - för hon var så oerhört "harmonisk i själen"!!! Det känner jag igen från salig-Reykur, han behövde också få "blåsa ur systemet" riktigt ordentligt då och då för att må riktigt bra!

Nu hoppas vi på att snart ha tillfälle att rida ut tillsammans längs denna väg igen. Och att vi får fler med oss då! Tipsade också Kristin, Madde och Emelie, som dök upp i stallet när vi var tillbaka, att de skulle följa våra spår genom skogen bort till Torrbergsvägen. Ju fler som rider där desto större möjlighet har vi att hålla stigen genom skogen öppen och ridbar i början av vintern i alla fall! 

Hittade i alla fall hästen!

Titta, där är ju min matte!!!

Lyckades förhoppningsvis återupprätta något av mitt anseende i Láras ögon idag - för jag hittade ju henne faktiskt på en gång! Det visade sig vara aaaaaningen lättare om man går till rätt hage...!!!

Målsättningen med dagens ridpass var f f a att låta henne "röra på musklerna" efter gårdagens ridlektion. Tog dessutom viktboots på för att fortsätta tillvänjningen till dem. P g a "styltsnö" blev det en rivstart idag - med tölt i friskt tempo direkt från stallplan. Nere på bilvägen hade vi uppkörda hjulspår att följa, där risken för styltor minskade. Men då var det ju den där lilla utmaningen att lyckas hålla "metmaskhästen" i spåren hela tiden...!

Eftersom vi inte hade något utrymme för att sidföra använde jag riktigt korta sekvenser tempoväxlingar för att lösgöra henne: 5-6 steg snabbare tempo, bromsade upp igen under 5-6 steg o s v. Precis som under senaste Atlikursen använde jag f f a min vikt för att göra dessa tempoväxlingar. Efter en tillika lösgörande högergalopp - där vi lyckades bibehålla riktigt trevlig längd på halsen trots att vi red ute på vägen - tog vi tillslut en längre skrittpaus.

När vi sedan vände hemåt igen hade hon förståss hunnit få styltor i hovarna som fick henne att börja halka. PRECIS vad Lára alltid hävdat: Man SKA inte skritta!!! ;-)  Men som tur var flög styltorna all världens väg så snart vi övergick till tölt - i de uppkörda hjulspåren - igen! Passade på att hålla ett lite högre tempo i tölten en stund - utan att hon fick lägga sig på i handen. Det blir verkligen INTE lättare med viktboots... men man måste ju träna om man ska utvecklas!

Efter ytterligare en skrittpaus fick hon sträcka ut i trav. I början halkade hon omkring lite p g a nya styltor, men obalansen fick henne också att smida (slå ihop bakhovarnas innersidor med varandra) och då blev ju inte styltorna långvariga! Tänk att det finns en situation då det faktiskt är positivt om hästen smider... tror ni man kan träna in ett kommando för detta, att använda i väntan på att hästen blir skodd med snösulor?!  ;-)

Sylvialektion! Men VAR är Lára...?!

Arbetstempo tölt - från Midurtävlingen i höstas. Kan man väl kalla arkivbild, antar jag?! 

Idag skulle Elisabeth och jag få rida lektion för Sylvia - ääääntligen skulle vi alltså vara igång med våra torsdagslektioner igen!!! Men innan man kan rida behöver man hitta sig en häst - och det var inte helt enkelt idag...

Jag är ju annars bortskämd med att om jag ropar och visslar efter Lára så snart jag kommer ut ur omklädningsrummet, så står hon sedan vid grinden och väntar på mig när jag hämtat grimman inne i stallet. Och även idag stod det visserligen en svart häst vid grinden, men trots att det var mörkt så såg jag på långt håll att det inte var Lára... När jag närmade mig kunde jag dessutom konstatera att det inte var någon av de andra stona heller - utan en häst jag helt enkelt inte kände igen. "Måste vara någon ny träningshäst som får gå med stoflocken..." tänkte jag medan jag fortsatte ropa, vissla och spana efter min häst - men utan resultat...

Det var först när jag gick in genom grinden för att börja leta efter min häst som jag insåg att jag visst kände igen hästen i hagen, men det var "fel häst på fel plats"...Det var nämligen Maur - hingsten Sylvia har på träning! Uppenbarligen hade han och stoflocken fått byta hage med varandra. Jag skyndade iväg till hans "gamla" hage på andra sidan stallet och mycket riktigt stod Lára där vid grinden och väntade MKT otåligt! "Vad är det för oskick att ropa och vissla - och sedan inte komma och hämta mig ur hagen???!!!"

Under dagens lektion fick vi börja med att skritta på var sin liten fyrkant och flytta ut bakdelen i varje hörn, för att sedan varva mellan att flytta ut bakdelen och att flytta in framdelen. Efter varje hörnpassering skulle vi också uppmuntra hästen att länga halsen riktigt ordentligt på "raksträckorna".

I början for förståss Láras "bogar och bakdelar" åt alla håll, men successivt fick vi bättre och bättre ordning på dem. Då gällde det att försöka bibehålla formen även genom vändningarna, vilket inte var helt lätt... På raksträckorna skulle vi ju ge hästarna rejält med tygel så att de verkligen kunde sträcka ut sig, men i vändningen behövde tyglarna vara ganska korta och när jag kortade upp dem för att göra vändningen tryckte hon direkt upp nacken...

Lösningen blev att förbereda vändningen genom att korta upp tyglarna lite tidigare och samtidigt som jag gjorde det ge signal om bibehållen lång hals. När vi på det sättet kommit överens redan innan vändningen om att tygelkontakt + lång hals var OK - då gick det att bibehålla även när vi vände. Fast Sylvia var ju inte nöjd där, förståss, utan påpekade att hon ville att Lára skulle korsa betydligt mer när vi gjorde hörnpasseringen genom att flytta ut bakdelen. Ett litet pet med pisken på inner bak gjorde visserligen den svarta damen JÄTTEARG!!! Men när hon väl blev kommunicerbar igen efter en liten stund var det med en HELT annan aktivitet i bakbenen!

Vi fick även rida "fyrkantiga serpentiner" där vi först vände in framdelen två gånger för att sedan flytta ut bakdelen två gånger o s v. Även detta var SÅ nyttigt...!!! Nästa steg blev sedan att fortsätta på den lilla fyrkanten i trav och vända med ytterhjälperna i hörnen. Nu blev det åter väldigt många bogar och bakdelar överallt... men efter en stund fick vi ordning på detta också. Då fick vi även göra övningen i tölt.

Efter en skrittpaus var det dags att ge oss ut längs "stora spåret" i tölt, för att vända snett igenom i skänkelvikning. Det är verkligen så OERHÖRT mycket svårare än vad det låter!!! Lára försökte hela tiden springa ifrån alltihop... så det var först när jag fick klart för mig att jag direkt när vi vänt in på diagonalen måste kontrollera tempot m h a den nya yttertygeln, innan jag försökte börja sidföra, som jag fick något slags koll på det hela.

Sammanfattningsvis kan man väl också säga att jag behöver fokusera mycket mer på att hålla stödet på yttertygeln i skänkelvikningarna och när jag flyttar undan för vänster skänkel bromsa upp henne med en rörlig hand och hitta sekvenser när jag kan belöna med eftergift - även om det bara handlar om microsekunder! Samt slappna av i knät och hålla om henne med högerskänkeln även när denna är ytterskänkel.

När hästarna sedan fick sträcka ut i trav var Lára verkligen genomsvettig. Det snöiga underlaget på ridbanan hade nog varit ganska tungt att jobba i. Och dessutom hade hon ju varit ARG flera gånger - och det blir man rejält svettig av kan jag tala om! Även Démantur var väldigt svettig, så vi gick en lite promenad med hästarna ner mot bilvägen. Verkligen INTE uppskattat av någon av de fyrbenta, kan jag avslöja... men SÅ nyttigt för min häst att träna på att inte förvandlas till bulldozer så snart man inte sitter i sadeln på henne...!!!

Nu är det hög tid för mig att vika in hovarna! Har haft förkylningskänningar med stor trötthet och halsont i flera dagar - och vill verkligen INTE bli lika förkyld som Johan, som legat till sängs sedan han kom hem från jobbet i lördags. Sådant har jag INTE tid med - jag vill ju rida i den härliga snön som gör att naturen runt Mariebäck ser ut som rena julkortet!!!

4 grader och regn kan vara... alldeles UNDERBART!!!

...i sadeln på en Lára, med woodfieldrock som håller en torr och under den en härlig tröja i mjukaste cashmirull som håller en varm!

Efter ridturen vill Lára gärna visa upp sina vita boots (innan den hade hon förståss inte tid!)

Det är verkligen härligt med en häst som alltid är lika "ridsugen"!!! När jag kom till Mariebäck idag såg jag på långt håll hur hon gick mot den mest avlägsna delen av hagen, där resten av flocken redan höll till. Men när jag ropade och visslade vände hon genast om och när jag kom ut ur stallet med grimma och grimskaft stod hon redan vid grinden och skrapade otåligt med ena framhoven. Budskapet var tydligt: "HUR lång tid kan det ta att hämta en grimma egentligen???!!!"

Trots att älgjägarna inte verkade vara ute i regnet, jag hade i alla fall inte sett några bilar parkerade längs vägen någonstans, satsade jag på ridning längs bilvägen för att fortsätta tillvänjningen vid viktbootsen. De första ridpassen efter att jag varit bortrest märks det alltid väldigt tydligt att Lára är överladdad: det är mer stök och aggressioner när jag ska sitta upp, hon har svårt att slappna av i skritt o s v. 

Men idag verkade hon ha "landat" i att jag är hemma igen - för nu var hon riktigt harmonisk! Passade på att lägga in en lååååång sträcka skritt på lång tygel som inledning på ridpasset, då jag fokuserade på min sits utifrån de övningar i basal kroppskännedom som jag lärt mig. Allt medan Lára skrittade med långa steg, energiskt men inte stressigt och frustade belåtet!

Efter uppvärmning i skrölt och tölt med låång hals bestämde jag mig för att vi kunde få testa ökat tempo med viktbootsen. Underlaget kändes inte alls lika stenhårt som de senaste gångerna jag ridit, så det gällde att passa på! "LYSANDE IDÈ!!! instämde Lára och tog chansen att gasa på ordentligt! Tack vare Atlis tips senast, om den MYCKET rörliga handen som inte ger henne något att ta spjärn emot i det högre tempot, och mycket drivning, gick det överraskande bra att hålla takten trots vikten hon nu hade på hovarna! 

Efter några intervaller i ökad tölt märktes det att hon började bli trött av den ovana vikten på framhovarna. Inte så att hon ville sluta springa förståss, det vill hon ju aldrig, men hon orkade inte riktigt bära upp sig utan hamnade mer på bogarna. Då fick det bli en låååång skrittpaus. Först på hellång tygel, men sedan höjde matte svårighetsgraden rejält genom att ta tygelkontakt och ÄNDÅ förvänta sig fortsatt skritt och bibehållen lång hals. Självklart ifrågasatte Lára detta - varför inte springa lite mer istället??!! Efter en kort stunds diskussion accepterade hon dock min linje. Fast självklart med invändningen (från TV-serien Lorry ?) "...men det är inte rätt...!!!" 

Om galoppen upp till kyrkan var vi i alla fall helt överens - och tillbaka i stallet verkade vi också lika nöjda båda två! 

Sträva hela tiden efter att få belöna!

Lára inviger sitt nya regntäcke genom att dricka lite vatten. Det är faktiskt första gången jag hittat ett täcke till henne som inte är för stort framtill! Inte lätt när man har en häst som är väldigt nätt byggd... Men tack vare detta inköp räknar jag med att fortsättningen av hösten blir torr och kall!

Efter gårdagens ridtur ute i terrängen hade jag tänkt mig något liknande idag. Men när jag närmade mig Mariebäck och såg älgjägarbilar parkerade både här och där i skogskanterna - var det bara att tänka om... Istället återgick jag till planen att vänja fröken vid viktboots.

I o m att vi måste rida efter bilvägen, med relativt hårt underlag, avstod jag från "uppvärmningstraven" utan satsade istället på "kasta toppi" med lååååååång hals. Utan svävmoment men med massor av nyttig träning för musklerna i överlinjen!

Efter en stunds "vanlig" tölt på en sträcka som verkare lite mjukare, övergick jag till att träna samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Red bara korta sträckor tölt varje gång innan jag började om från samlade skritten igen. Och plötsligt insåg jag hur OTROLIGT mycket bättre det går numera att rida samlad skritt ute längs vägen - sedan jag fått bra tips för detta av Atli!

Med min "metmaskhäst" brukar det ha varit tillräckligt svårt med samlad skritt på ridbanan, där man ändå har ett staket som begränsar hur mycket hon kan "orma sig" åt ett håll i alla fall. Men succecivt har vi börjat klara det bättre och bättre - vilket Atli uppmärksammade under en av kurserna tidigare i höst. När jag då beklagade mig över de STORA problemen ute på vägen - när Lára verkligen ger uttrycket "all over the place" ett ansikte - fick jag ännu ett supertips från super-Atli!

Till min förvåning sa han att jag måste sänka kraven REJÄLT. Han framhåller ju alltid att det är när man belönar hästen som den lär sig något - och man kommer att få det man belönar den för, oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt från ryttarens sida. Därför skulle jag till att börja med belöna så snart Lára i alla fall "tänkte framåt" det minsta lilla i samlingsförsöket. Oavsett om bogar och bakdel "spretade åt alla håll".

Jag började genast använda denna strategi när vi red ut - vilket vi ju gör för det mesta - och det tog inte många ridpass innan det märktes att det började gå åt rätt håll! Fortsatte att lägga in lite samlad skritt under varje ridtur men började successivt räta upp henne lite, lite mer innan jag belönade. Hela tiden snabb att åter "backa ett steg" och nöja mig med lite mindre ifall "all over the place-tendenserna" började bli tydligare igen.

Och idag konstaterade jag alltså till min glädje att det inte var svårare än på ridbanan att samla henne i skritten - trots avsaknaden av staket att ta stöd av. Istället för "No hands, no hands!!!" Kunde jag alltså ropa: "Look!!! No fence, no fence!!!"

Själva övergångarna till samlad tölt ska jag kanske också nämna?! Med utgångsläget en samlad skritt med lååång hals på lösgjord häst ville jag "smyga" över i samlad tölt MED bibehållen lösgjordhet och därmed också bibehållen längd på halsen. Låter ganska enkelt, men alla som försökt vet väl hur svårt det är?!! I alla fall Lára vill gärna spänna sig lite mot bettet och korta upp halsen just i övergången.

Jag har märkt att det är lätt att själv bli stum i handen i övergången, eftersom jag väntar mig att Lára ska gå emot bettet - vilket då blir en självuppfyllande profetia... Istället ska jag alltså tänka precis som Atli tipsat mig om när vi ska rida nedtagningar: att alltid utgå ifrån en STOR eftergift på tygeln. När jag dessutom lyckades använda hans knep att sidföra ett par steg i själva övergången fungerade det JÄTTEBRA!

Man får verkligen hästen att jobba på rätt sätt med kroppen i tölten, de gånger man lyckas göra en riktigt bra övergång! Och eftersom man redan är i en "god cirkel" krävs det inte så mycket för att bibehålla detta heller. I fall Lára började korta upp sig lite igen behövde jag bara sidföra ett par steg för vänsterskänkeln så var den låååånga halsen och lösgjordheten med samling tillbaka igen!

På hemvägen passade vi på att ta vägen via kyrkan och galoppera upp förbi sommarbeteshagarna. Lára verkade MYCKET nöjd med att få gasa på lite, samtidigt som hon också stretchade musklerna. Precis vad som behövdes efter allt samlande! Tillbaka i stallet stretchade jag hennes bakben också - efter instruktionerna från massören. Han var ju och kollade upp henne igen medan vi var i UAE och hade då konstaterat att hon i princip var bra i kroppen igen, förutom en liten stelhet på höger sida av halsen. Skönt att höra! Men kanske borde jag lägga in lite godisstretching av halsen, på samma sätt som jag brukade göra med Feykir?!

"Om hon biter dig har du gjort något fel!"

...fick den svenske programledaren höra från en viltvårdare i Costa Rica, under gårdagens Mitt i naturen i SVT. Det handlade då om skadade, vilda djur (i just det fallet apor) som rehabiliterades för att kunna släppas ut i regnskogen igen. Är ganska säker på att min Lára är av PRECIS den uppfattningen också!!!

En av vrålaporna som en förmiddag höll till i träden utanför det B&B vi bodde på i Santa Theresa - Costa Rica. 

Missade du programmet om det vackra landet Costa Rica med sitt otroliga djurliv så kan du leta upp det på svt play! Det spelades in i januari i år, samtidigt som vi var där, och min kusin Marcus höll i en av två kameror. Jag kan säga att jag INTE velat byta med honom och behöa bära runt på 15 kg kamera och 15 kg stativ i den oerhört fuktiga värmen...! Det kommer ytterligare två avsnitt från Costa Rica dessutom - håll utkik! 

Mitt i naturen-gänget, på flygplatsen i New York när vi väntade på planet till Costa Rica. Marcus längst till höger och hans fotografkollega bredvid honom. Hon berättade att hon nyligen varit på semester i Santa Theresa, där bilden på apan ovan är fotad, och att hon GÄRNA skulle byta med oss och åka dit igen! Men vi bytte inte...även om de skulle få stanna en hel månad i Costa Rica så var jag inte så sugen på att släpa runt med 15 kg TV-kamera direkt...! 

Mer om vår Costa Rica-resa finns med start i detta blogginlägg: Costa Rica

Ännu en fin bild som Johan fotat!!!

Sitter nu och avnjuter en kopp te medan jag tänker tillbaka på dagens ridpass med Lára. Tack vare att det bara var "halvdag" på banken (Allhelgonadagen) hann jag rida medan det var ljust - stort GILLA på det!!! 

Det är stenhårt underlag på vägarna nu, så jag valde att satsa på terrängen där löv och mossa ger ett mer hästvänligt underlag. Det blev repris av vår sista ridtur innan resan till UAE - red den väg bakom vägbommen som varit avstängd för ridning i flera år men nu öppnats igen. Fortsatte in i skogen där vi varvade alla våra fyra gångarter. Vid hygge nr två vände vi hemåt igen. Ibland krävde underlaget skritt, men där emellan tyckte Lára att vi skulle galoppera och jag hade väl inget att invända mot det. 

Minnesgoda läsare kanske invänder att jag senast skrev att jag skulle rida med viktboots nu varje dag, för att vänja Lára vid dem så att de går att använda utan att hon får taktstörningar... Men idag insåg jag att jag nog tänkt lite fel när jag ville börja med det just nu, när terrängen fortfarande erbjuder ett hyfsat ridunderlag. Bättre att spara dem till dess vi inte längre har något alternativ till att rida på vägen - för i terrängen lär de inte sitta kvar på plats någon längre stund.