Söndagens finaler - den mer utförliga redogörelsen!

OK - helt klart dags att ta plats vid tangentbordet igen! När det t o m kommit skriftliga önskemål om de långa haranger som jag har svårt att låta bli att skriva, är det väl bara att sätta igång?!

Även finaldagens morgon inleddes tidigt. Men denna gång inte med någon "larm" om förrymda hästar - som tur var - utan med värk i kroppen. Vid 05.30 SMÖG jag upp (och lyckades tydligen med att inte väcka Sussi) för att ta ett dopp i hotellets bubbelpool. Då denna tyvärr visade sig vara MKT väl inlåst startade jag ångbastun istället och satt där en bra stund innan jag återvände till rummet och lyckades sova en timme till.

När jag sedan steg upp igen kunde jag konstatera att det inte heller idag fanns minsta moln på den blå himlen! Men det var ändå en svalare luft än dagen innan - vilket förståss var taksamt både för ryttare och hästar! På lördag lyste min vanligen så våldsamma nervositet nästan helt med sin frånvaro - vilket jag då tolkade som att jag inte ställt om fokus från rymmarhästar till tävling. Men inte heller på söndagen var jag särskilt nervös - ovanlig men MKT trevlig upplevelse!!!

Inför töltfinalen värmde jag upp med skritt och tölt med lååång hals, för att sedan succesivt samla henne i tölten. Som avslutning lämnade jag ridbanan och använde asfaltvägen till att först "känna på" arbetstempo och ökat tempo. När det sedan visade sig att jag missbedömt tiden ganska rejält (det fanns inget tidsschema för dagen, bara en starttid och sedan ungefärliga uppgifter om hur många minuter resp final kunde ta) blev det mer skritt på volt. Och vila i skuggan.

När vi som sista ekipage red in på banan för T3 finalen (i o m att vi vunnit uttagningen) hade jag en riktigt härlig känsla! Lára kändes härligt lätt och energisk - m a o precis lagom arg för att tölta med riktigt häftigt uttryck! Arbetstempot skulle vara vårt "säkra kort" och när poängen för detta var utdelade låg vi också i ledningen.

Under tempoväxlingarna kändes det fortsatt bra! Gamla tiders paralyserande "häståkande" på tävlingsbanan kändes som ett minne blott - jag RED faktiskt hela tiden! Böjde henne ordentligt på kortsidorna och såg till att flytta in bogarna m h a tyglarna innan vi gasade på ute på långsidorna - vilket innebar bra takt i ökningarna och riktigt bra tempo! Kom även ihåg Atlis tips om att förbereda nedtagningarna med en förhållning följd av STOR eftergift på tyglarna - för att hon skulle vara lätt i handen genom nedtagningen. Och eftersom jag fått domarkommentaren "sena nedtagningar" igår såg jag dessutom till att påbörja dessa betydligt tidigare. Och till min glädje kunde jag konstatera att vi belönades med riktigt bra poäng för detta också!!!

Inför den avslutande ökade tölten låg vi fortsatt i ledning - men nu gällde det verkligen att "ge järnet" för att behålla den positionen!!! För att klara kurvorna i det högre tempot red jag dem så "spetsiga" som möjligt - d v s från ytterspår i slutet på långsidan försökte jag rida så rakt som möjligt ut mot kortsidans mittpunkt för att sedan vända in m h a ytterhjälperna och åter rida så rakt som möjligt ut mot ytterspåret. Rätade upp henne genom att flytta in bogarna i början på långsidan och sedan var det "bara" att sitta på rumpan och DRIVA. Hela tiden höll jag dessutom tygelkontakt, fast med en fjädrande hand för att inte ge henne något att bita fast emot. Och vi presterade definitivt vår bästa ökade tölt på ovalbana hittills!!!

Ja, hela visningen kändes definitivt som vår bästa tävlingsprestation hittills - och när sedan poängen kom visade sig att jag känt helt rätt! Vi hade slagit vårt personbästa (från gårdagen) ganska rejält - och fick hela 5.33 i slutpoäng!!! Helt fantastiskt!!! Och ÄNNU roligare var det förståss att poängen dessutom räckte till seger!!! Min duktiga, duktiga häst!!! Dessutom var vi faktiskt alla i topp tre miduriter - jag, Linn och Sussi!

Mindre roligt var att domarna hittade en liten röd prick i munnen på Lára under utrustningskontrollen... Det är ju ett problem med henne, att hon kan bita sig själv i munnen när hon blir för "taggad"... (Det är inte bara oss andra hon biter alltså!) Det var så litet att jag inte fick någon varning i alla fall - vilket förståss kändes bra. Men självklart avstod jag från att rida ärevarv efter prisutdelningen och jag bestämde också att jag skulle rida eftermiddagens fyrgångsfinal med hackamore. (Eftersom hon har den där tendensen att bita sig har jag alltid med mig hackamore för säkerhets skull - även om det nu var läääänge sedan jag behövde använda det.)

Att det var länge sedan jag red henne på hackamore blev väldigt tydligt under fyrgångsfinalen... Den härliga känslan från töltfinalen var som bortblåst, nu hade jag plötsligt en framtung häst...något jag verkligen INTE är vad vid nu för tiden!!! Jag försökte verkligen rida minst lika aktivt som tidigare, men hur jag än gjorde lyckades jag inte "få med mig" hennes bakdel ordentligt... Jag hade ett annat hackamore än det jag använt tidigare - helt i läder utan kedja - och jag vet inte om det var detta som gjorde att hon blev så framtung... Eller om det helt enkelt var så att jag nu faktiskt lärt mig känna bättre när bakdelen inte är med...

I o m detta lyckades vi inte prestera vårt bästa i någon av gångarterna... och jag saknade verkligen den härliga känslan från förmiddagen... Men hon både skrittade och travade i alla fall - och tog rätt galopp. (I T3 är det ju ganska "enkelt" - man ser till att hon är lagom arg så töltar hon bra! Men i fyrgången har man den svåra balansgången att hon helst INTE ska vara arg för att skritta och trava bra...) Poängmässigt sänkte vi oss från uttagningen och slutade på en fjärde plats. Synd att vi inte fick avsluta med samma härliga känsla som i töltfinalen! Men betydligt roligare att i alla fall rida finalen än att avstå för att jag inte kunde rida henne med bett!

Vann fyrgångsfinalen gjorde min kompis Susanna med en jättefin egen uppfödning som ska avelsvisas inom kort. På andra resp tredje plats kom två Miduriter: Sussi resp Linn! Och man kunde verkligen känna sig stolt som midurit denna helg! Genomgående var nämligen att alla Midur-hästar visades på ett mycket trevligt sätt, med en aktiv överlinje! Och det resulterade i många fina poäng och "pallplatser" i de flesta också!!! Så vi var många som var MKT nöjda när vi styrde kosan hemåt igen!

(Ett extra TACK till Sussis sambo Erik, som kom ner till Skellefteå på söndagen och skjutsade två mkt nöjda men TRÖTTA ryttare och våra fina hästar hem till Luleå igen!)

Efter tävlingen har duktiga Lára "straffats" med FYRA vilodagar i rad. Kan tänka mig att hon kommer att vara ivrig när matte ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dyker upp i Mariebäck i morgon! Själv har jag tränat på City Rehab två gånger i alla fall. Men jag har ännu inte ens börjat gå igenom de ca 1000 bilder Johan fotade i lördags... Denna veckas otroliga värmebölja måste väl ändå räknas som en förmildrande omständighet, när Norrbottenskusten t o m haft varmare än Spanien och Italien?! För vem vill sitta inne vid en dator när det är 28 grader i skuggan?! (Detta skrivs ute på altanen, som just nu faktiskt ligger i skön skugga.)

Sammanfattning av söndagens finaler:

En bild som säger mer än tusen ord?!!!

Personligt poängrekord (5,33)  i T3 - vilket dessutom räckte till seger!!! Är min häst bäst eller är hon bäst?!

Får väl be om ursäkt för att det varit så "tyst" här - men jag kom hem för sent på söndag kväll för att blogga då och sedan har jag varit alldeles för trött efter jobbet för att orka sätta mig vid en dator när jag kommit hem... Förutom bloggandet har jag ca 1000 bilder som Johan fotade på lördag att gå igenom... men det får bli någon annan dag. Over and out!

Våra bästa tävlingsprestationer hittills!!!

Första tävlingdagens morgon fick en riktig rivstart, av den kaliber som bara ett telefonsamtal i ottan med meddelandet: Skynda er hit, hästarna har rymt!!! kan åstadkomma. Gissa om vi var klarvakna på sekunden??!! När Sussie och jag anlände till Ragvaldsträsk blev Ari precis infångad som sista häst och lättade kunde vi konstatera att både han och Lara var helt oskadda och verkade mest ha haft en trevlig semester med gräs och stora ytor att springa på.

Men Elisabeths fine Demantur var däremot REJÄLT skärrad... De första hästarna som rymt hade skrämt honom genom stängslet, där han trasslade in sig. sedan hade han sprungit genom hagområdet, över en jordvall  och över en stor äng - hela tiden med stängslet släpande efter sig... Inkl två slangvindor... Till råga på allt hade han sedan dessutom hamnat i slagsmål med en annan häst. .. :-O Detta hade ju verkligen kunnat sluta precis hur illa som helst, men som tur var hade han enbart två ytliga sårskador. Veterinären som kom för att besökta femgångshästarna tyckte det var OK att starta ändå, i o m att han inte var halt. Men Elisabeth valde ändå att stryka sig eftersom hon förstås inte vill ta några risker med sin fina häst.

När vi fått låna stolpar (nästan alla våra var trasiga) och byggt upp nya hagar återvände Sussi och jag till hotellet för att äta frukost och hämta våra tävlingskläder - för något sådant hade vi förstås inte haft tid med vid morgonens utryckning!

Tillbaka på tävlingsplatsen var det dags att börja förbereda oss för vår första klass:  tölt T3. Efter morgonens upplevelser kändes det inte lätt att fokusera på tävlingen. Men så här i efterhand tänker jag att det kanske var ganska bra, för jag hann inte bli nervös och orkade dessutom vara riktigt fokuserad när jag red - trots värmen.

Hade lyckats bra med uppvärmningen också. Tidigare tävlingar har min uppvärmning alltid gått ut på att rida henne tillräckligt trött för att hon skulle ha tid att fokusera på mig. Men nu bedömde jag att vi var förbi det stadiet och värmde först upp enligt Atlis instruktioner, red sedan upp på asfaltvägen och "kände på" arbetstempo och ökat tempo. Efter detta fick hon skritta till strax innan vi skulle till collectingring, då jag samlade henne i tälten igen.

Väl på banan kunde jag till min glädje konstatera att jag numera inte bara sitter helt paralyserad på hästryggen utan faktiskt klarar att både andas och t o m rida till viss del! Det går framåt!!! Och det gör det verkligen i övrigt också - för Lara och jag gjorde vår bästa tävlingsprestation hittills!!! Allt kändes SÅ mycket bättre än igår, nu när underlaget var välpreparerat och våra fina poäng räckte t o m till seger i uttagningen!!! Är min häst bäst eller är hon bäst??!!

Sussi och Ari var också jätteduktiga och red in på en andraplats medan Linn och Nasi kom fyra! Andra framgångsrika miduriter var Magda på Mysla från Mariebäck resp Johannes på Sylvias tidigare tävlingshäst Dad, vilka båda vann sina uttagningar. Maja gjorde fin tävlingsdebut på sin Baltasar och vår yngsta tävlingsryttare Agnes gjorde som alltid en mycket fin prestation på sin Robur!

Efter lunchen hann jag se hela ungdomarnas V5 uttagning där bl à Sara Maltane gjorde en jättefin visning med sin Berserkuravkomma Sleipnir (som också bodde i Mariebäck några år. Alla islanshästvägar leder ju dit!!!)

När det var dags för vår fyrgångsuttagning V2 hade jag en svår balansgång... "Ju argare Lara desto bättre tölt" skulle vägas mot "för arg Lara betyda ingen skritt eller trav"... Även nu värmde jag mycket kort, gjorde ett par galoppfattningar ur skritt istället för att tälta uppe på vägen, lät henne skritta mycket med halvlång tygel samt samlade tälten strax innan vi red till collectingring.

Och det kändes som om visningen knappt hade kunnat gå bättre! Hon var på hugget i arbetstempo tölt, travade även stadigt (och jag kom t o m ihåg att sträcka på mig och dra bak axlarna ibland!), skritten gav antagligen de lägsta poängen (har i skrivande stund inte fått domarkommentarerna) men hon taktade i alla fall inte och på slutet slappnade hon t o m av. Galoppfattningen var klockren och galoppen riktigt lugn för att vara Lara och avslutningsvis vår bästa ökade tölt hittills! Detta trots att man hoppat över en sladdpaus och banan därför var ganska mjuk i kurvorna. Min duktiga häst!!!

Våra poäng räckte till en delad tredjeplats tillsammans med Linn och Nasi, medan Sussi och Ari kom tvåa!!! Vann gjorde Susanna Hermansson på en jättefin egen uppfödning. Hästen är bara fem år och var på en ovalbana första gången igår - det blir VÄLDIGT spännande att se vad som blir av henne i framtiden!!! (Nu närmast ska hon i alla fall avelsvisas.)

Nu gäller det!!!

"Arkivbild" från senaste Atlikursen

Idag åker vi ner till Skellefteå och Ragvaldsträsk för att "riva av" hela vår- och sommartävlingssäsongen på en helg! Det är förståss Vindurs årliga vårtävling - som vi alltid ser fram emot! Med tanke på den extremt korta tävlings"säsongen" gäller det alltså att vi lyckats toppa formen väldigt exakt - på söndag em vet vi om vi lyckats. 

Men hur som helst ska vi ha JÄTTEKUL!!! Från Mariebäck får vi sällskap av Sussi & Ari samt Elisabeth & Démantur. Dessutom hoppas jag det kommer att vara fler miduriter på plats. Tävlingarna är alltid JÄTTETREVLIGA, med härlig stämning bland alla deltagare och oftast bra väder. Många av oss bor dessutom på hotell Aurum inne i Skellefteå, så det är som att vara på ridläger! Ja, ett lyxigt sådant - med ångbastu, bubbelpool och pool! Ryttarmiddagen på lördag kväll brukar dessutom alltid vara i hotellets restaurang - mycket praktiskt!

Håll nu alla tummar och hovar för oss i helgen!!!

Jag är en typisk hästägare!!!

När jag skulle till jobbet i morse hade jag så bråttom att jag inte hade tid att få med mig någon lunchlåda... men självklart hade jag tid att plocka en hel korg full med grönt gräs till Lára! Jag vill ju göra allt jag kan för att förbereda henne för gräset i Skellefteå! Har ju förlorat en häst genom fång och vill verkligen INTE uppleva det en gång till!!!

Efter jobbet åkte jag så till stallet för att bjuda på det gröna gräset. Brukar inte rida torsdagen innan tävling, eftersom jag tycker det blir tillräckligt ansträngande för henne ändå under fre-sö. Men nu hade jag ju bara ridit vid två ynka tillfällen de senaste sju dagarna så jag bestämde mig för att göra ett undantag.

Lára uppskattade definitivt att matte var lite "wild and crazy" - när jag suttit upp i sadeln utanför stallet skrittade hon iväg med extra energi i steget. En energi som inte mattades minsta sekund när jag istället för att rida ut styrde in henne på ridbanan. Min härligt arbetsvilliga häst!!! Värmde upp grundligt i skritt, trav och "kasta toppi". Efter lite samlad skritt red jag sedan ut och upp längs skogsvägen bakom vägbommen.

De senaste två veckorna har jag ju, på Sylvias inrådan, främst ridit ökat tempo tölt eftersom det är detta vi behöver träna mest på. Men nu tyckte jag det var hög tid att "känna på" lite arbetstempo inför tävlingen. Där fick jag ju också instruktionen från Sylvia att tillfälligt släppa Atli-fokuset på avslappnad häst och istället låta henne vara lite arg (vilket verkligen inte är svårt med den här hästen!!!) för att maximera uttrycket under tävlingen.

En nackdel med att det var nästan två veckor sedan jag red arbetstempo senast var dock att jag inte mindes så tydligt känslan i ridningen när Sylvia sa att det såg bra ut.... Men jag gjorde mitt bästa för att friska upp minnet. För att spara på krutet red jag bara en bit efter skogsvägen innan jag vände hemåt igen. På hemvägen blev det ytterligare en sekvens arbetstempo innan Lára fick sträcka ut överlinjen igen i trav.

När hon sedan ätit sitt kraftfoder fick hon gå ut vid gödselstacken och beta gräs medan jag packade utrustning. Jag gick och tittade till henne några gånger och hon stod hela tiden på samma plats och mumsade. Men när jag var ute på gården för att bära in det sista av packningen i sadelkammaren hör jag ljudet av hovar inne i stallet. Jag gick in och mötte Lára, som uppenbarligen hade ätit gräs så hon var mätt. Nu ville hon tillbaka till flocken i hagen! Och hennes unika förmåga att faktiskt bli mätt och sluta äta efter en stund är ju ingen nackdel när jag vill försöka begränsa hennes gräsätande i Skellefteå! 

Tävlingsförberedelserna går inte enligt plan...

Härlig utsikt  från gamla Gäddviksbron, när jag körde hem från stallet i lördags kväll!

Och tyvärr har jag bara ridit en enda gång sedan dess... Mycket på jobbet i kombination med stökig sömn har gjort att jag inte orkat... I kväll ska jag ha möte med en bostadsrättsförening som är kund i banken, så därför ska jag inte vara på jobbet förrän efter lunch. (Får ju inte ha någon övertid eftersom jag har sjukersättning.) Förhoppningen var därför att jag skulle hinna till stallet på förmiddagen idag, men när jag tillslut både lyckats ta mig ur sängen och sedan också "fått igång" kropp och hjärna insåg jag att det skulle bli för tight om tid... Synd att ridkläder inte är OK "dresscode" på banken, då kanske jag hade hunnit!

Nåja, min häst är ju alltid i toppform (även om hon egentligen skulle ha behövt bli riden mer för att inte bli så överladdad på tävlingen att hon glömmer bort mig som sitter på ryggen...) Men det viktigaste måste ändå vara att "toppa" min egen form så gott det går - d v s vila om jag behöver vila! Men, men, vi  åker ju till tävlingen för att ha ROLIGT - och det har man ju alltid med min Lára!!!

Sov dåligt även i natt och när jag låg där och snurrade insåg jag plötsligt att jag helt glömt bort att köpa tävlingslicens!!! Det första jag gjorde när jag stigit upp i morse (hm... förmiddags...) var därför att försöka logga in på SIF:s hemsida för att göra detta. Tala om panik när sidan inte gick att öppna utan det bara kom ett felmeddelande!!! Men en stund senare fungerade den som tur var - så nu har jag licensen trots allt! Så korkat att glömma detta... jag blir alldeles tillräckligt nervös inför tävlandet som det är ändå!

Var det Lára som snodde lockarna?!

Är det Lára som lagt beslag på mina lockar?! Sedan i vintras har jag ju plötsligt rakt hår av någon anledning - och efter två dagar med exemhuva såg Láras tidigare raka lugg ut som på bilden ovan!

Och här är en riktigt gammal bild på mig, från när vi förlovade oss 1991. Det är länge sedan jag hade så här långt hår. Men de senaste åren har jag nästan alltid haft ljusare slingor i håret - precis som Lára har - så när det gäller mysteriet om var mina lockar tagit vägen är hon definitivt huvudmisstänkt!

Nåja, nog om hår - det här är väl ändå en blogg om ridning?! Och ridit har jag gjort idag! Skulle egentligen ha varit på City Rehab och tränat efter jobbet, men i o m att jag inte red igår (och inte i fredags heller) blev ridabstinensen för svår så jag avbokade crosstrainern och satsade på lyckohästen istället! Hade med mig en rejäl portion grönt gräs också - som jag i morse var ute och plockade här hemma i Kyrkbyn. (Vad gör man inte för att roa sina grannar?!)

Lára blev mycket road av gräset också och mumsade i sig det hela med god aptit medan jag skrapade vinterpäls (nu blev det visst hår igen...!) Och nu måste pälsen ha börjat klia endel, så att hon faktiskt uppskattade vad jag gjorde. Det var nämligen första gången denna säsong som hon inte ens försökte sparka när jag skrapade och borstade under magen - som annars är hennes mest kittliga område. (Ju närmare juvret man kommer desto värre blir det... jag avundas inte stackars Litlamin som skulle försöka dia...!)

Efter uppvärmning på ridbanan i skritt, trav och tölt med lååång hals passade jag på att rida lite samlad skritt medan jag hade ridbanestaketet att ta stöd av. Sedan red vi ut längs vägen för att än en gång träna ökat tempo tölt. Det blev fyra längre sekvenser som alla avslutades med en nedtagning till arbetstempo med fokus på att hon verkligen skulle behålla bärigheten genom nedtagningen. Därefter tog vi en lång skrittpaus innan nästa töltsekvens.

Och jag kan inte annat än vara nöjd med vår prestation! Jag lyckades rätt bra med att hålla fokus på drivningen och tygelkontakten - och det var inte särskilt ofta jag behövde korrigera henne taktmässigt. När vi just hade vänt hemåt fick vi till riktigt, riktigt högt tempo också - UTAN att hon började blanda in alla möjliga andra gångarter. Det blir häftigt den dag vi lyckas med något sådant på ovalen!!! Även nedtagningen blev riktigt, riktigt bra - så jag bestämde att det fick räcka med töltträning för idag.

Efter en lååång skrittpaus fick hon sträcka ut överlinjen i trav en stund innan vi skrittade tillbaka hem. Och jag konstaterade än en gång att man blir så GLAD av att rida den här härliga hästen!!! Ännu har jag inte ens börjat bli nervös inför tävlingen till helgen - det känns bara jättekul! (Jag som alltid brukar vara så oerhört nervös - så skönt att slippa det, så länge det nu varar!)

Relaxat i sommarvärmen!

Fortfarande nu i kväll är det riktigt skönt ute, även om man delvis sitter i skugga!

Oj, vilken sommarvärme vi haft idag - härligt!!! Jag hade egentligen planerat att rida igen idag, men har varit alldeles för trött. Somnade faktiskt t o m ute i solen under seneftermiddagen... Så uppenbarligen var det en lugn dag hemma jag behövde bäst. Och det är ju faktiskt viktigare att "toppa" min egen form än Láras inför nästa helgs tävling!

I garaget står vår robotgräsklippare och stampar nästan lika otåligt som Lára inför en ridtur. Men tyvärr är det fortfarande för blött i sänkan nere mot ängen, så "gräsklipparsläppet" måste dröja några dagar till. Kanske får vi försöka fylla igen den där sänkan med tiden... nu när fornlämningsskyddet är hävt har vi ju faktiskt tillåtelse att göra sådant. (Med fornlämningsskydd får man varken gräva eller fylla igen minsta grop - eftersom det kan påverka fukthalten nere i marken och därmed också påverka ev fornlämningar.)

I morgon har jag bokat in träning på City Rehab, men jag kanske bokar om det till tisdag så jag kan rida i morgon istället. 

Havsutsikt & kyrkbygräs

Havsutsikt är ju aldrig fel!!!

Vi har varit i Skellefteå för att fira gode vännen Ulf Forsbergs disputation i dagarna två. Igår mkt trevlig disputationsmiddag och idag grillfest i deras underbara sommarstuga med strandtomt i Södra Skatan. (Där vi f ö även fått förmånen att bo över natten.)

Hemma igen i kväll kunde vi till vår glädje konstatera att björkarna idag börjat slå ut även här i Luleå!!! Vid 20-tiden var det dessutom fortfarande 20 grader i skuggan och frusna jag kunde rida ut i kortärmat! Inga insekter heller ännu - bättre än så här blir det inte!!!

Brukar passa på att låta Lára äta extra hö medan jag gör i ordning henne för ridturen. Förutom att hon behöver all mat jag kan få i henne så kan det nästan råda ett slags "vapenvila" under borstning och sadling ifall hon har något gott att tugga på. Förutom hö fick hon även denna portion "kyrkbygräs" - det gäller ju att förbereda för tävlingen på alla plan!!!

Även idag inledde vi ridpasset med uppvärmning på ridbanan. Hon är visserligen alltid så mjuk i kroppen, men svårigheten är att även få henne mentalt lösgjord. Någon vi jobbat SÅ mycket med under våra dryga 1,5 år tillsammans, men som jag varit rädd att förstöra igen nu när vi börjat träna ökade tölten. Fast trots att vi vid senaste ridpasset gasade på mest hittills så töltade hon nu riktigt avslappnat med lååååång hals!

Efter uppvärmningen red jag ut och upp bakom vägbommen. Sist var det ju fortfarande för blött längs skogsvägen där, men de senaste dagarnas värme hade fått det att torka upp. Började med att träna sidförande i galopp, vilket vi ju fått i "läxa" av Sylvia för att succesivt öka samlingen i galoppen. Det var första gången jag provade detta med Lára, men det var inga som helst problem att flytta henne för vikthjälperna fram och tillbaka över vägen - förståss!!! Min lilla pärla!!!

Passade sedan på att göra en övergång direkt från galopp till ökad tölt - för att träna denna knepiga övergång inför tävlingen - och sedan red vi ökad tölt. Mitt huvudfokus där måste vara på mig själv: att jag verkligen lägger vikten bakåt, håller om stadigt med skänklarna samtidigt som jag har en mycket tydligare tygelkontakt än vi normalt har. Sköter jag bara detta så jag får "hela Lára" med mig åt samma håll håller hon takten riktigt bra trots det högre tempot! Men det krävs att jag inte slarvar minsta sekund...

Efter voltarbete i skritt på vändplanen så att hon fick hämta andan, vände vi hemåt och fortsatte träna ökad tölt. Avslutade träningssekvensen med en nedtagning till arbetstempo med "mycket bakben och rygg" innan hon fick sträcka ut och slappna av igen i trav. När jag kvällsfodrat i hagarna körde jag hemåt igen - MKT nöjd med kvällens korta men intensiva träningspass! 

Från lös tygel till tygelkontakt

Här var Atli nöjd - när vi töltade med helt lös innertygel! 

Fast nu när vi tränar ökat tempo tölt är det istället jämn tygelkontakt och konstant drivning som gäller - för att "fröken gummiband" inte ska ha minsta utrymme att skicka ut kroppsdelar åt olika håll. 

Innan vi började "gasa på" idag hade vi först värmt upp i skritt och trav på ridbanan - tycker det är det optimala - för att sedan avsluta uppvärmningen med "långhalstölt" längs vägen. Samlade lite mer genom att sidföra m h a vikten och sedan bedömde jag att vi var redo för mer fart. 

Precis som senast red jag mot Alviksträsk, men idag vände vi inte i korsningen vid sjön utan fortsatte en bit in mot stan, där vägen efter omläggningen förra sommaren har rena ovalbaneunderlaget! Och Lára måste verkligen tycka att hennes matte genomgått en fantastisk förvandling, när hon plötsligt får springa både FORT och mycket!!! 

Fast hon fick inte BARA springa fort förståss - varje sekvens ökad tölt avslutades med en nedtagning till arbetstempo med målsättningen "massor av bakben och rygg" och jag tycker faktiskt vi lyckades ganska bra! Min duktiga häst fick sedan avsluta med först en lååång skrittpaus, sedan sträcka ut överlinjen ordentligt i trav innan det blev en lååång skrittpaus igen. 

Tillbaka i stallet konstaterade jag att hon svettats så hon var alldeles skummig både under tränset och på bakbenen. Så det blev en dusch i spolspiltan innan hon först fick beta gräs en stund och sedan fick sitt lika välförtjänta kraftfoder. Då värmen verkar ska hålla i sig ett tag bestämde Madde och jag att det var dags att plocka fram exemtäcket för säsongen. De andra hästarna reagerade med STOR förvåning när det dök upp en "alien" både i vallack- resp stohagen! Och Litlamin åkte på en "hurril" när hon inte förstod att det var Lára som dolde sig under tygsjoken utan oblygt gick fram till den konstiga typen för att hälsa...

"Hit the road...Freddan!"

Freddan brukar ju vilja "lifta" på någons axel från Josefshallen ner till stallet. Men i söndags visade han sig gärna lifta med min bil också!

Idag skulle jag egentligen ha ridit, läängtade ju efter att få träna mer ökad tölt med Lára!!! Men var alldeles för trött efter jobbet så jag blev tvungen att åka direkt hem istället. Det blev ju en ovanligt intensiv helg för min del, då jag hann inte vila som jag brukar. Dessutom har krampande ryggmuskler ställt till det en hel del med sömnen flera nätter... Efter en kvälls relaxande i orangeriet blir det att vika in hovarna ännu tidigare än vanligt i kväll så att jag förhoppningsvis "är människa" i morgon igen!

De krampande ländryggsmusklerna beror på att jag inte lyckats bibehålla tillräckligt med rörlighet i bröstryggen för att ryggens normala belastningsfördelning ska fungera. Skulle verkligen behöva komma igång med träningen i varmvattenbassängen! Men jag måste ge kroppen mer tid att vänja sig vid crosstrainingen först. De senaste dagarna har jag dock sett till att stretcha bröstryggen så mycket jag vågar "torrt" så succesivt borde ländryggen bli avlastad så att kramperna går över.

Strax dags att sticka huvudet under vingen - så att jag orkar rida i morgon igen!

Vi rider ökad tölt så det ryker!!!

Svettig Lára efter ovalbaneträningen i Ersnäs i söndags.

Åååååh, vad min häst är INTE till salu!!! Idag kändes det verkligen som om en jättepolett trillade ner för oss båda i ökade tölten!!! Och det var - förståss - tack vare goda råd från Sylvia! Atli pratar ju hela tiden om vikten av STORA eftergifter och att det är dessa som gör hästen mjuk och avslappnad. Så jag har försökt rida så även i ökat tempo. Men nu sa Sylvia att jag inte kan göra några stora eftergifter i högre tempo, för då "hinner hon försvinna iväg med bogarna åt alla möjliga håll". Utan jag måste rida med mer tygelkontakt är jag brukar och bara slappna av i handen ett kort ögonblick som eftergift.

Efter uppvärmning på ridbanan i skritt och trav på volt red vi ut längs vägen mot Alviksträsk. Efter fortsatt uppvärmning i tölt med låååång hals och lite samlad skritt gav vi oss direkt i kast med ökade tölten. Och när jag höll tygelkontakt, bara gav "microeftergifter" samt sidförde lite med vikten FLÖG vi fram längs vägen i ökat tempo!!! Och hon kändes helt fantastiskt stadig i takten! Och istället för att vara hög i formen och spänd i nacken (något jag alltså helt misslyckades med att åtgärda m h a mina stora eftergifter) slappnade hon nu av på ett helt annat sätt och jobbade i en mkt trevligare form!

Varje sekvens ökat tempo avslutade jag med en nedtagning med MASSOR av drivning, till arbetstempo - för att träna på att bakdelen verkligen ska vara med i nedtagningen. Använde som tidigare knepet att börja med att ge en större eftergift på tygeln för att sedan sidföra lite i nedtagningen - allt för att hon hela tiden skulle vara lätt i handen. 

På hemvägen brukar vi ha störst problem med ökade tempot - Lára brukar bli överladdad och försöka springa fortare än vi klarar, så att hon nästan slår knut på sina egna ben. Men nu gick även detta hur bra som helst!!! I början var dock formen lite hög, men när jag började sidföra med vikten så löste även detta sig! Oj, vad jag blev hög av detta!!! Nu får vi verkligen hoppas att det faktiskt var en polett som trillade ner för oss - och inte bara en engångsföreteelse!

Intressant nog verkade det ökade tempot inte alls lika jobbigt för henne nu heller, när hon var stabil i takten. Och det kan nog faktiskt vara så att jag längtar lika mycket till morgondagens "springtur" som Lára gör!!!

Ovalbaneträning i Ersnäs!

Idag drog Lára och Démantur iväg för ovalbaneträning för andra gången i år - denna gång dock till Ersnäsovalen som alltid har så suveränt underlag! Elisabeth och jag hakade på förståss - och jag fick inviga mitt B96-körkort med att köra hästarna med min bil i Elisabeths transport (min transport har ju fortfarande bara lastvikt för en häst.)

I Ersnäs gjorde vi så att vi efter uppvärmning red först jag ett T3-(tölt)program och sedan fick Lára pusta medan Elisabeth red T3, innan det var dags för mig och Lára att rida ett fyrgångsprogram o s v. Sylvia tyckte att jag skulle testa att ha viktboots på Lára, men min häst är verkligen som en bil med SUPEREFFEKTIVA servosystem - hur lite man än försöker inverka så tenderar effekten att bli alldeles för stor. Och så även med bootsen, trots att de bara väger 150 g, var det alldeles uppenbart att det var för tungt... (På Feykir hade jag däremot 280 gram när det var tillåtet..!) Jag får nog börja med att vänja in henne med lätta skyddsboots, som bara väger 90 gram...!!! (Eller som Johan föreslog, när jag började prata bootsvikter med honom: "Du får väl klistra några frimärken på hennes framhovar!")

Jag kunde i alla fall konstatera att vi börjar vara ganska duktiga i det korta tempot! Fast jag klarar inte riktigt att rida ett korrekt arbetstempo med all den energi som krävs, utan för att maxa vår prestation får jag acceptera ett något för högt tempo fortfarande. Och min tanke att anmäla oss i höger varv i T3 (för att efter varvbytet få rida ökade tempot i vänster varv) verkar vara ett riktigt beslut. Förra året gjorde vi tvärt om - men damen är ju känd för att vara ombytlig!

När det gäller ökade tempot så måste jag verkligen tänka på att rida aktivt - men också att ha mycket mer tygelkontakt än jag är van vid. Hennes effektiva "servosystem" gör att det inte behövs mycket eftergift från min sida för att hon ska hinna skicka ut "några bogar åt olika håll"... Eftergifterna är förståss viktiga, men de får bara vara microsmå och supersnabba för att hon inte ska hinna ta sig några friheter! Och stödet på yttertygeln är extra viktigt i ökade tempot.

När Lára fått hämta andan, medan Démantur och Elisabeth visade upp ett trevligt töltprogram, var det dags för oss att rida fyrgång. Där har jag inte tänkt byta varv jämfört med sist, utan håller mig till vänster varv. I traven måste jag tänka på att korrigera henne DIREKT som hon börjar tänka "uppåt" med nacken - för hinner hon tänka "uppåt" två gånger så är risken stor att hon går över i galopp innan jag hinner blinka. Dessutom måste jag RÄTA på mig och dra bak axlarna - skärpning Anna!!!

Skritten är ju det svåraste när Lára är riktigt taggad...där måste jag börja rida riktigt, riktigt sakta för att hon sedan förhoppningsvis ska länga steget när jag ger henne lite mer tygel, istället för att börja takta. Våra galoppfattningar var jag mycket nöjd med! Men nu är det hög tid att komma till mer ridning i galoppen! Precis som i traven måste jag räta på mig och dra bak axlarna så att jag tar med mig henne mer upp i sprången.

Övergången från galopp till ökad tölt är verkligen ingen ridmässig höjdare - hur tänkte de egentligen när de beslutade om den??? Men, det är ju bara att gilla läget och jag måste tänka extra mycket på att verkligen räta på mig när jag förbereder övergången, samtidigt som jag låter henne bli lite högre i formen. Och sedan gäller ju samma aktiva "snabba" ridning som i T3.

Sammanfattningsvis var det verkligen SUPERNYTTIGT att rida på ovalen! Och tack vare att underlaget var så fantastiskt mycket bättre än i Boden så fick jag ju en mycket tydligare uppfattning om var vi står inför tävlingen om två veckor. Vi har helt klart kommit ytterligare en bit på väg, jämfört med förra året. Men som vanligt finns det ju hur mycket som helst mer att jobba vidare med!

När jag sedan diskuterade igenom dagens träning med Sylvia fick jag rådet att rida mycket tempo i tölten nu fram till tävlingen. "Det korta tempot sitter ju så bra, så satsa på att fräsa på ganska ordentligt - samtidigt som du flyttar henne för vikten. Ja, egentligen rider precis som du gör i korta tempot fast snabbare! Och rid mycket galopp, där du också sidför tvärs över vägen för att öka samlingen!" Nu undrar jag bara HUR mycket Lára egentligen har betalat för att Sylvia skulle komma med dessa råd?!! Fokus på "gasen i botten" - det låter verkligen som rena Láraönskedrömmen!!!

I morgon blir det City Rehab för min del och Lára kan nog behöva en vilodag efter dagens ansträngningar. Men jag ser verkligen fram emot att ge mig ut och "fräsa på" på tisdag!!!

City Rehab, ridning och grönt gräs!

Efter jobbet idag var det dags för veckans andra pass på City Rehabs crosstrainer. Det kändes riktigt bra även idag! Och trots detta var jag JÄTTEDUKTIG och motstod frestelsen att öka på med någon ytterligare minut. Men det var frestande... får höra vad sjukgymnasten säger på måndag, kanske kan jag då få tillåtelse att gå upp till sammanlagt 10 minuter?! Det är verkligen roligt om det här håller i sig - för det är ju en träningsform där hela kroppen får vara med! (Sjukgymnastens andra alternativ var att gå på ett band med specialdämpning, men då får ju inte armarna vara med...)

Under förra året hade jag paus från träningen i varmvattenbassängen för att gå smärtkurs på vårdcentralen, där det b l a ingick träning i basal kroppskännedom. Verkligen MINIMALA rörelser, som från början kändes ganska "intetsägande". Men det visade sig verkligen att "less is more"!!! Allt eftersom jag lärde mig att göra de små rörelserna allt mindre och mindre, så började jag också märka mer och mer effekt.

Om man t ex nickar med huvudet med tillräckligt små rörelser (det ska knappt synas för en utomstående) så får man samma effekt som om någon masserar ens muskelfästen i nackrosetten!  Och succesivt märkte jag också hur min "kroppskännedom" ökade. Ett problem för mig har varit att kroppen vid olika rörelser alltid spänt många fler muskler än vad som egentligen ö h t ska vara inblandade i den rörelsen och att när en muskel väl spänts har det nästan varit omöjligt att få den att slappna av. Någon stom självklart skapar ytterligare smärta.

Allra störst har det problemet varit med axlar och nacke - där musklerna nästan alltid varit spända så snart jag rört någon del av kroppen. Men även musklerna i benen har kunnat bli spända och låsa sig i olika lägen, t ex på hästryggen. Därför är det med stor glädje jag kan konstatera att jag vid träningen på crosstrainern verkligen kan hålla händer, armar och axlar så avslappnade att de bara "följer med" i rörelsen! Men jag skulle verkligen behöva komma igång med bassängträning också - för att försöka bibehålla rörligheten i kroppen. Fast det måste få vänta till dess kroppen har hunnit vänja sig vid crosstrainerträning på liiite högre nivå i alla fall!

Idag vågade jag mig för första gången på att kombinera crosstrainer och ridning på samma dag också! Hade nämligen kvällsfodringen, så jag skulle ändå åka ut till stallet, men grundplanen hade hela tiden varit att INTE rida också. Men när jag hunnit med några timmars vila efter sejouren på City Rehab (med en låååååång bastu som avslutning) kändes det ändå så bra att jag inte kunde låta bli att rida också!

Testade att rida upp på skogsvägen bakom bommen, men vägen var fortfarande väl mjuk. Dessutom var den faktiskt lite hal också i kvällskylan, så ganska snart vände jag hemåt igen. Det blev istället en stund på ridbanan med fokus på böjning, avslappning och rakriktning (kändes som att det fanns lite att "reparera" sedan vi tränade tempoväxlingar och ökad tölt senast) men ganska snart hittade vi tillbaka till en bra "Atli-kurskänsla" och då fick det räcka för dagen. Kändes som en bra förberedelse inför söndagens träning på ovalen i Ersnäs!

Innan kvällsfodringen fick Lára både kraftfoder samt en hög grönt gräs som matte plockat hemma i Kyrkbyn. Det är ju bara två veckor till tävlingen i Ragvaldsträsk och i o m att hela tävlingsområdet ligger i en södersluttning brukar det vara gott om gräs där vi får bygga hagarna... Medan vi i Mariebäck ännu knappt har något gräs att vänja hästarna vid. Skojade först om att jag borde köra hem Lára till Kyrkbyn en stund varje dag, men det är ju aningen enklare att ta med sig gräs till stallet istället - inte minst så här i början när hon ändå inte skulle få beta så många minuter!

Välkomstkommittéer!

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen var välkomstkommittén (Freddan) självklart på plats utanför Josefshallen! Han går gärna dit och sätter sig när man kommer med bilen, för att försäkra sig om att han först blir klappad ordentligt och för att sedan också få "lifta" (bli buren) ner till stallet!!!

Lára är föresten också som en välkomstkommitté! Här om dagen ropade jag på henne i hagen innan jag gick in i stallet för att hämta hennes grimma. Där inne träffade jag en kompis och blev uppehållen en kort stund. När jag kom ut genom stalldörren igen stod Lára redan vid hagens grind och skrapade otåligt med ena framhoven, som för att säga: "Var håller du hus??? SKYNDA dig - vi ska ju rida!!!" Men idag hade jag skärpt till mig (det var dessutom tomt i stallet) så vi kom fram till grinden ungefär samtidigt och hon behövde inte gräla på mig.

Väl i stallet lyckades jag ovanligt bra i mitt arbete med att "ta av henne" vinterpälsen - hon har verkligen börjat släppa mer av pälsen efter "badet" på Bodentravet. Dessutom hade jag MKT bra verktyg!!! Först en rejäl omgång över hela hästen med mirakelskrapan från Lillhästen och sedan en lika rejäl omgång med Elisabeths "terrierskrapa" - verkligen en vinnande kombination!!! 

Red sedan ett pass på ridbanan i den kalla snålblåsten (att det igår var så varmt att de första myggen tydligen dök upp i Mariebäck på kvällen kändes verkligen MKT avlägset idag!!!) Till skillnad från vädret så var Lára i alla fall en njutning!!! Hon kändes hur avslappnad och fin som helst under uppvärmningen, med lååång hals och högerbogen ovanligt bra på plats dessutom. Efter att ha frustat sig igenom travuppvärmningen fortsatte hon på samma sätt i skrölt - så avslappnad att nacken var MINST 2 dm lägre än manken!

Efter samlad skritt och tölt med mycket sidförande för vikten och Atlivändningar övergick vi till att träna med fokus på tävlingen. Först arbetstempo tölt med riktigt mycket energi och sedan tempoväxlingar. Och det ökade tempot kändes verkligen SÅ mycket stabilare än i söndags på Bodenovalens mjuka och TUNGA underlag. Jag behöver kanske inte anmäla mig till T8 på Vindurtävlingen ändå...!!! 

I början gick hon emot lite i handen i nedtagningarna, men när jag påminde mig själv om att sitta på rumpan ordentligt, sidföra i nedtagningen samt Atlis tips att alltid ge en eftergift innan jag börjar bromsa, så höll hon bärigheten bättre. Provade även att rida några hela varv i ökat tempo - och med ett lätt stöd på yttertygeln var det nästan så att det gick bättre i vänstervarvet faktiskt... eller?! I högervarvet (som varit det lättare varvet tidigare) fick jag krama loss lite på innern längs långsidorna fast sedan ställa lite utåt i hörnen för att hon inte skulle rolla med ytterbogen istället. 

Efter att ha fått uppleva detta var jag bara SÅ peppad att åka till Ersnäsovalen för att träna med riktiga långsidor och riktiga kurvor!!! Och förhoppningsvis bli säker på vilket varv jag ska anmäla oss i för töltklassen (T3) också. Förhoppningsvis kan jag åka dit på söndag!

Innan Lára fick gå ut i hagen igen hade jag premiärsprayat henne med insektsspray. Snart är det kanske dags att börja med exemtäcke också - just den aspekten av sommaren kan jag inte påstå att jag längtat efter... 

Nya Zeeländare återgäldar vår visit?!

Svarta svanar i Rotoura, Nya Zeeland. Området har mycket intensiv vulkanisk aktivitet varför sjöns vatten färgats vitt av svavel - vilket förståss gjorde de svarta fåglarna ÄNNU mer effektfulla!!!

För ett drygt år sedan var Johan och jag på en FANTASTISK resa till Nya Zeeland!!! Ett land som verkligen har fått ALLT när det gäller häftiga naturupplevelser (vulkaniska områden med geisrar, svarta lavastränder, vackra fjordar, alper, vita stränder, regnskogar, ett oerhört rikt djur- och fågelliv, vidsträckta gröna fält, Sagan om ringen-landskap....) Verkligen värt den lååååånga resan många gånger om!!! Eller, som det så träffande stod på en t-shirt i en souvenirbutik: "När Gud skapade Nya Zeeland var det bara för att skryta!" (min översättning).

Och nu verkar det som att några av våra "vänner" från Nya Zeeland faktiskt bestämt sig för att återgälda vårt besök. Här om dagen kunde Norrbottens Kuriren nämligen rapportera om svarta svanar i Ängesbyn, bara några mil härifrån! (F ö den by där vårt hus stod tidigare och var fattighus, innan timringen plockades ner och flyttades hit till Kyrkbyn 1856.) Någon vit svavelsjö finns inte i Ängesbyn vad jag vet, men på skuggiga platser kanske några kvarvarande fläckar av snö eller is som kan utgöra en lika effektfull bakgrund?! Några bilder var det dock inte i Kuriren, så jag kan förståss inte vara HELT säker på att det är just några av fåglarna vi träffade "down under"!

TVÅ kompisar att springa ifrån!!!

Ja, så fantastiska möjligheter hade faktiskt Lára idag - och självklart utnyttjade hon alla möjligheter!!! Och jag som varit så TRÖTT när jag åkte till stallet att jag inte begrep hur jag skulle orka rida, smittades som vanligt av hennes härliga energi!!!

Vi fick alltså sällskap ut av både Fia på Ljúfa och Madde på Penni och när vi värmt upp fick hästarna galoppera nästan hela vägen bort till nya kalhygget. Där skrittade vi sedan omkring en bra stund "över stock och sten" - Lára förståss hela tiden i täten med spetsade öron. De inledande galopperna och "terrängskritten" kändes verkligen som optimal stretching för henne efter söndagens tunga pass på ovalbanan!!!

På hemvägen red vi en hel del snabb tölt och till min stora lättnad gick det SÅ mycket bättre än på ovalen i söndags... Då var Lára så oerhört ojämn i takten att all träning från i vinter kändes som bortblåst... Jag hoppades förståss att det var underlagets fel - och att jag inte bara inbillat mig att vi gjort framsteg på detta område. Och idag, på fast och fin grusväg, fick jag alltså positivt besked på den fronten! Skönt! Men vi skulle definitivt behöva minst en omgång på ovalbana till innan vi river av hela vår- och sommartävlingssäsong hos Vindur sista helgen i maj. Fast då åker jag definitivt till Ersnäsovalen istället - som fantastiskt nog ALLTID har kanonunderlag!!!

B96-körkortet är mitt!!!

Idag var det uppkörning för B96-körkortet (som ger behörighet för tyngre släp i o m att tillåten totalvikt är 4250 kg jämfört med 3500 kg för vanligt B-kort). Jag har ju väntat så många år på att den här möjligheten skulle komma och nu äntligen är det klart!!! Sylvia, som gjorde sin uppkörning direkt efter mig, blev också godkänd - KUL!!!

För mig var det ett extra spänningsmoment att köra upp i en bil med vanlig växellåda, eftersom vi bara haft automatväxlade bilar sedan 1996. På trafikskolan vars ekipage jag körde med fick jag rådet att inte köra automatväxlad bil alls under de sista dagarna inför uppkörningen. Bussiga Fia bytlånade bil med mig i några dagar och det kändes VÄLDIGT bra idag att ha haft den möjligheten!!!

Med min gamla hästtransport var totalvikten fåniga 20 kg för hög för att jag skulle få dra den med min suveräna dragbild. Tack vare att Láralimousinen f n har lastvikt för bara en häst så har den dock varit godkänd i kombination med min bil. Men nu ska jag förståss boka tid hos verkstaden för att höja lastvikten, så jag kan transportera två hästar.

Jag kollade innan jag köpte nya transporten att det är kulhandsken som behöver bytas, så det var en överkomlig kostnad. (Hade blivit betydligt dyrare om det varit däcken, eftersom det är en boogie och jag behöver både sommar- och vinterdäck!)

Jag ska föresten få belöna mig själv med en snygg islandshästdekal till transporten - det tycker jag verkligen att jag är värd nu!!!

Mor och dotter!

PRESSTOPP: Här om dagen fick Litlamin (t h) faktiskt befinna sig så här nära mamma Lára!!! (Orsaken var att Lára brunstar och i brist på manliga kavaljerer kan hon uppenbarligen acceptera viss närkontakt från "pöbeln".)

Idag har Lára välförtjänt vila efter gårdagens tuffa pass på den tunga ovalen. Själv har jag dock både jobbat och tränat trots en natt när jag vaknade massor av gånger. Träningen bestod av crosstrainer på City Rehab och jag var så nöjd över att det faktiskt var första gången som jag inte fick någon som helst mjölksyrakänning (jo, jag får mjölksyra ETREMT lätt - det är därför mina ynka 9 minuters träning delas upp på 4+5 minuter.) 

Glad i hågen föreslog jag sjukgymnasten att jag nästa gång kanske kunde öka på träningen med en minut?! Men hon sa bestämt ifrån att jag måste träna MINST en gång till med samma positiva känsla innan jag för öka på... Kändes verkligen snopet... men hon är väl precis den bromskloss som jag behöver för att inte skynda fortare än vad kroppen klarar... Än en gång får jag citera framlidne Lasse Eriksson: Gode Gud, ge mig tålamod...men gör det FORT!!!"

Detta blogginlägg skrivs ute i orangeriet, där kvällssolen ännu värmer. Från ängen hörs storspovarnas härliga vårsång och en tekopp står inom räckhåll... HÄRLIGT m a o!!!

Ovalbaneträning i Boden!

Grattis Boden, som fick besök av Lára och Démantur idag!!!

Dagen till ära invigde Lára dessutom sina nya transportskydd! Hittills har hon fått använda Feykirs gamla, men de var i storlek full så de nådde nästan ända upp till magen på nätta damen... Och hennes MKT negativa inställning till transportskydd påverkades inte direkt i positiv riktning av dessa... Men när jag "snubblade" över skydden på bilden ovan för halva priset så slog jag till direkt. Var liiite tveksam till om ponnystorlek verkligen skulle räcka till, men de visade sig  ju passa perfekt! Hon har samma storlek på benen som på huvudet alltså!

Väl i Boden visade det sig tyvärr att ovalen var mjuk och TUNG... Trots att han som sköter banorna där fått instruktionen att den ska vara MINST lika fast som travbanan, så verkar det inte riktigt vilja gå in... Lára och jag började träna på vad jag trodde var arbetstempo tölt, men fick direkt backning av Sylvia som stod nere vid banan en stund. "Menar du att det där skulle vara arbetstempo???!" undrade hon för självklart red jag alldeles för fort... Men inte nog med det, dessutom hade jag alldeles för stort fokus på avslappnad häst. "Nu är det inte Atlikurs, nu är det tävling så MKT mer energi, även om hon blir lite mer spänd. Du får reparera efter tävlingen sedan!" 

Det allra svåraste var dock ökade tölten... Jag tycker verkligen det är svårt att träna, för å ena sidan skulle jag vilja låta henne "rulla på" ganska många varv i båda varven för att hitta balansen och för att jag ska hinna lära mig hur jag ska stötta/parera i olika situationer. Men samtidigt är ökade tölten så jobbig för hästen... Lára slutar ju i o f s aldrig springa - sådan trötthet lider hon aldrig av. Men man märker ju att hon inte orkar bära upp sig på samma sätt utan gångartens kvalitet försämras ju efter ett tag... 

Dessutom var ju banan som sagt TUNG - så även på raksträckorna gick det mycket sämre att hålla en ren takt än vad det gjort när vi tränat på grusvägen hemma. Och det hade jag väl inte riktigt räknat med... kurvorna däremot förstod jag ju att vi skulle ha lite problem med eftersom vi inte kan träna dem hemma. I höstas minns jag att ett av de stora problemen i kurvorna var att hon rollade med ytterbogen, men nu rollade hon med innerbogen istället. Med den här hästen behöver man aldrig ha tråkigt!

När jag tyckte att vi bränt tillräckligt med krut på tölten red jag ett fyrgångsprogram. Lára var redan genomsvettig, men när det var dags att galoppera gasade hon ändå på så att jag blev tvungen att bromsa henne. (Vet nämligen av erfarenhet att om man galopperar så att man nästan ligger i kurvorna så kan man få domarkommentarer av typen: "Rid ABSOLUT inte fortare!!!") Det är min racer-Lára i ett nötskal!!!

Elisabeth red samtidigt som mig på ovalen, så tyvärr hade jag inte så stor möjlighet att titta på dem. Men det lilla jag ändå såg var RIKTIGT trevligt (förståss!!!) och vid något tillfälle dånade de förbi oss i en ökad tölt som fick mig att önska att vi bara kunde sugas med! WOW!!! Hennes Ronny gjorde föresten inte bara ett kanonjobb som vår groom, utan vikarierade dessutom för Johan och filmade oss lite. Så på vägen hem fick jag i alla fall njuta av Démantur på film! Och det fanns riktigt fina sekvenser på mig och Lára också!

Innan vi åkte hem igen passade vi på att "bada" hästarna i travets fina spolspiltor.  Så här ren och snygg var därför Démantur när han fick komma ut i hagen igen hemma! Och han hade dessutom den goda smaken att vänta med att rulla sig. Lára hann däremot knappt hälsa på sin flock innan benen vek sig på henne, varför matte skyndade sig att vända sig bort för att slippa se...!!!

Någon att springa ifrån!!!

Hästarna i Mariebäck fick av misstag dubbla frukostar i morse - och det kan uppenbarligen ta knäcken på den bästa stoflock!!! Normalt har flyktdjur ALLTID en individ som står och vaktar när de andra ligger, men idag var de uppenbarligen för mätta för att bry sig om den detaljen... (Bilden dessutom fotad efter att jag varit in i hagen och hämtat Lára - något de inte heller orkade bry sig om...!)

Jag tror jag redan nämnt att Valborg firades genom att under högtidliga former byta ut mina vinterstigbyglar i komposit mot mina vår/sommar/höstdito i lättmetall. Och idag fortsatte jag att fira vårens ankomst - genom att under lika högtidliga former skruva broddarna ur Láras skor. När vår bussige hovslagare var i stallet senast hjälpte han mig att lossa broddarna, så att jag trots mina klena händer skulle klara att skruva ur dem när det var dags. Så idag gick det verkligen hur lätt som helst!!!

Lára och jag fick sällskap ut idag, av Fia och Ljúfa. Det är alldeles för sällan vi rider tillsammans med någon så det var verkligen jättekul! Lára uppskattade också att ha sällskap (läs: en annan häst att springa om och springa ifrån!) Och inte minst var det ju VÄLDIGT nyttig träning på att hon skulle lyssna på matte TROTS detta. (I en tävlingsfinal är man ju t ex inte ensam på banan...!)

Jag föreslog att vi skulle rida mot Avan och upp på det nya hygget för att hästarna skulle få gå "över stock och sten" och verkligen jobba med sina ryggmuskler. I o m att hygget ligger i en södersluttning var min förhoppning att det skulle ha hunnit torka upp hyfsat - vilket också visade sig stämma!

På vägen dit hann jag träna på att fatta galopp ur en sluta i skritt. På salig Reykurs tid fick jag tipset att göra det för att stärka galoppen - för i slutan har hästen ytter bak långt in under kroppen vilket både ger styrketräning av detta ben och bra kvalitet på galoppfattningen. Har dock aldrig testat det på Lára förrän idag - och resultatet kan man väl beskriva som lite varierande...

Första fattningen blev klockren, men sedan hade vi några dåliga innan vi fick till det bra igen. När vi rider lektion brukar Sylvia faktiskt få säga att jag ska försöka rida Lára lite rakare i slutan, att hon böjer sig FÖR mycket. (Inte alltid lätt med en överrörlig häst!!!) Och det var samma sak nu: det var när jag tänkte "rak sluta" som galoppfattningarna också blev bra!

Ute på hygget var det alltså tillräckligt torrt för att rida och det märktes verkligen att hästarna uppskattade att få lämna bilvägen och ge sig ut i terrängen! Lára gick förståss först - med avslappnad, utsträckt hals och spetsade öron!

På hemvägen ägnade vi oss åt tölt istället och Lára var väl först inte helt med på noterna när jag tyckte att vi skulle tölta saaakta... Men när hon accepterade och slappnade av fick jag mycket samling och rörelser "på köpet"! Som avslutning provade jag även att "gasa på" lite mer, men inte så fort som hon egentligen ville springa, och då lyckades hon faktiskt hålla reda på "alla benen" och vara ren i takten trots att vi alltså var på hemväg.

Tillbaka i stallet tyckte jag att hon tuggade på sitt kraftfoder i EVIGHETER - och tillslut gav hon t o m upp och slutade äta fast det var en hel del kvar i krubban. Uppenbarligen var hon fortfarande mätt efter allt hö i morse! Jag har verkligen inte träffat på många hästar som kan lämna kraftfoder frivilligt, men det är inte första gången jag konstaterar att Lára är en av dem!!!

Äääääntligen riddag igen!!!

Här jobbar vi med att samla skritten, under senaste Atlikursen.

Efter två vilodagar var det idag dags att rida igen. Äääääääntligen!!! tyckte både Lára och jag! Värmde upp i skritt och trav på ridbanan innan vi red ut och fortsatte uppvärmningen i skrölt med låååång hals. 

När jag sedan började samla henne mer i skritten gick det ovanligt bra, trots att vi inte hade något ridbanestaket att ta stöd av. Uttrycket "all over the place" var inte alls rättvisande längre!!! :-O Det hade jag aldrig vågat tro att jag skulle få uppleva på den här "gummibandshästen"...!!! Men det kanske bara var en engångsföreteelse? Jag vågar verkligen inte "ropa hej" ännu i alla fall..!

Varvade sedan arbetstempo och ökat tempo tölt. I arbetstempot känns hon fortfarande väldigt mjuk och fin - risken var ju att tappa mjukheten där när jag även började låta henne gasa på, men ännu har jag lyckats undvika det i alla fall.  

Det ökade tempot fortsätter att gå bäst när vi rider bort från stallet. På hemvägen blir Lára så oerhört speedad av att hon får springa fort, så där blir det gärna alla möjliga gångarter på en gång... Atli sa att det vanligaste felet ryttare gör i ökad tölt är att de bromsar hästen när de försöker lösgöra, så jag försöker verkligen tänka på att INTE göra det. Men på hemvägen är det kanske precis vad som skulle behövas för att få henne lite lugnare mentalt...?! 

Under förra årets tävlingssäsong tyckte jag att vår bästa gren var nedtagningarna - som visserligen inte hade maximal timing, men som vi i alla fall kunde göra med bibehållen bärighet utan att jag fick "något i handen". För att behålla detta försöker jag vara mkt noga med att göra alla avsaktningar från ökad tölt via riktigt samlad dito. Och först när hon bär sig själv helt och hållet i det korta tempot får hon sakta av till skritt och slappna av. 

Min duktiga häst fick sedan en låååång skrittpaus - (som hon faktiskt verkade uppskatta!!!) - innan hon fick sträcka ut rygg och hals ordentligt i "nedvarvningstrav". I morgon får vi förhoppningsvis sällskap ut av Fia och Ljúfa! Ska se om vi kan "lura med dem" bort till nya kalhygget där vi kan kliva "över stock och sten"?! Det ligger i en södersluttning, så förhoppningsvis är det inte allt för blött där längre.

På söndag åker vi sedan till ovalbanan på Bodentravet tillsammans med Elisabeth och Démantur för att "känna på banan" inför anmälan till Vindurs vårtävling. Förhoppningsvis lyckas jag då också räkna ut vilket varv jag bör välja att starta töltklassen i! 

Softat i orangeriet!

Johan somnade gott i orangeriet efter lunchen!

Efter många nätter med stökig sömn kändes det som att jag höll på att "jobba ihop" till en sjukdag... men eftersom det är röd dag idag kunde jag lösa problemet utan att sjukanmäla mig! Förutom sovmorgon har det därför blivit mycket softande i däckstolen ute i orangeriet - HÄRLIGT!!!

Hade egentligen tänkt rida idag, men det var alldeles uppenbart att det var en vilodag jag behövde mest av allt. Och dessutom är det inte otroligt att Lára har lite ömma muskler idag, efter gårdagens dragkamp med stigbygeln... Och då är det ju bättre att även hon får vila. Trots att det kommer att innebära två vilodagar i rad för hennes del, eftersom jag ska till City Rehab igen efter jobbet i morgon. Men det som inte dödar härdar - även för henne!

Nu har Johan precis tagit tåget i Umeå där han ska ägna sig åt sin forskning ett par dagar igen. Och när katten är borta ska Anna i kväll äta färsk, grön sparris från Tyskland (inköpt på Hemmagastronomi) med brynt hasselnötssmör och Kalixlöjrom. Jo, det är verkligen JÄTTESYND om mig!!! ;-)

Jag har föresten varit på spaning i vår egen sparrisodling idag, men ännu syns inga knoppar till. Men förra året kom de väldigt tidigt så jag hoppas på detsamma i år!