Tidernas åskväder och ridning i bastu

Oj, vilket våldsamt åskväder som drabbade Norrbottens kustland i morse! Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande! Det började vid 08-tiden med den värsta åskknall jag hört! Johan för sin del var säker på att det var taket som blåste av huset - för det var inte bara ett extremt högt ljud, utan det var väldigt, väldigt långdraget också! Dessutom var himlen så oerhört MÖRK! Vi som inte ens har mörkt på nätterna så här års - men nu var det plötsligt som att någon helt släckt lyset där ute... Strömmen gick också - men vi hittade en batteridriven radio där vi kunde höra Radio Norrbottens programledare beskriva blixtarna som "med frekvensen av en stressad saftblandare!" En sådan här gång är man verkligen glad att kyrkan ligger ovanför oss uppe på höjden - med en åskledare i det höga tornet. Förhoppningsvis väljer blixten att slå ner där istället för nere hos oss...

När strömmen återkommit och jag ÄNTLIGEN kunnat fixa en första kanna Earl Grey-te var dagen räddad! Sedan åkte jag till Feykir för att fortsätta vår uppladdning inför helgens Atli-kurs. Normalt brukar ju luften vara fuktig och tryckande INNAN ett åskväder, för att "lätta" betydligt när åskvädret passerat. Men inte idag... Det blev bara ÄNNU mer fuktigt... När jag klev ur bilen i Mariebäck fick jag känslan av att kliva in i en bastu... Det hade varit intressant att se en luftfuktighetsmätare idag... för det känns nästan som att man skulle kunna vrida ur luften, som en disktrasa! :-O Och ändå var det tjocka moln på himlen, så solen hade ingen som helst del i denna tryckande värme.

"Det gäller att SKYNDA sig att rida idag - för tänk när solen kommer fram och det blir ÄNNU varmare...!" sa Sylvia.

Feykir och jag red på ridbanan idag och vårt fokus var trav på böjda spår. Vi får alltid värma upp så på Atlikurserna - och böja till dess vi kan byta riktning med bibehållen form. Det har inte blivit så mycket trav på ridbanan i sommar så det var verkligen hög tid att "damma av" formen inför helgen. Vore ju trist om vi skulle fastna i uppvärmningsfasen hela kursen! Atli är nämligen så extremt noggrann - inte en chans att du får gå vidare till nästa steg ifall du inte är helt redo. De flesta av oss har därför tillbringat MÅNGA kurser töltandes på volt... och mest bara hört talas om att det finns de som får tölta längs spåret. Men vi är inte helt säkra på om dessa ekipage verkligen finns i verkligheten, eller om det bara är en sägen... ;-) Vore ju hur som helst lite trist om vi inte ens tog oss vidare till töltvolten den här gången! Alltså blev det trava och böja, trava och böja... idag.

När Feykir TILLSLUT var tillräckligt mjuk för att vi skulle kunna byta riktning (även från höger- till vänster-böjning) med bibehållen form fick vi ÄNTLIGEN pusta ut. Jag tror nästan att jag var svettigare än han! Efter en skrittpaus stämde vi av att vi kunde skritta på volt åt båda hållen och flytta ut bakdelen med bara lätta hjälper - då fick det räcka för idag. När jag satt av kände jag hur ridbyxorna verkligen klibbade fast längs benen... Jag brukar hävda att ridning är som en svettig form av yoga vilken utövas utomhus. Har hört att det t o m finns en yogaform som utövas i bastuvärme. Måste vara sådan yoga vi ägnat oss åt idag!

Edit: hittade en sida på nätet som angav luftfuktigheten i Luleå idag till 85 %. Och på Norrbottens Kurirens hemsida rapporteras om 30.000 blixtnedslag i Luleå under morgonens mega-åskväder!