Atlilektion utan Atli

När jag hämtade upp Feykir från sommarbetet idag fick jag en hel flock hästar "på köpet"...!


Sedan hade vi "Atlilektion utan Atli", d v s med de övningar som vi brukar få jobba med när vi rider för honom. Först uppvärmning i trav på böjda spår - då Atli brukar säga att jag ska byta riktning väldigt ofta för att få Feykir lösgjord. Fick verkligen jobba med den saken idag - men tillslut kunde vi byta riktning med bibehållen form och då var jag nöjd.

Efter en skrittpaus övergick jag till Atlis paradövning: skritt på volt och flytta ut bakdelen. Redan i första försöket förstärkte jag med pisken på inner bak - och sedan var Feykir hur duktig som helst och korsade ordentligt bak redan för lätt skänkelhjälp. Växlade fram och tillbaka mellan de båda varven på volt.

Nästa steg blev övergång till tölt på volten och flytta ut bakdelen så snart han styvnade i innersidan. Nu kändes Feykir riktigt mjuk och fin och jag kunde byta om volt med bibehållen eftergift.

Efter en skrittpaus gick jag ut på spåret i höger varv och red först samlad skritt - med lite pisk som förstärkning i början. Detta kändes VÄLDIGT mycket lättare på ridbanan än ute på vägen! Ganska snart fick jag uppleva känslan av att "pilbågen spändes" från bakbenen och framåt så att bogarna lyftes upp framför sadeln. Efter lite kramningar på högertygeln kom även eftergiften - och då smög vi iväg i tölt längs spåret. Använde hörnen för att öka samlingen genom att verkligen driva in inner bak under honom. I första hörnet med skänkel + pisk - sedan räckte det med skänkeln för att han skulle trampa under sig ordentligt! (Så mycket bättre det går om jag är snabb med att förstärka med pisken - då lyssnar han ju på lätta skänkelhjälper sedan!)

Efter en stund spände jag pilbågen ytterligare: jag kunde höra för mitt inre öra hur Atli sa: "Mera eeeeenerdji!" så jag viftade lite med pisken och gjorde några halvhalter - och fick uppleva riktigt trevlig tölt!

Min duktiga häst fick ny välförtjänt skrittpaus innan vi bytte varv och började om från samlad skritt. I vänster varv är det MYCKET svårare att få den där "pilbågskänslan" i tölten... Efter en stund fick jag dock anledning att säga till mig själv på skarpen! Om jag inte lyckas lika bra i vänstervarvet så får jag ju inte acceptera det - jag måste ju skärpa till mig och jobba ÄNNU hårdare i så fall! Alltså mera drivning, mera halvhalter, mera flytta ut rumpan i hörnen, mera allt...! Snart flåsade jag i takt med Feykir i värmen och tillslut fick jag faktiskt uppleva lite "bogarna upp"-känsla även här! Där ser du Anna, det är bara hårt arbete som gäller! Inte duger det att gömma sig bakom "det är mycket svårare i det här varvet..." för i så fall kommer man ju ALDRIG att fixa det!

Feykir fick sträcka ut en stund i trav som avslutning och sträckte tacksamt ut framåt-nedåt för att stretcha sina ryggmuskler.

Duktig Feykir fick sitt kraftfoder - och sölade som vanligt en hel del när han åt. Lilla Loppan kom smygande försiktigt för att se om hon också fick äta lite av hans utspillda betfor - och det fick hon!