Precis som igår fokuserade vi på trav och galopp - tyckte det var bra att passa på att galoppera när det var en svalare dag - men idag red vi på ridbanan. Skrittade igång med snäva serpentiner. Hade dessutom vanligt tredelat bett för att kunna "böja igenom" Feykir ordentligt. Sedan trav på små volter följt av åttvolter i trav. När han kändes mjuk och fin i kroppen fick vi hämta andan i skritt en stund. Jag vände över ridbanan och på medellinjen gjorde Feykir en prydlig halt. Han tyckte visst att vi kunde vara klara för dagen.. Men jag tyckte ju att vi bara precis var klara med uppvärmningen!
Vi skulle ju nämligen träna det svåraste som finns: galopp på volt! Utgick från balanserad trav i höger varv, fattade galopp och galopperade längs spåret medan jag omväxlande ställde höger-vänster. Feykir kändes mjuk och fin - då och då kom han dessutom verkligen upp i sprången! Bröt av för en micropaus i skritt innan jag fattade ny högergalopp (från trav) och genast styrde in honom på en volt. Efter ett varv på volten styrde jag ut på spåret igen - ställde höger vänster några gånger för att stämma av att han fortfarande kändes mjuk och sedan saktade vi av till trav. När han travade avslappnat i trevlig form igen fick han en skrittpaus.
Upprepade därefter samma sak: galoppfattning från trav, ett varv på volten, galopp längs spåret med avstämning att han kändes mjuk, trevlig trav och sedan ny skrittpaus. Tredje omgången red vi två varv på volten - det funkade också bra!
Oj, vad Feykir är duktig på volt i högervarvet nu! Det är faktiskt som att galoppen blir bättre och bättre ju längre vi kommit på "voltvarvet" - jag kan alltså t o m använda volten till att rida ihop honom i galoppen!
I vänster varv är det betydligt svårare... Tog en längre skrittpaus innan vi började med det - så att vi båda skulle ha den kraft i benen som krävdes! Red först två varv längs spåret i vänster galopp medan jag ställde höger-vänster, för att stämma av att han höll sig mjuk i kroppen. Tänk, för inte så länge sedan blev han till ett järnspett direkt jag rörde innertygeln det minsta i vänstergalopp på banan - och nu kan jag alltså ställa fram och tillbaka! Ibland händer det att han känns stum när jag tar i innertygeln - men då har Sylvia lärt mig att jag genast ska släppa den, ställa utåt en kort stund och sedan prova krama på innertygeln igen. Och då brukar han kännas mjuk och fin igen!
Efter ny skrittpaus fattade jag vänster galopp från skritt (i vänster varv ger det en mer bärig galopp än fattning från trav) och styrde direkt in honom på en volt. Men jag var visst för mesig med drivningen, för efter halva varvet bröt han av till trav! Gjorde ny fattning från skritt och smackade på lite också - nu blev det en helt annan energi i galoppen! I vänster varv är det tyvärr inte så att galoppen blir bättre och bättre ju längre vi hunnit på volten... Första halvan av varvet känns han mjuk i kroppen, galopperar med eftergift och jag kan hålla honom böjd i innersidan m h a kramningar på innertyglen och aktiv innerskänkel. Men efter halva varvet är det som att allt plötsligt blir så mycket mer komplicerat för honom... han rätar ut sig, blir väldigt spänd och låst i innersidan - men bara jag driver på håller han galoppen i alla fall. Ute på spåret igen fortsätter vi att galoppera till dess jag kan ställa höger-vänster och han åter känns mjuk i kroppen. Först då får han sakta av och hämta andan.
Red ett antal sådana omgångar i vänster varv - med skrittpaus emellan. Var så nöjd över att Feykir numera håller galoppen hela varvet även i vänster varv - och att första halvan av volterna faktiskt är riktigt bra!
Har pratat med Sylvia om att snart få rida lektion. Hon sa att hon tänkt bygga en galoppvolt a´la Atli på ridbanan - för Elisabeth vill också träna galopp. Det blir ju perfekt för oss också!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar