Schemat för söndag

Med reservation för ev ändringar... jag fotade detta i fredags em!

Atlikurs dag 2

Oj, oj, oj så KUL det är att rida kurs!!! Elisabeth, som rider Atlikurs för första gången sa: "Kan vi inte på något sätt få honom att stanna en hel månad?!" Håller med henne om att det varit toppen!!!

Första lektionen kändes Feykir lite stel i musklerna efter gårdagen, så vi fick trava ganska länge på volt innan Atli tyckte vi värmt upp tillräckligt. Redan innan vi började rida påminde han mig om att jag måste försöka bli snabbare i mina reaktioner - f f a när det gäller eftergifterna. Det är ju verkligen ingenting man kan ändra på i en handvändning - men jag försökte tänka på det under hela lektionen och efteråt sa han att det varit lite bättre i alla fall.

Efter uppvärmningen fick vi skritta på volt, hålla hästen böjd för att den skulle söka sig nedåt och ifall huvudet åkte upp igen flytta undan bakdelen för att få ny eftergift. Jag fick succesivt samla Feykir på volten, lösgöra honom i det samlade läget och göra övergång till tölt. Atli påpekade att det är viktigt att behålla handen så låg som möjligt när man börjar samla - det är ju inte huvudet som ska komma upp när vi samlar utan bogarna! Och att även i tölten flytta ut bakdelen ifall formen behövde korrigeras.

Nästa steg var att tölta längs spåret - i ett högre tempo - och rida på ganska ordentligt i båda varven för att verkligen "få igång" honom och få upp energin. Sedan samlad tölt på volt igen, med (försök till) bibehållen energi.

Avslutningsvis trav i framåt-nedåt på volt i båda varven.

Efteråt påpekade det hur viktigt det är att stärka hästens ryggmuskler - det är ju dessa som man ska sitta på. För att göra det tycker han att man ska börja och sluta varje ridpass med trav i grundform.

Lektion nr 2 följde ungefär samma upplägg. Men när jag "fräst på" en stund längs spåret för att "få igång" Feykir och sedan töltat lite på volten fick jag rida ut på spåret igen för att samla skritten riktigt ordentligt. Atli gick snett bakom oss och förstärkte drivningen genom att peta till med pisken på Feykirs bakben några gånger. Samtidigt påpekade han för mig hur viktigt det var att jag inte fastnade i handen. När Feykir försökte rusa iväg framåt måste jag förståss bromsa upp ordentligt först, men sedan skulle jag snabbt gå över till att bara göra korta, korta förhållningar på tygeln med snabba eftergifter. OJ, vilken effekt det blev!!! Det var verkligen som att Feykir blev en meter kortare, satte sig bak samtidigt som han verkligen kom upp med bogarna!!! Från det läget fick jag lösgöra honom genom att ställa inåt och driva extra med innerskänkeln och sedan göra övergång till tölt. Och vilken tölt det blev!!! Med racerbåtskänsla! (Och - för att undvika missförstånd - då talar jag inte om tempot utan om formen!) SYND att inte Johan var kvar och fotade - hade så GÄRNA velat se hur den tölten såg ut!!!

Efter ett varv med denna häftiga tölt fick jag börja om att samla honom i skritten - denna gång utan hjälp av Atli med drivningen. Även jag använde pisken några gånger för att förstärka skänkeln och snart hade jag en riktigt samlad skritt och kunde åter göra övergång till tölt. Mera häftig tölt - och genom att då och då förstärka med pisken kunde jag bibehålla energin. Plötsligt fick jag så uppleva ett sådant halleluja-moment när det kändes som att ökad drivning bara fick honom mer och mer uppåt samtidigt som jag inte hade något som helst i handen! WOW!!! Sedan tyckte Atli det var dags att låta Feykir sträcka ut i trav på volt i båda varven som avslutning.

I våras ett sådant halleluja-moment och nu TVÅ på samma kurs!!! TÄNK om jag faktiskt är något på spåret??!!

Efter lektionen konstaterade Atli att Feykir nu befinner sig i ett läge där jag behöver sätta betydligt större press på honom. Vi har jobbat med grundformen så att han är tillräckligt stark - nu kan jag gå vidare och börja kräva betydligt mer! Atli sa att jag ska tänka på det hela tiden när jag rider att så snart jag fått Feykir avslappnad i en gångart/ett tempo ska jag tillföra ny energi. Genom att förstärka med pisken om så behövs. Blir han spänd får jag lösgöra igen o s v.

Lördagens schema

Efter ett väldigt pusslande fick vi ihop det tillslut!

"Genialiskt" var ordet, sa Bull!

Min ridhjälm har ett foder som man kan ta lös och tvätta! Har känts extra trevligt de senaste dagarna när svetten droppat från luggen när jag tagit av min hjälmen efter ridpasset... det borde ju verkligen ALLA hjälmar ha, för det bör väl ändå inte vara en överraskning för hjälmtillverkarna att man svettas när man rider!

Dunder och brak!!!

Redan vid 03-tiden i morse började jag känna i kroppen att ett oväder var på gång... Men då var himlen fortfarande klar. Efter att ha legat och snurrat i sängen för att förhoppningsvis hitta ett bekvämt sätt att ligga upptäckte jag plötsligt kl 07.20 hur någon "släckte lyset" ute. I nästa stund började åskan dåna. När jag kom ner i köket kunde jag konstatera att det var så mörkt att gatlyktorna tänts! Nu började regnet VRÄKA ner också - på 10 minuter kom över 15 mm. Mörkret och regnet gjorde tillsammans att jag inte kunde se bort till vägen på andra sidan ängen nedanför vårt hus! Tänk att vi fått TVÅ så EXTREMA åskväder samma vecka - jag har aldrig upplevt något liknande! När det var dags för mig att åka till Mariebäck för Atlikurs hade regnet börjat avta. Jag packade för säkerhets skull några extra ombyten - ifall ösregnet skulle komma tillbaka när jag red kunde det vara skönt att ha torrt ombyte efter lektionen tänkte jag. Torrt ombyte kom också att uppskattas - fast inte av den anledning jag trott.

Det var Sylvia och jag som red dagens första lektion. Jag tycker alltid det är spännande att svara på Atlis inledande fråga om hur det går för oss med träningen. Vad ska jag våga svara? Förra kursen vågade jag mig på att säga att det går bra - för jag tyckte verkligen det. Sedan blev första lektionen en riktig katastrof - Feykir fick flera "frispel" - och jag kunde riktigt se hur Atli tänkte: "Om människan tycker att det här går BRA så vill jag INTE se när hon tycker det går dåligt...!" Och även om det inte behöver bli en sådan katastroflektion som den gången så är det ju pinsamt om jag säger att det gått bra men Atli tycker att det gått bakåt sedan sist... Men trots detta vågade jag mig faktiskt på att än en gång säga att jag tycker det går så sakta framåt. När lektionen var slut sa Atli till min lättnad att även han tyckte att det var bättre än senast (och då menade han inte den första katastroflektionen utan resten av förra kursen, då vi faktiskt fick en hel del beröm av honom.) KUL!

Som vanligt fick jag börja mjuka upp Feykir i trav på böjda spår. Sedan skritt på volt och flytta ut bakdelen följt av samma övning i tölt. Innan lektionen började hade jag berättat att vi tränat en hel del på tölt i ett högre tempo och att jag tycker att det hjälpt mig att rida även det kortare tempot. "Antagligen för att du får mer energi som du sedan tar med dig till korta tempot" sa han. Därför fick jag nu gå ut på spåret och gasa på lite mer. Först fräsa på så snabbt som möjligt och sedan i ett snabbare mellantempo. Jobbade då med att flytta ut bakdelen ordentligt i hörnen för att han skulle trampa under sig mer med inner bak.

När vi sedan åter gick tillbaka till ett långsamt tempo tölt längs spåret - i vänster varv - och fick koll på ytterbogen m h a stöd på yttertygeln så lyckades vi faktiskt prestera riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form! KUL!!! När vi avslutat med lite trav lång och låg sa Atli alltså att han höll med mig om att det gått framåt sedan sist. Vad jag nu måste jobba med är att bli SNABBARE i min eftergift när Feykir gör det jag ber om. "Det är den snabba eftergiften som ska göra hästen mjuk!" sa Atli.

Vi hade klarat oss från regn under vår lektion. Men jag var ändå mkt glad åt mina ombyteskläder - för jag var nämligen genomblöt av svett! En sjö att ta ett dopp i hade inte suttit fel i värmen... men ett byte till torra kläder var inte så dumt det heller!

Lektion 2 fick jag börja med att värma upp med trav på böjda spår och skritt på volt - flytta ut bakdelen. Sedan var det dags för oss att än en gång tölta längs spåret. Ni som brukar rida kurs för Atli vet att detta är STORT - oj, så många kurser jag fått tillbringa på volt i tölt... den volten får man inte lämna förrän Atli anser att man är redo, det spelar ingen roll hur många år det tar! Först fick jag tölta på i ett lite högre mellantempo - och driva in inner bak ORDENTLIGT i hörnen. Sedan göra övergång från samlad skritt till låååångsam, samlad tölt.

höger varv fick jag ett kort "halleluja moment" då Feykir töltade i SÅ trevlig form och mer drivning bara verkade få honom mer och mer UPP! "JÄTTEBRA där!!!" ropade Atli. Jag tror bara jag upplevt den töltkänslan en gång förut, strax innan vi skulle rida in på banan på Midurtävlingen i våras. Tyvärr lyckades jag inte upprepa inne på banan... Och när dagens halleljua-moment alldeles för snart var över lyckades jag aldrig heller hitta tillbaka dit... Men nu har det hänt två gånger i vårt liv i alla fall! :-)

Fick gå in på en volt igen och tölta långsamt, böja i innersidan och vara SNABB i eftergifterna när Feykir började sträcka ut halsen. När jag väl lyckas med eftergiften kommer nästa problem... att bibehålla energin ändå! Jag har ovanan att även sluta driva när jag ger efter på tygeln - INTE bra! Ibland lyckades jag bibehålla drivningen och då blev det ju väldigt mycket bättre förståss! Just detta tog Atli upp när lektionen var slut - att det blir alldeles för mycket "av och på" när jag rider... Jag laddar Feykir med energi, han sträcker ut halsen, jag ska belöna och tappar då ut all energi igen... Och det är ju energin som ska lyfta honom fram. Här har jag VERKLIGEN något att jobba på!!! "Men, som Atli tröstande sa, det är bättre att det går långsamt åt rätt håll än att det går snabbt rakt åt fanders!" Och det har han ju rätt i. Fast det hade ju varit roligare om det gick fort åt rätt håll förståss! Jag säger som komikern Lasse Eriksson: "Gode Gud, ge mig tålamod... men gör det FORT!"

Varning!!!

Detta läskiga hål i en vägtrumma upptäckte jag under gårdagens ridtur! :-O När man rider från korsningen vid sjön och mot Mariebäck kommer det efter en stund en liten ganska övervuxen skogsväg på höger sida. Bara ett par meter från bilvägen - i vänstra kanten - var detta hål som dessutom var ganska väl dolt av gräs. Och i lagom storlek för en hästhov att trampa ner.... Ryyyys!!! Jag försökte ta undan gräset och stack ner långa kvistar i hålet för att det förhoppningsvis ska synas bättre. (Jag har inte ridit längs den vägen många gånger ö h t - men vet att andra brukar göra det. Nu svängde jag bara av vägen för att lämna plats för en stor långtradare med släp som skulle passera på bilvägen.) Ni som brukar rida i Mariebäcktrakten bör alltså se upp för detta!

Både förälskad och lyckligt gift!

"Att skaffa häst är ett stort äventyr, det är som att gifta sig. Man blir förälskad men får också en del saker på köpet, som man inte hade en aning om."

Ingvar Fredriksson, veterinärprofessor och f d Flyingechef

Feykir och jag har ridledigt idag - som uppladdning inför Atlikursen som börjar i morgon. Det känns perfekt att jag hunnit/orkat rida tre dagar nu efter vår Umeåresa - och sedan en vilodag innan kursen! (Dessutom har ridningen möjliggjort massor av stretching - VÄLDIGT välgörande för min kropp!)

Har du alla hästar hemma? ;-)

Polisen i Solna har hittat en lösspringande häst. Saknar du en fux kan du alltså ringa Polisen!

Gabriel - en fux som trivs hemma!

Waart å schwårt! som pappa brukar säga

Oj, nu fjäskar datorn med mig - kunde lägga in bilder i det här inlägget vid första försöket! (De senaste veckorna har jag fått vara glad om det funkat vid tredje eller fjärde försöket...) Om någon har en idé om vad som kan vara felet får ni gärna höra av er!

Så här fint var det vid färjeläget i morse!

Ännu en VARM dag... När Feykir fick komma in i det svala stallet njöt han verkligen - det dröjde inte länge innan han stod och sov! En sådan här dag skulle man ha kunnat rida i stallet... När jag nämnde saken för Sylvia konstaterade hon att det faktiskt varit mer motiverat att ha ett ridhus när det är varmt än när det är kallt!

Idag ägnade Feykir och jag oss åt töltträning. Red en hel timme i värmen faktiskt! Efter uppmjukning med massor av "korsa bakbenen" värmde vi upp med korta sekvenser tempoväxlingar. Sedan fokuserade vi på långsam tölt med "massor av bakben". Svängde vänster vid sjön och fortsatte så länge vägen följde strandkanten. Om bara jag fokuserar på att sitta ordentligt på rumpan och hålla om med skänklarna och Feykir fokuserar på att jobba ordentligt med bakbenen så blir det riktigt bra!

Stannade en stund i skuggan vid strandkanten och hämtade andan innan vi vände hemåt igen. Då blev det riktigt samlad skritt och övergång till låååångsam, samlad tölt. Kunde inte låta bli att testa lite ökat tempo också. I början gick det bra men sedan fick jag problem med sitsen - lyckades hamna lite i framvikt hela tiden och det får förståss konsekvenser...

Många skrittpauser fick vi lägga in också i värmen. Efter en avslutande trav, då Feykir tacksamt sträckte ut framåt-nedåt, satt jag av redan innan jaktstugan och gick tillbaka hem. Hittills under ridturen hade vi klarat oss väldigt bra från bromsarna. Jag hade sprayat REJÄLT med Autan på Feykir - efter varning från Fia som drabbats av bromsarna när hon red igår. Fast under promenaden sista biten hem kom vi inte undan längre... All Autan hade väl runnit bort med svetten...!

För ett otränat öga kan detta säkert se helt oskyldigt ut... men Feykir lurar det inte! Han vet mycket väl att i de lugnaste vatten lurar Mariebäckus odjurus, vars huvudsakliga föda består av svarta islandsvallacker... Otaliga gånger är det endast hans blixtsnabba reaktionsförmåga som räddat livet på honom - och varje gång verkar matte HELT oförstående... Hon är uppenbarligen rätt trögtänkt...

Feykir fick en rejäl dusch i spolspiltan efter ridturen. Oftast spolar jag bara med vatten - men den här gången blev det t o m tvätt med såpa. Och vad han njöt! Han rörde sig inte en millimeter under hela tiden - förutom när han lyfte något av bakbenen för att jag skulle komma åt att tvätta/klia deras insidor ordentligt. Han verkade t o m tycka om att jag spolade hans huvud - något som annars inte brukar vara så populärt...

Elisabeth kom tillbaka från en ridtur på Tildra och undrade om inte Feykir och jag ska följa henne och Tildra till Bifrosts tävling i september. Jag har varit helt inställd på att jag inte kommer att orka någon tävling i höst. Och ända till Gällivare har jag inte åkt på flera år - för jag brukar hinna bli så jobbigt trött innan man ääääntligen kommit hem igen på söndagkvällen. Så jag sa direkt "Nej, jag ska INTE till Gällviare!" Men sedan började jag glida lite på svaret... det är ju faktiskt riktigt KUL att tävla, så kanske ändå... Tänk, att bara för att Elisabeth nämner tävlingen så börjar jag bli sugen! Nåja, har precis kollat på Bifrosts hemsida och sista anmälningsdag är först 28:e augusti så jag har ju tid på mig att fundera. En kärlekssemester för Feykir och Tildra till Gällivare... Skulle Lukka förlåta mig?!

Tidernas åskväder och ridning i bastu

Oj, vilket våldsamt åskväder som drabbade Norrbottens kustland i morse! Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande! Det började vid 08-tiden med den värsta åskknall jag hört! Johan för sin del var säker på att det var taket som blåste av huset - för det var inte bara ett extremt högt ljud, utan det var väldigt, väldigt långdraget också! Dessutom var himlen så oerhört MÖRK! Vi som inte ens har mörkt på nätterna så här års - men nu var det plötsligt som att någon helt släckt lyset där ute... Strömmen gick också - men vi hittade en batteridriven radio där vi kunde höra Radio Norrbottens programledare beskriva blixtarna som "med frekvensen av en stressad saftblandare!" En sådan här gång är man verkligen glad att kyrkan ligger ovanför oss uppe på höjden - med en åskledare i det höga tornet. Förhoppningsvis väljer blixten att slå ner där istället för nere hos oss...

När strömmen återkommit och jag ÄNTLIGEN kunnat fixa en första kanna Earl Grey-te var dagen räddad! Sedan åkte jag till Feykir för att fortsätta vår uppladdning inför helgens Atli-kurs. Normalt brukar ju luften vara fuktig och tryckande INNAN ett åskväder, för att "lätta" betydligt när åskvädret passerat. Men inte idag... Det blev bara ÄNNU mer fuktigt... När jag klev ur bilen i Mariebäck fick jag känslan av att kliva in i en bastu... Det hade varit intressant att se en luftfuktighetsmätare idag... för det känns nästan som att man skulle kunna vrida ur luften, som en disktrasa! :-O Och ändå var det tjocka moln på himlen, så solen hade ingen som helst del i denna tryckande värme.

"Det gäller att SKYNDA sig att rida idag - för tänk när solen kommer fram och det blir ÄNNU varmare...!" sa Sylvia.

Feykir och jag red på ridbanan idag och vårt fokus var trav på böjda spår. Vi får alltid värma upp så på Atlikurserna - och böja till dess vi kan byta riktning med bibehållen form. Det har inte blivit så mycket trav på ridbanan i sommar så det var verkligen hög tid att "damma av" formen inför helgen. Vore ju trist om vi skulle fastna i uppvärmningsfasen hela kursen! Atli är nämligen så extremt noggrann - inte en chans att du får gå vidare till nästa steg ifall du inte är helt redo. De flesta av oss har därför tillbringat MÅNGA kurser töltandes på volt... och mest bara hört talas om att det finns de som får tölta längs spåret. Men vi är inte helt säkra på om dessa ekipage verkligen finns i verkligheten, eller om det bara är en sägen... ;-) Vore ju hur som helst lite trist om vi inte ens tog oss vidare till töltvolten den här gången! Alltså blev det trava och böja, trava och böja... idag.

När Feykir TILLSLUT var tillräckligt mjuk för att vi skulle kunna byta riktning (även från höger- till vänster-böjning) med bibehållen form fick vi ÄNTLIGEN pusta ut. Jag tror nästan att jag var svettigare än han! Efter en skrittpaus stämde vi av att vi kunde skritta på volt åt båda hållen och flytta ut bakdelen med bara lätta hjälper - då fick det räcka för idag. När jag satt av kände jag hur ridbyxorna verkligen klibbade fast längs benen... Jag brukar hävda att ridning är som en svettig form av yoga vilken utövas utomhus. Har hört att det t o m finns en yogaform som utövas i bastuvärme. Måste vara sådan yoga vi ägnat oss åt idag!

Edit: hittade en sida på nätet som angav luftfuktigheten i Luleå idag till 85 %. Och på Norrbottens Kurirens hemsida rapporteras om 30.000 blixtnedslag i Luleå under morgonens mega-åskväder!

Sensmoral: Kolla ALLTID på ICA i Gammelstad först!

Flitiga bloggläsare har knappast missat hur jag sökte med ljus och lykta efter Autan Plus - som enligt min egen erfarenhet är det enda som verkligen hjälper när hemsak bromsar vill attackera hästen. Har tidigare köpt medlet på Apoteket, men efter att ha kollat på flera olika Apotek, samt på ett flertal andra ställen, efterlyste jag medlet här. Eva hittade det på välsorterade ICA i Gällivare och "importerade" en flaska till mig. Så idag, när vi skulle fylla på kylskåpet igen efter vårt besök i Västerbotten, upptäcker jag dundermedlet Autan i en hylla på ICA här i Gammelstad!

När vi var till IKEA i Haparanda för snart två veckor sedan köpte jag en fin, vit orkidé för bara 69 kr - rena fyndet tyckte jag då. Men vad hittar jag idag på ICA i Gammelstad om inte en ÄNNU finare vit orkidé. Visserligen för 90 öre dyrare än den i Haparanda - men fraktkostnaden blev ju betydligt lägre!

Ja, sensmoralen har ni ju redan läst i rubriken!

Tillbaka i sadeln!

Hemma igen efter några trevliga dagar i Västerbotten (främst Umeå) och idag fick jag ÄNTLIGEN rida igen! Till helgen blir det Atlikurs så nu gäller det ju att trappa upp lite försiktigt så att min kropp inte får en chock av den! Även Feykir behöver förståss lite förberedelser/uppmjukning efter en ledig vecka. Idag började vi därför med att fokusera på grundgångarterna. Red mycket travserptentiner längs vägen, mjukade upp genom att växla några steg trav, några steg höger galopp, några steg trav, några steg vänster galopp o s v.

Ett par längre galoppsträckor blev det också - då jag passade på att först ställa höger-vänster för att avdramatisera att jag tar i tyglarna i galoppen. Sedan tränade vi lite halvhalter i galoppen - eller i alla fall förstadium till halvhalter. I vänster galopp får jag vara extra försiktig, för att han inte ska bli spänd av detta. Därför gjorde jag bara de halvhaltsförsöken när vi galopperade på hemvägen och dessutom uppför en liten backe - det är mindre risk att det blir förfelad effekt ifall en galopp med lite "tryck" i! Då räcker det också att jag direkt efter förhållningen blir helt passiv och bara åker med - för ingen extra drivning krävs och i o m att min inverkan därmed "går över" så snabbt hinner han inte börja spänna sig.

Vi travade även endel i ojämn terräng i skogen samt skuttade över några nedfallna träd - så sammantaget kändes det som att jag verkligen gjort vad jag kunnat för att han skulle få mjuka upp sig ordentligt samtidigt som mina muskler hade fått en mjukstart! Satt dessutom av ganska långt från stallet och promenerade tillbaka - för att jag skulle få en rejäl "avskrittning" av mig själv! När vi kom tillbaka till gården var KG bussig att fota bilden på oss ovan - tack för det!

Så här läckert blev det när jag sprayade Feykir med insektsmedel: som små såpbubblor! Inser föresten att jag "mörkade" en sak ovan. När vi vänt hemåt kunde jag inte låta bli att testa en övergång från galopp till ökad tölt - något som inte varit vår starka sida direkt... Särskilt inte från vänster galopp - men nu bestämde jag mig för att utmana oss! Såg till att han verkligen tog i ordentligt med vänster bak innan jag satte mig tungt i sadeln och gjorde en förhållning. Och det blev inte alls den där "dyka ner på bogarna"-effekten som det brukat bli - utan en riktigt bra övergång för att vara vi! Feykir tog i riktigt ordentligt bakifrån, det blev bra tempo och han höll takten riktigt länge! Detta TROTS att jag red på vanligt tredelat bett så han hade lätt kunnat komma undan genom att vräka sig i handen... men istället töltade han - FORT! KUL!!!

Och för dem som oroat sig över att Feykir skulle hinna falla ur mycket under hans lediga vecka: härmed kan ni sluta oroa er! ;-)

Inte synd om Feykir!

Han kommer att få fokusera på ovanstående några dagar - matte är så risig i kroppen... Är det någon som tycker synd om honom så räck upp handen. Nej, jag tänkte väl det! "Ett hårt jobb - men någon måste göra det..." skulle man också kunna säga! ;-)

Atlilektion utan Atli

När jag hämtade upp Feykir från sommarbetet idag fick jag en hel flock hästar "på köpet"...!


Sedan hade vi "Atlilektion utan Atli", d v s med de övningar som vi brukar få jobba med när vi rider för honom. Först uppvärmning i trav på böjda spår - då Atli brukar säga att jag ska byta riktning väldigt ofta för att få Feykir lösgjord. Fick verkligen jobba med den saken idag - men tillslut kunde vi byta riktning med bibehållen form och då var jag nöjd.

Efter en skrittpaus övergick jag till Atlis paradövning: skritt på volt och flytta ut bakdelen. Redan i första försöket förstärkte jag med pisken på inner bak - och sedan var Feykir hur duktig som helst och korsade ordentligt bak redan för lätt skänkelhjälp. Växlade fram och tillbaka mellan de båda varven på volt.

Nästa steg blev övergång till tölt på volten och flytta ut bakdelen så snart han styvnade i innersidan. Nu kändes Feykir riktigt mjuk och fin och jag kunde byta om volt med bibehållen eftergift.

Efter en skrittpaus gick jag ut på spåret i höger varv och red först samlad skritt - med lite pisk som förstärkning i början. Detta kändes VÄLDIGT mycket lättare på ridbanan än ute på vägen! Ganska snart fick jag uppleva känslan av att "pilbågen spändes" från bakbenen och framåt så att bogarna lyftes upp framför sadeln. Efter lite kramningar på högertygeln kom även eftergiften - och då smög vi iväg i tölt längs spåret. Använde hörnen för att öka samlingen genom att verkligen driva in inner bak under honom. I första hörnet med skänkel + pisk - sedan räckte det med skänkeln för att han skulle trampa under sig ordentligt! (Så mycket bättre det går om jag är snabb med att förstärka med pisken - då lyssnar han ju på lätta skänkelhjälper sedan!)

Efter en stund spände jag pilbågen ytterligare: jag kunde höra för mitt inre öra hur Atli sa: "Mera eeeeenerdji!" så jag viftade lite med pisken och gjorde några halvhalter - och fick uppleva riktigt trevlig tölt!

Min duktiga häst fick ny välförtjänt skrittpaus innan vi bytte varv och började om från samlad skritt. I vänster varv är det MYCKET svårare att få den där "pilbågskänslan" i tölten... Efter en stund fick jag dock anledning att säga till mig själv på skarpen! Om jag inte lyckas lika bra i vänstervarvet så får jag ju inte acceptera det - jag måste ju skärpa till mig och jobba ÄNNU hårdare i så fall! Alltså mera drivning, mera halvhalter, mera flytta ut rumpan i hörnen, mera allt...! Snart flåsade jag i takt med Feykir i värmen och tillslut fick jag faktiskt uppleva lite "bogarna upp"-känsla även här! Där ser du Anna, det är bara hårt arbete som gäller! Inte duger det att gömma sig bakom "det är mycket svårare i det här varvet..." för i så fall kommer man ju ALDRIG att fixa det!

Feykir fick sträcka ut en stund i trav som avslutning och sträckte tacksamt ut framåt-nedåt för att stretcha sina ryggmuskler.

Duktig Feykir fick sitt kraftfoder - och sölade som vanligt en hel del när han åt. Lilla Loppan kom smygande försiktigt för att se om hon också fick äta lite av hans utspillda betfor - och det fick hon!

"Oväder skakade länet"

...är en av rubrikerna på Norrbottens Kurirens framsida idag. Här har vi alltså den troliga förklaringen till mitt hälsomässiga bakslag igår!

Om man bortser från min smärta så klarade vi oss uppenbarligen väldigt lindrigt igår - även om det såg väldigt hotfullt ut när Johan var ute och premiärfotade med sitt nya kamerahus!

Och när man nu läser om kraftiga åskväder och tromber som knäckt stora, friska träd som tändstickor i övriga länet... Vi hade rejält blåsigt hela dagen - och vid 17-tiden täcktes himlen plötsligt av kusligt mörka moln samtidigt som vindarna tilltog rejält. Det var då Johan fotade bilden ovan. Men efter mindre än en timme lugnade det ner sig igen - utan att ens den döda toppen på vår största björk blåst ner.

I dålig form...

Efter en riktigt dålig natt släpade jag min tillslut ur sängen vid lunchtid. (VEM hade hällt cement i min madrass???) När Johan såg sin "stelopererade" fru spolade han genast upp ett varmt bad - och det hjälpte ju endel. Men Feykir har fått en ledig dag ändå. Han kan mycket väl ha träningsvärk efter gårdagens "genomkörare" i tölt - så för hans del var det nog lika bra. Men jag blev ju besviken - för jag ville ju rida... Hade bara tänkt ta en uppmjukande ridtur i skogen - men nu fixade jag inte ens det. Efter gårdagens svettiga ridtur kunde jag stretcha hela kroppen ordentligt och efter det kändes den bättre än på länge. Då är det ju extra trist med ett sådant här bakslag... Men jag får helt enkelt hoppas att det är bättre i morgon!

Tölt, tölt - och matchvikt 325 kg!

När jag hämtar Feykir i hagen är Tildra och Hremsa aldrig långt borta. Förr favoriserade han unga Hremsa, men nu verkar Tildra - som ni ser med honom här på bilden - helt klart vara favoriten.



Efter två dagar med massor av trav och galopp kände jag mig idag laddad för massor av tölt! Precis som igår var dessutom lite svalare, 18 grader och mulet, så vi kunde ju passa på med lite tuffare träning. Började som vanligt att mjuka upp Feykir med sidförande i skritt - och rejält med tvärning. Feykir var riktigt duktig! Det kändes hela tiden så där "vingligt" som det gör när han inte fuskar utan verkligen korsar ordentligt bak.



Svängde höger nere på bilvägen och fortsatte med sidförande i skritt en stund. Sedan ägnade vi stor del av ridturen till "muskelbyggartölt" - d v s övergångar från riktigt samlad skritt till lååångsam, samlad tölt. När jag samlade i skritten strävade jag hela tiden efter känslan att jag spände en pilbåge - från bakbenen och framåt - så att bogarna kom upp framför mig. Och sedan från det läget "smyga" över i samlad tölt. Feykir fick verkligen jobba - så han pustade och stånkade. Jag red ganska korta intervaller tölt innan vi först fick en micropaus i skritt innan vi började om med riktigt samlad skritt och övergång till lååångsam, samlad tölt.



Har nyligen läst att man ska lägga in micropauser i skritt ofta under ridpassen om man vill maximera hästens muskeluppbyggnad. Och de där pauserna är bra för mig också - för varje gång passar jag på att justera min sits. Har kämpat i flera år med att försöka få ordning på min "töltsits" - och långsamt, långsamt blir det bättre. Men det krävs fortfarande att jag fokuserar jättemycket på den. Så snart jag rider för instruktör märker jag t ex att den blir sämre igen... För då blir jag distraherad av de instruktioner jag får och hinner inte tänka på sitsen utan ramlar tillbaka i "gamla synder". Men skam den som ger sig, tillslut ska jag väl lyckas "nöta in" en bättre sits så pass att jag både kan sitta och rida samtidigt!



Svängde vänster i korsningen vid sjön och red lite tempoväxlingar i tölt. Ökningarna går bättre och bättre - både Feykir och jag vet i alla fall ungefär hur vi ska göra nu. Och nedtagningarna funkar fortfarande bra!



På hemvägen återgick vi till samlad skritt och korta intervaller samlad tölt. Feykir jobbade på bra, men han blev också rejält trött. När jag som avslutning lät honom sträcka ut i trav en stund fick jag verkligen driva honom framåt.



Min svettiga häst såg verkligen ut att njuta när han fick duscha i spolspiltan sedan! Och ännu mer nöjd blev han förståss när jag serverade kraftfodret!

Nu måste vi ha en sådan här bild igen - ett bildbevis på hans nuvarande "matchvikt" 325 kg! Feykir tycker det är toppen att vara så här vältrimmad - för då blir matte så generös med kraftfodret!

Här om dagen kom en ny träningshäst till flocken. Så snart jag tagit Feykir ur hagen har den nya hästen stökat lite med de andra, f f a med den häst som är lägst i rang. Det första Feykir gör när jag släpper in honom i hagen igen är därför att valla runt den nye en liten stund för att påminna honom om vem som bestämmer och markera att han ska sköta sig. Idag tog vallningen bara ett par minuter - sedan hade Feykir tid att rulla riktigt omsorgsfullt.

När han klivit upp igen och skakade av sig den värsta jorden gnäggade Tildra efter honom. Feykir gnäggade tillbaka och började gå mot henne, hela tiden "småpratandes" med sin allra mjukaste röst. Det lät så charmigt - det var definitivt romantiska ord han talade till henne!

Mer trav och galopp

Precis som igår fokuserade vi på trav och galopp - tyckte det var bra att passa på att galoppera när det var en svalare dag - men idag red vi på ridbanan. Skrittade igång med snäva serpentiner. Hade dessutom vanligt tredelat bett för att kunna "böja igenom" Feykir ordentligt. Sedan trav på små volter följt av åttvolter i trav. När han kändes mjuk och fin i kroppen fick vi hämta andan i skritt en stund. Jag vände över ridbanan och på medellinjen gjorde Feykir en prydlig halt. Han tyckte visst att vi kunde vara klara för dagen.. Men jag tyckte ju att vi bara precis var klara med uppvärmningen!

Vi skulle ju nämligen träna det svåraste som finns: galopp på volt! Utgick från balanserad trav i höger varv, fattade galopp och galopperade längs spåret medan jag omväxlande ställde höger-vänster. Feykir kändes mjuk och fin - då och då kom han dessutom verkligen upp i sprången! Bröt av för en micropaus i skritt innan jag fattade ny högergalopp (från trav) och genast styrde in honom på en volt. Efter ett varv på volten styrde jag ut på spåret igen - ställde höger vänster några gånger för att stämma av att han fortfarande kändes mjuk och sedan saktade vi av till trav. När han travade avslappnat i trevlig form igen fick han en skrittpaus.

Upprepade därefter samma sak: galoppfattning från trav, ett varv på volten, galopp längs spåret med avstämning att han kändes mjuk, trevlig trav och sedan ny skrittpaus. Tredje omgången red vi två varv på volten - det funkade också bra!

Oj, vad Feykir är duktig på volt i högervarvet nu! Det är faktiskt som att galoppen blir bättre och bättre ju längre vi kommit på "voltvarvet" - jag kan alltså t o m använda volten till att rida ihop honom i galoppen!

I vänster varv är det betydligt svårare... Tog en längre skrittpaus innan vi började med det - så att vi båda skulle ha den kraft i benen som krävdes! Red först två varv längs spåret i vänster galopp medan jag ställde höger-vänster, för att stämma av att han höll sig mjuk i kroppen. Tänk, för inte så länge sedan blev han till ett järnspett direkt jag rörde innertygeln det minsta i vänstergalopp på banan - och nu kan jag alltså ställa fram och tillbaka! Ibland händer det att han känns stum när jag tar i innertygeln - men då har Sylvia lärt mig att jag genast ska släppa den, ställa utåt en kort stund och sedan prova krama på innertygeln igen. Och då brukar han kännas mjuk och fin igen!

Efter ny skrittpaus fattade jag vänster galopp från skritt (i vänster varv ger det en mer bärig galopp än fattning från trav) och styrde direkt in honom på en volt. Men jag var visst för mesig med drivningen, för efter halva varvet bröt han av till trav! Gjorde ny fattning från skritt och smackade på lite också - nu blev det en helt annan energi i galoppen! I vänster varv är det tyvärr inte så att galoppen blir bättre och bättre ju längre vi hunnit på volten... Första halvan av varvet känns han mjuk i kroppen, galopperar med eftergift och jag kan hålla honom böjd i innersidan m h a kramningar på innertyglen och aktiv innerskänkel. Men efter halva varvet är det som att allt plötsligt blir så mycket mer komplicerat för honom... han rätar ut sig, blir väldigt spänd och låst i innersidan - men bara jag driver på håller han galoppen i alla fall. Ute på spåret igen fortsätter vi att galoppera till dess jag kan ställa höger-vänster och han åter känns mjuk i kroppen. Först då får han sakta av och hämta andan.

Red ett antal sådana omgångar i vänster varv - med skrittpaus emellan. Var så nöjd över att Feykir numera håller galoppen hela varvet även i vänster varv - och att första halvan av volterna faktiskt är riktigt bra!

Har pratat med Sylvia om att snart få rida lektion. Hon sa att hon tänkt bygga en galoppvolt a´la Atli på ridbanan - för Elisabeth vill också träna galopp. Det blir ju perfekt för oss också!!!

Annorlunda ridtur

När vi rider lektion för Atli får vi alltid börja med att värma upp i trav på böjda spår. I början har Feykir alltid bråttom och travar väldigt fort och då säger Atli att jag absolut inte får försöka bromsa honom genom att ta i båda tyglarna, för då får jag bara en spänd häst som går över i tölt. Istället ska jag använda de böjda spåren för att bromsa honom - så kommer jag få en avspänd och fin trav. Därför brukar jag aldrig trava som uppvärmning när jag rider ut - eftersom det inte finns plats för en travvolt på vägen. Utan jag värmer alltid upp i tölt istället och brukar inte trava förrän alldeles på slutet när det är lättast att rida ihop honom på ett bra sätt i traven.

MEN idag var dagen annorlunda. Hade bestämt mig för att helt strunta i tölten idag och bara rida grundgångarterna. Alltså behövde vi värma upp i trav, trots att vi red längs vägen. Det var inte lätt att få Feykir att söka sig nedåt i trav... han var ju inställd på tölt! Alltså blev det en snabb och lite spänd trav till att börja med. Men jag fortsatte envist med serpentinerna i trav och tillslut började han slappna av mer och mer, söka sig framåt-nedåt och jag kunde t o m börja böja honom runt innerskänkeln.

Vi red mot Avan idag och svängde in till vår "lilla galoppbacke 2", som blir brantare och brantare ju högre upp man kommer. Red den en vända i vardera galoppen. På vägen ner fick Feykir sedan bara skritta JÄTTESAKTA - han behöver verkligen träna på att gå nerför backar utan att försöka springa ikapp sin balans!

Tillbaka nere på vägen fortsatte jag på temat "annorlunda" genom att växla trav och galopp. Brukar i princip aldrig galoppera på plan väg i vanliga fall - har fått lära mig att det inte tillför något att galoppera så utan man bör göra det antingen i backe eller på volt. På plan väg är det bara själva galoppfattningarna som bygger upp hästen. Men nu hade vi faktiskt saker att träna på även utan backe/volt: i vänster varv att ställa omväxlande höger-vänster utan att han förvandlas till järnspett och i höger varv att göra halvhalter i galoppen.

Det sistnämnda är väldigt nytt för oss - fick det i "läxa" av Sylvia när vi red på ovalen sist. Hon sa då att det viktiga i början är att han INTE blir spänd av förhållningen, för då försämrar den förståss galoppen. Alltså ska jag bara göra en snabb förhållning och sedan direkt slappna av igen så att han inte hinner börja spänna sig. Har lagt in lite försök till halvhalter i högergaloppen då och då den senaste månaden. Fram till idag har det i princip bara inneburit att Feykir verkat lite konfunderad en kort sekund men sedan galopperat på igen. Det började på samma sätt idag, men det femte försöket blev verkligen en halvhalt där jag tydligt kunde känna hur han samlade ihop sig ett steg! Gjorde fem halvhalter till - för att se att jag inte bara inbillat mig - men nu blev det verkligen halvhalter! Vi lär oss - KUL!

När min duktiga häst fått en skrittpaus travade vi vår lilla slinga i skogen innan vi vände hemåt igen. I en liten utförsbacke kunde vi sedan rida samlad skritt UTAN att han ens försökte lägga sig i handen - trots att jag red med vanligt tredelat bett! Fler poäng till Feykir!

Red mer vänstergalopp på hemvägen och det gick fortsatt mycket bra att ställa höger-vänster utan att han tappade galoppen! Red mer trav och när han tillslut var så rakriktad att jag inte behövde ställa höger och samtidigt hålla stenkoll på högerbogen med skänkeln för att han skulle jobba i en trevlig form, var jag nöjd och lät honom skritta hem.

Totalt red vi en timme idag. Det var verkligen PERFEKT ridväder! 18,5 grader i skuggan - sköna vindar, varken för svalt i skuggan eller för varmt i solen. HÄRLIGT!

Hängmatteblogg!

Att ha semester förpliktar ju - så detta blogginlägg är författat i hängmattan! Har just kommit hem från ett riktigt svettigt besök hos Feykir. Har ju varit försiktig med att anstränga honom i värmen. IFALL han på något vis skulle ha kvar någon slags känning av sårinfektionen. Planen var därför att rida först i kväll då det förhoppningsvis blivit lite svalare. Men precis som igår mulnade det på vid lunchtid samtidigt som prognosen sa att det åter skulle bli soligare och ännu varmare senare i em.

Igår medförde det att vi slängde oss i bilen och "gjorde undan" ett besök på IKEA i Haparanda. Det var två år sedan sist så vi hade hunnit skriva upp några saker på inköpslistan! F f a handlade vi sådant vi behövde till vårt "nya" kök. Men idag tog jag istället molen som anledning till att åka till Feykir. Men någon direkt svalka gav de ju inte... När jag klev ur bilen i Mariebäck kändes det som att kliva in i en bastu... Luften var så extremt fuktig och dessutom var det drygt 26 grader i skuggan. Nåja, man får se saken från den positiva sidan... ingen risk att jag skulle behöva lida av platt hår i den fukten i alla fall!









Feykir hade "parkerat" inne i vindskyddets skugga - med Tildra och Hremsa som vaktposter. Någon direkt nöd verkar det ju inte gå på honom!



När jag borstat, sadlat och kom ut på gården skulle Kristin precis koppla på hästtransport på bilen. Jag "parkerade" Feykir utanför stallet, på gammalt Reykur-manér (d v s sa "stanna" och lämnade honom helt sonika lös.) Och precis som Reykur alltid gjorde så stod Feykir snällt och väntade medan jag hjälpte Kristin. Fast hade han inte varit så loj i värmen hade jag nog inte kunnat lämna honom så - han är inte helt "Reykur-tränad" ännu.



Red mot Alviksträsk och varvade mellan skritt och tölt. I korsningen vid sjön tyckte Feykir det var dags att vända hemåt igen. Men jag ville fortsätta en bit åt höger - i o m att det där är vatten på båda sidor av vägen hoppades jag att det skulle fläkta skönt - och jag hade rätt! När vi ändå vände hemåt tränade vi på att samla skritten med RAK häst. Det är jobbigt att verkligen vinkla bakbenen så Feykir provar hela tiden att skicka ut rumpan åt något håll istället... hade GÄRNA haft ett paddockstaket att ta hjälp av i det läget!



När jag var nöjd med skritten övergick vi till långsam tölt. Hamnade i en trevlig "god cirkel": Feykir töltade riktigt bra och försökte inte "kasta fram" mig, när jag alltså satt ovanligt mycket på rumpan töltade han ännu bättre och då kunde jag sitta ännu bättre på rumpan...



Brukar avsluta töltträningen med att låta honom sträcka ut i trav en stund. Men nu bröt jag av till skritt direkt i stället - fast direkt följt av lite "piskvift" för att han inte skulle dyka ner på bogarna utan fortsätta ta i bak och bära sig i skritten. Sedan satt jag av och gick hela vägen tillbaka till stallet. Det var först då jag insåg att inte bara Feykir hade hunnit bli genomsvettig i värmen - det var ju faktiskt jag också. Ridbyxorna verkligen klibbade längs benen. I sådana här situationer ÄLSKAR jag verkligen mina underbara Pikeur-byxor! De är så supersmidiga i tyget att inte ens i en sådan här situation blir det minsta veck som kan ge skav!

Det var ett bra tag sedan - så nu tycker jag det är hög tid för en "Feykir äter kraftfoder" igen! Passa på att kolla in 335 kg muskler! Nåja, inte bara muskler kanske... men jag är väldigt nöjd med hans vikt! Hade duschat honom i spolspiltan och struntade i att använda något svettskrapa - för att han skulle få maximal svalkande effekt av vattnet. När han mumsat färdigt hade han nästan hunnit torka ändå! "Marinerade" honom i insektsmedel innan han fick gå ut i hagen igen. Kan någon gissa vad han gjorde där?

... mycket riktigt! Han rullade sig länge och omsorgsfullt!

Aruba, Jamaica - oh I wanna take ya´...

Hade tänkt åka till Feykir för att rida i kväll. Men nu - kl 19 är det fortfarande 25 grader i skuggan så jag tycker att det är för varmt för honom. Men en fantastiskt härlig start på semestern: att sitta i bikini på altanen och njuta vid den här tiden (trots att grannens ENORMA gran just nu skuggar oss helt.) Och dessutom "gratis" internet!!!




... det är ju som att vara på Aruba! Eller, inte riktigt kanske... vår tomt har visserligen varit strandtomt - men det var på 1700-talet. Och jag tror väl inte riktigt att det såg ut som på "vår" strand på Aruba...

... men vädret har verkligen hjälpt oss att komma i semesterstämning! Vi blev så inspirerade i värmen att vi åt en "Santorinilunch" idag! Förra sommaren när vi var på Santorini åt vi smörstekt halloumi med grönsaker till lunch de flesta dagarna - och det gjorde vi idag också. Och precis som då var det så varmt idag att vi sökte oss till skuggan på altanen. HÄRLIGT!!! Värme= Annaväder!!! Fast i morgon kväll hoppas jag ändå att det är lite svalare så att jag kan rida Feykir utan att ha dåligt samvete. (Det är ju så nyss han haft feber så även om veterinärexpertiden säger att det är OK att anstränga honom igen vågar jag inte riktigt...)

..."Aruba, Jamaica... that´s where you wanna go - to get away from it all!"

Semester!

Första semesterdagen! Vi har inget planerat för denna semester utan ska "göra vad vi vill". Sitta i orangeriet, lyssna på ljudbok och dricka te - som på bilden ovan - t ex! Ta någon av turbåtarna ut i skärgården för sol och bad ska vi nog också. Samt en sväng till Haparanda och IKEA för att komplettera med några saker till vårt "nya" kök. Jag ser även fram emot en hel del tid med Feykir - det har ju t o m ryktats om en Atlikurs i slutet av juli!

Feykir - när stona själva får välja!

Hremsa, Mysla, Tildra och Feykir myser på sommarbetet.

Kom iväg senare än jag tänkt till stallet, men efter en riktigt varm och solig dag hade det nu hunnit bli lite svalare och därmed mer lagom ridväder. Hästarna hade fått gå ner på sommarbetet för natten. Hade ingen förhoppning om att Feykir skulle välja mig framför grönbete, men när jag tagit bilden ovan testade jag att ropa på honom - och han kom direkt!

När jag kom till Mariebäck i kväll träffade jag Elisabeth som precis var på väg hem. Hon berättade att precis som stona alltid följer med när jag ska ta in Feykir så brukar Feykir alltid följa när hon ska ta in Tildra. Fast när hon tog in Tildra idag syntes först Feykir inte till... De hade hunnit gå en bra bit mot grinden när det plötsligt brakade till bland buskarna och Feykir kom springande i full fart! Det är starka känslor i den där hagen - helt klart. Démantur må vara hur snygg som helst - och avelsbedömd och allt - men det är Feykir som har tjejerna!

Red längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Tölt var vårt fokus för dagen och Feykir kändes härligt pigg. Så skönt att han är helt återställd igen! Värmde först upp med sidförande i tölt. Sedan med korta sekvenser tempoväxlingar. När vi vände hemåt började vi med riktigt samlad skritt (har ju fått i läxa av Sylvia att träna det en stund under varje ridtur men får erkänna att jag slarvat endel med den saken...) Red riktigt långsam och samlad tölt medan jag "tänkte öppna" omväxlande åt höger och vänster. Feykir var riktigt duktig!

Efter en skrittpaus blev det mer tempoväxlingar. När jag kommer ihåg att flytta undan "inner bak" i nedtagningarna blir dessa riktigt bra! I ökade tempot blir ju takten "lite varierande" men om jag får honom att verkligen ta i bak och dessutom ställer lite höger-vänster så kan tempot bli riktigt hyfsat utan att han blir alldeles stel och spänd.

Efter ny skrittpaus hann vi med att jobba lite med traven också. (Även) där gäller det att få högerbogen på plats för att formen ska bli trevlig. Tack vare att vi inte ridit så långt idag hade han fortfarande krafter kvar att ta i bakifrån också. Var riktigt nöjd när vi skrittade hem!

När jag svampat av honom ordentligt fick han mumsa kraftfoder medan jag "impregnerade" honom med insektsmedel. Han verkade MYCKET belåten när han sedan fick gå ut i hagen igen till sina damer. (Jo, det är ju grabbar där också - men dem har han inte så stort intresse av numera, så länge de bara sköter sig.)

Välsorterat i Gällivare!

Jag har ju tidigare här i bloggen efterlyst Autan - insektsmedel, som jag utan framgång letat här i Luleå. (Har tidigare köpt det på Apoteket, men där hade det utgått ur sortimentet...) Så fick jag ett telefonsamtal från Gällivare: på deras välsorterade ICA kunde man minsann köpa Autan! Eva var där och jobbade på flygplatsen - och tack vare att hon fick "ta ner" kvällens sista plan i tid och sedan cyklade som ett jehu hann hon in på ICA och köpa en flaska Autan innan de stängde.

Så nu har jag åter detta supermedel mot broms i min ägo! Såg dock att det inte längre står något på flaskan om att det även är mot broms - men det luktade i alla fall precis som tidigare så jag hoppas att de inte ändrat i receptet! Hittills har vi i alla fall klarat oss från bromsarna under ridturerna när jag sprayat med detta, även om det väl inte är tillräckligt många ridturer ännu för att resultatet ska kunna anses statistiskt säkerställt. Får väl återkomma i ämnet när jag hunnit göra en utvärdering som lever upp till mina 20 universitetspoäng i statistik.

Edit: Ytterligare svar på mitt "upprop" ang Autan har kommit! Det finns visst även på Granngården här i Luleå. Så om det fortfarande fungerar mot broms kan jag alltså köpa nästa flaska där.

Pigg och fräsch Feykir!!!

Idag jobbade jag sista dagen inför semestern - och sedan åkte jag till Feykir. Bättre än så kan väl en semester inte börja??!! Hade inte förväntat mig att han skulle vara glad att se mig idag... han skulle väl vara rädd att bli inspärrad i den trååååkiga boxen igen... Provade ändå att ropa när jag kom ut i hagen, men ingen Feykir kom...

...ingen Feykir syntes till ö h t... Jo, där längst bort, bakom alla de andra, sticker det ju faktiskt fram en välkänd rumpa! Han hade försökt gömma sig bakom flocken! Men när jag satt på honom grimman följde han snällt med till stallet.

...och hans harem följde förståss också med hack i häl - som vanligt!

Vi lyckades trixa oss ut genom grinden utan att få något av stona med oss, Hremsa, Tildra och Mysla fick snällt stanna i hagen.

Det var en tryckande värme idag - det känns som att det är åska i luften... Även min kropp känns så - som om jag tränat ett riktigt hårt pass på gym igår. Men det har jag ju inte! Läget i kroppen blir förståss inte bättre av att min personlige tränare ju faktiskt varit sjukskriven en vecka - så ingen har hållit igång mig under tiden!

Men idag var alltså Feykir back in business! Det var ganska motvilligt han lämnade gården. Men när vi väl svängt in på skogsvägen bakom bommen kändes han hur pigg och full av energi som helst! Mjukade upp honom genom att varva trav och galopp. Han blev fort svettig i värmen så vi tog en lång skrittpaus innan vi vände hemåt. Då testade vi först samlad skritt och sedan tölt UTAN att lägga sig i handen, trots att jag red på vanligt tredelat bett. Gick hyfsat i alla fall. Lät honom sträcka ut i trav en stund innan vi skrittade hem.

Skönt att känna att Feykir är sitt gamla vanliga jag igen! (Hade föresten tempat innan och han hade sitt vanliga 37,7.)

När han mumsat lite betfor fick han beta gräs som "efterrätt". Eva och Emelie hade kommit ut för att hälsa på KG och Yvonne, så då fick jag träffa dem också. Trevligt!

Traumafri torsdag

Bestämde att Feykir inte skulle behöva se mig idag - för då skulle han väl bara tro att jag kom för att spärra in honom i den trååååååkiga boxen igen...!!! Jag utgår ifrån att han är VÄLDIGT nöjd med att få vara i sin flock igen!

Johan verkar också nöjd med att Feykirs konvalecens är över... fyra dagar i rad har han följt mig till stallet. Det verkar ha varit en överdos för honom!

Back in business!

....men VARFÖR tänkte vi inte på att ta en bättre kamera med oss???!!! Ni får tänka bort både snö och vinterpäls på den här bilden:

Idag fick Feykir ÄNTLIGEN komma ut ur fängelset - förlåt, jag menar förståss boxen! När han fått den sista omgången mediciner och jag hunnit konstatera att han inte reagerade konstigt på dessa på något vis släppte jag ut honom till flocken igen. Och vilka glädjescener som utspelade sig!!! Han varvade showtrav med galopp och små krumsprång! OJ, så lycklig han var!!!

Och sedan öppnade KG grinden ut till sommarbetet... Hästarna hade följt efter KG ner - de förstod ju vad som var på gång. Feykir låg först i täten men "blev tvungen" att vända runt och rejsa en runda till upp mot stallet, så när KG öppnade grinden var faktiskt Feykir bakom flocken. Men det tog inte många sekunder för honom att galoppera förbi dem alla i full karriär och hinna först av alla ut på betet - där han galopperade runt och gjorde fler krumsprång innan han stannade för att äta.

Det är verkligen UNDERBART att se honom pigg och kry igen! Och ÄNNU mer underbart att se honom så LYCKLIG!!! Enligt veterinärexpertisen skulle det vara OK att rida honom redan i morgon. Men jag tänker ge honom en extra dag då han bara får vara med flocken och vara ledig. Så tar vi nog en ridtur på fredag istället. Det finns ju ingen anledning att stressa på med den saken.

Det fortsätter att gå åt rätt håll!

Mina favoritgrabbar!

I går kväll när vi sent om sider kom hem från stallet ringde telefonen. Det var Johans faster i Tyskland, som jag aldrig ens träffat. Fast hon var inte hemma i Tyskland nu visade det sig, utan på Kyrkbyns gästhem - ett par hundra meter från vårt hus! Hon och en väninna reser runt i norra Sverige och samlar på upplevelser. Det blev bestämt att de skulle komma till oss i kväll. Under dagen idag har de varit ute på Sandön, på Klubbvikens havsbad. Och vädret kunde inte ha varit bättre: strålande sol och 26 grader i skuggan! 15.30 skulle de ta båten tillbaka till fastlandet och nu väntar vi dem vilken minut som helst. I går hade de tydligen gått en lång promenad runt i Kyrkbyn runt midnatt och njutit av det fantastiska ljuset. Fastern driver föresten restaurang i Moseldalen till vardags. Vad vi ska bjuda dem på i kväll? Vi gör som kungafamiljen och bjuder på Kalixlöjrom förståss!

P g a det väntade besöket blev det en snabb sejour hos Feykir idag. Men det var ju tredje dagen i rad så vi var som ett väloljat maskineri: konstatera att Feykir mår ännu bättre, svullnaden har gått ner ännu lite mer, ta ut honom ur boxen, förbereda sprutor och havrehink med medicin, ge sprutorna, ge havrehinken, Anna mockade boxen och fyllde hönät medan Johan och Feykir var ute och betade lite gräs. Idag var flocken ännu kvar vid stallet, så Feykir var betydligt lugnare när han hade dem under uppsikt! Vi åkte till stallet med 16.00-färjan och hem med den 17.00.

Feykir ännu lite bättre!

VAH (vård av sjuk häst) har blivit rena familjeangelägenheten! Johan gick ute med Feykir och lät honom beta gräs (samt spana och gnägga efter sin flock) medan jag mockade, fyllde nya hönät m m.



Titta här så fint - nu är det bara lite svullet! Det är ju dessutom två dagar kvar med både penicillin och antiinflammatoriskt. Tempen hade dessutom gått ner ytterligare - nu 38.1. Dock var det inte med samma termometer som jag brukat använda, så det är ju lite svårt att jämföra. Min febertermometer slutade nämligen fungera idag - slut batteri. Men det kan jag knappast klaga på... jag köpte den nämligen när jag köpte Reykur - så batteriet har faktiskt räckt i lite drygt 15 år!

Feykir mår lite bättre!

Mysig bild från förra sommaren!

I Mariebäck möttes jag idag av en MYCKET irriterad Feykir: "JAG ÄR INSTÄNGD I EN BOX!!!" Jag blev glad över detta - ett tydligt tecken på att han var piggare! I går kväll verkade han oroväckande nöjd med att få stå inne...då var han verkligen inte sig själv...

När han fått sin pencillinspruta mumsade han i sig den antiinflammatoriska medicinen blandad med lite betfor (oj, vad han slickade hinken - den medicinen måste vara god!) Hans temp hade gått ner också, från 38.7 till 38,2.

Både KG och jag tyckte att benet var nååågot mindre svullet idag. Och Feykir var inte heller lika ovillig att stödja på det. Jag lät honom gå utanför stallet och beta gräs en liten stund, för att få lite omväxling. Fixade slykvistar till boxen som sysselsättning och förberedde hö i hönät - bussige KG ska fodra honom i kväll samt frukost och lunch i morgon. Han hade föresten mockat åt Feykir idag också - så jag hade bara en hög att ta bort när jag kom! Ja, ni förstår ju att "bussige KG" inte är någon överdrift!

Riktigt tyck-synd-om för Feykir :-(

Trodde inte det skulle bli något besök hos Feykir idag, för jag har haft sådan värk... Efter middagen hade värken lättat och jag bestämde mig för att INTE ägna lördagkvällen åt att vara social med min make, utan åka till Feykir istället. Trots att Johan jobbat idag och ska jobba i morgon - ja, han jobbar faktiskt 12 dagar i sträck innan semestern... Men sådant kan man väl inte ta någon hänsyn till när man saknar sin häst?! Och det var verkligen TUR att jag åkte - för väl i stallet kunde konstatera att Feykir inte alls mådde bra... Han var riktigt hängig och vänster fram var jättesvullet!

När stona släpptes in i vallackflocken för en vecka sedan var det lite stökigt första dygnet. Då fick Feykir ett sår högt upp på vänster framben. Jag har tvättat och grejat och det har sett ut att läka hur bra som helst. Har inte alls varit svullet och bara runnit lite, lite klar sårvätska ibland. I måndags bad jag t o m Sylvia kolla också för säkerhets skull och även hon kunde konstatera att det läkte bra. Så sent som igår konstaterade jag "det här har ju i princip läkt!" Men idag var benet REJÄLT svullet - det var som att Feykir hade ett extra knä längst upp på benet - och även det riktiga knät var svullet. Han ville inte gärna belasta benet ö h t och hade också lite feber... :-(

Bussige KG håller Feykir medan jag ringer veterinären.

Det är ju det man är rädd för om de får sår så här års med både värme och insekter - att det ska bli en infektion... Jag har verkligen varit förskonad från sådant - peppar, peppar! Det här var faktiskt första gången jag behövt ringa veterinär för Feykirs skull på alla år. För att göra en lång historia kort så ska nu Feykir få pencillin och Metacam i fem dagar för att häva infektionen.

För en gångs skull verkade han faktiskt riktigt nöjd med att få stå i lugn och ro i en box - och detta t o m fast han var ensam häst i stallet. Bussiga KG lovade att ge honom hö i morgon bitti, så åker jag ut lite senare på dagen. STACKARS Feykir - nu får ni alla hålla tummarna att han snart blir bra igen!

"Bad body-day"

En av våra tillfälligt anställda hade i vintras en rolig mössa med texten "Bad hair-day"! Rätt kul tycker jag! :-) Kul är det däremot INTE idag... Tyckte jag gjort en så bra plan i går kväll: först ridning på förmiddagen, innan det blivit så varmt. Sedan vara ute i solskenet och pyssla lite i trädgården... Köpte några blommor på växtrea igår som jag tänkt plantera bl a. MEN så vaknar jag redan vid 05 och inser att det är en "bad body-day" då det kändes som att madrassen var fylld av cement... Det värsta i kroppen har släppt nu, men jag fortfarande jätteont i händerna. Alltså kan jag utan större problem göra allt som man inte behöver använda händerna till. Vilket är..... hm....?.... Lyssna på ljudbok och..... ? Ja, så mycket mer är det väl inte, tyvärr. Jo, jag hade förståss kunnat ligga ute i solen och lyssna på ljudbok, om den för dagen utlovade solen inte befunnit sig bakom tjocka moln vill säga... Skriva på dator gör också ont, så därför blir det inte längre inlägg än så här. Om händerna blir lite bättre ska jag fokusera på att uppdatera i Midurbloggen istället. Den har tyvärr blivit ganska försummad i veckan, p g a att jag haft sådana problem med datorn. Fortfarande bråkar den föresten lite... den bild som jag tänkt ha i detta inlägg vägrar den läsa in, så vi är inte riktigt vänner ännu.

Tillökning i fam Eriksson!

Inte bara Bibelns Sara blev mamma på äldre dagar - nu har även Yvonne fått en liten "sladdis" att uppfostra!






Får jag presentera Agita?! Ett riktigt litet charmtroll som verkar oerhört trygg - hon kommer definitivt att växa upp till en mycket trevlig sällskapshund! Hon verkar redan trivas i Mariebäck och med Sylvias hundar Betty och Loppan. Att elstängsel är trevligast på avstånd har hon hunnit lära sig och hon har en sund respekt för hästarna.

Charmtroll var ordet - eller hur?!

Feykir och hans harem

Yippie! Nu kan jag ÄNTLIGEN lägga upp bilder igen! Omstart av routern gjorde susen!




Ni som läst Midurbloggen vet redan att Feykir bytt ut sin trogna Lukka mot en bara hälften så gammal och mycket slankare flickvän - nämligen Hremsa (e Berserkur). Möjligen ett tecken på medelålderskris - eller?! Och letar man Feykir i hagen så hittar man honom i princip alltid så här - tätt, tätt ihop med Hremsa.

Fast när jag kom till hagen idag visade det sig att han hade utökat till ett helt harem. Jag gick som vanligt in i hagen, visslade och ropade på honom. Först gjorde han matte riktigt besviken, för istället för att stå och glo på mig under lugg (som han gör då han inte vill komma) vände han och sprang iväg bortåt! Med flockens alla tre ston tätt efter. Jag ropar igen - och då vänder han tillbaka och kommer istället SPRINGANDE ända fram till mig! Gissa om jag var snabb att förlåta honom att han först sprungit åt andra hållet?! Och så´n TUR att jag hade ett äpple att ge honom! Ett äpple som han lyckades tugga i sig utan att en enda bit ramlade ner på marken... han ville uppenbarligen inte bjuda någon av sina damer, vilka förståss vänt om med honom och sedan följde oss hela vägen bort till grinden. Det krävdes en hel del trixande för att ta sig ut ur hagen med Feykir (som tycker grinden är OTÄCK när elen knäpper) men utan hans harem...

Var sedan riktigt seriös och tränade på ridbanan trots värmen. Tyckte nämligen det var hög tid både att "böja igenom" Feykir ordentligt efter några ridturer på halvstången, samt träna mer på galopp på volt. Tränsade därför med vanliga tredelade bettet och skrittade igång med massor av serpentiner och små volter där han verkligen fick böja sig ordentligt.

Sedan trav på liten volt. Han började riktigt, riktigt bra i höger varv! När jag bytte till vänster startade han bra, men så rätade han plötsligt ut sig, körde upp huvudet och blev alldeles stel... Snart upptäckte jag orsaken - en STOR brems satt och kalasade på ena bogen samtidigt som en hel svärm av samma sort cirklade runt oss... Bussiga Adina kom och höll i Feykir medan jag sprang in och hämtade min Autan-flaska. Sprayade Feykir med de sista dyrbara dropparna och såg sedan hur de flygande odjuren fortsatte cirkla runt honom, men det var inte längre någon som satte sig! Återgick till trav på volt och nu lyckades vi prestera riktigt bra arbetstempo i trav på små volter åt båda hållen!

Vid det här laget var vi rejält varma, både Feykir och jag, så det blev en välförtjänt skrittpaus innan vi övergick till galoppen. Började i höger varv och fick på en gång uppleva hur han verkligen kom upp i sprången! (Hade boots på, främst som skydd, men eftersom jag bara har sådana med vikter fick vi lite extra aktion "på köpet".) I början red vi längs spåret och jag upplevde att han kändes lite stelare än sist när jag ville ställa höger-vänster. Men när vi sedan gick in på volt var han ännu mer ridbar än sist! Varvade galopp på volt och längs spåret med skritt för att han inte skulle ta ut sig i värmen.

Även i vänster varv kändes han lite stelare när jag ville ställa höger-vänster. Men fortfarande var det ett otroligt framsteg jämfört med tidigare då jag inte alls fått röra innertygeln i vänster galopp! Sedan var det dags för det kritiska: vänstergalopp på volt! Precis som sist fattade jag galoppen ur skritt och styrde sedan direkt in på volt medan jag fortfarande hade riktigt bärig galopp. Halva varvet gick riktigt bra, sedan blev han stel men höll just så pass galoppen hela varvet. Galopperade längs spåret och ställde höger -vänster till dess han kändes avslappnad igen, då fick han bryta av till trav. Skrittade ett varv och upprepade sedan samma galoppsekvens några gånger till, med skrittpaus emellan. Varje gång höll han galoppen, även om han började styva sig efter halva volten ungefär.

Bestämde att vi inte skulle orka mer galopp idag i värmen - ju tröttare han blir desto svårare blir ju vänstergaloppen. Avslutade istället med en dos travarbete. Nu var det lätt att hålla högerbogen på plats och han jobbade direkt i en avslappnad form så jag kunde se till att trycka på ordentligt framåt istället. Hade gärna velat se hur det såg ut - för det kändes riktigt bra! Men oj, vad vi flåsade båda två när vi var klara! Det fick bli många skrittvarv som avslutning.

Feykir fick duscha i spolspiltan så att jag kunde skölja såret på hans framben ordentligt och tvätta med såpa. Sylvia var bussig och kollade det igår och hon tyckte det såg ut att läka mkt bra. Skönt att höra! Jag var lite nojig här om dagen... men inser att det faktiskt är flera år sedan han hade ett sår sist så jag har väl glömt hur det ser ut när det börjar läka!

När det var dags att släppa ut Feykir i hagen igen stod hela hans harem vid grinden och gnäggade efter honom! Tildra, Hremsa (och Mysla, som bara kan anas som en svart skugga i bildens högerkant). När han kom in i hagen slöt de upp runt honom så han fick tillslut säga ifrån att han ville ha lite "space" när han skulle rulla sig. Hremsa uppvaktade honom allra ivrigast, jag tror att hon brunstar för hon pinkade och pinkade... Oj, så besviken hon ska bli när Feykir aldrig fattar vad hon vill...

Suveränt medel mot stora, hemska bromsar/bremsar!!!

Edit: JAAAA - nu kan jag äntligen lägga upp bilder här igen! Så här ser flaskan ut som jag skriver om nedan.

Håller på att bli galen på vårt internet just nu! Det senaste dygnet har det varit nästan omöjligt att använda ö h t - samtidigt som diagnosticeringsverktyget säger att det fungerar felfritt... Trodde först att det kunde vara något fel hos Googles tjänster, eftersom jag har både blogg, mejl m m hos dem. Men när jag testade att logga in på bloggen från jobbet idag gick det utmärkt. Men nu när jag är hemma igen - och kan skriva här - lyckades jag logga in först på femte försöket... Får hålla tummarna att jag lyckas lägga ut detta inlägg tillslut i alla fall!

Vill i alla fall tipsa om ett SUVERÄNT medel mot bromsar/bremsar! (Vad heter det egentligen? Skulle ha googlat på saken om datorn bara velat samarbeta...) Det enda medel jag hittat som verkligen hjälpt - nämligen Autan protection plus! Skulle lägga in en bild på flaskan här - men varje försök har inneburit att hela sidan havererat, så jag får väl återkomma med den när tekniken åter står på min sida... Det är i alla fall en gul liten flaska med röd kork. Medlet är för människor egentligen - men jag har med mycket gott resultat använt det på hästarna. Inget annat jag testat har funkat mot de STORA "helikoptrarna" - så jag var så glad när jag hittade detta!

Det finns bara ett litet problem... nämligen var man köper denna superprodukt. Jag har tidigare köpt den på Apoteket, men nu har den tydligen utgått ur deras sortiment... Vill därför passa på att skicka ut en efterlysning: ÄR DET NÅGON SOM VET VAR MAN KÖPER AUTAN INSEKTSSPRAY??? Hör av er till mig i så fall!!!