Vindurtävlingen - finaler

Ett första bildbevis från helgens tävling: från vår uttagning i V5 (fyrgång).

Hemma igen efter en JÄTTEROLIG tävlingshelg i Skellefteå! Vi gillar verkligen att åka dit och tävla! Stämningen är alltid på topp, tävlingsområdet är trevligt, vi får lyxa till med att bo på 4-stjärnigt hotell där vi också har gott om tid att umgås. Kan det bli bättre?! (Det finns faktiskt Miduriter som när de behövde välja bara en tävling denna vår valde Vindur före vår egen tävling i Boden nästa helg.) Dessutom ligger tävlingsbanan så vackert att det alltid brukar bli MKT fina bilder när Johan fotar! Hoppas återkomma inom kort med fler bildbevis!

Under förmiddagen var det töltfinaler. Jag lyckades bättre med uppvärmningen av Feykir än igår. Sylvia har ju sagt att jag bör värma längre stund en jag brukat göra - att han är som en dieselmotor som behöver en rejäl startsträcka. Jag testade detta första gången igår och tyckte han kändes fin när jag värmde uppe på asfaltvägen: takten var bra, bogarna kom upp o s v. Men när vi red in på ovalen ramlade han på bogarna och blev framtung och jag lyckades inte göra något åt saken. Idag började jag också med att först göra ett antal riktiga galopprace på en äng. När vi sedan töltade på vägen hade jag superfokus på att vi hela tiden hade MKT energi framåt. "Mycket bakben" - eftersom det är dessa som ska lyfta honom fram. Jag tänkte att om han precis som igår skulle tappa energi på ovalen så gällde det att se till att vi hade MASSOR av den innan! I collectingring stämde jag sedan av att han var lätt att flytta undan för skänkeln, att jag kunde rida honom utåtställd på volt och rida riktigt samlad skritt. Denna uppvärmning visade sig funka betydligt bättre än gårdagens: idag kändes han trevligt lätt i handen och "uppe" även på ovalen! Jag vågade mig även på att vinkla ut pisken en aning ett par gånger, trots att han oftast gör ett våldsamt hopp då, för att fylla på med extra energi. Han var visserligen för hög i formen, men idag var jag nöjd med att han inte var framtung!

Tempoväxlingarna var förståss svåra... men precis som igår kunde jag göra nedtagningarna utan att få honom i handen och det var jag MKT nöjd med! Så sent som i tisdags verkade det ju omöjligt!!! Vi hann rida ökningar på tre långsidor och den andra blev faktiskt riktigt bra, utifrån våra mått mätt: en tydlig steglängsökning - och tölt hela vägen! (Efteråt var det ett par Miduriter som berömde oss för den ökningen: "Vilket steg Feykir har!" Då blev förståss matte jättestolt! Vänta bara några år så ska vi lära oss göra sådana ökningar på VARJE långsida!

Det var inte bara känslan som var mkt bättre än igår - så blev även poängen så jag fick bekräftelse på att min känsla var riktig!

När T3-finalen sedan avgjordes strax innan lunch var man VERKLIGEN stolt över att vara Midurit! Vi hade tre representanter - och när det var dags för ärevarv var det dessa tre som fick rida i täten! Linda Wikström på Skálmar, Sylvia Huuva på Démantur och Nina Fernandez-Rosenke på Axjón representerade verkligen Midur med den äran! Det var oerhört jämnt i toppen, men tillslut gick segern till Nina och Axjón, vilka bl a bjudit oss på ökad tölt i ett alldeles hissnande tempo! WOW!!! (Vi var några som sa att vi egentligen borde låtit våra hästar se finalen också - för att de skulle förstå vad det EGENTLIGEN är vi menar att de ska göra, men inte lyckas förklara...!!!)

Efter lunch red vi fyrgångsfinal och den blev onödigt spännande för min del... När vi presterat tölt och trav och skritt som vi inte behövde skämmas för var det dags för galoppen. Feykir gjorde som vanligt en snygg galoppfattning och jag insåg efter en stund att jag knappt kollar om det blir rätt galopp - för han känns så stensäker på den saken! Det började alltså bra... men så kom vi till första kurvan och plötsligt börjar min sadel glida snett så att jag hamnar med vikten utåt! Min Childeric - som brukar sitta så bra att den inte går att trampa till ifall jag råkat sadla lite snett!!! Jag försökte trampa ner mer i höger (inner) stigbygel, men istället kändes det som att sadeln bara gled mer och mer till vänster! Tänk om den skulle glida runt helt och hållet - då skulle jag ju flyga av! Inte nog med att vi hade ett högt tempo - jag hörde dessutom att två andra ekipage låg precis bakom oss och tanken att ramla av precis framför dem kändes inte särskilt lockande... I tredje kurvan lyckades jag tillslut trampa till så att sadeln hamnade rätt - precis då säger speakern: "Då kan ni ta ner hästarna i skritt..." Trots att jag måste ha stört Feykir jättemycket när jag "hängde" utåt hela tiden i galoppen så fick vi helt OK poäng. Och totalt kom vi på en tredjeplats i fyrgången.

Fler bilder kommer framöver!