OJ, vilken bra ridlektion!!!

Fast bilden är (förståss) från Atlikursen!

När jag red lektion i måndags konstaterade jag att jag valt en MKT bra vecka att rida dubbla lektioner - för veckans övningar var så OERHÖRT nyttiga! Och idag, när jag fick göra dem igen under Sylvias överinseende var jag ÄNNU mer nöjd över detta!

Först var det de "fyrkantiga serpentinerna" med en massa framdelsvändningar. Idag kom jag ihåg att kräva form av Feykir hela tiden, samt att "sitta tillbaka" ordentligt i halterna och det gick riktigt bra!

Sedan kom den samlade skritten. Petade till Feykir lite med pisken redan i starten, för att han skulle bli mer lyhörd för mina skänklar. Och det funkade! Precis som i måndags började vi med att varva samlad skritt, med vinklade bakben, med att låta hästarna sträcka ut framåt-nedåt igen i skritten. Viktigt var att slappna av ordentligt i kroppen själv när hästen skulle få slappna av igen.

Sedan började vi göra övergångar från riktigt samlad skritt till tölt, tölta en bit längs spåret, göra en volt med mkt drivning för att få med inner bak, tölta igen längs spåret och sedan låta hästen skritta avslappnat innan vi började om med samlad skritt. "Vi vill se ännu mer vinklade bakben på Feykir!" sa Sylvia och jag fick vifta till lite med pisken igen. Då sänkte han verkligen rumpan och trampade under sig - men ville köra upp nacken istället, så jag fick ställa försiktigt höger-vänster så att han blev mjuk i handen igen och sedan "smyga" iväg i långsam tölt. Efter några "smyga" igång sa Sylvia att han fuskade så mycket bak så snart jag släppte fram honom i tölt så jag fick sitta ordentligt på rumpan och peta till lite med pisken. Feykir gjorde ett jättehopp! Men jag lyckades sitta emot, bromsa upp och när jag släppte fram honom igen hade vi jättebra tölt!

När jag gick in på volt igen tyckte Sylvia att det var dags för ett litet "pet" med pisken igen - men då tjurade Feykir ihop alldeles, bet tag i bettet och började rusa iväg med mig. Men då tjurade matte ihop också! Och hon fick STOR hjälp av ett tips från Sylvia! Det har ju visat sig den senaste månaden att det är OERHÖRT effektivt att ställa höger-vänster-höger-vänster för att få Feykir att bli lätt i handen. Nu kändes det som att jag hade ett skenande ånglok längst ut i tyglarna - men på Sylvias uppmaning började jag ställa höger-vänster-höger-vänster (ja, det kan nog kallas "bända höger-vänster"... för jag fick ta i ordentligt för att ö h t få hans huvud att rubba sig...) Men jag tjurade som sagt ihop och snart föll en liten polett ner i Feykirs huvud, han började söka sig nedåt, jag berömde med STOR eftergift och vips hade jag inget i handen, men hade åter min häst under kontroll!

Nästa gång vi gick in på volt hände samma sak, men jag gjorde på samma sätt och den här gången gick det mycket snabbare att Feykir började söka sig nedåt, jag gav STOR eftergift och han släppte bettet! Och tredje gången på volt gick det ÄNNU snabbare! WOW! Jag verkar ha hittat ett sätt att hantera Feykirs tjurrusningar som innebär att JAG vinner och inte han! Vilket ju är förutsättningen för att han ska sluta med dem!

Som avslutning på lektionen fick vi även idag varva trav och galopp. Och "ställa höger-vänster" visade sig vara ett vinnande koncept även här! Vi började i högervarvet, där Feykir och jag tycker att vi är väldigt duktiga! Det blev "förståss" fina galoppfattningar och jag kunde ställa höger-vänster så bra att vi t o m fick beröm av Sylvia!

Men hur skulle det gå i vänster varv, där han förvandlas till ett järnspett så snart jag tar i innertygeln i en kurva??? Här skulle det visa sig att en "polett" tillslut ramlat ner för Anna! I måndags sa nämligen Sylvia att jag skulle börja ställa höger-vänster DIREKT i galoppen, innan han hade hunnit bli spänd - men först idag klarade jag av att genomföra detta. Och det funkade jättebra! Längs långsidan kunde jag ställa höger vänster med bibehållen galopp! När vi kom till första kurvan blev det korsgalopp varje gång... (VEM hade lagt en kurva just där???) men jag bara fortsatte ställa höger-vänster vilket första gången resulterade i att han gick över i trav och i fortsättningen till att han bytte tillbaka till rätt galopp igen!

Så här har jag ALDRIG kunnat inverka på Feykir i vänster galopp tidigare! "Att bara sitta och hålla andan i galoppen för att inte störa honom är alltså inte det vinnande konceptet!" sa jag till Sylvia. Och det är förståss samma princip som Atli brukar "predika" om traven: att om man slutar inverka på hästen ifall den tappar traven så lär man den bara att tappa traven. Men om man istället fortsätter inverka - så kommer man tillslut att kunna RIDA hästen i trav!

(Ännu har jag aldrig galopperat på en Atlikurs - eller, inte med flit i alla fall, bara ett par gånger när Feykir dragit med mig... så Atli har inte haft anledning att "pratat galopp" med mig. Men hade han gjort det hade han nog sagt ungefär som med traven. )

Jag var alldeles HÖG efter dagens ridlektion - och bestämde mig slutgiltigt: jag SKA tävla! Nu har jag ju orkat rida lektion två dagar den här veckan och känner mig ändå inte helt utslagen så då ska jag väl orka tävla också?!