Stödundervisning

Vi brukar skämtsamt kalla vår grupp på ridskolan för "OBS-klassen" - och idag var det sådant "kvinnofall" att vi bara var tre ekipage som red. Det måste man väl kunna kalla stödundervisning?! ;-)

VARMT är det fortfarande! 25 grader i skuggan när jag kom till Mariebäck efter jobbet indikerade att det skulle bli en SVETTIG ridlektion! (Bilden ovan är definitivt INTE från idag - utan från senaste Atlikursen. Hade väl dött av värmeslag i den där klädseln idag!!!) Jag rev igång direkt med tävlingsförberedelser: nämligen att låta Feykir äta grönt gräs medan jag borstade honom. Det finns ju inget gräs i vinterhagarna, men vid tävlingen i Skellefteå kan det vara mycket gräs där vi får bygga hage...

När lektionen drog igång fick vi som vanligt börja i skritt och den här gången variera mellan att skritta på volt och flytta ut bakdelen, rida små serpentiner, framdelsvändningar, skritta längs spåret och ställa höger-vänster resp varva samlad skritt med avslappnad dito.

Sedan skulle vi börja tölta hästarna i lång, låg form längs spåret. Feykir tyckte istället vi skulle hålla ett högt tempo... För att han skulle svara på skänkeln genom att samla sig, INTE bara springa fortare framåt fick jag jobba med sidförande: bromsa upp med en ordentlig halvhalt och flytta in honom från spåret några steg, rida rakt fram en stund samtidigt som jag kramade lite på tyglarna till dess han kändes mjuk, göra nu halvhalt och flytta ut till spåret igen, o s v. Det var effektivt - efter en stund började han jobba mycket bättre!

Efter en skrittpaus fick vi åter tölta, men när det kändes bra i det långsamma tempot skulle vi vända snett igenom och öka tempot på diagonalen. Under ökningen skulle vi ställa höger-vänster för att hålla hästen mjuk. Och när vi kom ut på spåret igen skulle vi rida långsamt tempo och se till att lösgöra hästen innan vi vände in och gjorde ny ökning. Efter att ha ridit några sådana diagonaler började Feykir förstå vad det handlade om och ökade självmant tempot när vi vände in. Fick till några ökningar där takten var OK också! I det korta tempot blev han lite "hoppig" efter en stund. "Nu behöver du mer bakben - peta till med pisken!" sa Sylvia. Jag gjorde så och lyckades riktigt bra med att sitta emot och fånga upp energin - och vips kunde han tölta långsamt utan att börja rolla!

Efter ny skrittpaus gjorde vi samma övning i trav. Nu märktes det tydligt att Feykir förstått vad han skulle göra på diagonalerna - så vi fick till riktigt bra travökningar flera gånger! Men OJ, vad han flåsade i värmen! Nu var dock lektionen slut, så både häst och ryttare fick "skritta av" och hämta andan!