Kan det bli bättre än så här?

...funderade jag när jag efter dagens ridtur satt i solen mot uthusväggen, men en liten hund i famnen och tittade på Feykir som mumsade gräs ett per meter bort.

"Förmodligen inte!" kom jag fram till!

(Tack Yvonne som förevigade ögonblicket med min mobilkamera!)

Inledde dagens ridpass på banan där vi precis som igår blandade hej vilt mellan olika övningar i skritt - alla med syfte att få Feykir både lösgjord och vaken. Sedan övergick jag till samlad skritt och övergångar till lååångsam tölt.

Sedan var det dags att ge sig ut "i terrängen". Jag red skogsvägen bakom bommen, som äntligen torkat upp och är ridbar igen! Började med galopp för att få igång Feykir ordentligt. Då testade jag även att göra lite halvhalter under galoppen, som Sylvia tipsat om att vi ska börja träna på. Först halvhalt och sedan snabbt slappna av igen, för att han inte ska hinna bli spänd. Det var första gången jag testade så det blev väl ingen revolution så här direkt...

Gjorde övergång från galopp till tölt för att "få med oss lite fart" in i tölten. Fast jag hade inte riktigt koll på sitsen innan övergången, det var allt för mycket vikt framåt så det blev mycket rollningar... Tog ner tempot, försökte få ordning på sitsen och red sedan tempoväxlingar bort till vändplanen. I ökade tempot ställde jag höger-vänster resp sidförde för att hålla honom mjuk.

Vid vändplanen blev det skrittpaus med volter, flytta ut bakdelen, utåtställd på volt m m. När vi vände hemåt igen började jag med att rida riktigt kort tempo i tölt för att sedan övergå till tempoväxlingar. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi hade ett par sekvenser i ökat tempo där farten var hyfsad och takten riktigt bra. Men vi hade också en massa sekvenser som definitivt inte var något att skryta med...

Avslutade med riktigt kort tempo tölt - och insåg att jag först nu verkligen hade Feykirs bakdel med ordentligt! Det var så dags! Som belöning för detta fick han sträcka ut lite i trav innan jag satt av och gick tillbaka till stallet.

Tog av sadel och träns utanför Josefshallen och lät Feykir mumsa gräs en halvtimma innan han också fick sitt kraftfoder. När jag satt där vid den soliga väggen och njöt analyserade jag dagens ridtur. Kom då fram till att Feykir och jag inte längre blir totalt paralyserade och stela så snart tempot i tölten blir liiite högre. Definitivt ett steg framåt! MEN vi måste aktivera hans bakben MYCKET mer!!! I morgon blir det därför att fokusera på samlad skritt och kort tempo tölt för att sätta honom "på rumpan" ordentligt!