Bakslag, uppförsbacke och motvind...

Pust och stön! Har ridit lektion idag... och det var TUFFT! Förra veckan red jag lektion både måndag och onsdag och tänkte så lyriskt att det borde jag göra VARJE vecka! Idag var jag VÄLDIGT glad för att det bara var en lektion den här veckan - för den var en riktig pärs! Fortfarande, en dryg timme senare, har jag inte riktigt fått tillbaka känseln i armar och ben...

Lektionen började ändå rätt bra. Vi skulle rida på var sin lite åtta där vi på ena "öglan" skulle rida öppna och på den andra rida med hästen utåtställd. Efter en stund bytte vi volterna. Jag tycker att vi var riktigt duktiga så långt!

Sedan skulle vi skritta på en liten volt i vänster varv, flytta ut bakdelen och sedan smyga igång i långsam tölt i låg form på volten. Feykir ville inte alls ta i med vänster bak så jag petade till honom lite med pisken - och då snedtände han totalt och gjorde en riktig "tjurrusning" i gammal Feykirstil... "Oj, där far Feykir - det var länge sedan sist!" sa Sylvia. Han var stel som en järnspett och bara vräkte sig på i handen när han drog iväg längs spåret... Och jag kämpade - först för att få in honom på en volt igen och sedan bara för att bromsa... Borde förståss direkt ha börjat ställa höger-vänster (eller "bända" hade väl varit vad som krävdes) men tyvärr kom jag inte på det i hastigheten. Fick i alla fall stopp på honom efter en stund, men då hade jag nästan tappat känseln i vänsterarmen... Fortsatte att jobba på volten, men nu var min arm knappt med så det var verkligen inte det lättaste att böja honom...

Så fick vi tölta i vänster varv längs spåret i öppna - och nu fick verkligen mina ben kämpa också. För Feykir ville fortfarande INTE ta i ordentligt med inner bak! Oj, så jag fick DRIVA och DRIVA och DRIVA!!! Tillslut började han ändå böja sig lite i sidan och ta i bättre, så vi fick faktiskt lite beröm i alla fall. Bytte sedan till höger varv och kämpade vidare. Pust och stön!

Efter en välbehövlig skrittpaus fick vi börja trava på en liten volt i höger varv. Feykir var faktiskt riktigt duktig och travade direkt. "Böj Feykir ÄNNU mer!" sa Sylvia, men han höll faktiskt traven ändå - bara jag ser till att hela tiden driva. Om han tänker framåt i varje steg har han inte tid att gå över i tölt! När traven på volt kändes bra fick vi rida ut längs spåret och rida öppna i trav också. Ett tips vi fick var att vända in lite innanför spåret på långsidorna. Hästarna vill ju gärna gå längs spåret så det blir lite lättare att få till öppnan om man gör så. Jag fick verkligen DRIVA och DRIVA och DRIVA - med min innerskänkel i varje steg. Och tillslut började han mjukna lite i innersidan. ÄNTLIGEN!

När vi bytte till vänster varv gick det faktiskt mycket bättre att rida öppna till att börja med, trots att det borde vara hans svårare varv. Men så insåg jag att jag borde ha lite bättre stöd på yttertygeln - och vips gick han över i tölt... Började om med glappande yttertygeln och då gick det bra igen ända till dess jag försökte ta stöd på ytter... Tillslut hittade jag ett läge med bara en antydan till stöd på yttertygeln och då kunde vi faktiskt rida öppna i trav. Så länge jag drev MASSOR med innerskänkeln förståss.

Så var lektionen ÄNTLIGEN slut - ja, för en gångs skull kändes det faktiskt som en stor lättnad! För nu kändes både armar och ben i det närmaste bortdomnade - och svetten riktigt rann längs min ryggrad! Det gäller VERKLIGEN att stretcha ordentligt i kväll om jag alls ska ta mig ur sängen i morgon bitti!

Fia och jag var efteråt överens om att detta var INTE någon självförtroendehöjande lektion! Tvärt om... Tänk, det är bara två dygn sedan jag var alldeles hög efter att ha varit ute och töltat fort med Feykir längs vägen! Idag däremot var det nästan bara uppförsbacke och motvind...
Ja, inte kan man säga annat än att livet som hästägare kan vara väldigt omväxlande!