UNDERBAR dag!!!

Idag hade jag både morgon- och lunchfodring, så det blev många timmar i stallet. Får erkänna att det var tungt när väckarklockan ringde 06.30 en lördagmorgon... men när jag väl släpat mig ur sängen kunde jag till min glädje konstatera att det var strålande sol ute! Och när jag kom till Mariebäck och det enda som hördes var fågelsång och välkomnande "huckranden" från hästarna så kände jag mig verkligen priviligierad som fick uppleva denna härliga, fridfulla morgon ute i naturen!

Det är ovanligt många hästar i Mariebäck just nu - Sylvia har många träningshästar i olika hagar - så jag fick verkligen dubbelkolla mot listan flera varv för att vara säker på att jag kommit ihåg allt. Men tillslut kunde jag konstatera att morgonsysslorna verkade avklarade, alla hästar mumsade belåtet på frukosthö och jag kunde gå till Josefshallen och äta min egen frukost: bacon och äggröra. Riktig LCHF och supergott när man redan hunnit med ett träningspass på morgonen!

Vid 9-tiden gick jag ut i hagen och borstade Feykir så att vinterpälsen yrde. Det är en gammal Reykur-vana jag har att borsta utomhus i samband med pälsfällningen. Reykurs känsliga luftrör brukade alltid reagera så här års, så jag borstade alltid honom utomhus för att han inte skulle behöva andas in damm i onödan. Och en sådan här dag när solen strålar och termometern visar 10 grader i skuggan vill man ju inte vara inomhus i onödan!

Ett gäng från universitetets friluftssektion hade precis anlänt för att rida på turridning, när Feykir och jag red iväg från gården. Det blev verkligen en kontrast mot den tysta, fridfulla morgonen när det plötsligt kom en massa folk till stallet. Men så snart vi lämnat gården kände jag mig åter som "den enda människan i världen" - på ett positivt sätt!

Feykir verkade också inspirerad idag! De första 10 minuterna brukar han annars ofta ha problem med framåtbjudningen... men idag skrittade han på med energiska och välvinnande steg! Red mot Avan och började med att varva fyra gångarter för att värma upp och få honom lösgjord.

Sedan red vi mycket tölt. Dels övergångar från riktigt samlad skritt (vår grupp i fick i läxa av Sylvia i onsdags att rida lite samlad skritt VARJE ridtur framöver) till långsam tölt och även några sträckor med tölt i lite högre tempo. Bitvis kändes tölten i det lägre tempot riktigt bra och då kändes det som att jag fick till sitsen riktigt bra också. Så snart vi försöker öka tempot vill Feykir få över mig i framvikt - och tyvärr lyckas han alldeles för bra med det... Men några gånger, då det bara gick "halvfort", klarade jag av att sitta kvar på rumpan och då blev takten riktigt bra! Men hur ska jag få till samma sits, ridning och känsla när vi ökar tempot lite mer???Kan man ha handbollsklister i sadeln kanske?!!

Mitt i töltträningen tog vi en paus och red in längs en skogsväg som i MÅNGA månader varit helt omöjlig att rida på p g a all snö och de höga plogvallarna. Feykir fick skritta på lång tygel och verkade njuta lika mycket som jag över att få lämna bilvägen och komma ut i terrängen igen!

Tillbaka på bilvägen fortsatte jag varva samlad skritt med tölt på vägen hemåt. Jag fick ett par glimtar till då det kändes RIKTIGT bra! Fast i det stora hela känns det som att vårens "alla" tävlingar (det är bara två...) Kommer alldeles för snart! Hade tänkt mig att vi skulle klara av att rida tempoväxlingar hyggligt i alla fall den här säsongen. Men det kan man inte med bästa vilja i världen påstå...

Efter en töltsekvens jag var riktigt nöjd med fick Feykir sträcka ut lite i trav innan jag satt av och gick men honom tillbaka till stallet. När Feykir ätit kraftfoder och var tillbaka i hagen hade jag att invänta turryttarna innan jag skulle lunchfodra i hagarna. Medan jag väntade hann jag bl a städa min garderob i Josefshallen, plocka undan lite vinterkläder m m. Kände mig riktigt nöjd med mig själv när detta var gjort!