Ridlektion - och hur man får Feykir att komma i hagen

Jag har nu kommit på bästa sättet att få Feykir att komma till mig i hagen. Glöm allt vad ropa och vissla heter - plocka fram mobilkameran och försök fotografera honom på lite lagom avstånd... då kommer han GENAST sättande för att ta en riktigt NÄRA titt på vad matte håller i handen!






...och då får man så här fantastiskt fina bilder... ;-) Men det var ju lite kul med snön "i ansiktet" i alla fall.





OJ, vilken bra ridlektion vi hade idag! Oerhört nyttiga övningar - dem ska jag verkligen jobba med framöver också! När vi skrittat igång fick vi börja rida på en stor fyrkant och göra bakdelsvändningar i hörnen. I ett av hörnen skulle vi dessutom vända ett helt varv runt. Jag fick jobba på att få Feykir att få fram ordentligt på "raksträckorna" samt svara tillräckligt snabbt på mina vändande hjälper.





När vi gjort detta åt båda hållen fick vi övergå till att skritta på stor volt istället - och nu skulle vi lösgöra hästarna genom att ställa snabbt höger-vänster-höger-vänster... med stoooora tygeltag. Och inte fastna ifall hästen spjärnade emot och inte ville böja sig åt ngt håll utan snabbt böja åt andra hållet och sedan tillbaka...o s v. Det var en vääääldigt avslöjande övning! En lösgjord häst skulle fortsätta följa volten och bara böja huvud och hals åt sidorna. Men en - hm - inte så lösgjord häst gick i slalom... jag nämner inga namn... men som tur var verkade alla andra ha lika stora problem som jag... Men jag fick i alla fall uppmuntrande tillrop av Sylvia som sa att jag gjorde precis rätt, fortsätt bara så där med stooora, snabba tygeltag hela tiden så kommer han att "släppa". Och det gjorde han faktiskt tillslut och började lätta i handen - och då slutade jag böja honom. Men bara så länge han fortsatte vara lätt i handen, när han testade att hänga lite i bettet började jag genast böja igen.





Nästa steg blev att göra samma övning i tölt. Det var förståss minst lika nyttigt som i skritt! Feykir hade väldigt bråttom i början, men Sylvia sa att jag istället för att bromsa på båda tyglarna bara skulle böja honom ÄNNU mer fram och tillbaka. Och det funkade - han slutade rusa. Men det blev mycket slalom även i tölt... "Fast takten är riktigt bra!" sa Sylvia. Och plötsligt började det hända saker - TREVLIGA saker! Feykir blev plötsligt alldeles mjuk och hur lätt i handen som helst! "Jag ser ljuset!" ropade jag. Det blev inte så långvarigt tyvärr... så det var bara att återgå till att böja, böja, böja... men så fick jag uppleva den härliga känslan igen och igen! WOW! Det var inte så långa stunder i taget - men det gav mersmak!!!





När vi bytte varv var det bara att börja om - och jag fick testa att korta upp tyglarna lite mer. Böj, böj, böj - och efter ett tag fick jag uppleva några korta, "ljusa stunder" även där. Sedan skulle vi göra samma sak i trav längs spåret. När jag började "böja och bända" i Feykir gick han genast över i tölt - men på Sylvias uppmaning fortsatte jag bara med böjandet och efter ett varv slutade han spjärna emot mina tygeltag, slappnade av och övergick till trav igen. Och sedan gick det bra att hålla traven trots mattes böjande.



Det är väl som Atli brukar säga, att vi oftast är alldeles för rädda att verkligen rida hästarna i trav - vi sitter alldeles för passivt och är glada så länge de travar. Och detta har hästarna naturligtvis lärt sig, så när vi börjar försöka inverka på dem i trav testar de att gå över i tölt. Då är det lätt att ryttaren blir passiv - för att få tillbaka traven - men detta lär bara hästen att om den går över i tölt så snart den blir "störd" i traven så får det trava ifred sedan! Det handlar därför om att våga inverka, våga "störa". "Man ska kunna kontrollera och rida hästen på precis samma sätt i trav som i tölt!" (Atli)



Som avslutning på lektionen fick vi faktiskt galoppera - trots att vi kallas "OBS-klassen"! Vi skulle fatta galopp på ena kortsidan, galoppera längs långsidan och sedan på nästa kortsida sitta bakåt och bromsa genom att böja höger-vänster. "Ett bra sätt att få även hästar med mycket pass i sig att välja trav efter galoppen." sa Sylvia. Det märktes på Feykir att vi galopperade ganska mycket under lektionerna förra terminen, för han blir inte alls lika stressad längre av att de andra galopperar. Den första nedtagningen började jag alldeles för sent, men sedan gick det riktigt snabbt att hitta traven efter galoppen - trots att vi hade börjat i vänster varv där han lätt blir så spänd på ridbanan. Fina galoppfattningar gjorde han hela tiden också.



Vi gjorde samma sak i höger varv också. Först gick det riktigt bra - det är ju Feykirs lätta varv. Men sedan märktes det att han började vara riktigt, riktigt trött - för plötsligt struntade han helt enkelt i att fatta galopp. (Jag som är bortskämd med att bara behöva skjuta fram höften...) Gav honom en kort skrittpaus och sedan gjorde jag två galoppfattningar med mer drivning och när båda var klockrena avbröt jag. Även de andra hästarna hade blivit rejält trötta vid det här laget, så vi lät dem bara sträcka ut lite i trav innan vi avslutade för dagen och skrittade av dem, trots att lektionen därmed blev lite kortare än vanligt.



I vår grupp rider alla utom en på egen häst. Fast hon som inte har egen funderar på att köpa en av hästarna nu när Sylvia ska sluta med ridskola och turridning. Det är ju verkligen ett perfekt tillfälle att köpa häst - när det både finns många att välja mellan på samma ställe och dessutom möjlighet att rida den eller de hästar man funderar på under ett antal lektioner innan man bestämmer sig! Och när Sylvia idag, under en övning sa "Den enda ridskolehästen här dominerar!" drog jag slutsatsen att han helt enkelt arbetade med marknadsföring av sig själv!

När REJÄLT svettiga Feykir fått stå inne en stund med fleecetäcke på fick han gå ut i hagen igen - det var ju plusgrader så jag var inte orolig för att han skulle frysa. Han verkade så nöjd - att vara i stallet är han inte särskilt förtjust i... och började med att rulla sig riktigt grundligt i snön!

Hej, matte - är det något gott du har där i handen??!!

Bildbomb och takras!

Det var alldeles för länge sedan jag bjöd på fina Johan-foton... men här kommer ett gäng! Och först naturligtvis finaste Feykir!!!

Det rasar snö från vårt hustak i kväll - och varje gång hoppar jag rätt upp, för det skakar i hela huset! :-O Jag hoppas verkligen att all snö hinner rasa ner innan jag går och lägger mig i kväll - vet av erfarenhet hur obehagligt det är att väckas mitt i natten av ett snöras! Man tror att det är jordbävning!!!

Ridning!

Trots gårdagens hälsomässiga bakslag så kan man ändå säga att den här veckan börjar bättre än de två senaste - för jag har faktiskt ridit idag! (De senaste veckorna har veckans första riddag varit onsdag, när vi rider lektion. Men nu är det bara tisdag och jag har redan ridit!)



Idag tränade vi bl a på att göra övergångar från galopp till tölt, för att ha med oss lite av tempot i galoppen till tölten. Eftersom det är avgörande att man sitter på rumpan redan i galoppen kan man ju räkna ut att det här inte riktigt är min "gren"... Det går bäst - minst dåligt - att göra övergången från höger galopp eftersom den är mer balanserad så jag hamnar inte lika mycket i framvikt där. När vi sedan töltar lite snabbare har både jag och Feykir en tendens att "hålla andan och spänna oss" för att det går lite fortare än vi är vana vid. Jag måste helt enkelt fortsätta rida även om det går lite fortare. Och det är inte helt enkelt! Viktigast av allt är förståss att verkligen sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och göra MASSOR av små förhållningar på tyglarna för att Feykir inte ska "dyka" ner på bogarna när tempot ökar.



På hemvägen tränade vi även samlad skritt och övergång till lååångsam, samlad tölt. Det var riktigt svårt att få högerbogen på plats idag... Feykir kanske fortfarande var matt i vänster bak efter all styrketräning i söndags?!

När jag körde hem från stallet var jag så GLAD att jag orkat rida! Dessutom var det fortfarande fullt dagsljus - trots att klockan passerat 19. Det är HÄRLIGT med vårvintern!!!

Ingen ridning idag...

...och ingen annan träning heller... :-( Har haft hemsk värk i natt, när jag mejlade jobbet kl 03.30 hade jag knappt lyckats sova alls... Sov sedan hela förmiddagen, var fortsatt rejält "mörbultad" i kroppen när jag steg upp men nu börjar det lätta lite i alla fall.

Jag vill åka tillbaka till Aruba!!! Trist att värme-effekten verkar ha tagit slut så oerhört snabbt den här gången... :-(

Edit: det blev träning idag i alla fall - och stretching! Det visade sig att jag kunde få tid i bassängen med kort varsel. Sköööönt!

Benböj med tung skivstång

Det snöade för fullt när jag körde till stallet på förmiddagen. Grusvägen var ännu inte plogad så där fick jag köra i ca 2 dm nysnö! Höll hårt i ratten, var SÅ tacksam för min fyrhjulsdrift och att jag inte behövde få möte med något annat fordon! Bara att möta en vanlig bil hade varit onödigt spännande - och tänk om jag skulle behöva ge plats för plogbilen!!! Tidigare i veckan var de och plogade undan plogvallarna mot dikeskanterna, så nu ser man inte riktigt var var vägen slutar och diket börjar... så man vill helst hålla sig mitt på vägen!

Riktigt grått och mörkt kändes det också p g a det kraftiga snöfallet... Så här såg det ut i hagen där vallackflocken "hängde" runt det gamla utedasset. Det är Feykir som står i mitten.

När jag red ut var jag förståss minst lika oroad över att behöva möta plogbilen... Med de stora snömängderna finns det ingen möjlighet att ta sig från vägen någonstans... Men till dess snön tinat bort har vi inget alternativ till bilvägen heller, förutom ridbanan vilken normalt har mkt bra underlag. Fast nu hade den inte hunnit skottas efter nattens snöfall så där var det ju också 2 dm nysnö... Så det fick ändå bli en kort men MKT intensiv ridtur på bilvägen. Tog höger mot Alviksträsk, för åt det hållet är vägen inte lika krokig och backig så jag skulle i alla fall ha chans att se plogbilen på lite längre håll ifall den dök upp. Avsaknaden av uppkörda hjulspår uteslöt töltträning så jag bestämde mig för att utnyttja underlaget till galoppträning.

Red omväxlande höger och vänster galopp med trav emellan. Feykir blev MKT upplivad av att få galoppera nästan från start - utan en massa "tölt och tjafs" först! Snön gjorde ju att han tog i uppåt automatisk så det blev runda fina språng. I högergaloppen jobbar han i trevlig form ganska automatiskt, men när jag i vänstergaloppen tänkte på att INTE ramla framåt utan sitta kvar på rumpan kunde jag rida honom i hyfsad form och behålla vänsterställningen genom att någon gång påminna med vänsterskänkeln.

När han började kännas lite matt av all styrketräning (gissar att galopp i så här djup snö kan liknas vid benböj med tung skivstång) och genast fick han ny energi! Fortsatte med galoppintervallerna och gjorde några riktigt snygga galoppfattningar från skritt. Det är faktiskt något vi är riktigt duktiga på! :-) Men för det mesta varvade vi trav och galopp. Har fått lära mig av Ia Lindholm att man på hästar som har mycket pass helst ska rida trav före och efter galoppen så att de hela tiden "tänker trav" medan de galopperar - för att undvika taktproblem i galoppen.

Red allra mest vänster galopp på hemvägen - eftersom Feykirs vänster bak behöver stärkas lite extra. När vi kom till uppfarten mot Mariebäck ville Feykir förståss gå hem, men jag hade bestämt att vi skulle fortsätta förbi ett stycke. Och Feykir var faktiskt oerhört lydig! Han gjorde bara en liten antydan om att svänga upp, men sedan fortsatte han snällt framåt i den djupa snön! Nu travade vi och han jobbade i en MKT trevlig form. Han har nämligen lärt sig att om man gör så får man vända hemåt mycket snabbare än om man försöker rusa på på traven. Och det funkade den här gången också! Efter en sträcka riktigt trevlig trav fick han bryta av och skritta hemåt.

Under mitt tidigare, friska liv brukade jag träna body pump på gym (styrketräning i grupp) och det var verkligen suverän träning! Nu när jag inte ens kan hålla i en tom skivstång är det tyvärr inte möjligt längre... I alla fall så brukade instruktören alltid utmana oss att ta i liite extra. När man kämpat så att musklerna darrade och mjölksyran gav sig till känna skulle man alltid göra några upprepningar till - eller någon annan övning där samma muskelgrupper fick jobba. Och idag var jag en sådan där jobbig instruktör för när Feykir nu äntligen fått vända hemåt red jag öppna för vänster skänkel uppför backen, så att hans vänstra bakben fick kämpa lite till. Sedan satt jag av och gick tillbaka till stallet.

Totalt hade vi bara ridit 30 minuter, men man kan inte heller köra benböj med tung skivstång någon längre stund i sträck! När det sedan var dags för "godisstrech" visade Feykir att han mycket väl visste vad som var på gång. Han stod som vanligt lös i gången, nu med rumpan mot mig. Och när han hörde mig skära morotsbitarna vände han först huvudet bakåt mot mig och sedan satte han det mot bogen - redo att ta emot sin första godbit!

Ridning och stretching

Ääääntligen har jag orkat rida igen! Veckans andra ridpass - först på lördag... :-O Började med att leda Feykir ner till bilvägen samtidigt som jag försökte gå med extra långa steg, för att stretcha. Nere vid vägen fanns ju sedan ingen pall för uppsittning, så min onda ländrygg fick helt enkelt "gilla läget". Red bort till korsningen vid sjön och använde övningar från onsdagens ridlektion: tölt-halt-rygga-tölt-halt-rygga, där jag ryggade till dess jag fick en eftergift och sedan smööög iväg i lååångsam tölt igen. Hade halvstången på idag, för att skona min onda kropp, och då blev det ju genast betydligt enklare med denna övning också. Feykir försökte inte ens vräka sig i handen i halterna, som han gjorde i onsdags.

Red mycket öppna i tölten också - och Feykir var riktigt duktig! På hemvägen red vi lite övergångar trav-halt-trav-halt också, innan jag satt av och gick tillbaka till stallet. Red bara drygt 40 minuter idag - det var ganska lagom för mig. Men det blev ändå bra träning för Feykir för han fick tölta största delen av tiden (förutom i början och slutet) och dessutom verkligen jobba i tölten.

Här ovan ser ni några riktiga motivationshöjare! Efter ridturen stretchade jag honom genom att hålla morotsbitar vid bogen resp virveln. Oj, så man kan sträcka på sig för att få lite godis! Sedan passade jag på att stretcha mig själv också, när nu kroppen var ordentligt uppvärmd. Fast jag fick inga morotsbitar... (På en LCHF:are skulle föresten korvbitar funka betydligt bättre!)

I foderrummet låg stallkatterna och myste i sin korg. Det måste vara ett bra jobb - att vara stallkatt! Tyvärr ser man aldrig sådana ute på annons... det gäller uppenbarligen att bli handplockad!

En vilodag till...

...OJ, vad fredag eftermiddag är låååång på jobbet när man varit van att få sluta redan till lunch! :-O Tyvärr blev det ingen träning idag heller... precis som igår var jag alldeles för trött när jag ÄNTLIGEN fick gå från jobbet. :-( Var verkligen i valet och kvalet - jag mår ju så mycket bättre om jag tränar... men då måste jag ju orka träna också. Efter mycket velande slutade det med att jag åkte hemåt.

På vägen hem passerade jag en mataffär som hade annonserat om en stor låda frysta räkor (5 kg) för bara 99 kr. Jag gick in - för jag ÄLSKAR skaldjur - men de var slut. Och då blev jag ARG - verkligen på riktigt dåligt humör! Alltså, nu snackar vi om Anna som normalt har världens längsta stubin! För mig blev det en väldigt tydlig signal på att jag definitivt var för trött för att rida. Att reagera så häftigt på en liten struntsak. Jag menar, nog har jag råd att köpa en påse räkor till ordinarie pris också - jag behöver ju faktiskt inte heller köpa 5 kg på en gång!

Feykir hade definitivt inte förtjänat att utsättas för en matte med så kort stubin - så det var helt rätt att jag åkte hem! Bassängträning hade väl möjligen kunnat funka, men ingen bassäng är öppen på fredag kväll...

Har haft rejält ont i rygg, axlar och nacke de senaste dagarna och nu ilar det våldsamt i många av fingerlederna också... Väderprognosen säger att det ska bli snöoväder - och min kropp verkar hålla med...

Feykir har vilodag

...och matte skulle träna på City Rehab. Men efter jobbet var jag så TRÖTT att jag åkte raka vägen hem istället... Har rejält ont, inte bara i ryggen utan nu även i både axlar och nacke... så jag hade ju verkligen behövt bassängträningen! Men det får bli ett varmt bad hemma istället. Det har verkligen varit kämpigt sedan jag började jobba heltid igen... Till veckan har jag fått en tid hos min läkare, blir intressant att höra vad han säger. (Kan inte låta bli att hoppas att han plötsligt ska trolla fram något dundermedel som faktiskt hjälper! Fast om något sådant fanns hade han förståss gjort det för flera år sedan...)

The only way is up...

...och alla sätt är ju bra utom de dåliga! Min onda ländrygg tyckte att pall för uppsittning var en lysande idé! Och för Feykir innebär ju en sådan här sak inte någon fara för eget liv... hm... men han är ju inte skimmel! (Nej, jag nämner förståss inga namn, men för en skimmel jag känner hade detta inneburit STOR dramatik...)

Idag är det onsdag vilket innebär ridlektion - JÄTTEKUL!!! När vi skrittat igång hästarna fick vi rida öppna längs båda kvartslinjerna. OJ, så svårt! Feykir och jag har ju tränat så mycket slutor - så självklart ville han visa hur duktig han är på det istället! Och när jag försökte korrigera genom att flytta tillbaka hans bakdel i rätt position så kontrade han med att gå skänkelvikning ut mot spåret... Dessutom tappade han helt framåtbjudningen. Men när vi började "tänka mer framåt" båda två så gick det tillslut bättre.

Sedan fick vi göra samma sak i sluta - och även där gällde det för mig att hålla igång honom ordentligt framåt. Samt att krama på innertygeln för att få halsen tillräckligt böjd.

Nästa steg var tölt. Vi skulle rida längs spåret och minst tre gånger/varv göra halt genom att "sitta bakåt" och bromsa med hela kroppen samt med små, snabba kramningar på tyglarna. När vi gjort halt skulle vi rygga till dess hästen lättade i handen. Då skulle vi smyga iväg i tölt igen, med kramningar på tyglarna för att bibehålla formen. Det där sista var MYCKET viktigt för mig! I början lyckades jag inte - utan Feykir satte upp huvudet, gick emot handen och drog iväg i alldeles för högt tempo. Men när jag lyckades smyga igång tölten med bibehållen form behöll jag kontrollen över tempot - och takten blev också mycket bättre.

När vi hade bytt till höger varv tyckte Feykir att det fick vara nog med ryggningar! Han blev ARG och började småstegra. Men då blev matte också lite arg - och höll handtaget på pisken ovanför hans öron så att han det tog mot öronen och nacken när han "lättade" fram. Då ryggade han ändå några steg, fick STOR eftergift och massor av beröm! Nästa gång matte ville rygga blev det nya protester, men efter fjärde gången gav han upp och i fortsättningen blev det helt odramatiskt.

Nu hade jag börjat få kläm på det där att smyga iväg i tölt med bibehållen eftergift samtidigt som alla halter och ryggningar fått Feykir att komma in under sig bättre med bakdelen. Så nu började tölten bli riktigt trevlig! Vi fick först beröm av Sylvia: "Nu börjar det hända saker!!!" Men sedan sa hon att det bara var att höja ribban: nu skulle jag försöka rida ihop honom ännu lite mer... Det var verkligen en härlig känsla i tölten där på slutet!!! För slutet var precis vad det var. "Alla andra grupper har fått galoppera också den här veckan - men ni är ju min OBS-klass så ni hinner förståss inte med någon galopp den här gången heller..." sa Sylvia. Istället fick vi avsluta med trav i båda varven. Feykir hade först väldigt bråttom, men när jag lyckades bromsa upp honom på yttertygeln och sedan ställa lite inåt så blev traven riktigt trevlig!

När vi skrittade av hästarna konstaterade Fia och jag att det är en sådan lyx att få rida lektion varje vecka! Men nu är det sista terminen med ridskolan... HUR ska vi överleva sedan???

34,6 grader varmt...

...i bassängen på Sunderby sjukhus i kväll - härligt!!! Har haft så ont i ländryggen sista tiden, vilket antagligen (som vanligt) beror på att jag inte lyckats bibehålla tillräckligt mycket rörlighet i bröstryggen. Då blir ländryggen överbelastad och signalerar "HJÄLP!!!"

Det har ju inte blivit så mycket träning på slutet, har varit för trött, så jag gissar att det är orsaken... Alltså gäller det att träna och stretcha mer - men stretcha f ö r s i k t i g t! Det är så lätt att jag tar i lite för mycket och då får jag rejält ont i bröstryggen istället... Men i kväll, med varmvattenbassäng och varm bastu, lyckades jag nog "hitta balansen". Bröstryggen känns lite mer rörlig, utan att göra ont.

Feykir har haft ledig dag idag. I morgon är det dags för veckans höjdpunkt: ridlektionen! Hoppas vi båda vilat oss i form till den!

Feykir + Eva = Sant!

Eva har kommit in i en bra "rytm" nu - för andra måndagen i rad har hon nämligen ridit Feykir! Han verkade inte alls matt efter gårdagens 1,5 timmars ridtur, utan hur pigg och glad som helst tydligen! (Och det krävs lite för att Eva ska kategorisera en häst som pigg!)

Hon jobbar i natt så hon var ledig idag och kunde nyttja det underbara vädret till ridning. Själv fick jag hålla till godo med en promenad i solskenet under lunchen. Det var riktigt härligt det också! Och det var förståss FULLT av folk ute på isvägarna runt Luleå centrum!

Eftersom Feykir redan var motionerad fick jag en ledig kväll. Det var riktigt skönt att åka direkt hem från jobbet. Och det gäller ju att spara på krafterna numera... I morgon får Feykir vilodag men jag ska träna i bassängen på Sunderby sjukhus.

TACK Yvonne!!!

Här om veckan när jag kom hem från jobbet så låg det ett paket till mig i brevlådan - från Yvonne! Vilken trevlig överraskning! Och när jag rev upp paketet (tålamod har aldrig varit min starka sida...) hittade jag denna jättefina tekula:

Skickade ut Johan i fotostudion för att fixa en bild så att ni skulle få se. Visst är den FIN??!! En rolig detalj var också att när jag sedan tömde tekulan, så var det ett hårt packat hjärta av teblad som föll ut. Så det blev t o m snyggt i kompostpåsen! ;-)

Underbart vårvinterväder och trevligt ridsällskap!

Tack vare gårdagens sovmorgon och ytterligare en bra natt gick det över förväntan att ta sig ur sängen i morse. Och när sedan solen strålade över den gnistrande snön var det en riktig fröjd att åka till stallet för att morgonfodra! Och man får ju alltid ett så varmt välkomnande av hästarna!




De enda som inte brydde sig om mig var unghästarna - eftersom de har fri tillgång på hö i sin hage. Här är det "3 gånger Hamradis" som kopplar av i det sköna vädret: längst fram Hektor (e Axjón från Stormsund) bakom honom Hrissla (e Gandur frá Skjalg) och längst bak Haminga (e Mökkur frá Varmalekk). Sylvia har även en fjärde avkomma undan Hamradis: Hremsa (e Berserkur frá Strykkisholmi). Men nu tycker hon att det räcker - så nyligen har Hamradis flyttat till Nina och Andreas på Åbergstorp för att förhoppningsvis även ge dem några fina föl!

När jag var klar med "morgonrutinerna" tog jag en tepaus uppe i Josefshallen för att hämta nya krafter och ge Feykir tid att äta upp sitt morgonhö. Då ringde Fia och berättade att hon var på väg till stallet och gärna ville ha ridsällskap. KUL! Alltså fortsatte jag min tepaus till dess hon kom.

Under tiden hade Feykir både hunnit äta upp maten och lägga sig för att "vila frukost" i solskenet - så det var inte utan att jag kände mig lite grym när jag gick ut i hagen och ropade på honom... Men han skulle ju hinna vila hela eftermiddagen sedan!

Det blev 1,5 timmes härlig ridtur i det underbara vädret! Vi red mot Alviksträsk, tog vänster i korsningen och red längs sjön, förbi vägen in till sommarstugeområdet och galopperade uppför två backar innan vi vände hemåt igen. På hemvägen red vi intervaller av lååångsam tölt och hästarna var riktigt duktiga! Det märktes att det var jobbigt för dem - Lukka blev rejält svettig och Feykir både pustade och stånkade! Avslutningsvis fick de sträcka ut i trav innan vi satt av och gick sista biten hem. Det sista uppskattades verkligen - när de inte behövde ha ryttare på ryggen längre passade båda hästarna på att stretcha ryggmusklerna så ordentligt att de nästan gick med nosen i backen!

Den ni - med socker på! Fast det är förståss snö han har på mulen! Här har Feykir redan tömt hinken med "dagens rätt" och har nu fått ögonen på höbalen... Men tyvärr avbröt matte det roliga innan det ens hade börjat... så han fick gå ut till grabbarna i hagen igen istället för att mumsa hö... Det är ju inte direkt så att han behöver stödutfodras...!

CSI hitåt!!!

Jag har ju tidigare berättat om Feykirs ovana att skita en hög precis utanför stallet, innan vi rider iväg. Det händer inte riktigt varje dag - men nästan! Bussige KG hinner många gånger städa efter oss innan jag hinner göra det... och här om veckan sa KG "Det är INGEN annan häst som skiter här utanför stalldörren!"

MEN titta vad jag fick se när jag kom till stallet idag - detta foto är taget strax utanför stalldörren:




... detta är definitivt resterna av en skithög! Och eftersom jag inte orkat rida sedan i onsdags är det ju bevisligen INTE Feykir som är den skyldige! Alltså tycker jag KG ska skaffa hit sina "CSI-polare" (han är pensionerad polis) för att kolla DNA! Men det kanske han inte törs... för TÄNK om det skulle visa sig att det är KG och Yvonnes egen Gabriel som är den skyldige??!! Det har man ju i alla fall lärt sig efter alla säsonger av CSI: "Evicence don´t lie!"

Det var nollgradigt idag och "styltsnö"... Fia hade ridit på ridbanan och jag bestämde mig för att göra samma sak. Det var visserligen en knapp dm lössnö där också - men under är det inte alls isigt och halkigt som på vägen så även med styltor blir halkrisken mindre.

När vi skrittat igång varvade jag trav och galopp som uppvärmning. Red på en stor åtta över hela ridbanan med trav på diagonalerna och galoppfattning genom kurvorna. Tränade på "början till galoppvolt" genom att styra in på diagonalen i galopp innan vi gjorde övergången till trav. Var MKT nöjd med vänstergaloppen eftersom jag kunde styra in Feykir på diagonalen bara m h a ytterskänkeln samt att jag trampade till lite i inre stigbygeln. Tack vare att jag aldrig behövde röra innertygeln (eller lägga pisken mot ytterbogen) i vändningen så höll han sig avslappnad och behöll galoppen! I högergaloppen kan jag ju t o m krama lite på innertygeln så där är det så mycket lättare!

Sedan fortsatte vi att jobba mycket med traven - dels böjda spår och dels att jag skulle kunna variera tempo och steglängd med bibehållen form (och gångart!) Sedan fick matte för sig att hon skulle kunna byta spöhand i trav - UTAN att Feykir vare sig gick över i galopp eller hysterisk tölt. Snacka om överkurs!!! Första gången tog det sju varv innan han travade helt avslappnat igen... men sedan gick det lite bättre i alla fall. F f a fick vi STORA problem i en viss kurva, där han vägrade att böja sig i innersidan utan tvärt om tog kurvan "med innerbogen före" - och ville fatta galopp. Även sedan jag fått honom tillräckligt avslappnad för att böja sig runt innerskänkeln i övriga tre hörn så hade vi stoora problem i det fjärde... Jag testade att lägga till röstkommandot "traava" just innan, för att det skulle vara tydligt att ingen galopp var på gång, och då kunde jag tillslut böja honom även i den kurvan!

Avslutade med att träna på att rida in bakbenen under honom när vi gjorde halt. SVÅRT tycker både Feykir och jag! Vi har ju tränat endel övergångar trav-skritt med MKT drivning och bibehållen form och när jag försökte överföra samma känsla till halterna så gick det betydligt bättre. Men vi behöver definitivt träna mer på detta!

Nu var jag nöjd med dagens ridpass, gjorde halt och satt av. Kunde då konstatera att Feykir faktiskt trampat under sig riktigt bra i den sista halten! Snabbt fick jag upp kameran för att fixa ett bildbevis! Men det var inte tillräckligt snabbt... han hann ju kliva iväg något steg. Men istället fick jag bildbevis på en av hans ovanor: "hundvalp-Feykir" vill gärna ta saker i munnen - och får han chansen brukar han lägga beslag på mitt ridspö!

Efter ridpasset stretchade vi med morotsbitar. Sedan fick Feykir "dagens rätt": ett par nävar havre, en näve betfor och en näve bröd i vatten.

Hästarna hade fått lunch medan jag red, så Feykir fick stå ute vid höbalen och äta en stund istället. Han verkade rätt nöjd med att ha allt hö för sig själv! Viss besvikelse uppstod dock när det visade sig att han inte skulle få äta upp allt...

Efter ridpasset passade jag på att stretcha ordentligt! SKÖNT! Eftersom jag knappt tränat i veckan har det ju tyvärr blivit väldigt lite stretching också. Och det känns direkt - jag får mer ont... Men när kroppen var riktigt uppvärmt av ridningen och sedan "uttöjd" så lättade det!

"...och än i denna dag ber inte Västerbottningen om hjälpen!"

Trots att jag de senaste 13 åren bott i Norrbotten är jag förståss ändå Västerbottning i själ och hjärta. Och om ni som inte är Västerbottningar vill ha hjälp att förstå hur jag blev som jag blev så får ni här lite folkbildning av "Klungan" från Umeå. Ni känner säkert igen dem från "Mammas nya kille" i P3, där deras folklivsfanatiker Job Andersson bl a myntat uttrycket "Västerbotten var Sveriges motsats." Här kommer fler klassiker, som "En västerbottnisk by ska klara sig själv!" och "Om man inte kan sköta en by ska man inte ha en!"

Illa, illa...

Smärta är inte roligt... men den närmast förlamande tröttheten fibromyalgin också ger är faktiskt ännu värre! Den har "smugit" sig på mig under veckan - "heltidsarbete är visst inte min grej" sa jag till en kollega i går eftermiddag för då var det riktigt tufft på jobbet. Och idag har jag inte ens orkat gå dit utan bara legat hela dagen, med värk och "bomull i huvudet".

De senaste fem dagarna har det bara blivit träning två gånger - en gång i varmvattenbassäng och ett ridpass. (Det optimala för min kropp är ju träning 7 dagar/vecka.) I går hade jag tid i City Rehabs bassäng efter jobbet, men när jag hade behövt det som bäst var jag helt enkelt för trött. Att köra direkt hem var tillräckligt ansträngande... INTE bra om det fortsätter så här!

Ridlektion!

Feykir har fått ett nytt fleecetäcke! Kunde bara inte motstå detta!!! Och jag hade ju bara ett med hals sedan tidigare - visst kan man få ha två?! ;-) Håll med om att han är han fräck, Tiger-Feykir??!!

Som vanligt var det kul att rida lektion! När vi skrittat igång hästarna (och jag sett till att BÖJA Feykir ordentligt med STORA ledande tygeltag och STORA eftergifter) fick vi börja jobba hästarna i öppna i skritt. Först i höger varv och det krävdes förståss MYCKET innerskänkel för att få Feykirs högerbog på plats så att han verkligen böjde sig i sidan. I vänstervarvet var det liiite lättare i alla fall. I båda varven gäller att jag måste ställa tillräckligt mycket inåt, använda mycket innerskänkel samt fånga upp på yttertygeln.

Nästa övning blev att tölta längs spåret, göra en volt i varje hörn och sedan rida öppna i tölt längs långsidorna. ÄNNU svårare i högervarvet än i skritt - förståss!

Sedan fick vi sidföra i skritt till dess hästarna korsade så bra bak att de blev lätta i handen. Då "smög" vi iväg i tölt längs spåret - i öppna. Sedan sitta bak, bromsa med hela kroppen, stilla hand och massor av innerskänkel så att hästen gick undan för innerskänkeln i första skrittsteget. Fortsätta sidföra i skritt till dess hästen mjuknade i handen - då smyga iväg i öppna i tölt o s v.

Sista töltövningen blev att vända snett igenom och sidföra längs diagonalen. SVÅRT! När jag såg till att byta spöhand varje gång vi bytte varv, så att jag kunde "hjälpa till" lite med pisken i de första sidförande stegen gick det bättre.

Avslutningsvis skulle vi trava längs spåret, lägga en volt med ledande tygeltag på varje kortsida och på långsidorna öka steglängden i trav. Feykir satsade på Solvalla, så jag på långsidorna fick jag öka steglängden bara ett par steg, bromsa ner ordentligt, öka steglängden ett par steg till och sedan bromsa ner igen. Då började han lyssna på mig och blev mer ridbar i traven.

Vips så var lektionen slut och det var dags att skritta av hästarna. Jag skrittade först uppsuttet, såg till att driva igång honom ordentligt i skritten och var sedan MKT nöjd över att han bar sig så bra och inte försökte hänga i handen! Som belöning fick han snart succesivt längre och längre tygel innan jag satt av och gick med honom.

Nu är matte TRÖTT - så det blir tidigt i säng i kväll! Hade en RIKTIGT tuff dag på jobbet idag, så jag var verkligen helt slut i huvudet när jag gick hem. Då bar det av direkt till Mariebäck för lektionen och nu är jag även HELT slut i kroppen. Men då kommer jag förhoppningsvis att sova bra!

Feykir på tvåtimmarstur!

Igår kväll hade jag tillslut lyckats övertyga mig själv om att Feykir faktiskt kunde överleva med vilodag idag - så att matte i alla fall en dag den här veckan kunde få åka direkt hem efter jobbet istället för att åka till stallet/till bassängträning. Även om jag mår bäst av att träna 7 dagar/vecka så behöver jag ju väldigt mycket vila också... Så hur ogärna jag än vill det innebär heltidsarbetet att jag måste dra ner på träningen... Precis då ringde Eva och erbjöd sig att rida Feykir idag - antingen när hon skulle leda en tur under dagen eller också under hennes ridlektion på kvällen! Perfekt! Det var ju betydligt lättare för mig att avsätta en kväll till vila om jag visste att Feykir ändå fick komma ut och röra på sig!

Nu ringde Eva nyss och rapporterade att Feykir hade fått jobba som turledarhäst idag - på en tvåtimmarstur! Sylvia hade erbjudit henne att rida Sillen - Evas favorit när hon leder turer. Så när hon tillslut ändå valde Feykir sa hon "Nu vill det till att han sköter sig!" Och det hade han gjort också - alldeles exemplariskt! Han hade glatt presterat alla önskade gångarter. "Fast jag hade ju inte tid med en massa öppna och sluta och sådant... sa Eva. M a o måste Feykir ha tyckt att hon var en exemplarisk ryttare också - eftersom han slapp allt sådant trams! ;-)

En av dem som red är professionell fotograf på en bildbyrå, så hon hade fotat en hel del. Då var det ju extra lämpligt att Eva hade en så jättesnygg häst! Jag fick adressen till hennes hemsida, så jag ska hålla ögonen öppna framöver ifall hon lägger ut någon av sina bilder från idag.

I morgon blir det inte heller ridning för mig, för då ska jag träna i bassängen på Sunderby sjukhus. Men kanske, kanske skulle Eva hinna rida då också! Annars är det ju ingen katastrof med en vilodag för Feykir - särskilt inte som han fick röra på sig så ordentligt idag.

Feykir är rumsren!

... han väntar alltid till dess han precis kommit utanför stalldörren innan han skiter! Någon gång, när matte tagit ovanligt lång tid på sig för att göra i ordning honom, blev han dock tvungen att lyfta på svansen precis i dörröppningen! :-O ;-) Så här såg det ut idag... och så har det sett ut mååånga andra dagar. Och som så många gånger förr hade KG städat undan innan jag hann göra det. Han ÄR en klippa!

SMHI hade hotat med snöväder idag - men det tog Norrbotten ingen som helst hänsyn till utan solen strålade lika ihärdigt som igår! Fast idag blåste det riktigt kallt - så det gällde att hitta lä om man skulle njuta.

Jag red mot Avan idag - då skulle jag få vinden i ryggen på vägen hem. Men det hann verkligen kännas kallt innan dess! Varvade gångarterna "kors och tvärs" under hela vägen bortåt - Feykir verkade uppskatta omväxlingen! När jag ääääntligen fick vända hemåt igen var det som att komma till en HELT annan årstid! Istället för isande vindar värmde solen så skönt i ansiktet!

Passade på att jobba mer med skrittövningar: öppna, sluta, sidförande... sedan varvade vi samlad skritt med lååångsam tölt. Försökte "spänna bågen" från bakbenen över ryggen och framåt - och sedan få med den känslan in i tölten. Några gånger lyckades jag riktigt bra med känslan i den samlade skritten! Men just när vi skulle "smyga" över i en förhoppningsvis riktigt bra samlad tölt dök det upp en bil så vi fick avbryta och flytta oss ut i den oplogade vägkanten. Detta hände faktiskt FYRA gånger i rad - så jag kände mig verkligen motarbetad av bilisterna. "Nog kånn dem vel håll se haam, he val va raaane onska´harna!" som pappa brukar säga vid sådana tillfällen! (Nog kunde de hålla sig hemma - det här måste vara ren ondska!) Och sedan lyckades jag aldrig lika bra med samlingen i skritt igen... Nåja, det var förståss bra träning för Feykir även om vi aldrig hann göra övergångarna till tölt. Att skritta så där samlat bygger förståss muskler också.

Under vår avslutande trav red jag först övergångar trav - skritt - trav innan han fick sträcka ut mer framåt - nedåt. Sedan satt jag av och gick resten av vägen hem. Feykir hade blivit rejält svettig och det såg så läckert ut när svettdropparna glittrade som små diamanter i hans päls! Jag försökte fånga detta på bild, men som ni ser ovan var det överkurs för mobilkameran... Men Feykir är ju alltid fin ändå!

När vi kom tillbaka till stallet höll KG på att träna "bli ledd i grimma" med lille Hektor (e Axjon från Stormsund). Storasyster Haminga ville gärna hålla sig i närheten - hon känner uppenbarligen ett ansvar för lillebror!

Uuuuunderbart vårvinterväder!!!

Jag hade morgonfodringen idag. Trots att jag först sov en timme efter jobbet igår och sedan somnade vid 22 igår kväll så var det jobbigt när väckarklockan ringde... En andra vecka med heltidsarbete och sedan förkylning ovanpå det tar på krafterna! Men solen som gnistrade i snön hjälpte mig att vakna - och när jag kom till stallet och välkomnades av "huckrande" hästar var det ju hur mysigt som helst!

Feykir, Gabriel och de andra väntar otåligt på att frukosten ska serveras.

För min nästan obefintliga röst var morgon i stallet perfekt - det är ju mycket lättare att vara tyst när man är ensam! Ja, jag brukar i o f s prata mycket både med hästarna och stallkatterna, men idag höll jag tyst och de verkade inte ta illa upp alls. Kanske tyckte de, precis som min kollega igår, att det var skönt att jag höll tyst för en gångs skull?! ;-)

När morgonsysslorna var avklarade tog jag en liten paus i Josefshallen och värmde den ömmande halsen med riktigt varmt te. Sedan var det dags för ridtur i det underbara vädret! När jag kom på morgonen var det -11 grader i skuggan, men nu en dryg timme senare bara -7. Tänk vad solen värmer redan!

Ännu en "dagens outfit" - hm... inte så fantasifullt... Ni har ju sett ett antal liknande redan! Men jag har ju så snygg häst!!!

Ridturen inleddes med en mycket avslappnad häst - som t o m kunde skritta på lång tygel över farliga bäcken! Tog höger nere på bilvägen och efter en massa sidförande i skritt värmde jag upp genom att varva tölt, trav och galopp. Feykir blev väldigt upplivad av att få galoppera så tidigt på ridturen! Och det var effektivt - när jag efter en skrittpaus började jobba med tölten kändes han så mjuk och trevlig! Tyvärr varade det inte så länge... Just när vi passerade skogsvägen där turerna rider upp på sommaren tvärvände han och försökte springa hem! Jag fick stopp på honom snabbt och när jag vände tillbaka hann jag se skymten av en stor fågel som flög bort genom skogen. Så flög ännu en stor fågel upp ur snön vid vägen - det såg ut som en orre - och sedan en till och en till. Feykir vibrerade i hela kroppen, men nu stod han stilla. Det tog en liten stund att övertyga honom om att det var ofarligt att fortsätta framåt. Och då var den där mjuka, trevliga tölthästen historia - så det var bara att börja om med lösgörande övningar...

Helt och hållet kom han aldrig riktigt över "fågelattacken" - det var en hel del livsfarliga snöklumpar längs vägen... Det var ovanligt mycket trafik idag också - jag tror vi mötte 7-8 bilar längs den smala vägen... (Många gånger kommer det inte en enda.) Men dessa möten hanterade Feykir hur moget som helst. Inte heller två skotrar vållade några bekymmer. Skönt att jag verkar ha fått min trafiksäkra häst tillbaka! Då kan jag överleva en och annan farlig snöklump!

Tog vänster vid sjön och red förbi skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen. Varvade öppna och sluta för att böja ordentligt. Sedan red jag övergångar från riktigt samlad skritt till lååångsam, samlad tölt. Strävade efter känslan av att spänna en både från bakbenen, över ryggen och fram - och behålla denna känsla när vi gick över i tölt. När jag lyckades fick jag uppleva den härliga känslan av att han verkligen "kom upp" med bogarna i tölten. Lyckades aldrig behålla den tölten särskilt många meter, men då gick jag tillbaka till skritten och började om. Förhoppningsvis borde vi ju på sikt klara fler och fler meter ifall vi fortsätter träna på detta sätt, med kvalitet istället för kvantitet! Men när det som nu i bästa fall handlar om tio meter känns det vääääldigt avlägset med ett helt varv på en ovalbana t ex! Men om 10 år kanske?!

Red lite övergångar skritt - trav - skritt - trav på samma sätt som på lektionen för två veckor sedan. D v s massor av drivning i nedtagningarna. Det gick riktigt bra - det kändes verkligen som att vi hade "bakdelen med oss" i traven efter några sådana övergångar! Då fick han trava på en stund - medan jag njöt av den bäriga traven - innan jag succesivt började länga tyglarna så att han fick sträcka ut och stretcha ryggen. Efter det var han så avslappnad att vi t o m kunde skritta en lång stund på lång tygel innan jag satt av och gick hem.

Efter godisstrech fick han sin näve betfor i vatten att mumsa på ute i solen. Jag lämnade honom för att plocka undan inne i stallet...

....och när jag kom tillbaka ut hade han tagit chansen till ett extra mellanmål vid höbalen! Nåja, så många tuggor kan han inte ha hunnit med.

Hemma igen fortsatte jag att njuta av den härliga vårvintervädret. Satt i orangeriet och åt nygräddade LCHF-våfflor med vispgrädde och hallon. Ja, livet kan verkligen vara tufft ibland! ;-)

Anna håller lågmäld profil

Idag har jag varit på jobbet igen - men jag har varit helt TYST! När jag kommit till banken började jag med att skicka ett meddelande via datorn till den enda av mina kollegor som redan var på plats: "Har tappat rösten, så jag är tyst idag..." Och han svarade direkt: "Så skönt det ska bli!" Hm... med sådana vänner...!!! Jag hade en kund inbokad nästan direkt på morgonen, men en annan kollega var bussig och tog över det kundmötet. Under tiden satt jag och sufflerade henne med svaren på kundens frågor via vårt chatprogram. Den intressantaste kundbokning jag inte varit med på - skulle man kanske kunna säga?!







Sedan åkte jag till stallet och försökte vara tyst där också - vilket faktiskt var svårare!











När jag kom ut i hagen för att hämta Feykir konstaterade jag att han faktiskt är FÖR väluppfostrad!!! Han kom direkt, fastän jag inte alls ropade utan var helt tyst när jag gick ut i hagen. Jag ville egentligen inte ens att han skulle komma - för jag tänkte fota honom på lite lagom avstånd när han stod där i solen... men Feykir ville alltså annorlunda!

Och här har ni "dagens outfit"!

Red på banan och repeterade övningarna från onsdagens lektion. Det var verkligen jättebra övningar! Så oerhört avslöjande ifall man glömde något - t ex den viktiga ytterskänkeln som jag verkligen behöver hjälp att komma ihåg! Jag tycker ändå att det gick riktigt bra - men vi ska definitivt träna på detta fler gånger!

Innan jag red hade jag blött upp en näve betfor i varmt vatten, för att den skulle hinna svälla ordentligt. MUMSIGT! tyckte Feykir när han sedan fick "äta ute" i det fina vädret. Och på de riktigt fina restaurangerna brukar det ju vara små portioner... så det här var uppenbarligen en fin restaurang med uteservering! ;-)

Bildbevis: Leopard-Feykir!

En intressant sak jag noterat sedan jag började klippa Feykir vintertid är att sommarpälsen växer ut fläckvis. Eftersom han har gul-brun underull som kommer fram när han är klippt och sommarpälsen som växer ut är svart syns det nämligen MKT tydligt! (I Reykurs fall var allt vitt, så då syntes det inte alls.)




Här ovan ser ni ett tydligt exempel: fläckar av svart sommarpäls växer ut på höger sida av Feykirs hals. Här om dagen upptäckte jag något mer intressant på pälsfronten, nämligen att mängden man verkar påverka hur snabbt sommarpälsen växer ut! På hans högra sida, som ni alltså ser ovan, har han bara lite man och där har sommarpälsen alltså bara kommit fläckvis.

Här ser ni att på vänster sida - där han har den tjocka manen - är sommarpälsen nästan helt utvuxen! Båda bilderna är alltså tagna igår. Jag har aldrig förut tänkt på att det är sådan skillnad! (På Reykur, som hade tjock man ända ner på frambenet, borde jag alltså ha kunnat märka det ännu tydligare - om det inte varit för att all hans päls hade samma färg.)

Idag har både Feykir och jag haft vilodag. Det blev inte mycket sömn för mig i natt, p g a värk, så jag har varit hemma från jobbet. Dessutom är jag förkyld och det har satt sig på rösten... i den mån det låter alls när jag öppnar munnen så låter det i alla fall INTE som vanligt... Jag har funderat på att provsjunga för Gammelstads manskör - basstämman - och jag tror jag skulle platsa! ;-)

Men får jag bara sova i natt så blir det jobbet i morgon, även om rösten inte är tillbaka. Har faktiskt två kollegor som jobbat utan röst tidigare i vinter. Vi andra fick svara i deras telefoner och ta deras kundbesök - men de kunde ju i alla fall göra undan en massa pappersarbete. Nu blir det väl deras tur att täcka upp för mig röstmässigt!

Suverän ridlektion!!!

ÄNTLIGEN onsdag och ridlektion igen!!! Under igångskrittningen fokuserade jag på att böja, böja böja - och om Feykir spjärnade emot när jag tog i tygeln så böjde jag ÄNNU mer - med STORA eftergifter så snart han mjuknade.



Sedan började själva lektionen med att vi fick skritta på var sin liten volt med hästen ställd inåt, stöd på yttertygeln, stora ledande tygeltag på innertygeln och mothållande innerskänkel för att få hästen att böja sig i innersidan. Jätteviktigt att inte glömma ytterhjälperna! Sedan fick vi istället rida hästarna utåtställda halva varvet, fortfarande med ledande tygeltag på innern o s v, och inåtställda andra halvan.



Steg tre blev att rida på en åtta, hela tiden med hästen vänsterställd. D v s inåtställd på ena volten och utåtställd på den andra. Båda volterna skulle vara lika stora. OJ, så nyttigt!!! Det avslöjades ju hur obarmhärtigt som helst så snart man glömde ytterhjälperna, eller innerskänkeln, eller... När vi gjort samma sak med hästen hela tiden högerställd blev det en ny variant:



Nu skulle vi fortsätta skritta i vår åtta, fast när vi bytte om volt skulle vi INTE vända snett igenom utan rida så rakt som möjligt. På denna korta raksträcka gällde det att m h a innerskänkeln få "nya innerbogen" på plats innan det var dags att gå in på ny volt! Och efter en stund höjdes svårighetsgraden ytterligare: under den korta raksträckan mellan volterna skulle vi rida riktigt samlad skritt, för att sedan låta hästarna slappna av igen på volten. När Feykir inte lyssnade på min drivning direkt när det var dags för samling viftade jag till med pisken. Det blev förståss en häftig reaktion - men sedan lyssnade han på mina skänklar!



Vi skulle snart göra samma övning i tölt, men först fick vi "jogga igång" dem lite i tölt längs spåret och böja omväxlande höger-vänster. Förra veckan rusade Feykir iväg i tölten varje gång jag ville böja halsen till vänster, så sedan dess har jag jobbat mycket med detta. Och nu gick det riktigt bra! Han kändes mjuk och trevlig direkt och Sylvia påpekade flera gånger att han var så ren i takten ända från start! KUL!



Så var det dags att återvända till våra volter. Vi fick jobba hästarna i tölt på volt, med stadig ytterhand, stöttande ytterskänkel och STORA ledande tygeltag på innertygeln. Sylvia sa att vi skulle strunta i takt och allt annat - det enda som var viktigt nu var den stadiga ytterhanden och ledande innerhanden - och massor av innerskänkel också. Vi skulle fokusera helt på detta, utan att låta hästarna distrahera oss med olika taktfel etc, till dess vi fick hästarna helt mjuka och eftergivna i innersidan. Sedan fick vi göra samma sak en stund på andra volten innan det var dags att börja rida åttorna - och även nu rida rakt fram när vi bytte om volt. Det gällde också att tölta så långsamt som möjligt.



Jag tycker det var JÄTTESVÅRT men också JÄTTEROLIGT när jag kände hur jag succesivt fick Feykir allt mer mellan mina hjälper. Det var verkligen jätteviktigt att få igenom nya innerskänkeln innan man gick in på ny volt med ledande tygeltag - annars ville Feykir välta inåt med innerbogen före istället för att böja sig i sidan. Men med bogen på rätt plats blev det en helt annan sak! Och dessutom jätteviktigt att ALDRIG glömma ytterhjälperna! Jag behöver verkligen träna på det!



Så fick vi tölta lite längs spåret igen, i vänster varv, och "tänka öppna", fortfarande med ledande tygeltag på innertygeln. När jag fick till stödet på yttertygeln jobbade Feykir i en MKT trevlig form och även nu fick vi beröm av Sylvia för takten. När vi bytte till höger varv sa Sylvia att jag måste passa så att Feykir inte blev FÖR låg i formen, för då kunde han bli lite passtaktig av det.



När vi sedan gjorde en mjuk övergång till trav fick jag en alldeles fantastisk upplevelse! "Feykir är jättefin - vilka stora steg han tar!" sa Sylvia. Det klonkade lite när hovarna slog ihop då och då. "När han tar så där stora steg med bakbenen hinner han nästan inte undan med frambenen! sa Sylvia. Jag hade kunnat rida den där traven hur länge som helst! Fast nu tyckte Sylvia att hästarna jobbat tillräckligt så det var dags att skritta av dem.

Kalabalik och ridsällskap

OJ, vad det har BLÅST idag! Man skulle verkligen ha haft ett vindkraftverk!!! Och ÄNNU värre är det visst uppe i Kirunafjällen, där de stängt vägarna p g a den hårda blåsten. Det fungerar alltså inte ens med kolonnkörning! :-O Men även den något "snällare" vinden här nere vid kusten kunde ställa till med ett och annat, skulle det visa sig...

När jag kom till Mariebäck efter jobbet blev jag förvånad när jag såg vallackflocken i hagen närmast stallet... Hade de fått byta hage med unghästarna? Men det stod fortfarande två stora rundbalar hö i hagen - och det är bara unghästarna som har fri tillgång på hö nu... Något var alltså inte riktigt som det skulle! Precis då kom Sylvia ut på bron så jag behövde inte springa och hämta henne utan bara ropa att hela vallackflocken verkade gå i unghästarnas hage. Jag sprang ner till hagarna och det visade sig att alla eltrådar mellan hagarna var nedrivna! En stund senare hittade vi orsaken: ett träd hade blåst ner tvärs över staketen!

Vi försökte först ropa in hästarna i stallet, för att där kunna skilja dem åt. Men de hade inte alls någon plan på att gå in nu när de plötsligt hade TVÅ hagar till sitt förfogande! Alltså började vi försöka laga staketen i stället. Som tur var så var det inte något bråk mellan hästarna utan de verkade mest bara upplivade av lite nya kompisar och nya ytor. Alla utom "Sillen" - som helt lugnt promenerade in i stallet och ställde sig i sin box! Verkligen en cool kille! (Eva kommer INTE att bli förvånad när hon läser det hör!) Så snart Sylvia, Fia och jag hade nya stängseltrådar var på plats insåg hästarna att det roliga var slut och för idag, ridskolehästarna promenerade in i stallet till sina boxar och ordningen var återställd.

Min plan hade varit att rida på banan idag och repetera övningarna från förra veckans lektion. Men när vi fick möjlighet att rida ut tillsammans med Fia och Lukka så valde jag förståss det istället. Fia hade tänkt sig en kortare ridtur med ganska mycket tempo - och det passade mig perfekt också. Det blev mycket tölt, för min del, medan Fia mer aktivt växlade gångarter. När hon sa: "Nu tänkte jag galoppera lite" tyckte jag att Feykir kunde få göra det också. Men jag blev förvånad hur odramatiskt det blev: båda hästarna bara "rullade" över i galopp och galopperade sedan så lugnt och avslappnat. Jag insåg att jag blivit lite "skadad" av att rida med Eva och Dád, när galoppfattning innebär att Dád "exploderar" så att Eva nästan får en whiplash på köpet. I början blev Feykir skräckslagen, numera har han vant sig vid att "Daddan" gör så, men det blir ändå ett högt tempo i galoppen även för honom. Men med Lukka som sällskap kunde vi alltså galoppera hur lugnt som helst.

På hemvägen blev det en hel del trevlig trav - och skritt som avslutning förståss. Jag luftade mina funderingar kring skritt på tävling - att jag tycker det är svårt att veta vilken grad av samling jag ska ha. Ofta får jag "fri form" som domarkommentar, men jag vet inte om jag törs samla honom mer för då kanske han kortar steget för mycket... Fia påpekade att "fri form" inte ger något poängavdrag (fast det ger ju inte poäng för form heller) så vi kom fram till att om man är osäker ska man nog ge lite extra tygel för säkerhets skull.

Öppna i tölt och sluta i skritt

Trodde det här skulle bli en sådan dag då jag bara låg och vilade - jag har ju sådana då och då och det kändes verkligen att plötsligt gå upp 25 % i arbetstid igen under veckan som gick... Men på eftermiddagen började jag tillslut piggna till så pass att jag lämnade soffan och åkte till stallet. Jättebra att jag kunde orka med lite träning i alla fall!

Det är lustigt med Feykir: när det var som kallast för några veckor sedan, med -29 grader på morgonen släppte han MASSOR av vinterpäls. Bara jag tittade på honom lossnade stora, stora tussar... Det var nästan så att jag inte ville borsta honom för att jag tyckte att han behövde få ha kvar vart enda hårstrå i kylan. Men nu, när det är nollgradigt, då har han plötsligt bytt taktik och släpper knappt någon vinterpäls alls...!




Feykir lever f n efter mottot: "Den som spar han har - vinterpälsen kvar!" Hm... avslöjande med en helkroppsbild föresten... han ser ju inte så smal och vältränad ut direkt... Men jag har faktiskt hunnit rida bort 5 kg sedan vi kom hem från Aruba för tre veckor sedan. Och sedan en dryg vecka tillbaka är det inte längre fri tillgång på hö i hagen så nu finns det hopp om livet!

Red mot Avan idag. Började ridturen med att sidföra i skritt och han fick tvära till dess det nästan kändes som att han skulle välta omkull - för då vet jag att han verkligen korsar bak! När vi joggade igång i tölt kändes han direkt riktigt mjuk i kroppen - jag kunde böja halsen ordentligt höger-vänster utan något motstånd och utan att han försökte dra iväg i tempo! Fortsatte lösgörandet genom att rida vänster galopp uppför en backe. Jag försökte verkligen sitta kvar på rumpan i galoppen, höll honom vänsterställd och m h a vänsterskänkeln kunde jag hålla honom riktigt mjuk och fin i innersidan! Det är ju bra när han inte blir spänd i vänstergaloppen ute i alla fall!

Sedan fokuserade vi på öppna i tölt. Det är ju böja, böja, böja som gäller för att motverka de negativa effekterna av halvstången så mycket det går! För jag kan bara konstatera att jag behöver verkligen den för töltens skull... Han har ju kommit på hur lätt det är att vräka sig i handen och rycka mig ur sadeln med vanliga tredelade bettet så jag har inte en chans att orka rida ihop honom tillräckligt med det.

Innan vi vände hemåt igen hade Feykir börjat halka... jag satt av och kunde konstatera att han fått rejäla styltor bak, trots att jag tyckte vi haft rätt bra tempo... Jag fick använda metalländen på mitt dyra, fina Feldtmannspö för att knacka bort styltorna... Inte optimalt, men det var ju ändå bättre än att Feykir halkade så att han gjorde illa sig! Ett spö är ju betydligt lättare att ersätta!




På hemvägen är det en relativt lång sträcka där vägen sluttar långsamt utför. Inte optimal för oss att tölta på m a o... men idag kom jag på vad den är perfekt till: slutor i skritt! Feykir är inte heller dum, när vi ridit sluta åt ena hållet och matte byter spöhand böjer han direkt kroppen åt andra hållet!

Sedan använde jag en brantare utförsbacke som hjälp att rida riktigt, riktigt samlad skritt med övergång till riktigt samlad tölt. Feykir pustade och stånkade -men var jätteduktig! När han sedan fick sträcka ut i trav blev den också jättebra! Min duktiga häst! Under den avslutande skritten blev det dels mer slutor och dessutom tränade vi på att göra halt. Jag har insett att jag varit slarvig med det... bara låtit honom stanna utan att driva in i halterna. Så han stannar oftast med bakbenen långt bak och ryggen som en hängmatta... :-O Nu försökte jag få samma känsla i halterna som när vi tränat övergångar från trav till skritt sista tiden. Och det kändes som att han i alla fall inte stannade med bakbenen bakom sig i alla fall. Tillslut satt jag av för att se efter - och jag hade känt rätt! Han hade bakbenen rakt under sig. Och det är ju ett steg i rätt riktning! Fortsätter vi träna på det så kanske jag tillslut han rida ihop honom ordentligt i halterna också!

Efter ridturen fick Feykir stå ute med fleecetäcke och mumsa lite ur en hink. På dagens meny stod: betforvatten, äpple och morot. "Gott men lite..." verkade han tycka. Men vi har ju många kilon kvar innan det kan bli aktuellt att trappa upp kraftfodret igen.

Nu åter till soffan så att jag orkar jobba i morgon!

Feykir bossar

När Feykir kom tillbaka ut i hagen efter vår ridtur låg alla i hans flock och sov i solen, utom Krummi som vaktade. Fast nu när chefen kom tillbaka kunde ju även Krummi få ledigt. När Feykir kollar in flocken (och kliar sig under magen) konstaterar han...

...att Lettir och Eydir lyckats lägga sig PRECIS där det är allra bäst att rulla sig! Så han får helt enkelt säga till dem att flytta på sig.

Få se nu, var det här verkligen det perfekta stället...?

Jajamensan - helt perfekt!

Härligt - nu känner man sig som en häst igen!

Ridning i soligt vårvinterväder!!!

När jag kom till Mariebäck höll Janne på att skotta undan snöhögar från gården med stora traktorn och KG var med som hantlangare. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser med vilken precision Janne kan hantera den stora maskinen! Nu skrapade han t ex försiktigt ner snö från stalltaket med skopan! Dessutom flyttade de undan de tre hästtransporterna som står utanför stallet (inkl min) och skottade där de har stått! Igår hade KG dessutom förbarmat sig och skottat bort all den tunga snön från taket på min transport! Bussigt!!!

Första delen av dagens ridtur fick jag rida med lilla Olivia, på sin Igór. Ja, mamma Sylvia satt förståss med på hästen också. De vände redan nere vid brevlådorna och jag hade förväntat mig att Feykir i alla fall skulle protestera lite när han inte fick vända han också - men det verkade inte ens som att han märkte att de försvann!

Efter lite sidförande i tölt lösgjorde jag på samma sätt som på lektionen i onsdags: genom att ställa vänster, bromsa upp tempot på yttertygeln och böja med innerskänkeln. Idag gick det lättare! Varvade mellan höger och vänster sida. Feykir kändes riktigt trevlig idag - framåt och lyhörd! Så snart jag fick igenom böjningen sökte han sig till en trevlig form också! Sedan har vi ju så fantastiskt ridunderlag så här års! Isen på vägarna är fast med med lite svikt. "Med sådant underlag känns det som att man är duktig på att rida!" som Ia Lindholm sa.

Övergick till att rida korta intervaller tempoväxlingar i tölt. Så snart vi ökar tempot måste mitt fokus vara att sitta ordentligt på rumpan och göra MASSOR av halvhalter för att han inte ska "dyka" ner på bogarna. Dessutom inte låta honom springa rakt fram - för då styvar han sig så lätt -utan sidföra eller krama höger-vänster för att hålla honom mjuk. I nedtagningarna försökte jag tänka som i onsdagens travövning: hålla om ordentligt med skänklarna och "bromsa med hela kroppen" samt hålla honom lätt högerställd. Allt för att han ska fortsätta bära sig bakifrån även i nedtagningen.

Sedan var det dags för travövningen igen: långsam trav i låg form, nedtagning till skritt med bibehållen form, ny övergång till trav o s v. Även här korta intervaller.

Red sedan en lång sträcka "arbets- till mellanskritt" och låtsades att det var tävling. Han gjorde aldrig något försök att hänga i handen och det var ju bra! Men jag tycker det är svårt att avgöra hur mycket jag ska "rida" i skritten... Inte för fri form men inte heller rida ihop för mycket så att han kortar steget...

Slutor i skritt hann vi med också - idag lyckades jag verkligen böja honom ordentligt! När vi sedan "godisstretchade" i stallet verkade han mycket mjukare än här om veckan!

Föresten, något MKT viktigt som Sylvia sa innan hon och Olivia vände hemåt igen på Igór: "Feykir har ju inte alls blivit så tjock i vinter!" Sist jag mätte honom visade måttbandet 380 kg. Sedan dess har jag ridit en hel del - och när jag mätte igen efter ridningen idag så var det "bara" 375 kg! Sedan en vecka tillbaka är det dessutom slut på fri tillgång till hö i hagen - så nu borde hans extra kilon börja försvinna i snabbare takt. Det är bra - i slutet av april kommer Atli igen och jag vet ju vad han säger om Feykir är väldigt tjock igen...

Läskig tomte och hänsynsfulla skoterförare

UNDERBART väder idag: strålande sol och nollgradigt!!! Feykir och jag red in till Alviksträsk. När vi kom galopperande uppför backen in till byn blev det plötsligt tvärstopp! Och sedan gjorde Feykir dessutom ett jämfota- (fyrfota?) hopp två meter till vänster. Vad var anledningen???




Jo, den här läskiga tomten som stod under ett träd och lurpassade!!! :-O Visserligen har den stått där ända sedan i december... Men jag håller faktiskt med Feykir, det ser inte kul ut med julpynt som står kvar framme i mars!!!

Dagens ridpass gick annars i huvudsak i töltens tecken. Inspirerad av onsdagens lektion lösgjorde jag i tölten genom att rida honom vänsterställd, bromsa upp på yttertygeln och böja honom i vänstersidan m h a skänkeln. Precis som på lektionen försökte han komma undan böjningen genom att öka tempot, men när jag kom ihåg att "sitta bakåt" ordentligt, hålla innerhanden stadig och sedan ge STOR eftergift så snart han mjuknade i sidan så gick det bättre och bättre! Varvade sedan mellan att böja höger- och vänstersidan. Och precis som på lektionen så var högersidan lättare. Feykir har alltså bytt "svår sida" igen. Men det ska tydligen vara bra - ett tecken på utveckling! (Så har både Atli och Syliva sagt - och jag vill verkligen tro dem!!!) Det kändes föresten som att vi hade ovanligt bra aktivitet i bakbenen på vägen bortåt idag. Kanske för att vi under en lång tid alltid ridit på i ett friskt tempo från början, för att "programmera in" att han ska gå fram ordentligt?! Detta resulterade i bättre takt redan på vägen bort, trots att jag idag höll ett långsammare tempo.

På hemvägen red vi först slutor i skritt och sedan gjorde vi några övergångar från sluta till tölt - då blev tölten mkt trevlig!

Plötsligt kom ett gäng på fyra skotrar dundrande mot oss längs vägen! Men de var faktiskt MKT hänsynsfulla och saktade in när de fick syn på oss. Den första stannade t o m och de andra körde mkt sakta när vi möttes. Bussigt! (Egentligen får inte skotrarna köra längs vägen... men är de så här hänsynsfulla så har jag inte så mycket att invända. Tyvärr kan många lika gärna gasa på för fullt även när de möter en häst...)

Vi brukar alltid avsluta ridturerna med trav i lång, låg form med massor av drivning. Men idag blev upplägget lite annorlunda än vanligt. Jag gjorde nämligen som på lektionen i onsdags: travade bara några steg, så långsamt som möjligt, innan jag satt ner, höll om med skänklarna och gjorde övergång till skritt. Efter några steg skritt, ny travsignal o s v. Målsättningen var dels att trava så långsamt som möjligt och dels att kunna rida övergångarna skritt - trav - skritt med bibehållen eftergift. Nyckeln till det senare är att verkligen hålla om med skänklarna och driva i nedtagningen. Feykir var faktiskt riktigt duktig! Ja, matte var nog ganska duktig också: hon lyckades "ha med sig" hans bakben hela tiden i nedtagningarna. När jag avslutningsvis lät honom trava en lite längre sträcka märktes det tydligt hur nyttig övningen är - för han bar sig mkt trevligt! Då satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet.

Feykir blev förståss JÄTTESVETTIG i det varma vädret så han fick stå ute i solen med fleecetäcket för att torka medan han åt dagens gourmetmåltid: brödbitar och morötter i betforvatten.

Nästan ett mirakel!

I går red jag lektion för första gången på nästan 3 månader. Vad ska man lämpligen göra sedan?

1. Stretcha
2. Stretcha
3. Stretcha

Och det gjorde jag ju förståss, eller...?

1. Nej
2. Nej
3. Nej...

Var så trött efter lektionen att jag faktiskt helt glömde bort stretchingen... När jag vaknade i natt av våldsam kramp i ena vaden påmindes jag desto tydligare! Räknade med våldsam träningsvärk överallt idag - jag får ju nämligen träningsvärk för minsta lilla...

Men till min förvåning har jag faktiskt knappt haft träningsvärk alls idag! Mycket märkligt! I princip ett mirakel skulle jag säga. Eller är jag kanske extremt vältränad?! ;-) Jag äter i alla fall samma kost som vår senaste guldmedaljör i skidskytte...!!!

Om Feykir hade träningsvärk idag vet jag inte, han har i alla fall fått vila för jag har tränat i City Rehabs bassäng efter jobbet.

Var tog vägen vägen???

Ja, det kunde man verkligen undra lite var stans längs norrbottenskusten idag! Här till exempel! Det ska föreställa vägen från färjeläget i Norra Sunderbyn upp till väg 97 - ena körfältet är ju helt försvunnet under snön! Observera också de stackars 70-skyltarna som just så pass sticker upp över plogvallarna... Det var helt enkelt bara att gasa på och hålla tummarna för att man inte skulle få möte - för var skulle man ta vägen då? Sådana här dagar är jag VÄLDIGT glad åt min fyrhjulsdrivna bil!!!

Men nu var det ju inte väglaget (eller kanske bristen på väglag...) som det här skulle handla om utan TERMINENS FÖRSTA LEKTION!!! Eva ringde nyss och frågade hur det hade gått. "Ja, lektionen var då definitivt inte i onödan..." sa jag. För inte hade vi ju vilat oss i form direkt... Enda trösten var att de andra tre verkade ha lika mycket jobb med sina hästar!

När vi skrittat igång en stund fick vi göra några one rein-stop åt båda hållen, för att böja hästarna ordentligt. Sedan skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen så att hästarna måste tvära MYCKET med bakbenen. JOBBIGT!!! sa Feykir och protesterade vilt genom att vräka sig i handen (bl a). Jag fick börja med att rida framdelsvändning till dess han började lätta lite i handen. Då fick jag lägga pisken lätt mot innerbogen för att på det sättet övergå till att rida på en volt. Då gällde det att sitta ordentligt på rumpan, med stilla hand och genom en aktiv innerskänkel (och lite pisk ibland) flytta undan bakdelen på volten. "Stilla hand, det är innerskänkeln som ska lösa problemet!" sa Sylvia. Feykir försökte komma undan genom att gå iväg framåt istället, så jag fick bromsa upp med tydliga halvhalter. Då upptäckte han att jag slarvade med ytterhjälperna och såg genast chansen att "försvinna" ut från volten... "Oj, vad jag är svettig - fastän vi bara skrittat!" hörde jag Fia pusta. Och jag kan säga att hon inte var ensam!

Sedan var det dags för tölt. Först "joggade" vi igång hästarna längs spåret i ganska långsamt tempo. Vi skulle böja hästarna omväxlande höger -vänster för att få dem lösgjorda. Det gick bra att böja Feykirs hals till höger, men så snart jag böjde till vänster drog han iväg i tempo. Fick därför rida honom vänsterställd, bromsa upp tempot på yttertygeln, hålla innerhanden stilla och driva med innerskänkeln till dess han mjuknade i innersidan.

I nästa övning fick vi dela upp oss två och två för att skritta på stora volter, flytta ut bakdelen på samma sätt och när hästen mjuknade i sidan göra övergång till långsam tölt på volten. Efter en stund skulle vi förbereda nedtagning till skritt genom att flytta ut bakdelen och sedan använda hela kroppen för att bromsa samtidigt som första steget i skritt skulle vara ett steg åt sidan. Sedan skulle vi fortsätta att flytta undan bakdelen på volten till dess hästen kändes mjuk i sidan, då gjorde vi ny övergång till tölt (med bibehållen ställning inåt - för att behålla hästen mjuk i övergången.) Vi började i vänster varv och jag lyckades faktiskt riktigt bra med ytterhjälperna i tölten! Både Fia och jag fick faktiskt beröm (medan de andra två hade större problem) så vi sa att det gällde att passa på att njuta den stund som vi inte var de svarta fåren!

När vi bytte till höger varv blev det knepigare för Feykir... Det där med att flytta för högerskänkeln är ju inte lätt!!! Det kändes nästan som att han tog små skutt åt sidan! Sylvia påpekade att när han gjorde så korsade han verkligen ordentligt. Jag kunde m a o använda samma riktmärke som vanligt: om det känns som att Feykir ska välta så gör han rätt! Han provade olika varianter för att komma undan arbetet här också - men sedan gick det bättre. I tölten var verkligen mina ytterhjälper avgörande: jobbade jag rätt med dem så töltade han för det mesta avslappnat med eftergift. Fast sedan blev det FÖR avslappnat, så jag fick sitta emot ordentligt och peta till med pisken i rumpan några gånger. Jag red med vanliga tredelade bettet och jag kan säga att det var tur att jag "marinerat" händerna med smärtstillande gel innan lektionen, för Feykir vräkte sig först alldeles våldsamt i handen när jag viftade med pisken. Men bara jag satt emot ordentligt och sedan styrde in honom på volten igen med ytterhjälperna så slappnade han av igen och jobbade riktigt bra.

Sylvia hade planerat att vi skulle jobba med traven de sista 15 minuterna. Men när hon tyckte att vi kunde lämna tölten var det inte så mycket kvar av lektionen... OBS-klassen hade gjort det igen, alltså! ;-) Men liiite travövning hann vi med i alla fall. Från skritt i lång, låg form skulle vi "smyga igång" i trav. Lugnt tempo och bibehållen form. Efter 1/4 varv trav skulle vi sitta bakåt, hålla om ordentligt med skänklarna och sakta av till skritt, med bibehållen form. Efter några steg skritt så en ny igångsättning o s v. Här var Feykir riktigt duktig för det mesta! Fast han gjorde ett par försökt att Solvalla-trava också.

När vi sedan skrittade av hästarna konstaterade Madde att hon först nu upptäckte att det faktiskt blåste riktigt rejält - så att snön yrde i luften. Ingen av oss andra hade heller haft tid att reflektera över detta under lektionen! Och vi var lika överens om att det kändes jättebra att komma igång med lektionerna igen! Tyvärr är detta sista terminen, eftersom Sylvia ska sluta med ridskolan. HUR ska vi klara oss sedan???!! Det blir verkligen viktigt att boka in privatlektioner tillräckligt ofta istället! (För sådana ska hon fortsätta med, som tur är!)