Feykir stod en bit bort i hagen när vi kom, men när jag gick in genom grinden och ropade på honom kom han direkt och verkade riktigt glad över att se mig! (Och som ni kan se på bilden är det inte längre "fällknivs-Anna" som gäller - nu kan jag nästan gå helt upprätt!)
Hm... matte hade "råkat" ta med sig två äpplen och "råkade" frångå sin regel om att ALDRIG ge Feykir godis ur handen... Han klagade i alla fall inte - utan slukade varje äpple i en enda tugga!
Jag hade lunchfodringen idag, men eftersom det fortfarande är alldeles för tungt för mig fick Johan rycka in.
...och han har verkligen en HELT egen metod! Hästarna ser först lite förvånade ut - men alla sätt att få hö är ju bra sätt, så förvåningen lägger sig mycket snabbt.
Det var MASSOR av snö på den enda rundbal som fanns framme. TUR att Johan var med så han kunde skotta bort det, det hade jag aldrig klarat i mitt klena tillstånd.
"Hejdå, Feykir, matte kommer snart igen för att klappa mer på dig!"
Det var bara 2 minusgrader, men eftersom jag måste röra mig så försiktigt blev jag snabbt kall, så det blev inget långt besök i Mariebäck. Men det är verkligen ett STORT steg framåt att jag orkade detta! Nu ska det inte behöva gå så många dagar till nästa gång! Fast ridningen lär ju dröja... Skönt i alla fall att med egna ögon ha fått se att Feykir mår bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar