"Från framtstupa till självbärig"

Har nyligen skrivit om att det som kan låta så lätt i teorin - att svänga - verkligen kan vara svårt i praktiken! Atli pratar mycket om att rida volter och serpentiner för att lösgöra hästen. Men när jag rider själv tycker jag det är väldigt svårt med serpentinerna - särskilt till vänster blir det gärna så att Feykir välter åt vänster istället för att böja kroppen åt vänster. I slutet av ett ridpass kan det funka bättre, när han redan är lösgjord, men inte i början... Mitt sätt att komma runt detta har varit att istället rida bara volter i början och sparat serpentinerna till dess han börjat böja kroppen. För jag har helt enkelt inte vetat hur jag skulle kunna fixa det annars.

Men nu läste jag en intressant artikel i senaste Hippson Magazine där jag fick lite ledtrådar i ämnet! (Just nu är det ju bara ridning i teorin jag kan ägna mig åt...)

Artikeln handlar om hur en B-tränare i dressyr, Nina Bengtsson, hjälper en av sina elever med enkla, dagliga övningar som ska lösa det mkt vanliga dilemmat att hästen hänger i handen och går på bogarna. Eleven får bl a rida serpentiner med mjuka hörn över medellinjen. Så här beskriver Nina hur man ska rida i serpentinen: "För att få hästen att bära sig mer på bakbenen ska han vara ställd i nacken utan att tappa sin ytterbog. Han ska vända över sina egna bakben. Du ska bara se ganaschen och samtidigt se till att han går fram för ytterskänkeln så att han inte "välter".

Det kan alltså vara ytterskänkeln jag missar - att mina hjälper inte är tillräckligt framåtdrivande i svängen?! Det blir intressant att testa detta när jag TILLSLUT får rida igen. Någon gång i januari...?!

Den här fina hästen vill jag ju rida på - NU!!! Fast egentligen inte just nu - jag som har svårt att vända mig i sängen p g a mina kapade magmuskler...

Åter till artikeln: en annan del av övningarna för att få hästen lätt i handen är tempoväxlingar. I t ex övergången från trav till skritt är det viktigt både att DRIVA in i övergången, så att hästen inte bara slutar använda bakbenen. Samt att ryttaren rätar upp sig - annars "ramlar" hästen på framdelen. Nina påpekar också att om hästen inte svarar för ett lätt tryck med skänkeln ska man kicka till - absolut inte bli "klämmig". Det var också nyttigt för mig att läsa! Verkligen något jag behöver tänka på!

Även vid sidvärtsrörelser ska man tänka på att inte klämma med skänkeln hela tiden utan knacka till snabbt - gärna lite längre fram vid sadelgjorden.

Ö h t är övergångar jätteviktiga i arbetet med att få en häst att bli lätt fram - man ska göra många små övergångar i samma gångart - inte rida samma tempo långa sträckor.

För att behålla hästen lätt fram när man ökar samlingen ska man INTE börja med handen utan öka drivningen samtidigt som man rätar upp sig.

Många gånger när jag läser artiklar om övningar för dressyr- eller hopphästar känns det som att nivån är alldeles för hög för Feykir och mig... Det är ju så mycket lättare för dem som bara har tre ynka gångarter att fundera på! Men den här gången tycker jag det fanns massor av matnyttigt att ta med sig. Hoppas ni tycker det också! Ni kan ju testa detta så länge, eftersom det dröjer innan jag får chansen. Men jag tänker återkomma här med fler "tidningskrönikor" - för jag har en tjock Ridsport Special att läsa också - förhoppningsvis finns det intressanta saker att dela med sig av därifrån också!