Eva + Feykir = Sant!

Idag var det premiärdags: Eva skulle för första gången rida Feykir! Jag höll tummarna stenhårt för att han skulle sköta sig snyggt. Men med en flygledare på ryggen kan väl inget gå fel?!

Så här vackert väder var det dessutom - så denna bild hade kunnat vara fotad idag.

Eva hade stränga order att GENAST ringa mig när hon kom hem igen så att jag fick en rapport! När hon ringde var hennes första fråga: "Har du legat sömnlös i natt inför detta?!" Men det hade jag ju inte, som tur var.

Det hade i alla fall gått riktigt bra för dem! I början hade hon upplevt honom lite stressig och ofokuserad, men när de börjat jobba med sidförande och serpentiner blev det betydligt mer fokus på henne och mindre på allt spännande runt omkring. De hade varit ute hela 1,5 timme, men då hade de skrittat ganska långa sträckor mellan varje trav/tölt/galoppsträcka, eftersom han ändå vilat ganska länge nu.

Gångartsmässigt så tyckte hon att tölten var lite knepig att få till... men det hade gått lite bättre på hemvägen i alla fall. Övriga gångarter hade (förståss) fungerat utan problem. De red bort till Alviksträsk och genom byn innan de vände hemåt. Nere vid sjön träffade de på några skotrar och Eva var lite fundersam på om Feykir skulle bli rädd, men den första brydde han sig inte alls om. Och när den andra kom stannade han visserligen, men det var snarast för att han blev intresserad och ville titta på den riktigt ordentligt.

När de var nästan hemma igen kom de ikapp Sylvia som var ute på promenad med hundar och barnvagn. (Synd att Sylvia inte red också - då hade ju Eva kunnat få lite tölttips!) Eva lät Feykir få lång tygel medan hon skrittade hem tillsammans med Sylvia. Efter en liten stund tänkte hon uppmuntra Feykir med en liten klapp - men inte på halsen utan på sidan bakom sadeln... Det var han uppenbarligen INTE beredd på - utan satte iväg som skjuten ur en kanon! Eva hade ju dessutom helt långa tyglar, så det tog en liten stund innan hon hunnit korta upp dem, men då var det ju inget problem att bromsa honom. (Och, som sagt, en flygledare har ju alltid nerverna under kontroll.) Sylvia skrattade så gott åt fånige Feykir: "Han tror ju alltid att man ska slå ihjäl honom!"

När jag var i stallet sist mätte jag Feykir med viktmåttbandet igen och det visade fortfarande samma vikt som för tre veckor sedan när de precis börjat få fri tillgång på hö. Jag kände även över revbenen och de kunde fortfarande anas genom vinterpälsen. Min bedömning blev därför att han faktiskt inte börjat bli tjock ännu. Däremot har han definitivt fått större omfång längst bak på magen - men det är nog snarare att han är fullproppad med hö!

Idag hade även Sylvia sagt till Eva att Feykir faktiskt håller sig smal fortfarande - så då är det alltså inte bara önsketänkande från min sida! Och fortsätter Eva att rida honom någorlunda regelbundet till dess jag är tillbaka i sadeln så är prognosen mkt god - för 1,5 timme är nog den kortaste ridturen när Eva är inblandad!