Efter en mkt trevlig julhelg med släkten i Umeå åkte vi hem igen idag. Jag har definitivt inte "gjort så många knop" under de här dagarna - har helt enkelt inte orkat - och ändå är jag jättetrött nu så jag ska strax gå och sova! :-O



Läkningen går väl framåt... fast ibland känns det som att det går bakåt... På julafton råkade jag lyfta en aaaningen för tung julklappspåse...och sedan kändes det som att såret spruckit upp lite igen...

Till juldagens kväll kändes det bättre igen, men då spelade jag så roligt spel med mamma, pappa och lillasyster Kristina... Nåja, ska man riva upp lite i såret så ska man väl i så fall SKRATTA upp det, som jag gjorde, för då har man ju i alla fall roligt under tiden?! Som tur var kändes det OK igen redan nästa morgon. Men jag undrar verkligen när jag ska våga mig på att rida igen??? (Spelet - som ni kan ana på bilden ovan - heter "Med andra ord" och rekommenderas alltså INTE till nyligen bukopererade!)

När jag på julafton öppnade paketet från Eva visade det sig föresten innehålla jättesnygga ridstrumpor i olika blå nyanser. Kommer att bli SÅ snyggt till mina jeansridbyxor! I övrigt var det faktiskt inga direkt hästrelaterade julklappar... jo, i o f s kan man definitivt säga att julklappen från banken hör till den kategorin. Det var nämligen ett jättefint underställ, med merinoull i, samt ett par riktigt varma yllesockar. Perfekt för vintriga ridturer med andra ord! Ytterligare en anledning till att hoppas att jag vågar börja rida igen innan sommaren!!!

Det här verkar ju helt tokigt... men nu måste jag faktiskt redan gå och lägga mig! Jag är så trött att det bara snurrar i huvudet...